En väktares bekännelser

Länk till adlibris och bokus

Rådare. Hört det förut? Det är ett samlingsbegrepp för älvor, tomtar, troll och allehanda andra varelser vi känner till från vår nordiska folktro. Sagoväsen som gemene man inte ser och kanske därför inte heller tror på. Men Tilda vet att alla dessa varelser existerar och faktiskt lever mitt ibland oss människor. Tilda är nämligen en väktare och som väktare är det också Tildas uppgift att se till så att alla dessa sagoväsen uppför sig och inte blir upptäckta av människorna. Det är liksom bäst så för allas parter. Fast det är klart att det sker överträdelser och varje gång detta händer är det Tildas uppgift att dels se till så att rådaren straffas på något vis och dels se till så att den människa som råkat ut för en överträdelse snabbt glömmer alltihopa. Enda sättet att få en människa att glömma vad hon varit med om är att ställa sig ansikte mot ansikte och sedan sjunga glömskevisan. Tilda avskyr denna bit av väktaruppdraget, varje gång är lika pinsam, men det måste göras.

I vanliga fall är det Tilda och hennes mormor som håller koll på rådarna i Stockholmsområdet, men för tillfället så är Tildas mormor på ett uppdrag i Norrland och därför har Tilda själv ansvaret att se till så att rådarna inte begår några överträdelser och avslöjar sig för människorna. Tilda, som går i nian, och samtidigt har skolan att sköta borde utan vidare kunna hinna med sitt väktaruppdrag på egen hand, men av nån anledning passar Stockholms rådare på att begå allt fler och allt grövre överträdelser just nu när mormor är borta. Att Tildas egen skola blir invaderad av jordvättar är egentligen hennes minsta problem för uppenbarligen så pågår det någon form av magiskt utövande ute på stan som tycks ligga bakom flera personers försvinnande. Lägg där till att Tildas bästa kompis börjat tröttna på henne, att Hakim, killen Tilda har en crush på, plötsligt börjar dyka upp när Tilda befinner sig i de mest pinsamma situationer och att mormor inte längre går att få tag på när Tilda behöver henne som mest. Läget har med andra ord börjat urarta, på alla håll och kanter, men för Tildas del är det bara att bita ihop och försöka kombinera sin tonårsvardag med väktarjobbet.

En väktares bekännelser är Elin Säfströms debutroman och det är en rapp och fyndig urban fantasy, späckad med humor, rolig dialog och tonårspinsamheter samt mysterier att lösa. Jag läste på kort tid och med mycket nöje ut En väktares bekännelser. Och kan man inte få nog av Tilda, hennes urgamla jycke, Dumpe, som dessutom kan spåra sig fram till överträdelser, samt alla hennes tomtekompisar/informatörer, så kan man även läsa fortsättningen Visheten vaknar.