Supernova #4

Länk till adlibris och bokus

Glassväder och tre borttappade hundar är fjärde boken om Supernova, vardagssuperhjälten i Bjärred, som Åsa Öhnell skriver om.

Det är sommar och sol, bästa glassvädret, och Märta och Supernova är på Bjärreds centrum för att utföra hjältedåd. De ska hjälpa gubben Holgersson att köpa skorpor och mjölk till fikat. Som tack har Holgersson lovat att de ska få köpa varsin glass för besväret. Medan tjejerna slickar i sig sina smältande glassar läser de på anslagstavlan som finns utanför affären. De hittar en lapp om en bortsprungen hund - ett uppdrag för superhjältar som dessutom kräver mer hjältemod än att gå till affären och köpa mjölk och skorpor.

Utanför affären träffar tjejerna på Dante och Nisse. De vill också vara med och utföra hjältedåd och självklart får de hjälpa till att leta. Bjärred är ju stort, så nog kan det behövas lite hjälp med att hitta den bortsprungna jycken.

De fyra barnen ger sig av åt olika håll för att leta efter hunden. Och de visar sig ha tur i sitt sökande. Men samtidigt dyker det upp fler lappar om försvunna hundar på anslagstavlan. Det är väl inte så att det går en hundtjuv lös?

I Glassväder och tre bortsprungna hundar träffar vi samma charmiga karaktärer som i de andra Supernovaböckerna. Handlingen är vardagsnära men med en humoristisk knorr som gör de här böckerna så väldigt trevliga att läsa. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att jag dessutom har Bjärredsrötter, vilket gör läsningen ännu roligare för mig som känner igen mycket från miljöerna.

Dataspelet

Länk till adlibris och bokus

Dataspelet av Petrus Dahlin ingår i Bonnier Carlsens serie Lätt och läskigt. För säkerhets skull har man dessutom skrivit "Läs på egen risk!" över bokens utsida. Men det är en rätt oskyldig berättelse som läsaren möts av. Åtminstone verkar det så inledningsvis, för slutet är minsann inte det minsta oskyldigt.

Dataspelet handlar om Ville, som väl är i lågstadieåldern, och som är ensam hemma. Då passar han på att smyga in i sin storebrors rum för att spela dataspelet Ansiktet som egentligen har en åldersgräns på femton år. Ansiktet visar sig vara ett läskigare spel än vad Ville kunnat tro och även om han sen skryter i skolan för sina kompisar om att han spelat Ansiktet så plågas han av mardrömmar. Mardrömmarna blir bara värre och värre och snart ser Ville det läskiga ansiktet från  Ansiktet överallt.

Till slut berättar Ville för sin mamma att han spelat Ansiktet och hur dåligt han mått efter det. Hon tröstar Ville och säger att det bara är hans dåliga samvete som spökar och Ville mår bättre efter detta. Men mardrömmarna försvinner inte för det. Istället tycks de verkligare än någonsin.

En farlig vän

Länk till adlibris och bokus

Strax innan Leo ska börja nian flyttar han och hans familj. De flyttar lika mycket till ett nytt område, till en ny skola som bort från Leos gamla skola och klass i vilken Leo under lång tid varit mobbad.

På samma gård som Leo flyttat till bor Jonna. Jonna är snygg, cool, självsäker och hon ger Leo uppmärksamhet. Och att ha en vän när man börjar i nya skolan kan ju inte vara fel.

Men Jonna är inte riktigt den vän Leo behöver. Hon utmanar Leo att testa gränser och Leo, som blir förälskad i Jonna, hänger på. Nu när han hittat någon som vill vara med honom kan han inte riskera att Jonna inte ska acceptera honom. I Jonnas sällskap är han nämligen också trygg från de vanliga och typiska översittartyperna som gärna hackar på skolans nye elev.

Men Jonna ställer också outtalade krav på hennes och Leos vänskap. Det är Jonnas regler och infall som ska följas och livet för Leo blir både farligt och obehagligt när Jonna får med sig Leo i mobbingen av en annan kille på skolan. Helt plötsligt befinner sig Leo på andra sidan. Mobbad har blivit mobbare. Och Jonna vet inga gränser för hur långt det går att driva sitt hat mot den hon ser ner på.

En farlig vän av Ritta Jacobsson är en lättläst och spännande bok där frågor om vänskap ställs på sin spets. Jag kommer att tänka på Emma Granholms Ett nytt liv på köpet som ju också handlar om en mobbad person som plötsligt får vänner och som också beskriver den desperata glädjen i att äntligen ha en vän, vilket driver huvudpersonen att göra vad som helst för att inte förlora den vänskapen. Det är tragiskt, men också väldigt mänskligt.

Poppy Pym och Faraos förbannelse

Länk till adlibris och bokus

Som spädbarn kommer Poppy Pym till madame Pyms cirkus, Magnifike Marvin drar plötsligt en dag fram henne ur sin hatt (Poppys version) tillsammans med en lapp där någon ber att man på cirkusen ska ta hand om det lilla knytet. Hur det nu gick till kan man ju diskutera, men sant är i alla fall att Poppys riktiga föräldrar lämnade henne hos cirkusfolket och bland dessa får Poppy sin nya familj. Hon växer upp på cirkusen och lär sig allt om cirkusliv. Men nu när Poppy fyllt elva tycker hennes fostermor madame Pym att det är dags för Poppy att leva lite mer "vanligt" liv. Poppy kan behöva en fast punkt, få lära känna barn i sin egen ålder och framför allt behöver hon gå i skola. Det är trots allt så att man inte kan lära sig allt på cirkusen.

Poppy får börja på internatskolan Saint Smithens där hon till en början inte alls känner sig hemma. Inga popcorn eller sockervadd till frukost längre, oglittriga skoluniformer och lärare som blir sura när man hänger upp och ner eller gör volter på rasterna. Men Poppy lär snart känna Ingrid, som hon delar rum med, och Kip, som också går sitt första år på internatskolan, och de tre bli snart ett radarpar.

Nu är det så att skolan ska ställa ut en tillfällig egyptisk utställning, något man är väldigt stolta över på, men kring den här egyptiska skatten går det historier om att det vilar en förbannelse över ett av föremålen. Och mycket riktigt börjar det hända både mystiska och otäcka saker samma minut som föremålen bärs in i skolbyggnaden. Men är det en förbannelse eller är det helt enkelt så att det är någon som försöker avleda uppmärksamheten för att kunna stjäla den värdefulla rubinskarabén? Poppy ser sin chans att likt sin detektivhjältinna från böckernas värld lösa mysteriet med faraos förbannelse.

Poppy Pym och faraos förbannelse av Laura Wood är första boken om Poppy Pym och hennes cirkusfamilj. Jag gillade det här och kände ren läsglädje boken igenom. Poppy Pym är en bok med mycket charm, humor och spänning. Framför allt fastnade jag för de charmiga karaktärerna, och jag hade gärna träffat flera av karaktärerna i boken på riktigt. Men kanske inte snorkiga Annabelle med näsan i vädret.

Tack till Modernista för rec.exet!

Passa!

Läs mer på adlibris eller bokus

Lättläst. I 5b spelar alla fotboll på rasterna. Till och med Wille är med trots att han egentligen inte tycker det är så himla kul. Fotboll är inte hans grej. Han gillar ju matte och schack. Men alla är med och spelar fotboll och Wille är mer eller mindre tvingad att ställa upp och vara med varje rast. Trots att han avskyr att smutsa ner sig på grusplanen och typ alltid ändå missar bollen.

När det är dags för årskurs fems årliga fotbollsturnering så bävar Wille inför matcherna. Han vill inte vara med. Fotbollsturneringen är bara för killarna. Tjejerna har basketturnering istället, något Moa i Willes klass inte går med på. (Jag förstår ärligt talat heller inte varför de inte kan ha blandade lag. Tramsigt!) De två lyckas övertala idrottsläraren att Moa ska ta Willes plats i laget. Men Wille blir ändå tvungen att ställa upp när Christian får rött kort och blir avstängd från sista matchen, den match som kommer att avgöra om 5b vinner turneringen eller inte. Och kanske kan Wille ändå hjälpa laget att vinna. Trots att fotboll inte är hans grej.

