Pojken som blev kvar

David är nio år när tyskarna ockuperar Danmark 1940. David önskar att England kunde vinna kriget så atthan slapp vara rädd för tyskarna, men ännu två år senare är de kvar i landet. Det har blivit tydligare att det även finns danskar som sympatiserar med tyskarna och David som är jude får höra elaka ord skrikas efter sig. 

Länk till bokus och adlibris

En höstdag när David leker vid en damm knuffar några pojkar ner honom i det kalla vattnet, ropar judejävel åt honom och försvinner sedan. Dagen efter får David hög feber och han är så illa däran att han måste läggas in på sjukhus. Davids föräldrar hälsar på honom på sjukhuset och lovar att komma tillbaka nästa dag, men ingen kommer, och inte heller nästa dag dyker någon upp. Av sjuksystern Sara får David veta att hans mamma, pappa och bror har flytt till Sverige. Utan honom. Eftersom David var sjuk vågade de inte riskera något genom att låta honom följa med. Istället hjälper Sara honom att komma till en gård på landet där han får bo hos ett barnlöst par. Gården blir Davids nya hem och det barnlösa paret blir som hans nya föräldrar. När kriget äntligen är slut kommer hans mamma och pappa för att hämta tillbaka sin son. Men David känner sig inte längre som en i familjen. 

Att krigets barn separerades från sina föräldrar var ingen ovanlighet, men att de skulle skiljas åt så som i Davids fall där han inte får veta något tyckte jag inte kändes helt sannolikt. Dock är det en bra historia som väcker tankar om svek och tillhörighet.