lördag 3 maj 2014

Berövad

att köpa på adlibris eller bokus
När Angie är tretton år försvinner hon från ett scoutläger. Tre år senare kommer hon tillbaka hem. I hennes sinnesvärld är hon fortfarande tretton år gammal och minns absolut ingenting från de tre år som passerat. Det sista hon kommer ihåg är hur hon skulle gå ut från tältet mitt i natten för att kissa, därefter är allt ett enda stort svart hål. Men skavsår och ärr kring hand- och fotleder vittnar om att Angie varit utsatt för övergrepp. Men vad för slags övergrepp? Och var har hon varit? Och med vem?

Medan polis och psykolog gör sitt bästa för att kartlägga vad Angie varit med om försöker Angie själv att anpassa sig till en vardag och ett liv där hon förlorat nästan tusen dagar. Men självklart är det inte enkelt. Inte när det framgår att Angies egna föräldrar gett upp hoppet om att återse sin dotter. Och inte heller när kompisar bär på tre års erfarenheter medan hon själv befinner sig på samma plats som sist de sågs. Och absolut inte som Angie fortsätter att tappa tid och nya minnesluckor måste fyllas med innehåll.

Berövad börjar spännande, men ju längre in i berättelsen man kommer desto mer förutsägbart blir det. Liz Coley blir nästan övertydlig när hon försöker få läsaren att själv finurla ut vad som hänt. Jag tycker inte heller att berättelsen känns helt igenom trovärdig. Den psykologiska diagnosen kan jag så klart verkligen inte uttala mig om, men både läkarundersökningen och polisens arbete känns osannolikt amatörmässigt utförda. Nog gör man väl ett mer noggrant arbete än vad som beskrivs i Berövad? Och det känns inte heller helt rimligt att Angie direkt börjar skolan igen, som om ingenting har hänt, och med ambitionen att försöka läsa in klasser för att kunna gå med sina jämnåriga kamrater igen - samtidigt som utredningar om hennes minnesluckor och behandlingar under hypnos pågår för fullt. Jag köper det helt enkelt inte.

Men! Jag tycker att det är himla bra att Coley skrivit en roman som tar upp hur människan kan reagera på trauman trots att den diagnos som Angie får, dissociativ identitetsstörning eller personlighetsklyvning, är kontroversiell, något Coley dessutom anmärker i ett slutord. Hur och att Angies sjukdomsbild beskrivs - Det är intressant!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar