Den store Gatsby

Att jag inte läst Den store Gatsby tidigare! F. Scott Fitzgeralds mest kända roman från 1925 räknas som en 1900-talets mest inflytelserika amerikanska romaner. Det är tack vare att denna ska bli film (svensk biopremiär i maj), som jag blev intresserad av att läsa boken. Romanen har tidigare filmatiserats på 1970-talet med Robert Redford och Mia Farrow i huvudrollerna och det är också från denna film som omslaget till min utgåva av boken är hämtad. Tjusigt, va?

Nick Carraway kommer till New York för att jobba som fondmäklare 1922 och flyttar in i en mindre ruffig villa på Long island. Till granne har han en enorm villa, ett riktigt skrytbygge, vars ägare jämnt och ständigt håller fester. Det är när Carraway besöker paret Buchanan; Tom, som Carraway känner sen college och Daisy, som är Carraways syssling, som han för första gången får veta något om sin granne, Gatsby, i skrytvillan.

Mr Gatsby är en mytomspunnen ungkarl som är känd för sin förmögenhet och gästfrihet och för sina överdådiga fester, som sträcker sig långt in på småtimmarna. Många är de av New Yorks societet, som varit på någon av Gatsbys fester, men få vet vem denne Gatsby är. Det går till och med rykten om att Gatsby dödat en annan man. Carraway får dock äran att lära känna sin framgångsrike granne, som inte alls är den lycklige man han utger sig för att vara. Gatsby bär på en stor tomhet orsakad av olycklig kärlekshistoria. I flera år har han väntat på att få uppfylla sitt livs största dröm, och nu är tiden äntligen inne.

Jag hade inga som helst förväntningar på Gatsby, men efter ett kapitel var jag helst fast och sträckläste verkligen. Jag gillar tonen med de humoristiska formuleringarna. De välgjorda miljöbeskrivningar får mig att känna det som att jag själv befinner mig på en av Gatsbys vansinniga och överdådiga fester, att jag står där i en flapperklänning med ett pannband med fjäder i och beskådar societeten som rumlar runt med ett glas skumpa, visky (som det stavas i min bok) eller gin i ena handen.

Man får ett överflöd av så mycket när man läser Den store Gatsby; passionerad kärlek, längtan, drömmar som gått i kras, drömmar som ännu inte uppnåtts, hemligheter och svek, och tragedi med stort T. Jag kan inte låta bli att likna Den store Gatsby lite vid en modern grekisk tragedi. Alla dör inte, men många, och de som inte dör - blir de någonsin lyckliga?

Det ska bli riktigt spännande att se Baz Luhrmanns filmatisering, som, efter att ha sett trailern, tycks fånga stämningen på pricken!