Barnboksfavorit

Min mamma hade en samling bilderböcker i serien En liten gyllene bok från när hon själv var liten, som jag och min syster älskade att läsa eller få lästa för oss när vi var små. Min absoluta favorit var Sudd & Kludd och häromdagen hittade jag boken på Akademibokhandeln. Jag var ju bara tvungen att köpa den.







Det är Bonnier Carlsén som på nytt givit ut ett antal titlar i serien En liten gyllene bok. Och jag tror minsann att man låtit nyöversätta en del texter också. Jag minns nämligen bestämt att den här fina färgen till höger kallades brandgul och inget annat.

Liten parlör för älskande

David Levithan tillhör verkligen en av mina favoritförfattare, jag älskar hans smarta formuleringar och språk som ibland kommer så nära poesin. Vanligtvis brukar Levithan skriva ungdomsböcker, på egen hand eller i samarbete med Rachel Cohn eller John Green, men Liten parlör för älskande är klassad som "vuxenbok" och behandlar i korta avsnitt ett kärleksförhållandes många sidor.


En man och en kvinna träffas på nätet och ett förhållande inleds. Utifrån mannens perspektiv får läsaren följa deras gemensamma historia under ett par år, från första träffen, samboskap och lycka till vardag och snedsteg. Boken är upplagd som en ordbok, där varje sida har sitt ord som beskriver eller förklarar någon aspekt av parets förhållande och ger läsaren, i en icke-kronologisk ordning, glimtar och inblick i olika skeenden av deras relation. Som tur är har översättaren låtit de engelska glosorna vara och istället bara kompletterat med en svensk översättning, vilket gör att man också får sig en liten språklektion på köpet.

Liten parlör för älskande är vacker, full av insikter och känslor och erbjuder många igenkänningssituationer. Detta är en bok som man kan läsa om och om igen, från pärm till pärm, eller om man så vill, ett ord om dagen.

A little love song

Det är sommaren 1943. Kriget rasar ute i världen och i Storbritannien. Roses och Dianas mamma har ordnat med så att systrarna ska få tillbringa sommaren vid en idyllisk by vid kusten, långt bort från stadslivet och dess sönderbombade byggnaderna. Då flickornas mamma själv ska turnera med ett teatersällskap för att erbjuda underhållning till de brittiska soldaterna, har hon ordnat med att en miss Hutchinson ska ta hand om systrarna. Men när Diana och Rose anländer till huset de ska tillbringa sommaren i, visar det sig att även Miss Hutchinson blivit inkallad för att tjänstgöra i kriget. Diana, som är äldst med sina snart 21 år, tycker absolut att de måste låta deras mamma få veta hur det ligger till, men 17-åriga Rose tycker istället att detta är ett ypperligt tillfälle för dem att lära sig att bli självständiga och klara sig själva. Och att berätta för deras mamma skulle bara innebära att de blir tvungna att åka tillbaka till stan igen. Efter visst övertalande går Diana med på att inget säga till modern.

Det blir en fantastisk sommar för både Rose och Diana som inte bara får lära sig att rå sig själva utan någon vuxens översyn, utan också når insikter om sig själva och utvecklas till att bli två självständiga unga kvinnor. Rose, som när författardrömmar, upptäcker väl bevarade hemligheter om Miss Hilda, husets före detta ägarinna, och hennes hemligheter inspirerar Rose i sitt skrivande. Rose som dessutom alltid varit van vid att stå i skuggan av sin systers skönhet finner denna sommar för första gången att även hon kan vara tilldragande och hon får lära sig vad kärlek kan innebära.

Parallellt med att vi får följa Rose låter Michelle Magorian oss även lära känna den förmodat galna Miss Hilda och Magorian väver tjusigt samman den hemlighetsfulla Miss Hildas berättelse med systrarnas liv. Jag gillar A little love song mycket bättre än vad jag gillade Hemlängtan som jag läste för inte så länge sedan. Även om A little love song är aningens förutsägbar och trots att jag stör mig på präktigheten hos karaktärerna (även om det nu må vara en tidsspegling), så finner jag stundtals A little love song vara riktigt romantisk. Men att läsa Magorian på originalspråk kräver ett tämligen stort engelskt ordförråd och det är också lite irriterande att behöva kolla upp olika förkortningar som har att göra med olika organisationer som existerade under krigstiden.

Number the stars

1940 ockuperade Tyskland Danmark. Länge kunde danskarna fortsätta sina liv som vanligt, men 1943 tog tyskarna beslut om att ”omlokalisera” den danska judiska befolkningen. "Omlokalisering" var endast ett annat utttryck för de judedeportationerna som många andra europeiska länder tvingats genomföra. Men tack vare att en tysk tjänsteman hann varna Danmarks rabbiner om vad som var förestående kunde rabbinerna i sin tur varna medlemmarna i sina församlingar som därmed lyckades fly de första deportationerna. Nästan 7000 danska judar, nästan hela den danska judiska befolkningen, flydde till Sverige tack vare de många hjälpvilliga danskar som smugglade över judarna i sina fiskebåtar till Sverige.

Utifrån denna bakgrund hämtade Lois Lowry inspiration när hon skrev Number the stars. Boken utspelar sig i Köpenhamn 1943 och Number the stars handlar framför allt om den danska befolkningens hjältemod i att sätta upp motstånd mot tyskarna och lyckas rädda så många judar. Genom den tioåriga Annemaries ögon berättas om vardagen i det ockuperade Köpenhamn med ransoneringar, soldater som patrullerar gatorna och motståndsrörelser som man inte får prata högt om. När grannarna riskerar att bli deporterade engagerar sig Annemaries egen familj. Medan mamman och pappan i familjen tvingas fly tar Annemaries föräldrar hand om deras dotter Ellen och låtsas att hon är deras egen dotter och Annemaries syster. Men det är förenat med livsfara att gömma judar, vilket familjen blir varse när tyskarna stormar in i deras lägenhet mitt i natten. Det går nämligen inte att dölja att Ellen inte är lik någon annan i Annemaries familj.

Att handlingen utspelar sig i Köpenhamn gör det lite extra roligt för mig som skåning att läsa och ger mig en närhetskänsla med miljöer som jag kan identifiera. Att dessutom få lära känna historian i sina omnejder är alltid intressant. Number the stars lämpar sig väl för mellanåldern även om boken på engelska kräver ett rätt så stort engelskt ordförråd. Porträttet av Annemarie är vältecknat och det är lätt att identifiera sig med henne, men för en något äldre läsare kan nog såväl Annemarie som berättelsen te sig en aning barnslig.

Mirakel

17-åriga Rakel är med i kyrkans ungdomskör Ten Sing och är en av körens lovande solister. Idol har kommit till stan och Rakel stöttar helhjärtat kompisen Stine som ska ställa upp i uttagningarna. Men istället är det Rakel som blir headhuntad och får en given plats i Idol och även om Rakel inte vinner, så har hon en säker karriär att vänta sig. Idol-Rakel blir världsartisten Miracle.

Det är inte bara vardagen som vänds upp och ned för den nyblivna stjärnan. Rakel, vars ambition varit att framstå som en god förebild med kristna sunda värderingar, låter sig undan för undan dras med i entertainmentbranschens flärdfulla och cyniska spiral. Rakel har jobbat hårt för att nå dit hon vill, men har den karriär hon gjort verkligen varit hennes eget val eller har hon bara låtit sig dras med i något som hon egentligen aldrig haft ambitioner för? Rakel är stolt över hur långt hon har kommit och hon älskar verkligen det hon gör, men hennes framgång har kostat och Rakel har mer än en gång fått uppleva framgångens baksidor.  

När Rakel blir inbjuden till en jubileumskonsert med Ten Sing bävar hon för att behöva träffa sina gamla barndomsvänner. Men konserten är just den positiva uppmärksamhet Miracle behöver efter att Rakel figurerat i medierna till följd av några privata snedsteg. Rakel inser själv att hon inte kan annat än att tacka ja till erbjudandet. För ställer hon inte upp kommer hon att få en divastämpel och hon kommer därmed att fjärma sig ännu mer från sitt förflutna.

Mirakel av Renate Nedregård är en snabbläst bok vars berättelse växlar mellan Rakels förflutna och det liv hon lever idag som världsartisten Miracle. Det är fart i denna Idolsaga vars handling känns aktuell och trovärdig. Boken slutar dock lite väl abrupt tycker jag. Hittar Rakel sig själv igen och är hon nöjd med sitt liv? Det antyds, men slutet ger inget självklart svar på den frågan tycker jag.

Bryta om

Åsa Anderberg Strollos debutroman Bryta om hyllades från alla håll och blev nominerad både till Augustpriset och Slangbellan efter att den gavs ut 2007.

Det är första dagen på höstterminen och Minna har börjat gymnasiet. Hennes skola ligger på rätt så långt pendlingsavstånd från där hon bor, men det är nästan det bästa. Risken att hon känner någon, eller att någon känner henne, på nya skolan är därmed minimal. Höstterminen på gymnasiet ska bli Minnas startblock för att börja om sitt liv. Hon ska bli ordentlig och hon ska lyckas i skolan och ingen ska få veta något om Minna utanför skolan, och allra minst om Minnas mamma. När alla i nya klassen ska presentera sig berättar Minna därför om hur hon bor med sin pappa i en sekelskiftesvilla i Bromma och hur hon sommarjobbat i en kiosk i Danmark. Inte ett ord nämner hon om hur hungrig hon har varit under sommaren, hur hon oroar sig för sin mamma och hur sunkig och illaluktande deras lägenhet är. Det får ingen veta.

Den enda som vet någonting om Minna och som faktiskt kan förstå henne är Eddie. Men Eddie gillar inte att hon börjat plugga, han tycker att hon ska hänga med honom till Sydamerika istället och börja ett nytt liv där. Byta från sitt liv, med allt det jobbiga som blir när Minnas mamma blir utskriven från psyket, till ett lättare och mindre komplicerat liv. Men om Minna bara sticker, så finns det ingen som kan ta hand om Minnas mamma. Minna har med andra ord inget val, hon kan inte överge sin mamma.

Jag har läst Anderberg Strollos två senare ungdomsböcker, Blod och Hoppas, och verkligen gillat det jag läst. När då folk man pratar med anser Bryta om vara hennes absolut bästa bok så blir ju inte förväntningarna mindre. Bryta om är intensiv, har ett enormt driv i sig och är väldigt välskriven. Liksom många andra eländeshistorier är Bryta om en väldigt gripande och engagerande berättelse. Men jag tycker inte den ställer sig över andra välskrivna eländesböcker jag läst, som till exempel Maja-Maria Henrikssons Jag finns. Anderberg Strollos senaste roman Hoppas gjorde i så fall större intryck på mig.

Bruised

Siobhán Parkinson är en av Irlands mest berömda barn- och ungdomsboksförfattare och hon har vunnit flera priser för sina böcker. Bruised handlar om två syskon vars pappa inte vill veta av dem och vars alkoholiserade mamma inte längre är kapabel att ta hand om vare sig själv eller sina barn.

14-årige Jonathan är den som får ta allt vuxenansvar för sin lillasyster Julie när hans mamma inte längre klarar av det. Det viktigaste är att deras lilla familj utåt sett verkar fungera och att skolan inte anar oråd och kontaktar de sociala myndigheterna. För dels vill inte Jonathan hänga ut sin mamma och dels finns risken att Jonathan och Julie i så fall placeras i olika hem, vilket för Jonathan hade varit samma sak som att svika sin syster.

Jonathan har tidigare flera gånger funderat på att rymma hemifrån, men han har hittills avfärdat dessa tankar då han inte vill lämna sin lillasyster med mamman, och att ta med sig Julie är ingen bra idé. En åttaåring är för liten för att vara på rymmen. Men när deras mamma får spel och ger Julie en örfil inser Jonathan att han fått nog. Han packar en ryggsäck, lämnar sin däckade mamma på vardagsrumsgolvet och ger sig av tillsammans med Julie. Men att vara på rymmen är inte helt lätt när man inte har några pengar och en åttaåring att hålla i handen. Och Jonathan känner sig till slut tvingad att trots allt svika sin lillasyster och överge henne.

Bruised är en konstnärligt och mycket välskriven bok. Jonathan som är bokens jag har en träffsäker humor och flera gånger under läsningen skrattar jag högt, den mörka handlingen till trots. Språket innehåller mycket irländsk slang, vilket dock kan göra att man hänger upp sig på vissa ord under läsningen, men samtidigt är Bruised indelad i korta stycken, så boken blir aldrig tung att läsa.

Jakten på WondLa

Tony DiTerlizzi är en av författarna bakom den populära fantasyserien Spiderwick. Jakten på WondLa är första delen i en ny serie som drar mer åt sci fi-hållet.

Eva Nio har under hela sitt 12-åriga liv aldrig träffat på någon annan människa. Hon är uppvuxen i en underjordisk bunker med en robot som enda sällskap. Denna robot, Modr, har ensam uppfostrat Eva och med hjälp av simulatorer och hologram tränat och försökt förbereda Eva på att en dag bege sig upp till jordens yta och söka reda på andra människor. Men när en farlig varelse en dag inkräktar på deras bostad och totalförstör deras hem, tvingas Eva Nio upp tidigare än beräknat och det landskap och liv hon möter på ytan liknar inte alls den värld hon tränats för att möta.

Det tycks som att Eva Nio är den enda människan på en för henne främmande planet. En av få saker som Eva har som bevis på att det åtminstone har funnit andra människor på planeten tidigare, är en platta med en bild föreställande en flicka och en robot som går hand i hand. På plattan går det att utläsa bokstäverna WondLa och till denna bild sätter Eva sitt sista hopp om att finna någon som ser ut som hon själv. Tillsammans med Modr och en varelse vid namn Rovender beger sig Eva Nio på jakt efter WondLa. Under resans gång möter hon fantastiska varelser av såväl vänlig som illasinnad natur, och mer än en gång råkar Eva Nio riktigt illa ut, för varelsen som inkräktat och förstört Evas underjordiska hem är fortfarande på jakt efter henne.

Jakten på WondLa är en ödesmättad berättelse, vars stämning förstärks av bokens dova illustrationer. Det är en tämligen tjock roman, drygt 470 sidor, men jag upplever ändå boken som rätt så luftigt skriven och språket är inte speciellt komplicerat. Till Jakten på WondLa finns en interaktiv karta på wondla.com som man ska kunna kika på med hjälp av illustrationer i boken och en webbkamera. Jag får det tyvärr aldrig att fungera, men det är en kul idé.

Alla hjärtans dag

Idag plockar jag fram en av mina favoritkärleksböcker att bläddra i. Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius är en bok att läsa om och om igen och handlar om den första stora kärleken mellan Betty och Morris. Och nu har dessutom en novellfilm spelats in med boken som förlaga. Filmen visades på Göteborgs filmfestival i januari och har jag förstått saken rätt så kommer filmen att visas på SVT någon gång framöver, så jag får väl hålla utkik i tablåerna. Eller hålla koll på filmens facebook-sida. Tills dess får jag nöja mig med den här teasern:

Holes

Stanley Yelnats familj har ända sedan Stanleys farfarsfar stal en gris från en zigenerska varit otursförföljda och som en direkt följd av detta har Stanley nu blivit oskyldigt dömd för att ha stulit ett par begagnade skor på ett härbärge för hemlösa. Hans straff ska avtjänas på Camp Green Lake, en anstalt för ungdomsbrottslingar som ligger mitt ute i ingenstans. Camp Green Lake är i själva verket en gammal uttorkad insjö och killarna på ungdomsanstalten får varje dag utföra karaktärsbyggande övningar som ska stärka deras moral och göra dem till bättre människor. Övningarna består i att varje dag gräva ett en och en halv meter brett och djupt hål ute på den intorkade sjön, ett arbete som är både hårt och tröttsamt i den stekande ökensolen. Stanley börjar misstänka att deras barske övervakare inte enbart låter dem utföra arbetet för att det är karaktärsdanande utan något annat verkar ligga begravt någonstans ute i den intorkade gamla havsbotten. Men vad? Och var?

Louis Sachar har skrivit en underhållande bok vars parallella sidoberättelse, om bland annat Stanleys gristjuvande farfarsfar, drar åt skrönans håll.  Holes är ett riktigt litet äventyr skriven med en underfundig och rätt lakonisk humor. De korta kapitlena ger driv i berättelsen och är man bara tillräckligt uppmärksam under sin läsning så kan man ana vissa samband som gör att man kan väva ihop de båda berättelserna.

Jellicoe Road

Melina Marchettas Jellicoe road är en av 2011 års mest hajpade böcker bland bokbloggar. Så många bokbloggare kan ju inte ha fel, tänkte jag, och högg förväntansfullt in på Jellicoe road. Efter blott 10-15 sidor var jag nära att ge upp. Jag förstod ingenting och kände verkligen inte för att fortsätta. Jag blev tvungen att gå tillbaka till olika blogginlägg om boken för att kolla vad det nu var som skulle vara så speciellt med den. Johanna L på Bokhora uppmanar i sitt inlägg att ta sig förbi de första 40-50 sidorna - och sen sätter hela historian fart. Och tack Johanna, det stämmer. När jag väl kommit över spärren med de första sidorna så blev jag helt uppslukad.