Passa! av Thomas Halling är en lättläst fotbollsbok som alla kan känna igen sig i. Visst är det mycket om och kring fotboll, men boken handlar också om livet på mellanstadiet, om kompisar och lite om kärlek. Så visst kan många känna igen sig i Passa!, även de som inte gillar att spela fotboll.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

Länk till adlibris och bokus

Nittonårige Markus träffar Ingrid på en fest. Hon är några år äldre än honom, har rakat huvud och ser trött ut men är ändå otroligt vacker i Markus ögon.

I hemlighet ser Markus till att Ingrid får hans telefonnummer i hopp om att hon ska höra av sig till honom. Och det gör hon. De börjar träffas och Markus är säker på sin sak; han har nog aldrig tidigare varit kär innan. Inte på det här sättet i alla fall. Det känns som om livet börjar först nu i och med Ingrid. Men Markus känner inte till allt om Ingrid, han har nog förstått det men det är först när hon själv berättar att hon är allvarligt sjuk som Markus verkligen tar in vetskapen. Men Markus bryr sig inte mindre om Ingrid för det. Och i takt med att deras relation djupnar och blir starkare så blir Ingrid sjukare. Snart kan inte heller Markus blunda för det som Ingrid så väl är medveten om nämligen att den enda framtid som finns för Ingrid är döden.

Björn Sortlands Vad är så skört att du säger dess namn? är en av mina favoriter bland kärleksböcker och jag grät första gången jag läste boken. Det här är, precis som Alla har ett hungrigt hjärta, en lågmäld och finstämd berättelse som inte spänner över många sidor, men vars innehåll är så mycket större. Sortlands språk kan vid en första anblick synas enkelt. Det är precist avvägt utan överflödiga ord. Men dyker man ner under ytan så kommer nyanserna fram och lyfter hela berättelsen.

Zeina & Nalle

När jag läser baksidestexten till Zeina & Nalle får jag intrycket av att författarparet Sören Olsson och Anders Jacobsson med sin bok vill ge en bild av det mångkulturella Sverige. Zeinas pappa är från Beirut och Nalles kommer från en finlandssvensk familj. Men Zeina & Nalle är snarare en bok om att börja högstadiet, att börja en ny klass och få nya klasskompisar.

Genom Zeinas respektive Nalles dagboksanteckningar får vi följa de båda från sommarlovet efter sexan genom hela första terminen i sjuan. Zeina och Nalle känner inte varandra från början, men nu har de hamnat i samma klass och allt som händer under skoldagen rapporteras och skrivs ned i dagböckerna. Det lustiga är att de båda ofta har rakt olika uppfattningar om dagens händelser. Zeina är en utåtriktad och typiskt tonårig tjej medan Nalle är blyg och försiktig och därmed uppfattas som lite mer töntig. Men olikheterna till trots så kan man ändå rätt så tidigt ana att någon form av kemi mellan de båda kommer att uppstå.

Att läsa Zeina & Nalle väcker liv i mina barndomsläsminnen från när jag slök alla Bert-böckerna. Det här är riktigt roligt att läsa och jag gillar både stilen och jargongen. Dock börjar innehållet bli aningens daterat med till exempel tv-serie-referenser, boken kom ju trots allt ut 2002, men nåt år till kan boken nog hålla.

Alla har ett hungrigt hjärta

Jag unnar mig omläsning för en gångs skull. Björn Sortlands tunna böcker är rätt korta berättelser som går snabbt att läsa, men vars innehåll döljer så mycket mer än vad som går att läsa på raderna.

Alla har ett hungrigt hjärta (vars titel är hämtad från en Bruce Springsteen-låt) handlar om sextonåriga Ina som misstänker det värsta, nämligen att hon är med barn. Hon har haft sex en gång med Erik. Men det räckte tydligen. Det hände för ett par veckor sen på en fest och egentligen så är Erik tillsammans med Katrine som går i Inas parallellklass, så Erik är inte ens hennes egen pojkvän. Och Ina vet inte heller om det som hände var ett misstag. Det enda hon vet är att hon inte vet vad hon ska göra med sina misstankar.

I Oslo bor Inas kompis Synnöve som är ett par år äldre och med henne tänker Ina att hon skulle kunna prata. Men hon vill inte säga vad hon har att berätta på telefon så istället bestämmer sig Ina för att åka till Oslo. Erik erbjuder sig att skjutsa Ina i sin bil och Ina tackar ja.

Resan till Oslo blir en resa full av funderingar. Vad ska hon säga till Synnöve? Ska hon berätta för Erik? Hur ska hon göra med barnet om det visar sig att hennes misstankar är sanna?

Alla har ett hungrigt hjärta är en lågmäld och ömsint berättelse. Relationen mellan Erik och Ina är trevande och lite osäker från bådas håll, men växer under färdens gång och ser ut att kunna bli något att fint bygga på.

Hej vacker

Som pocket hos adlibris eller bokus

Hej vacker är en fristående fortsättning på Ann-Helén Laestadius Sms från Soppero. Trettonåriga Agnes ska tillbringa sommarlovet hos mormor och morfar i Soppero. Agnes morföräldrar, liksom Agnes mamma, är samer, men Agnes mamma blev som ung mobbad och flyttade från Norrland så snart hon kunde och har mer eller mindre försökt glömma sitt samiska ursprung. Det är först nu när Agnes blivit intresserad av sitt samiska arv som mamman själv börjat acceptera sitt ursprung. Men för Agnes så är hennes identitet ändå inte självklar. Hemma i Stockholm är hon samen Agnes, men i Soppero ser man på henne som stockholmaren Agnes.

I Soppero finns Henrik, som kanske är Agnes pojkvän och Agnes ser sjukt mycket fram emot att träffa honom igen under sommaren. Men det kommer hinder i vägen, det finns starka viljor som vill sätta stopp för Agnes och Henriks kärlek och sommaren i Soppero blir inget som Agnes föreställt sig.

Hej vacker är framför allt en berättelse om identitet men mycket av händelserna i boken kretsar också kring kärlekshistorian Agnes-Henrik. Det är en väldigt söt och oskyldig kärlekshistoria och jag kan tycka att Hej vacker är lite väl barnslig och snäll för att vara klassad som ungdomsbok. Den hade lika gärna kunnat säljas in som en bok för 9-12-åringar. Sen är frågan också hur länge till boken kommer att hålla innan den blir för daterad. Det snackas till exempel om msn i boken, något jag inte tror någon ung läsare idag känner till.

Blink

Länk till adlibris och bokus

Mette Finderups Blink är en episodisk roman med ett persongalleri om hela nitton personer vars liv under bokens tjugofem kapitel antingen bara snuddar vid varandras eller sammanflätas helt. Här är många hopp i både tid och rum men relationer, tonårsliv och kärlek är den röda tråden genom romanen.

Vi får bland annat träffa Amanda som är fast i ett våldsamt och destruktivt förhållande, Uffe som precis kommit ut som bög, Julie som är hemligt kär i Martin och skickar anonyma kärleksbrev. Och så har vi Mads som drabbas av kärlek vid första ögonkastet, men som glömmer ta reda på vad föremålet för hans beundran heter eller hur han ska kunna få tag på henne igen.

Blink är en annorlunda roman och jag tyckte mycket om den. Jag gillar titeln som jag tänker mig anspelar på att varje kapitel byter perspektiv och mer eller mindre är ögonblicksscener. I början tyckte jag förvisso att varje nytt kapitel kändes lösryckt, men ju fler kapitel man hinner läsa desto häftigare blir det när man märker hur vissa personer hänger ihop eller hur vissa händelse för samman karaktärerna. Det är snyggt gjort av Finderup som lyckas fläta ihop alla dessa ögonblicksscener till en komplett helhet.