Schysst utdelning på årets bokklappar! Tack tomten.
torsdag 27 december 2012
söndag 23 december 2012
Familjen Bliss magiska bageri
Tänk dig att dina föräldrar äger ett bageri och att de kan baka de mest fantastiska kakorna, tårtorna och muffinsarna. Tänk också om dina föräldrar med hjälp av sina bakkonster skulle kunna bota sjukdomar, glömska och kärleksbekymmer. Det är precis vad Rosemarys föräldrar kan göra. De äger nämligen en kokbok, som gått i arv i familjen Bliss släkt i flera generationer, och denna kokbok är full av magi.
När Rosemarys föräldrar tvingas åka iväg för att baka bort en svår influensa i grannbyn med hjälp av mandelcroissanter, så får Rosemary ansvaret för att hålla ställningarna i bageriet och se till så att ingen, absolut ingen, inte ens hon själv, kommer i närheten av kokboken som finns inlåst bakom ett draperi i källaren. För Rosemary och hennes tre syskon är förbjudna att använda den magiska kokboken utan sina föräldrars närvaro.
Knappt har syskonen Bliss ens hunnit lägga märke till att deras föräldrar är iväg förrän en mystisk främling dyker upp i bageriet. Det är moster Lily, som visar sig vara väldigt intresserad av att lära känna sina syskonbarn och i synnerhet av att kika på den magiska kokboken. Rosemary och hennes syskon blir bländade av moster Lilys skönhet och godhet, och öppnar upp famnen för henne, liksom dörrarna in till bageriet, men Rosemary har en vag magkänsla som säger att man inte ska lita på moster Lily. Är hon verkligen så genomgod som hon säger sig vara? Och varför har mamma Bliss aldrig tidigare nämnt någon moster Lily? Veckan tillsammans med moster Lily blir minst sagt kaotisk och sätter Rosemarys lojalitet dels gentemot sina föräldrar och dels gentemot sina syskon på spel.
Kathryn Littlewood har med Familjen Bliss magiska bageri skapat en varm och härlig berättelse som man bli riktigt glad av att läsa. Det är fantasifullt, tokigt, mysigt och roligt på samma gång och all magi får mig att känna lite Harry Potter-känsla under läsningen (minus Voldemort och annat hemskt). Några slarvfel här och där i översättningen finns, men det stör inte nämnvärt. Slutet på Familjen Bliss magiska bageri hintar lite åt att det kan komma en fortsättning på det magiska bakandet och det får det gärna göra!
När Rosemarys föräldrar tvingas åka iväg för att baka bort en svår influensa i grannbyn med hjälp av mandelcroissanter, så får Rosemary ansvaret för att hålla ställningarna i bageriet och se till så att ingen, absolut ingen, inte ens hon själv, kommer i närheten av kokboken som finns inlåst bakom ett draperi i källaren. För Rosemary och hennes tre syskon är förbjudna att använda den magiska kokboken utan sina föräldrars närvaro.
Knappt har syskonen Bliss ens hunnit lägga märke till att deras föräldrar är iväg förrän en mystisk främling dyker upp i bageriet. Det är moster Lily, som visar sig vara väldigt intresserad av att lära känna sina syskonbarn och i synnerhet av att kika på den magiska kokboken. Rosemary och hennes syskon blir bländade av moster Lilys skönhet och godhet, och öppnar upp famnen för henne, liksom dörrarna in till bageriet, men Rosemary har en vag magkänsla som säger att man inte ska lita på moster Lily. Är hon verkligen så genomgod som hon säger sig vara? Och varför har mamma Bliss aldrig tidigare nämnt någon moster Lily? Veckan tillsammans med moster Lily blir minst sagt kaotisk och sätter Rosemarys lojalitet dels gentemot sina föräldrar och dels gentemot sina syskon på spel.
Kathryn Littlewood har med Familjen Bliss magiska bageri skapat en varm och härlig berättelse som man bli riktigt glad av att läsa. Det är fantasifullt, tokigt, mysigt och roligt på samma gång och all magi får mig att känna lite Harry Potter-känsla under läsningen (minus Voldemort och annat hemskt). Några slarvfel här och där i översättningen finns, men det stör inte nämnvärt. Slutet på Familjen Bliss magiska bageri hintar lite åt att det kan komma en fortsättning på det magiska bakandet och det får det gärna göra!
lördag 22 december 2012
Jullovsläsning
Förutom att jag tänkte läsa Let it snow, så hoppas jag även hinna med åtminstone ett par av dessa under julledigheterna.
fredag 21 december 2012
Julkalender
![]() |
Sydsvenskan.se |
torsdag 20 december 2012
Spökhistorier för de modiga mindre
Dan Höjer har skrivit flera läskiga spökhistorier tidigare, men tillsammans med Jonna Björnstjerna riktar han sig till de lite yngre barnen. Tre böcker har det hittills blivit; Den öde graven, Rida med döden och nu senast Vålnaden på vinden. Jag har läst den första och den sista.
Böckerna innehåller fyra korta historier, som ändå hinner skrämma upp rejält, mycket tack vare Jonna Björnstjernas effektfulla illustrationer som förhöjer den mysrysliga stämningen i böckerna. Både Den öde graven liksom Vålnaden på vinden innehåller läskiga och ruggiga berättelser som i och för sig slutar lyckligt, men som är kittlande ruskiga då barnen för det mesta undkommer spökena, gastarna eller vålnaderna med blotta förskräckelsen.

Speciellt läskig tycker jag Tandläkarskräck, som återfinns i Vålnaden på vinden, är. Stina ska åka tåg till sin pappa i Stockholm. På tåget sitter också en hel vagn tandläkare. Specialisttandläkare som gärna vill titta i Stinas mun... Inget att läsa för den med verklig tandläkarskräck och ingen av berättelserna bör läsas om man har lätt för att få mardrömmar.
Liv & Lovisa

Liv bor i en alldeles för liten lägenhet med sin mamma, som hela tiden måste vända på varje slant för att få ekonomin att gå ihop, och det är sällan Livs mamma har råd att unna Liv, än mindre sig själv, nya saker. Lovisa däremot bor i en arkitektritad villa, har en rik pappa och är både snygg och smart.
Liv och Lovisa går i samma klass. De är varandras totala motsatser och det är ingen hemlighet att de inte tål varandra. Båda tycker det är skönt att de snart slutar nian och därmed slipper se varandra vareviga dag. Det enda Liv tycker är tråkigt med att sluta nian är att hon inte längre kommer att kunna träffa Rick och Tanja varje dag eftersom de alla har valt olika skolor till gymnasiet. Rick och Tanja är de bästa kompisar man kan få och är nästan som en extrafamilj för Liv.
Sommaren efter nian är tänkt att bli den bästa sommaren någonsin i Livs liv. Hon, Tanja och Rick ska åka till Mallis i sex veckor och bara ha hur kul som helst. Liv har sparat i ett helt år och lyckats få ihop så mycket att hon ska kunna klara både resa och fickpengar. Men sommaren efter nian blir istället Livs värsta sommar någonsin. Och allt börjar med att hennes mamma blir tillsammans med Lovisas pappa.
Liv är bokens huvudsakliga berättare, men i kortare dagboksstycken får man även Lovisas version berättad för sig. Liv framstår verkligen inte som någon sympatisk tjej, annat än i relationerna till sina vänner och sin mamma, som betyder mycket för henne. Hon är verkligen utstuderat elak mot Lovisa och hennes beteende tycks inte bottna i något annat än ren skär avundsjuka och osäkerhet kring sin egen person. Och medan Liv tycks ha problem att tygla sin ilska så är Lovisas problem snarare att hon är för behärskad och aldrig säger ifrån. Granholm gör trots ytterligheterna både Livs och Lovisas karaktärer trovärdiga men jag saknar trots allt det där lilla extra drabbande som Ett nytt liv på köpet har.
onsdag 19 december 2012
Julklapp
Hämtade ut min första julklapp hos postombudet idag. Visserligen är det jag själv som är tomte, men ändå! Ville garantera julläsningen och jag ser mycket fram emot att börja läsa Let it snow. Tre noveller; tre 'holiday romances', och tre renommerade young adult-författare. Den här tror jag på!
När maten blir en fiende

Simon blir överlycklig när han får reda på att han kommit in på fotbollsgymnasiet i Malmö. Det har varit tuffa uttagningar till endast ett fåtal platser. Simon lovar sig själv att han ska visa att han förtjänat sin plats och går helhjärtat in för träningen. En ledare nämner för Simon att han skulle kunna öka sin prestation ännu mer om han bara gick ner något kilo, och Simon satsar hårt för att snabbt tappa den där lilla extravikten. Han sätter sig själv på en benhård diet och tränar extra på fritiden. Och snart har de överflödiga kilona försvunnit, men istället har Simon dragit på sig ett komplicerat förhållande till mat och träning. Och någonstans här övergår dieten till ett regelrätt matmissbruk.
Som Zlatan fast bättre är mycket läsvärd enbart tack vare ämnet. Och att Niclas Christoffer själv har erfarenhet av ätstörningar bidrar till att höja trovärdigheten och det är lätt att leva sig in i Simons tankesätt och resonemang.
Det jag däremot inte gillade lika mycket var de korthuggna meningarna, som i mitt fall stoppade upp läsflödet något. Å andra sidan kan detta vara perfekt för en ovan läsare, men oavsett det språkliga så tycker jag att Som Zlatan fast bättre är en angelägen bok.
Många tack till Booked för boken!
tisdag 18 december 2012
Felicia försvann
Felicia Feldt har skrivit en barndomskildring baserad på sin egen barndom med barnexpertsmamman Anna Wahlgren. I Felicia försvann målas en tydlig kontrast till moderns lyckliga version upp.
Felicia försvann har fått väldig stor uppmärksamhet i media just för att det är en dotters uppgörelse med en kändismamma, och dessutom en kändismamma som påstår sig vara expert på barnuppfostran. I korta stycken och i okronologisk ordning får läsaren glimtar av Felicias barndomsminnen som varvas med glimtar ur Felicias vuxna liv.
Kontentan är att uppväxten har skadat henne och att hon idag upprepar mönster från barndomen och har svårt med relationer. Felicia har efter misslyckade försök att försonas med sin mamma till slut valt att låta bli och Felicia försvann är helt enkelt ett sätt för Felicia att göra upp.
Det här är övergripligen en jag-tycker-synd-om-mig-själv-bok. Och det blir alldeles för tjatigt. Jag har inte hela bakgrunden klar för mig när jag läser heller, och här är väldigt många namn att hålla reda på. Det är klart att jag förstår att uppväxten har varit otrygg med de många flyttarna, de många männen och exponeringen i media, men är det Felicia som har rätt? Har hennes mamma varit fullt så jävlig, elak och hemsk som hon skriver? Ingen annan än Felicia kommer till tals och därför är det också svårt att själv ta ställning till Felicias påståenden.
Felicia försvann är ingen bok jag kommer att rekommendera till någon, såvida man inte är ute efter att läsa en eländesskildring med en massa snaskigt skvaller. Anna Wahlgren har nyligen släppt en svarsbok till Felicia försvann; Sanning eller konsekvens, men i ärlighetens namn - är det verkligen någon som orkar bry sig?
Felicia försvann har fått väldig stor uppmärksamhet i media just för att det är en dotters uppgörelse med en kändismamma, och dessutom en kändismamma som påstår sig vara expert på barnuppfostran. I korta stycken och i okronologisk ordning får läsaren glimtar av Felicias barndomsminnen som varvas med glimtar ur Felicias vuxna liv.
Kontentan är att uppväxten har skadat henne och att hon idag upprepar mönster från barndomen och har svårt med relationer. Felicia har efter misslyckade försök att försonas med sin mamma till slut valt att låta bli och Felicia försvann är helt enkelt ett sätt för Felicia att göra upp.
Det här är övergripligen en jag-tycker-synd-om-mig-själv-bok. Och det blir alldeles för tjatigt. Jag har inte hela bakgrunden klar för mig när jag läser heller, och här är väldigt många namn att hålla reda på. Det är klart att jag förstår att uppväxten har varit otrygg med de många flyttarna, de många männen och exponeringen i media, men är det Felicia som har rätt? Har hennes mamma varit fullt så jävlig, elak och hemsk som hon skriver? Ingen annan än Felicia kommer till tals och därför är det också svårt att själv ta ställning till Felicias påståenden.
Felicia försvann är ingen bok jag kommer att rekommendera till någon, såvida man inte är ute efter att läsa en eländesskildring med en massa snaskigt skvaller. Anna Wahlgren har nyligen släppt en svarsbok till Felicia försvann; Sanning eller konsekvens, men i ärlighetens namn - är det verkligen någon som orkar bry sig?
Himmel över Hassela
Viveka Sjögren Augustnominerades förra året för sin första ungdomsbok I den tysta minuten mellan och tidigare i höst kom Himmel över Hassela.
Himmel över Hassela handlar om Kalle eller Santos, som han egentligen heter efter sin bolivianske pappa. I lågstadiet flyttar Santos med sin ensamstående mamma från Stockholmsförorten till Hassela i Norrland. I Hassela har mamman hittat en ny karl, Andersmannen, och precis som hans mamma som tänker sig en nystart, väljer Santos att börja om från början. Han byter namn och blir Kalle.
Men så mycket till nystart blir det ändå inte för Kalle. Ungarna i Hassela är rädda för den nye killen från Stockholmsförorten, och Kalle ser också till att de har anledning till att vara rädda. Ända sedan Kalle varit liten har han hamnat i slagsmål, haft problem med att tygla sitt humör, varit rastlös och haft svårt för att koncentrera sig i skolan. Till slut får han en bokstavskombination av en i raden av alla kuratorer som han går till regelbundet.
Det är Kenneth, som uppmanar Kalle att skriva ned sina tankar. Få ner aggressionerna, känslorna, minnena på papper istället för att kunna komma vidare. Kenneth är inte kurator, men fungerar lite som sådan för Kalle på det ställe han nu befinner sig (möjligtvis nån form av ungdomsanstalt?). Och Kalle skriver. Han skriver om flytten till Hassela, uppväxten med sin soffsittandes, ibland arbetstränande men mest alkoholdrickande mamma och hans två yngre Blomflugesystrar (de surrar omkring överallt, hela tiden och går inte att bli av med, därav epitetet blomflugor). Om Andersmannen som han fortfarande träffar trots att förhållandet med mamman inte varade. Om polaren Josef, som bor ute på landet och konsumerar porr i stora mängder. Och han skriver om Heidi. Heidi, som han träffar i det pepparkaksdoftande väntrummet till kuratorn, och som får saker och ting att plötsligt göra skillnad.
Detta är en både sorglig och underhållande bok. Sjögren har ett väldigt vackert språk, tonen är rå med mycket humor, som snabbt svänger om så att man istället sätter skrattet i halsen. Och många gånger känns det faktiskt som att det är ur Kalles anteckningsbok som man läser. Det känns så väldigt äkta.
Jag har inte läst I den tysta minuten mellan, men med tanke på att jag verkligen gillade Himmel över Hassela så borde jag se till att läsa den förra snarast. Det här gillade jag mycket!
Himmel över Hassela handlar om Kalle eller Santos, som han egentligen heter efter sin bolivianske pappa. I lågstadiet flyttar Santos med sin ensamstående mamma från Stockholmsförorten till Hassela i Norrland. I Hassela har mamman hittat en ny karl, Andersmannen, och precis som hans mamma som tänker sig en nystart, väljer Santos att börja om från början. Han byter namn och blir Kalle.
Men så mycket till nystart blir det ändå inte för Kalle. Ungarna i Hassela är rädda för den nye killen från Stockholmsförorten, och Kalle ser också till att de har anledning till att vara rädda. Ända sedan Kalle varit liten har han hamnat i slagsmål, haft problem med att tygla sitt humör, varit rastlös och haft svårt för att koncentrera sig i skolan. Till slut får han en bokstavskombination av en i raden av alla kuratorer som han går till regelbundet.
Det är Kenneth, som uppmanar Kalle att skriva ned sina tankar. Få ner aggressionerna, känslorna, minnena på papper istället för att kunna komma vidare. Kenneth är inte kurator, men fungerar lite som sådan för Kalle på det ställe han nu befinner sig (möjligtvis nån form av ungdomsanstalt?). Och Kalle skriver. Han skriver om flytten till Hassela, uppväxten med sin soffsittandes, ibland arbetstränande men mest alkoholdrickande mamma och hans två yngre Blomflugesystrar (de surrar omkring överallt, hela tiden och går inte att bli av med, därav epitetet blomflugor). Om Andersmannen som han fortfarande träffar trots att förhållandet med mamman inte varade. Om polaren Josef, som bor ute på landet och konsumerar porr i stora mängder. Och han skriver om Heidi. Heidi, som han träffar i det pepparkaksdoftande väntrummet till kuratorn, och som får saker och ting att plötsligt göra skillnad.
Detta är en både sorglig och underhållande bok. Sjögren har ett väldigt vackert språk, tonen är rå med mycket humor, som snabbt svänger om så att man istället sätter skrattet i halsen. Och många gånger känns det faktiskt som att det är ur Kalles anteckningsbok som man läser. Det känns så väldigt äkta.
Jag har inte läst I den tysta minuten mellan, men med tanke på att jag verkligen gillade Himmel över Hassela så borde jag se till att läsa den förra snarast. Det här gillade jag mycket!
Etiketter:
alkoholism,
favoriter,
funktionshinder,
utanförskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)