Taylor Markham lämnas, vid 11 års ålder, ensam utanför ett Seveneleven på Jellicoe road av sin drogmissbrukande mamma. En kvinna vid namn Hannah tar hand om Taylor och hon blir placerad på internatskolan på Jellicoe road. Vid 14 års ålder rymmer Taylor för att försöka leta rätt på sin mamma. Hon slår följe med en kille, som också är på rymmen från sin skola, men när de nästan nått fram till Sydney spåras de upp av en mystisk brigadgeneral och Taylor får återvända till Jellicoe Road utan att ha funnit sin mor.

Nu har Taylor blivit 17 år och hon har motvilligt gått med på att vara ledare för skolans hemliga rörelse som varje år deltar i ett krig mot två andra skolor. Förutom skolan på Jellicoe road så deltar Townies, det vill säga de som går i skolan inne i Jellicoe, och Cadets, militärskolan som under ett par veckor varje år håller sina militärövningar utanför Jellicoe Road. Detta krig, som är ett territoriellt krig om området kring Jellicoe road, har hållit på så länge någon kan minnas och varar endast de få veckor som militärskolan är på plats, men tas på fullaste allvar av alla deltagare. Gisslantagning, hemliga pakter och allianser är bara en liten del i den ibland rent fysiskt våldsamma krigföringen. Det som gör allting så mycket mer komplicerat det här året för Taylors del, är inte bara att hon själv blivit utsedd till att leda sin skola, utan att The Cadets ledare det här året heter Jonah Griggs. Jonah är ingen mindre än killen som Taylor tre år tidigare rymde tillsammans med, och mellan de båda finns en spänning så tät att den nästan går att ta på.

Men Taylor har inte bara kriget och distraktionen som närvaron av Jonah innebär, att tänka på. Hannah, Taylors enda fasta punkt i tillvaron, och den enda vuxna person hon litar på har försvunnit och det enda Hannah har lämnat efter sig är en roman hon skriver på. Romanen handlar om fem ungdomar och utspelar sig på Jellicoe road. Men manuset till romanen är i oordning och Taylor vet inte vad som är början eller vad som är slut utan måste själv lägga pusslet för att få en hel berättelse. Och det Hannah skriver om har på mer än ett sätt med Taylors eget liv att göra, både vad gäller Taylors förflutna men också vad gäller hennes framtid.

Jellicoe road är som sagt lite (eller till och med mycket) rörig i början, speciellt eftersom läsaren får följa två parallella berättelser, dels Taylors berättelse och dels berättelsen i Hannahs roman. Jellicoe är smart skriven och kräver en del i uppmärksamhet av sin läsare, men åter igen - tar man sig bara förbi de första 40 sidorna så kommer man inte vilja sluta läsa, för det här är en bok att bli förälskad i.

Them

Them är en läsvänlig kort berättelse av Lee Weatherly som handlar om hur långt man kan tänka sig att gå för att bli accepterad.

Kylie har med sin lillasyster och mamma flyttat från sin våldsamme styvfar till ett nytt område och Kylie ska nu börja i en ny skola. På sin förra skola blev Kylie mobbad, men nu tänker hon till varje pris se till att undvika detta. Genom att lära känna och hålla sig väl med Jaz, ledaren för skolans populäraste gäng, är Kylies plan att nästla sig in bland poppisgänget. Men för att göra detta måste hon först fånga Jaz uppmärksamhet, vilket sker på bekostnad av Kylies nördige granne Adam. Kylie låtsas bli hans kompis och låter honom tro att hon hör röster som uppmanar henne att skada sig själv. För att rösterna ska försvinna måste Adam bevisa att han är Kylies sanna vän genom att utföra en rad förnedrande uppdrag. Adam, som själv inte har några vänner, tror på Kylie och vill naturligtvis hjälpa henne. Jaz och hennes gäng blir stormförtjusta och har hur kul som helst åt Adam och uppmanar Kylie att be Adam om fler vänskapsbevis. Kylie börjar redan ångra det hon gett sig in på men hon vet också att hon inte kan sluta nu.

