Länk till adlibris och bokus |
My är sjutton år och firar sin sista levelsedag. Om exakt ett år kommer hon att dö. Men hon har också exakt ett år kvar att leva. Hennes mamma säger att hon måste ta tillvara på tiden, men för My känns det bara så himla konstigt. Hon går på gymnasiet och alla hennes kompisar kommer att fortsätta att leva när hon är borta. My kommer inte att ta studenten tillsammans med dem, hon behöver inte oroa sig för sin framtid, men däremot oroar hon sig över annat. Kommer hon till exempel att hinna uppleva kärlek innan hon dör? Måste hon verkligen dö? Och vem kommer att bli hennes död? Varje kväll innan man somnar får man en glimt av det sista man kommer att se i livet. Någon ser eld, andra ser vatten. De flesta ser bara mörker. Mys sista bild är den av ett par intensivt gröna ögon.
När hon träffar Theodor Eldh som har just dessa intensivt gröna ögon blir hon både rädd och nyfiken. Den här Theodor Eldh är något av ett mysterium för My men de båda dras till varandra. Och samtidigt som My räknar ner dagarna till att hon ska dö och som hon försöker acceptera faktum så vill hon hoppas att det finns en utväg, ett sätt att lura döden på. Hon har lovat sin bästa kompis Märtha att göra allt hon kan för att spjärna emot och lura döden. Men hur? Är det möjligt? Räcker det att bara känna en stark livslust?
Tidsfördriv är en originell berättelse och trots några logiska luckor känns allt ändå väldigt trovärdigt. Det här är en bok som tar upp stora existentiella frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar