Godisomslag

Abbe är tillbaka med ett nytt sommarlovsäventyr i Istermyrträsk. I Den skräckslagne stekelsamlaren gäller det för Abbe att övervinna sin paniska rädsla för småkryp. Abbes mormor är mer än lovligt trött på sitt nippriga barnbarn och tycker att Abbe ska bekanta sig mer med Sven, bibliotekarien i Istermyrträsk som har insekter som hobby. Hemma hos sig har Sven ett helt rum tillägnat insekter och Sven ställer gärna upp på att försöka övervinna Abbes insektsrädsla. Men Abbe tycker så hemskt synd om Sven när hon inser att Sven inte tänker fira sin 50-års dag på annat sätt än att tillbringa dagen med att visa Abbe sin insektssamling så hon bestämmer sig för att ge något tillbaka till Sven. Det finns en sällsynt tvekäftad sågstekel som Sven länge drömt om att få hitta ett levande exemplar av. Och Abbe tar hjälp av alla sina vänner för att hitta den tvekäftade sågstekeln. Som tack för hjälpen lovar hon den som hittar stekeln att han eller hon ska få åka med i Rogers epa-traktor.

Annalena Hedman har skrivit en ny rolig bok om Abbe och hennes vänner och familj. Jag tyckte att Den skräckslagne stekelsamlaren var ännu bättre än Min första världssensation (som jag skrivit om här). Humorn är ännu rappare, Abbe är ännu coolare och berättelsen är i mitt tycke mer fängslande. Det kan i och för sig bero på att jag kan förstå Abbes olustiga känslor inför småkryp, och att man redan känner Abbe och hennes vänner gör ju också att man snabbare kommer in i själva berättelsen. Jag älskar titeln till boken och tycker att bara den är värd ett eget pris. Och omslaget som Lena Sjöberg gjort måste jag bara hylla! Jag älskade omslaget till Min första världsensation, men omslaget till Den skräckslagne stekelsamlaren är ännu mer som godis för ögonen. Jag skulle kunna äta upp det om det gick!

Sorgfjäril

Jag har den senaste tiden läst ett par spökhistorier som utspelar sig i ödsliga eller förfallna hus. Nu har jag läst en till. Sorgfjäril av Ingelin Angerborn följer temat familj bestämmer sig för att flytta från stan till en håla/landet och bokens huvudperson tvingas lämna alla sina kompisar och tycker att det är pest och pina.

Alltså: Alice har flyttat från stan och från sina kompisar, men värst av allt är att hon inte kommer att kunna träffa Leo nåt mer och vara nära honom. Huset familjen flyttar till kallas i byn för Spanska villan och är i Alice ögon ett riktigt ruckel. Det sägs dessutom spöka i huset. Men Alice tror inte på spöken och tycker faktiskt att det är värre att varken internet eller telefoner funkar som de ska. I trakten kring byn finns det en ovanlig sort fjäril som tycks dyka upp kring Alice hela tiden. Sorgmantel kallas den och den är ovanlig på så sätt att den bara förekommer vart tionde år. Alice samlar på små glasfigurer och en dag upptäcker hon att hon har just en sådan Sorgmantel i glas. Det lustiga är bara att hon inte kan komma ihåg att hon sett den tidigare. Det är så klart något speciellt med den här fjärilen. Men vad vill den Alice egentligen?

Jag tyckte om Sorgfjäril fram till de allra sista kapitlena. Jag gillade de ganska subtila spökinslagen och de små små ledtrådarna som man som läsare kunde sitta och pussla med. Bland annat hur Alices 5-åriga lillebror Emanuel, som är lite "annorlunda" (förmodligen någon form av autism) tycks se och förstå saker som ingen annan i familjen gör. Men slutet tyckte jag var så där. Händelseförloppet gick snabbt och över lag så var det ett väldigt typiskt och rätt förutsägbart slut. Annars en helt ok bok.

Cirkusflickan

Camilla Lagerqvists Cirkusflickan utspelar sig i Sverige i början av 1900-talet. Ellen blir som 6-åring såld av sin mamma till en cirkus. I varje fall låter cirkusföreståndarinnan, Madame Zenitha, henne tro så. I själva verket tvingades Ellens mamma att lämna bort sin dotter då barnavårdsnämnden hotat att placera flickan på barnhem eftersom Ellens mamma hade svårt att försörja de båda. Ellen får en hård och mindre kärleksfull uppväxt på cirkusen. Hon tränas stenhårt i akrobatik och uppträder under artistnamnet Elisaveta som akrobat och lindansare. Hon anpassar sig snart till det hårda livet och gör sig så småningom ett stort namn inom cirkusvärlden. Men hon längtar inte desto mindre efter att hennes mamma ska komma och hämta henne en dag, även om hon tror på Madame Zenithas ord om att hennes mamma verkligen sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar. Men Ellen vet inte att hennes mamma regelbundet skriver brev till sin dotter, brev som Madame Zenitha gömmer undan.

Det är en hjärtknipande historia om Ellen som känner sig övergiven, glömd och oälskad. Än mer hjärtknipande är det att som läsare få ta del av moderns brev till Ellen, vilka smygs in mellan Ellens berättelser. Men samtidigt som breven är en ständig melankolisk påminnelse om moderns sorg och saknad inger de även hopp och driver bokens berättelse framåt. Cirkusflickan är samtidigt fylld av äventyr och målande beskrivningar av cirkuslivet i början av 1900-talet. En bra historia att fantisera sig in i helt enkelt, men gråtmilda personer får vara beredda på att fälla en tår eller två.  Credits till det snygga bokomslaget!

Ängeln i flaskan

Amanda och ängeln i flaskan är skriven av Anders Nyman. När jag läste baktill på boken blev jag ärligt talat inte alls lockad att läsa den, men tyckte ändå att jag skulle ge boken en chans. Nånting var det med den som jag trodde skulle tilltala mig, och jadå, jag gillade boken mer än vad jag trodde.

Amanda och hennes familj går i väntans tider. Amandas mamma är i 9:onde månaden och allting är ordnat och förberett för lillasyster som ska komma vilken dag som helst nu. Men det blir inte som man har tänkt sig. Lillasyster klarar inte förlossningen och istället för att komma hem med en ny bebis kommer mamma hem med en stor sorg och tomhet och en massa piller som ska hjälpa henne att sova. Både mamma och pappa är så upptagna med sin egen sorg att de glömmer bort Amanda och hennes storebror Patrik. Men Amanda kommer på lösningen, om hon gör en ny bebis så kommer mamma och pappa att bli glada igen.

Anders Nyman uppmärksammar en hel familjs sorg. En mamma som går in i en depression, en pappa som begraver sig i arbete och två barn som inte direkt sörjer ett syskon de aldrig träffat men som istället sörjer förlorade föräldrar och en familj som inte längre är vad den brukade vara. Det är ett annorlunda ämne för att vara en barnbok men ett välkommet sådant. Som vuxen kan man förstå föräldrarnas gruvliga sorg men som barn känner man nog igen sig i Amanda, som inte kan förstå sorgen fullt ut och som istället känner sig helt bortglömd. Det här är en bok fylld med svåra känslor men boken innehåller ändå mycket hoppfullhet. Det här är en bok jag kommer att tänka på länge tror jag.

Mera Semlan & Gordon

Det är ett nöje att läsa Moni Nilssons böcker om Semlan och Gordon! Knasiga skilsmässobarnet Semlan och hennes ännu knasigare bästis Gordon får mig att le och fnissa mig igenom läsningen. Semlan och Gordon - sommar och hemliga härligheter fortsätter där Pappan med de stora skorna slutar. Sommarlovet har precis börjat. Semlan och Gordon tränar på att slå rekord i att kyssas. Det enda jobbiga (förutom ömma läppar) är att Lino alltid ska dyka upp just när hon och Gordon tränar på att pussas. Jobbigt! Gordon och Semlan har också bestämt sig för att leta upp Semlans farfar. Eftersom detta är en hemlighet kan de givetvis inte berätta något för sina föräldrar (som dessutom skulle sätta stopp för deras planer) Men Semlan och Gordon lyckas smita iväg till Göteborg där de vet att farfarn finns. Och resan dit är bara ett av alla äventyr de får uppleva under sommarlovet.

Kärlek kyssar och rekord handlar om andra halvan av sommarlovet. När det inte tränas inför rekord funderar Semlan mycket på hur det ska bli att fylla tonåring och på hur det skulle vara att pussa Lino. Att hon är kär i Lino är säkert, men Semlan älskar ju Gordon och vågar inte berätta för honom om Lino eftersom hon är rädd att han ska bli ledsen.

Jag blir verkligen glad av att läsa om Semlan och Gordon! Moni Nilsson har lyckats så himla bra med att skriva om jobbiga saker som till exempel att se mamma hångla med en ny kille eller att vara orolig för sin deprimerade pappa, och ändå hålla en så positiv ton genom hela boken. Semlan är en skicklig betraktare av sin omgivning och berättar på pricken om pinsamma föräldrar, jobbiga familjerelationer och alla dessa känslor som snurrar omkring i en när man är så där mellan barn och ungdom. Och beskrivningarna av knasiga Semlan och helknäppa Gordon, deras påhitt och deras minst lika knasiga familjer är så bra. Jag älskar det!

Bokcirkel

Bokcirkel idag. Svedalas skolbibliotekarier har läst Martin Widmarks Den dansande djävulen. Många gillande utrop blev det och alla som närvarade kastade lovord över de sjukt snygga illustrationerna. Och jag ser med spänning fram emot nästa del, Fyrtornet i Son-Li. Än så länge vet jag bara att den ska komma någon gång under 2011. Får hålla koll på tykoflores-bloggen så att jag kan planera mina inköp.

Botanisering bland lättlästa böcker

Jag har hunnit med en rad lättlästa böcker den senaste tiden. Den senast lästa, Britt Engdals När natten är som mörkast (LL-förlaget) är en spökhistoria i vilken 13-årige Max blir hemsökt av ett spöke. Flera nätter i rad vaknar han av att en vit kvinnlig gestalt står vid hans säng. I skolan har man ägnat sig åt släktforskning och Max har jobbat med Amanda, klassens snyggaste tjej. Tillsammans har de funnit att Amandas släkting för länge sedan blev dömd för att ha dödat sitt eget barn. Spöket som visar sig för Max om nätterna visar sig vara just den här släktingen och det är något hon vill säga honom. När natten är som mörkast är inte så kuslig, men lyckas fånga en mystisk stämning väldigt väl tycker jag. Texten är luftig men mängden text gör att boken känns lite mer som en "vanlig" bok snarare än en lättläst tycker jag. Ett plus för det snygga omslaget dessutom!

En annan spökhistoria är Kortets hemlighet av Ewa Christina Johansson (Hegas). Ella och hennes familj tillbringar sommaren i ett hyrt torp i en liten by. Ella börjar snart uppleva märkliga saker och mystiska spelkort dyker upp lite här och var. Ella får reda på att den lilla byn bär på en mörk historia som inbegriper stöld och mord. Men det är något med historian som stämmer. Kortets hemlighet var spännande läsning med ett väldigt driv i berättelsen. Och helt klart kusligare än Engdals bok. Kortets hemlighet är en fristående fortsättning på Tavlans hemlighet som jag givetvis blev sugen på att läsa också.

På Nypon förlag har En blodig knoge av Thomas Halling getts ut. Boken är mycket tunn men lämnar å andra sidan utrymme till diskussion. Den korta berättelsen handlar om våld och främlingsfientlighet.

Ytterligare en rätt så kort berättelse är Joanna Kenricks Lögner (Argasso) som jag gillade väldigt mycket. Kate och Shannon är bästisar. Men när Kate blir ihop med Dan anar hon att Shannon inte är så glad för sin kompis skull som hon verkar. Jag gillade att berättelsen trots ett tydligt avslut ändå lämnade ett rätt så öppet slut. Jag fastnade väldigt lätt i den här berättelsen också så därför får den en gott betyg av mig.

