Mardrömssällskapet

Framsidan till Lena Ollmarks Mardrömssällskapet skvallrar om att detta är en bok för hugade läsare. Och om inte framsidan avskräcker så finns en varningstext på baksidan om att känsliga läsare bör låta bli att bläddra i denna bok. För det här är är otäckt!

Ramberättelsen är att ett sällskap, Mardrömssällskapet, träffas för att berätta kusliga historier för varandra. Det är ett brokigt sällskap, medlemmarna har alla olika bakgrunder, är olika gamla, har olika erfarenheter. De träffas regelbundet och alltid på olika hemsökta platser. Den enda regeln de har är att ingen i sällskapet får lämna när någon väl börjat berätta en historia. Hur kuslig den än må vara. Den här gången är deras mötesplats ett nedgånget gammalt sjukhus. Sjukhuset är fortfarande i bruk, men personalen säger upp sig och inga fler patienter tas in. Sjukhuset för en tynande tillvaro. 

Medlemmar ur sällskapet turas om att berätta historier för varandra. Den ena kusligare än den andra, eller vad sägs om onda dockor, kryp som krafsar under huden eller Nattmannen som kommer fram i mörkret.

Det här är riktigt bra skräck för den orädde och jag gillar verkligen konceptet med ramberättelsen.