Det borde finnas regler

på adlibris och bokus kan man läsa mer

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om Lina Arvidssons debutroman, Det borde finnas regler. Å ena
sidan älskar jag språket! Det känns helt och hållet äkta och det är verkligen som att Lina Arvidsson suttit vid sidan om och tjuvlyssnat på några tonårstjejers samtal. Jargong, språk, slang - det känns SÅ rätt! Å andra sidan känner jag mig inte berörd överhuvudtaget av storyn. (Förutom då att jag tycker det är rätt obehagligt med relationen Per och Mirjam.)

Mia är fjorton år, hon bor in the middle of nowhere där absolut ingenting händer; allt är bara vanligt och småtråkigt och absolut inte LA. Enligt Mia själv så är hon i stort sett vuxen nu eller åtminstone i förberedelse att bli vuxen, men enligt Mias mamma är hon fortfarande en småunge.

Hennes bästa kompis Mirjam, som har a thing för äldre män har fått en total hang up på Per, en fyrtioårig snubbe med jobb och barn och hela grejen. Att Per är ett pervo stämmer Karl, Mirjams och Mias gemensamma killkompis, in på och det hela måste få ett slut innan Mirjam blir sårad. Alltså börjar Karl och Mia att smyga på Per, för nog måste det finnas något med den där Per som de kan använda mot honom och som de kan använda för att övertyga Mirjam om att han inte är så bra som hon verkar tro.

Att man kan bli så där tokförälskad som Mirjam blivit i Per kan liksom inte Mia fatta. Inte förrän hon själv träffar Vlad. Vlad som hoppat av skolan för att koncentrera sig på sitt författarskap och sitt band och som bär hatt och hängslen.

Och tänk vad mycket lättare hela ens uppväxt och tonårstid hade kunnat vara om det bara fanns regler!

Det borde finnas regler är stundom riktigt rolig, en bok att läsa för att koppla av en stund, men det var knappast så att jag sträckläste. Snarare tycker jag att denna bok lämpar sig väldigt bra när man har fullt upp med annat och bara hinner läsa ett litet stycke i taget. En småportionsbok, alltså.