
En eftermiddag när tjejerna inte har nåt bättre för sig och är ute och går, hör de plötsligt vad de är säkra på är ett skott. När de går hemåt igen längs stranden finner de en svart labrador som ligger i sanden alldeles nedanför en gammal bunker. Siri går fram till hunden för att se om den är död, och när hon lyfter på ena frambenet ser hon hur blod rinner från ett sår. Tjejerna drar slutsatsen att skottet de hört måste ha varit från när någon skjutit hunden och de springer iväg för att hämta hjälp. Men när de kommer tillbaka är hunden spårlöst försvunnen. Var hunden inte död? Har dess ägare hunnit komma och hämta den?
Varken Siri, Tyra eller Pella kan sluta fundera över vad som hänt den fina svarta labradoren och börjar undersöka fallet med den döda hunden. Och nog ligger det en hund begraven alltid, för deras undersökningar leder dem rakt i armarna på en knarklangare.
Jag gillar Lidbecks sätt att skriva på, han klemar verkligen inte med sin målgrupp, utan använder en del svåra ord här och där och han varken förskönar eller förringar hur verkligheten kan vara för att göra sin berättelse mer målgruppsanpassad. Han skriver som det är helt enkelt, även om alla nog inte tycker det är "barnvänligt" nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar