De förklädda flickorna

Det händer att man läser böcker som får en att känna sig oerhört tacksam över sitt eget liv. Jenny Nordbergs bok De förklädda kvinnorna i Kabul är det mest givna exemplet på en sådan bok. Att kvinnor är förtryckta i många delar av världen, att kvinnor i ett flertal länder saknar rättigheter eller att kvinnor räknas som lägre stående människor i en del kulturer är absolut ingen nyhet, men ändå känns Nordbergs bok som något av en ögonöppnare.

I ett patriarkalt samhälle som Afghanistan är kvinnor inte värda mycket mer än sin livmoder. Kvinnans uppgift i livet är att gifta sig och föda barn. Helst bara pojkar. Och så länge ingen pojke föds är familjen ofullständig. I samhällets ögon är familjen inte komplett, vänner, familj och släkt kan till och med se ned på den familj som bara får flickor. Men det finns ett sätt för att rädda sitt anseende. Man klär helt enkelt ut en av döttrarna till pojke och vips så har man en son, eller en Bacha posh som det kallas. Det är om dessa förklädda flickor som Jenny Nordbergs bok handlar om.

En bacha posh gör livet lättare för hela familjen, inte bara på så sätt att familjens anseende lyfts, utan också för att en bacha posh kan bli en ledsagare för sina systrar som ju inte får lämna hemmet utan en manlig eskort. Det är också praktiskt att ha någon som kan springa ärenden som en ensam flicka eller kvinna inte heller kan göra. Och i bästa fall kan faktiskt förekomsten av en bacha posh innebära att det till slut faktiskt föds en riktig pojke i familjen då det enligt gammal folktro finns en övertygelse om att en kvinna kan välsignas med en pojke om hon bara har en i sin närhet.

Finns i pocket hos bl.a. adlibris eller bokus

Men vad händer när en förklädd flicka kommer i puberteten då? När hon får bröst och mens? Ja, då förvandlas hon tillbaka till en flicka igen. Det låter ju enkelt, eller hur, men det är absolut inte oproblematiskt. För vad händer med en ung människa vars frihet och rättigheter från en dag till en annan plötsligt bara försvinner? Vad händer med hennes självbild, hennes identitet, hennes könstillhörighet? Ännu märkligare framstår det när man inser hur pass utbrett detta fenomen faktiskt tycks vara. Det är som ett slags kollektivt självbedrägeri som visserligen underlättar för stunden, men som på inga vis är en lösning i längden.

Men intressant nog finns det även möjligheter med att få ikläda sig en pojkroll i unga år, vilket Nordberg också visar på, och att det i Afghanistan faktiskt också finns progressiva fäder som värnar om sina barns rättigheter och som genom att förvandla sina döttrar till Bacha posh ger dem en möjlighet till att känna på frihet, att få lov att ta för sig och att växa upp till starka individer. Många av dessa döttrar kommer från välutbildade (och rika) familjer och de får i sin tur möjlighet att utbilda sig och, om deras framtida make sedan går med på det, även möjlighet att bli yrkesverksamma. Och genom att vara yrkesverksamma och synas i samhället så finns det en möjlighet att på sikt vända kvinnosynen, även om det är en oerhörd lång väg att gå.

Det är intressant att Nordberg också drar paralleller till andra länder i världen idag och visar på att detta inte är ett fenomen som är isolerat till Afghanistan och att det även är ett fenomen som förekommit genom hela vår världshistoria. I vår del av världen har kvinnan en gång i tiden också varit ofri, hennes heder har också varit föremål för skvaller, rykten och varit avgörande för sin familjs status och anseende och lyckligtvis är vi förbi detta även om vi fortfarande inte kan stoltsera med ett helt och hållet jämställt samhälle.

Nordbergs bok berättar om fenomenet Bacha posh, men De förklädda flickorna i Kabul är också en bok om kvinnohistoria, Aghanistan och om genus. Boken upprör, upplyser och väcker ett sammelsurium av tankar och åsikter och det är verkligen beklämmande hur hopplöst det tycks vara för Afghanistans kvinnor. För även om det är ett patriarkalt samhälle så upprätthålls dess struktur även av kvinnorna själva. Det är motsägelsefullt, men så är det och även om Nordberg faktiskt ibland låter försiktigt hoppfull så lär det dröja generationer innan situation för Afghanistans kvinnor förbättrats. Tyvärr. Jag kan bara återigen uttrycka min tacksamhet över att ha haft tur i livets lotteri.