Augustinatt

Det är en av de varmaste somrarna på länge. Nora, som är i tolv-års-åldern, och hennes storebror Alfons är ensamma på familjens sommarställe medan föräldrarna semestrar på Cypern. Det är rätt skönt att ha föräldrafritt, men Nora har superlångtråkigt. Det är bara två veckor kvar av sommarlovet och alla hon känner har redan åkt tillbaka till stan vid det här laget. Alfons har träffat nån tjej som han hänger med mer eller mindre hela tiden. Dessutom är familjens siameskatt, Felix, försvunnen sedan ett par dagar tillbaka.

Finns på adlibris eller bokus

Trots att Nora letat, ropat och satt upp lappar så verkar katten inte finnas någonstans. De långsamma
dagarna på sommarstället får dock ett plötsligt slut när Nora en kväll hör ett ljud från trädgården. Tänk om det är Felix som kommit tillbaka! Under äppleträden i trädgården hittar hon ett litet bylte som rör på sig och gnyr. Nä, det är ingen katt, men det ser ut som ett spädbarn. Vem kan ha lämnat ett litet barn sådär bara!? Där kan det ju inte ligga! Nora lyfter upp den lille och bär in honom. Hon lyckas få i honom lite varm mjölk och få honom att sova, men det är först när hennes storebror kommer hem som de får syn på svansen. Den lille pojken är ett troll! Men troll finns ju bara i sagorna! Eller?

Efter att ha läst på om troll kommer Nora och Alfons fram till att det lilla trollet, som de kallar Kurre, är en bortbyting. Det trollen tagit i utbyte är inget mindre än deras katt, Felix. De måste på nåt sätt byta tillbaka, alltså lämna tillbaka Kurre. Men hur? Och vill de verkligen lämna bort Kurre som de redan hunnit bli så fästa vid? Men snart kommer ju deras föräldrar hem. Och vad ska de säga till dem?

Den lilla bortbytingen som Nora och Alfons fått i sina händer väcker frågor hos Nora om den egna identiteten. Varför finns det inga foton från när hon var spädbarn och vem är den där kvinnan som sitter och håller en halvårsgammal Nora på ett foto?

Jag gillar den lite mysiga, magiska (trollska!) stämningen som Maud Mangold tecknar upp i Augustinatt. Och hela idén med troll tycker jag väldigt mycket om. Jag har inte läst något av Mangold tidigare, men jag borde förmodligen läsa Glaspärleresan, som, vad jag hört, också innehåller väsen och varelser från folksagan.