 |
| Länk till adlibris och bokus |
Elvaåriga Tris vaknar upp efter en olycka där hon varit nära att drunkna. Vid sängen vakar hennes föräldrar och lillasyster Pen. Till en början har Tris svårt att få fram orden, få fram minnena. Allting är bekant, och ändå inte. Det är nåt som känns väldigt fel.
Tris föräldrar som varit utom sig av oro är så tacksamma över att ha dottern tycks återhämta sig. Men lillasyster Pen gläds inte med dem. Hon påstår att Tris är en bluff, att hon inte är på riktigt. Tris föräldrar säger att Tris inte ska bry sig om sin lillasyster, hon är ju som hon är. Men det är klart att orden skaver, speciellt som Tris innerst inne känner att det är nåt konstigt med alltihopa. Hon är så otroligt hungrig... Hur mycket mat hon än får kan hon inte äta sig mätt. Och trots att hon äter som en häst går hon snarare ner i vikt än upp. Hungern klöser något så desperat i henne att hon till och med klättrar ut ur sitt sovrumsfönster mitt i natten för att äta den halvt ruttna fallfrukten från äppleträdet utanför. Och när Tris kommer på att läsa sin dagbok för att bättre komma ihåg saker och ting så upptäcker hon att någon rivit ut alla sidorna.
Tris lägger märke till fler och fler märkligheter och det är först när hon bestämmer sig för att följa efter sin lillasyster som saker och ting börjar uppdagas för henne. Men detta är blott början på avslöjandet av alla de hemligheter som tycks finnas i hennes familj.
Gökungen är oerhört fantasifull och samtidigt en skrämmande saga. Jag är väldigt förtjust i att handlingen är förlagd till historisk tid (1920-tal) och ger en fin inblick i livet under denna tid samtidigt som berättelsen är full av övernaturligheter, något outtalat magiskt eller oförklarligt som snuddar vid folksagan eller det folkloristiska. Språket är också en av anledningarna till min nyblivna fascination för Gökungens författare. Hardinge har ett målande ibland metaforiskt språk som översättaren Ylva Kempe gör ett lysande jobb med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar