Norwegian Wood

Ikväll ska jag gå och se filmatiseringen av Haruki Murakamis underbara Norwegian Wood regisserad av Ahn Hung Tran. Så vitt jag vet har filmen bara fått bra kritik, hoppas bara jag inte blir besviken.

Döden finns liksom

Medan Yassir går ut för att slänga sopor blir hans pappa skjuten och svårt skadad av rånare i sin egen butik. Yassirs mamma stänger in sig i sig själv och Yassir själv försöker leta upp de skyldiga för att ställa dem till svars. Tillvaron för familjen rasar samman under tiden pappan ligger på sjukhus, men så blir han sakta bättre och får komma hem. Men lyckan är kort, tre veckor senare avlider pappan.

Chocken efter att ha varit med när pappan blivit skjuten övergår i sorg och hela Yassirs tankevärld kretsar kring pappan och döden. Strax innan hans pappa blev skjuten bråkade Yassir och pappan, och Yassir önskade sin far åt helvetet. Nu efteråt ångrar han sina tankar och tar i tysthet på sig skulden för faderns död. Vardagen återgår så småningom till något slags normalt tillstånd. Men tankarna kring döden, livet och sorgen efter fadern finns ständigt närvarande. Yassir känner ett stort behov av att prata med någon om sina tankar och han försöker prata med sina kompisar trots att de sällan snackar om allvarliga ämnen som dessa. Han märker att hans behov av att prata väcker liv i kompisarnas egna frågor och tankar och Yassir känner att han måste backa.

Döden finns liksom av Marie-Chantal Long handlar om att bearbeta sorgen och saknaden efter en närståendes bortgång, men också om att förstå och acceptera livet såväl som döden. Och hur viktigt det är att prata om det.

grabbar och moppar

Jag har nyss läst Leif Jacobsens Razzia samt den fristående fortsättningen Stulen. Böckerna handlar om de tre moppekillarna Petter, Lukas och Krille. Petter som är böckernas berättare har en gammal ärvd Puch Dakota som både hans bror och pappa kört en gång i tiden. Han önskar att han hade en nyare modell precis som hans kompisar. Han kommer till exempel aldrig upp i samma hastigheter som kompisarna trots att puchen är trimmad.

I Razzia får killarna reda på att polisen står nere vid fiket och genomför rutinkontroller av stans mopeder. Och vad gör grabbarna då? Jo, de sticker ner med sina trimmade mopeder för att kolla om nån åkt fast. Tyvärr så står polisen inte vid fiket längre och killarna hinner inte ställa sina mopeder och gå sista biten som de tänkt utan blir invinkade av polisen. Petter blir sjukt nervös eftersom han vet att han säkerligen kommer att åka dit. Fortsättningen Stulen handlar om hur Krilles moped blir stulen och hur killarna tar upp jakten på tjuven.

Det här är inte direkt några böcker i min smak, men Leif Jacobsen är genial som skrivit dessa böcker som man säkert kan locka många teknik- och mopedintresserade läsovilliga killar med. På var och varannan sida dyker "mopedtermer" och namn på olika delar på mopeden upp, som för mig är rena grekiskan men som säkert många tonårskillar vet precis vad det är. Det är vilda mopedjakter, sladdningar och annat häftigt insprängt i böckerna men böckerna handlar också om vänskap och faktiskt finns även en gnutta kärlek med i berättelserna.

Ingen behöver veta

I Ingen behöver veta ifrågasätter Christina Wahldén myten om att killar inte skulle kunna bli våldtagna. Gustaf går sista terminen i 9:an. Han bor tillsammans med sin ensamstående mamma som satsar allt på karriären. Hon arbetar som kirurg och är sällan hemma. Gustaf å sin sida satsar allt för att till hösten komma in på skidgymnasium. Han är en skicklig utförsåkare, men så vurpar han i backen och bryter armen och är därmed borta från säsongens tävlingar. Han retar sig på att hans bästa vän Oscar, tillika hans värsta konkurrent, nu kommer att placera sig bättre än honom. Dessutom oroar han sig för att Oscar kommer att bli ihop med Elin som Gustaf i hemlighet är kär i, nu när Gustaf inte kan vara med på träningarna och träffa Elin lika mycket.

