Takeo, som adopteras av Shigeru, blir upplärd i allt vad en ädel pojke kan tänkas behöva kunna och snart står det också klart att Takeo har förmågor utöver det vanliga. Han får reda på att han tillhör Släktet, en folkgrupp med magiska förmågor som dessutom har stort inflytande i de maktstrider som pågår mellan de olika klanerna. Takeo har svurit lojalitet mot Otori, men Släktet kräver att Takeo blir en av dem och Takeo utsätts för hårda prövningar.
Över näktergalens golv är väldigt fängslande och välskriven men också något komplicerad (inte minst att återge). Det här är ingen rak berättelse och dessutom finns det två berättarperspektiv; både i jagform, utifrån huvudpersonens perspektiv, och utifrån en flickas, som hålls som gisslan av Herr Iida, perspektiv. Och lite jobbigt tyckte jag det var med alla japanska namn på både personer och orter, och till en början lite svårt att hålla isär vem som var vem eller vad. Men det är mest en vanesak, antar jag.
Den här boken hade mycket mer än vad jag förväntat mig. Det är en tydlig gott-mot-ont-historia med kärlek, äventyr, spänning och magi (eller fantasy om man så vill). Jag är jättesugen på att läsa de andra delarna! Men hur ska jag hinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar