Astrid, alltid Astrid

Länk till adlibris och bokus

Astrid är yngst av fyra syskon och det är inte alltid det lättaste. Men Astrid är rätt bra på att få sin vilja igenom ändå. Till exempel så har hon valt sin namn själv. Förut hette hon bara Eva, men när hon fick höra att nästan alla kvinnor i mammas släkt hetat Astrid ville hon också heta det. Och så fick det bli.

Under ett halvår får vi följa åtta-åriga Astrid i hennes vardag med två tonårsbröder och en storasyster som hon tvingas dela rum med, livet i skolan och kampen mot att slippa äta potatis (som hon hatar!) i skolan och att slippa gå på fritids (som hon också hatar).

Kampen mot att slippa potatisen i skolan är vansinnigt rolig och jag skrattade högt när Astrid tar till sitt specialknep. Till slut skriver faktiskt Astrids föräldrar på ett intyg som gör att hon får slippa potatisen. Men kampen mot att slippa fritids är svårare. Astrid vill ju egentligen bara ha lugn och ro. På fritids är det alldeles för stimmigt och dessutom måste man dela på allting.

Att Astrid är ett högkänsligt barn skrivs aldrig rakt ut, men med tanke på allt om och kring Astrid är det ganska så uppenbart. Charlotte Lannebo skriver inkännande om en tjej som är lite egen, som känner sig lite utanför i vissa situationer och i andra situationer bara missförstådd. Astrid, alltid Astrid är en vardagsnära berättelse med mycket humor och igenkänningssituationer av familjelivet för den vuxne läsaren. Enligt baksidestexten på boken så är detta första boken i en blivande serie. Jätteroligt! Jag läser gärna fler böcker om Astrid!