Nattkorpen

 

Länk till adlibris och bokus

Det är bitande vinter i Stockholm. Snön gör att det varken går att komma in i eller ut ur staden och på Allmänna barnhemmet måste man snart stänga ner salar för att spara på bränsle. En av dessa råkalla nätter vaknar Mika av att det bultar på dörren. Utanför står en ung skräckslagen man med ett bylte som han räcker över till Mika. Det är ett alldeles nyfött barn. Innan mannen försvinner i snöfallet säger han att Den svarta ängeln vet att han tagit barnet. 

Nyfödda barn som lämnas till barnhemmet måste registreras av polisen och när polisen kommer för att ta uppgifter lägger konstapel Valdemar Hoff märke till Mikas skarpa sinne för detaljer. Mika ombeds följa med för att identifiera en död person på bårhuset och detta blir inledningen till det oväntade samarbetet och sedermera även vänskapen mellan den barske konstapel Hoff och den spensliga föräldralösa Mika. 

En seriemördare går lös i Stockholm och när det uppdagas att det finns en koppling till barnhemmet hjälps Mika och Hoff åt för att lösa mysteriet med att finna den skyldige. 

Nattkorpen må vara en något osannolik historia, men det var något åtminstone jag inte hade några problem med att bortse från under min läsning. Berättelsen är nämligen så medryckande och spännande att jag slukade boken med hull och hår. Jag gillar den historiska kontexten och Johan Rundbergs målande miljöbeskrivningar, det är inga försköningar, utan det både luktar och är fult och smutsigt. Tillsammans med deckargåtan som handlingen kretsar kring förstår jag hur Nattkorpen kommit att beskrivas som att läsa Niklas Natt och Dag fast för barn. Två till delar om Mika och konstapel Hoff finns att läsa: Tjuvdrottningen och Dödsängeln.