I samma veva åker Gustafs mamma iväg på en två veckor lång läkarkonferens. Hon gillar inte att Gustaf ska vara ensam hemma med bruten arm och allt, så hon ber sin syster, Gustafs moster Agneta, att komma och bo i huset. Agneta är sin systers motsats. Hon är slarvig och ansvarslös och hon har nyligen blivit dumpad av sin pojkvän och tröstar sig med att tömma husets vinförråd. En natt vaknar Gustaf av att någon kryper ner i hans säng. Det är mostern som vill "värma sig". Helst vill Gustaf kasta ut henne i snön, men han kan inte stå emot. Dessutom så behöver ju ingen veta. Skammen och skuldkänslorna efteråt tär på Gustaf och han vet snart inte vart han ska ta vägen.

Ingen behöver veta är som många av Wahldéns andra böcker tankeväckande och gripande och tar upp ett ämne som det inte pratas så mycket om. Wahldén skriver med ett enkelt språk vilket gör det lätt att sträckläsa hennes böcker.

Längtar

Svedalabibliotekariernas nästa bokcirkelbok är debuterande Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Efter att nu ha läst två recensioner (bokhora samt tonårsboken) längtar jag ännu mer efter att få läsa den. Jag vet att minst en av mina förra kollegor redan har boken och läser. Men så är det också tillåtet för Svedalas skolor att köpa böcker från Adlibris. Här i Lund måste jag vänta på Btj:s långsamma leveranser. Ibland är det bara så frustrerande...

De tusende

Tillsammans med Max Elmberg Sjöholm har Petter Lidbeck skapat den grafiska romanen De tusende. En oerhört smittsam pest har drabbat världen. Den som smittas dör inom loppet av ett par dagar, endast en av tusen överlever. Ironiskt nog så är de överlevande de som smittar värst av alla och därför har man valt att isolera de överlevande på en ö. Hit skickas alla som smittas, de allra flesta lämnar ön som rök och aska och de överlevande arbetar hårt med att hantera ugnarna och de dödas kroppar. Berättaren, en ung man som vi inte får reda namnet på, lever sen ett par år tillbaka på ön. Tillsammans med sin vän Mercer drömmer han om livet på fastlandet. På ön finns också Gecko som är trött på slaveriet vid ugnarna. Han tycker att de på ön bör ta sig till fastlandet och på så sätt påskynda processen med smittspridningen. Han får medhåll av många men berättaren och Mercer menar att detta skulle vara detsamma som att begå mord. De försöker hitta sätt att stoppa Gecko, men kommer de att lyckas?

Jag är lite småförtjust i dystopier och De tusende gjorde mig inte besviken. Som grafisk roman är den enkel att ta till sig och snabbläst och kan nog i synnerhet passa läsovana killar tänker jag mig.

Synvilla

Högstadiet är snart över, klassen ska bara göra en klassresa till Gotland innan sommarlovet äntligen börjar. Det kommer att bli den sista gemensamma grejen man gör tillsammans innan klassen splittras. De flesta har sett fram emot klassresan i månader, år till och med. Det har planerats, förväntningarna är höga. Outsidern Samuel räknar med att detta kommer att bli sista grejen han gör någonsin. I fickan på sin långa rock bär Samuel med sig en kniv. Han har inga planer på att återvända hem igen.

Svartrockaren Samuel är huvudpersonen i Synvilla av Karina Berg Johansson. Med sin långa rock och den svarta luggen som hänger ner i ögonen skiljer sig Samuel från mängden. Samuel bor tillsammans med sin farmor allt sedan hans mamma dog. Till och med hon tyckte att han var konstig och annorlunda och sökte hjälp hos en psykolog.

Samuel är berättaren och betraktaren. Han ser det som ingen annan ser och genom hans ögon får man följa det sociala spelet klasskamraterna sinsemellan. Med på resan är också Ika, mamma till Emelie. Genom att följa med på resan hoppas hon komma sin dotter lite närmare och ställa saker och ting till rätta mellan de båda. Hon ser Samuel på ett sätt som ingen annan gjort tidigare, och hon försöker att närma sig killen bakom den svarta luggen. Hon förstår att Samuel fortsätter med sitt avvikande beteende för att ingen förväntar sig något annat av honom. Titeln Synvilla är väldigt passande för boken, det är mycket som inte är som det ser ut att vara, inte bara Samuel bär på hemligheter, och det här är mycket spännande läsning. Redan från första sidorna vet man att Samuel planerar att ta sitt liv och man läser med förutsättningen att det kommer att sluta illa. Det är ett bra driv i berättelsen och trots en och annan klyscha så får berättelsen ett för mig oväntat slut.

Winterson gånger två

Efter att Elin påpekat en rad likheter mellan några av karaktärerna i Jeanette Wintersons Fyrväktaren och Tidväktaren var det ett givet val att vi skulle läsa dessa två böcker inför nästa bokcirkel. Är Silver samma person i båda böckerna och vilka likheter har Babel Dark respektive Abel Darkwater med varandra? 

