Mareld

Länk till adlibris och bokus

Mareld är tredje och sista delen i Camilla och Viveca Stens trilogi Havsfolket. Jag har tyckt bra om de två tidigare delarna (som jag skrivit om här och här) och Mareld är kanske till och med ännu mer spännande, definitivt mörkare med en riktigt otäck inledning.

Det är december månad, julförberedelserna står för dörren, i skolor runt om i landet tränas det inför Lucia och längtas efter jullov. Tuva ser extra mycket fram emot det här jullovet då bästa vännen Rasmus, som numera bor på fastlandet, och hans familj ska fira jul med hennes familj ute på Harö. Men glädjen över den annalkande julen överskuggas när en Waxholmsbåt förliser i skärgården. Trots stort sökpådrag kan man vare sig hitta färjan eller någon av dess över hundra passagerare eller besättning. Det man tror sig veta om förlisningen är att färjan kört in i istäcket som i rekordfart lade sig över havet och på ett mycket oturligt vis antagligen slet upp ett hål i skrovet som gjorde att fartyget tog in vatten. Det borde vara omöjligt och Tuva anar genast att något inte är som det ska. I henne öron låter det som något som sjörået skulle kunna åstadkomma. Också marelden vars sken så ofta denna vinter spelar under vattenytan skvallrar om att magiska krafter kan vara inblandade. Enligt skärgårdens äldre befolkning är marelden ett varsel om något illabådande.

Mycket riktigt är Waxhlomsbåtens förlisning sjöråets verk, det är ett blodsoffer utfört för att en gång för alla få bort människorna från skärgården. Tuva måste än en gång kämpa mot sjöråets allt starkare krafter. Men även Tuvas förmågor har blivit starkare och den här gången har hon fler personer än tidigare som kan hjälpa och stötta henne. Men i den avgörande kampen är det trots allt bara Tuva som kan stoppa sjöråets planer.

Det är mycket jag gillar med Havsfolket-böckerna, bland annat älskar jag skärgårdsmiljön som får mig att längta dit trots att böckerna, så att säga, utspelar sig "off season". Här förekommer vare sig blå blå vindar och vatten, varma klipphällar eller annat sommaridylliskt men kanske är det just det som tilltalar mig. Jag gillar också miljöbudskapet som ligger till grund för hela dramat men som trots allt inte skrivs läsaren på näsan. Och så klart folktron med nordiska väsen som lever vid vår sida.

Mareld är kort och gott ett bra avslut på en bra och spännande serie och ett typexempel på en bok som man vill läsa klart samtidigt som man helst inte vill att den ska ta slut.