Mystiska hus

Helt oplanerat läste jag två böcker efter varandra som båda handlar om mystiska, kusliga och lite spökliga hus. Den första Stenhusets hemlighet är skriven av Annika Widholm och är hennes debutroman. Ella flyttar, mitt under terminen, från stan ut på landet till ett stort gammalt stenhus eftersom hennes mamma har fått ett nytt jobb. Ella trivs inte alls i det mörka huset som det dessutom sägs spöka i. Hon har dessutom svårt för att få kompisar i nya klassen. Men hon lär känna Jacob som hon träffar ute i skogen. Han är jätteintresserad av historia och brukar hålla till vid några gamla ruiner och gräva efter fynd. En natt drömmer Ella om de gamla ruinerna och människorna som en gång levde där. Drömmen fortsätter där den slutade nästa natt, liksom nästa natt och nästa natt igen. Ella blir indragen i ett äventyr och hon märker rätt så snart att det hon drömmer har ett samband med verkligheten och hennes eget liv.

Jag gillar verkligen tanken bakom den här boken. Själva grundberättelsen är det inget fel på, men jag tyckte tyvärr inte att berättelsen var tillräckligt engagerande utan snarare lite väl förutsägbar och karaktärerna runt Ella känns antingen för stereotypiska och platta eller bara orealistiska. Nej tyvärr, det blir ett svalt betyg från min sida.

I Jonas Cederquists Huset som trollade med tiden finns det ett gammalt ödehus som Amandas passerar varje dag på väg till och från skolan. Det påstås att det spökar där och en dag ser Amanda en flicka i trädgården till huset. Flickan vill att Amanda ska komma och leka med henne, men Amanda skyndar sig därifrån. När hon berättar om vad hon varit med om för sina kompisar, bästisen Emma och Bianca, så tror de inte på henne. Men Amandas farmor som inte gillar att Amanda börjat visa så stort intresse för det gamla ödehuset, visar sig känna till både det ena och det andra om husets historia.

Det här är egentligen ingen spökhistoria utan snarare en bok om vänskap, om att vara bästisar och att bli sviken av sin bästis. Berättelsen är rak på sak och utan en massa sidospår, vilket gör boken lättläst. Huvudpersonen, Amanda, går i 3:an och jag tycker det känns som att målgruppen för den här boken ligger på 8-10 år. Är dock osäker på om 5:orna på min skola skulle tycka den var för barnslig eller inte. Den är nog ett gränsfall.

Jag tyckte det var lite lustigt att jag råkade plocka dessa böckerna efter varandra. Förutom det kusliga huset så har böckerna fler likheter. Huvudpersonerna är tjejer som känner sig lite ensamma och båda reser på ett eller annat sätt bakåt i tiden. Om jag måste välja en av de båda böckerna så väljer jag Cederquists bok. Trots sin enkelhet så engagerade den mig lite mer helt enkelt.

Bokrea II

Idag hämtade jag böckerna jag beställt på adlibris bokrea. Lycka!

Vänner

Jag har precis läst klar Vänner av Kazumi Yumoto som handlar om tre killar i 12-13-års åldern. Kiyama, även kallad Gurkan, berättar om sina kompisar Yamashita och Kawabe och den sommaren de var helt fascinerade av döden. Efter att Yamashita varit på begravning börjar de tänka och prata en hel del om döden. Ingen av dem har någonsin sett en död människa och de funderar mycket på hur det skulle vara. Men var någonstans hittar man en död människa? De resonerar sig fram till att den där gamle gubben i det fallfärdiga huset en bit bort, nog snart kommer att dö. Så de bestämmer sig för att spionera på honom så att de när han väl dör kan smyga fram och kika på hur en död människa ser ut. Gubben är inte bara gammal utan också synnerligen grinig och ovårdad. Givetvis upptäcker han att grabbarna smyger på honom, så han tar sin tur och jävlas med de tre vännerna. Långsamt växer dock en otrolig vänskap fram mellan pojkarna och den gamle mannen, vars liv helt förändras tack vare pojkarnas nyfikenhet.

Det här är en rätt lättsamt skriven bok med en stor dos humor. Men allvaret är aldrig långt borta och pojkarnas funderingar kring döden är central genom hela boken. Även ensamhet och vänskap genomsyrar berättelsen. Ganska så djupa ämnen med andra ord, och berättelsen kan nog lämna sin målgrupp (boken är klassad som hcg) med en del eftertankar. Boken ger också en inblick i dagens japanska kultur och vardagsliv, vilket kan vara intressant.