Flickan utan ansikte

Länk till adlibris och bokus

Signe och Fanny ska sitta barnvakt åt Fannys 4-åriga kusin Ines. Det gamla huset, där Ines bor med sin mamma Johanna, ligger granne med den äldre delen av stadens kyrkogård. För att komma snabbare till Johannas hus så kan man gena över kyrkogården, vilket tjejerna också gör. Fanny passar till Signes stora förfäran på att från en övervuxen grav plocka en bukett blå blommor som hon sen ger till sin moster. Inte plockar man väl blommor från någons grav!

Ines är supergullig och pratar väldigt mycket om sin låtsaskompis Ester. Ester ska vara med när de äter kvällsmat, Ester ska vara med när de leker kurragömma. Signe kommer också på Ines med att stå och viska med sig själv. För Ines är det som att den här Ester finns på riktigt och Signe tycker det känns allt bra olustigt. Ines beskriver Ester som en flicka i hennes ålder, med blå klänning och svarta skor. Men något ansikte har flickan inte. Och hon sover heller aldrig, enligt Ines. 

När Ines har somnat och mörkret fallit så ska Fanny och Signe kolla film och ha mysigt fram till att Johanna kommer hem igen. Men nu börjar det hända en massa märkligheter. Det börjar med att den lilla buketten med blå blommor börjar flytta runt i huset. Signe blir inlåst på den nyrenoverade toaletten, där man för övrigt under renoveringen hittade ett par gamla barnskor under golvet, och det hörs dunsar uppifrån ovanvåningen där Ines ligger och sover. Signe blir mer och mer övertygad om att den där Ester är mer än bara en låtsaskompis.

Flickan utan ansikte är en rysare i kortformat av Ingelin Angerborn. På de få sidorna hinner hon sätta stämningen och få det att gå kalla kårar längs med ryggraden.