Isdraken

Mik är kortaste killen i sin klass. Kanske kortast i hela femman. Det enda som verkar växa på honom är öronen, konstaterar skolsyster. Mik bor i Solna med pappa och storebror Tony. Mamma är död och Tony och Mik håller ihop. Det är de mot världen. Pappa är gravt alkoholiserad och Mik får hela tiden komma med undanflykter för sin pappa när han inte dyker upp på föräldramöten, när han inte svarar i telefon och så vidare. Det är ganska illa och socialen är på deras lilla familj. Tony har sagt åt Mik att han aldrig någonsin får öppna dörren för någon han inte känner.

Men en dag, efter att Mik hittat sin pappa utslagen på golvet i köket, ringer en man och en kvinna på dörren och Mik öppnar. Mik blir omhändertagen av socialnämnden som skickar iväg honom till faster Lena som bor långt upp i Norrland i en liten by som heter Storselet och som är så liten att det bara går tretton barn i den lilla byskolan. Det är ett islandskap som Mik hamnar i. Det är kallt och vitt men här finner Mik värme, vänlighet och vänskap.

Men socialen anser inte att det hem faster Lena erbjuder Mik är lämpligt och istället tvingas Mik flytta tillbaka till Solna och hamnar i ett fosterhem där han får ett helvete. Mik ser ingen annan utväg än att rymma tillbaka till Storselet.

Isdraken av Mikael Engström är en sorglig och rörande eländesskildring som trots allt är en riktigt varm berättelse med mycket humor och hjärta och många fina karaktärer.