Jag började med att läsa Fyrväktaren som handlar om den föräldralösa Silver. Silver är resultatet av ett kort möte mellan Silvers mor och en sjöman. Efter moderns bortgång beslutar invånarna i den lilla hamnstaden Salt att Silver ska få bo i fyrtornet hos den blinde fyrvaktaren Pew. Pew berättar historier för Silver. Pews historier lyser upp den mörka fyren och berättelserna är som kärlek för Silver. Historierna berättar om rotlöshet, ljus och mörker och hjälper Silver att finna sig själv. En av alla Pews historier handlar om Salts präst Babel Dark som tar sin tillflykt till Salt på 1800-talet och som lever dubbelliv. Han bär på en och samma gång ett ljus och ett stort mörker inom sig. Det är mörkret som härskar men det kan å andra sida inte finnas utan ljuset. Fyrväktaren myllrar av litterära referenser och är späckad av Wintersons underfundiga humor. Berättelsen, eller berättelserna kanske man ska säga, är vackra och filosofiska och Fyrväktaren får ett högt betyg av mig. Det här gillade jag verkligen!

I Tidväktaren bor Silver med sin faster i huset Villgårda utanför London efter att hennes föräldrar och syster försvunnit i en tågolycka. Tiden har ruckats och enorma Tidstornador sveper in över London och tar med sig bilar, hus och människor. Tidväktaren, en speciell klocka som reglerar tiden har försvunnit. Alkemisten Abel Darkwater som levt i många århundraden har länge eftertraktat uret och hans konkurrent Regalia Mason vill med hjälp av uret härska över världen och universum. Men den enda som kan hitta uret är Silver. Men hur ska Silver få tag på klockan utan att samtidigt leda vare sig Darkwater eller Mason till den? Det blir en hisnande jakt fram och tillbaka i tiden, ovan och under jord, mellan olika världar och man får lära känna en rad färgstarka karaktärer.

Det här är fantasy med många sidospår. Jag kom aldrig helt in i berättelsen även om den stundom var mycket fängslande. Men jag tappade bort mig i de parallella världarna och universum, hoppen mellan olika århundraden och flera komplicerade resonemang. Det blev för rörigt för mig, för mycket kvantfysik, och jag hängde inte med. Wintersons geniala humor och filosofiska resonemang kände jag dock igen från Fyrväktaren och dessa gillar jag mycket. Men tyvärr är Tidväktaren en allt för rörig bok för min smak.

Så, vilka slutsatser kan jag dra efter att ha läst de båda böckerna? Huvudpersonerna Silver är i båda böckerna föräldralösa från ungefär samma ålder och havet har en betydande roll i de båda flickornas ursprung. Medan den ena flickan är dotter till en sjöman härstammar den andre från pirater. I Fyrväktaren styrs Silvers liv till viss del av socialtanten fröken Pinch. I Tidväktaren är Silver beroende av sin faster, Mrs Rokabye. Dessa båda karaktärer upplevs båda som osympatiska och egoistiska och till viss del tycker jag att dessa två karaktärer speglar varandra. Abel Darkwater tål inte ljus och värme i större mängd och Babel Dark försöker kuva ljuset och bär på ett enormt mörker inom sig. Båda karaktärerna upplevs som ondskefulla och hänsynslösa och lever på vars sitt vis ett slags dubbelliv. 

Min mening är inte att rabbla upp alla likheter eller att analysera sönder de båda böckerna, så jag nöjer mig med att notera dessa saker bara. Visst håller jag med Elin om att många likheter är slående och det är mycket intressant hur Winterson så att säga återvinner sina karaktärer. Jag ser oerhört fram emot spännande och intressanta diskussioner kring böckerna när bokcirkeln samlas till helgen. 

Böcker, böcker, böcker

Högen av böcker som väntar på att bli lästa bara växer och växer...

Hej litteraturen!

Slog som omväxling på tv:n ikväll och hittade ett intressant program, Hej litteraturen! som produceras av UR.  Avsnittet jag såg handlade om den svenska arbetarlitteraturen. Kollade efter avsnittet upp programmet på UR och insåg att jag har ytterligare 9 avsnitt att kasta mig över! Serien går igenom den västerländska (säsong 1) och den svenska (säsong 2) litteraturhistorien. Jag grämer mig bara över att jag inte fått nys om serien tidigare. Jag måste börja kolla mer på tv...