Vargbröder

Länk till adlibris och bokus

Torak och hans far tillhör vargklanen, men de har valt att leva ensamma, bara de två. Inte ens de årliga klanmötena går de på, sist var för fem år sen. Det var också senast Torak mötte andra människor.

När Torak nu är i tolvårsåldern blir han vittne till hur en björn river fadern svårt. Fadern blir dödligt skadad och medan hans liv rinner ut hinner han berätta för Torak att han måste bege sig till bergen, Torak måste lova att inom ett månvarv ta sig till Världsandens Berg. För björnen som rev hans pappa var ingen vanlig björn utan en demon i björnskepnad som kommer att fortsätta döda allt i dess väg om ingen stoppar den. Att ta sig till Världsandens berg är enda möjliga sättet.

Torak lovar också sin far att fortsätta undvika andra människor. Istället får Torak sällskap av en liten övergiven vargunge, som han märker att han kan kommunicera med, men annars är Torak helt ensam för första gången någonsin. Det finns ingen som kan förklara de komplicerade klanregler som tydligen råder i Storskogen som han färdas genom och när han tas tillfånga av medlemmar ur Korpklanen, anklagad för att ha stulit deras jaktbyte, vilket är belagt med dödsstraff, verkar det inte finnas någon som vill hjälpa honom – trots att de har en gemensam fiende att slåss mot.

Michelle Pavers Vargbröder är både ruskigt spännande och stämningsfullt berättad. Den har förvisso några år på nacken numera, men tack vare att berättelsen är förlagd till stenåldern, 6000 år tillbaka i tiden, känns den ändå fräsch. Jag vet, det där låter motsägelsefullt, men det är ett äventyr utan nutida tidsmarkörer vilket ger den potential att överleva många år till och fortsätta finna många nya läsare.