The chosen one

Carol Lynch Williams har med The chosen one skrivit en gripande berättelse som utspelar sig i en isolerad religiös sekt. Sekten har skapat sitt egna samhälle mitt ute i ingenstans och samhället styrs med sträng hand av sektens ledare, Prophet Childs, och hans apostlar. Guds ord är lag och den som bryter mot bibelns ord eller säger emot sektens ledare eller apostlar straffas eller blir i värsta fall fördömda från sekten. Kyra bor med sin far, hans tre hustrur och sammanlagt tjugo syskon i tre husvagnar på sektens område. Trettonåriga Kyra är äldst av sina systrar och har därför nu blivit utvald - hon ska giftas bort med sin farbror och därmed bli hans sjunde hustru. Men Kyra som är en viljestark tjej vägrar lyda.

Kyra har alltid promenerat mycket och under sina promenader har hon kommit i kontakt med en bokbuss. Böcker är förbjudna i sekten och Kyra riskerar att bli straffad för att läsa annat än bibeln, men dragningen till böckerna är allt för stor. Mötet med böckerna får Kyra att börja inse att det liv hon och hennes familj lever kanske inte är Guds vilja, utan kanske snarare är profetens och hans apostlars vilja. Kyra börjar fantisera om att rymma, men hon vet att hennes familj då kommer att bli straffad och Kyra vill inte riskera att hennes närmaste utsätts för sektens repressalier. Samtidigt vet hon att hennes redan begränsade liv mer eller mindre kommer att ta slut om hon gifter sig med sin farbror. Priset är högt vad hon än väljer.

The chosen one är indelad i korta stycken som ger boken ett bra driv och gör dessutom texten läsvänlig. Som så många eländesberättelser är även denna fängslande men det är inte enbart förfasandet över sektens inflytande på dess medlemmar som ger berättelsen drivkraft. En förbjuden kärlekshistoria mellan Kyra och en pojke ger extra spänning och krydda till den här berättelsen.

Utpekad

En ung kvinna hittas mördad i skogen och då Nathans pappas lastbil synts på en plats i närheten är polisen intresserad av att veta om han gjort några särskilda iakttagelser. Men vittnesförhöret slutar med att Nathans pappa själv blir häktad för mordet och Nathans värld faller ihop. Allt pekar på att Nathans pappa faktiskt är skyldig och även om Nathan inte vill tro på det först börjar även han snart tvivla på faderns oskuld.

Grannar och media vakar som hökar utanför Nathans hus och tillsammans med sin mamma tvingas de mer eller mindre barrikadera sig i hemmet. Den enda som lyckas få Nathan att känna sig som sitt gamla vanliga jag är bästa kompisen Ben. Hans syster är svårt sjuk i leukemi och Ben vet hur det känns att befinna sig mitt i en livskris. Nathan bestämmer sig till slut för att gå till botten med anklagelserna mot fadern och finner sådant som leder utredningen i en helt annan riktning. Men vad han finner ställer Nathan inför nya dilemman.

Nigel Hintons Utpekad handlar om att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Att få skulden för något som någon annan gjort är inte helt ovanligt, och ibland kan det leda till svåra konsekvenser.

Revolvern

Marcus Sedgwicks Revolvern utspelar sig i ett köldslaget landskap i de nordliga breddgraderna i början av 1900-talet. Sigges far har gått genom isen och nu ligger hans ihjälfrusna kropp på köksbordet i den lilla stugan. Sigge vakar ensam över faderns kropp sedan hans syster och styvmor skyndat iväg till stan för att söka hjälp när det plötsligt bultar på dörren. En jättelik man tornar upp sig utanför och frågar efter Sigges far, Einar. Mannen talar korthugget och med brytning och han utstrålar en hotfullhet som gör att Sigge inte vill släppa in honom i stugvärmen. Men Wolff, som mannen presenterar sig som, tvingar sig in. När han upptäcker Einars stelfrusna kropp på köksbordet berättar Wolff sitt ärende för Sigge. I flera år har han letat efter Einar, som han lärde känna under guldruschens dagar i Alaska. Enligt Wolff har nämligen Sigges far stulit från honom och Wolff kräver nu att få tillbaka det som tillhör honom. Men då Einar inte längre är i livet kommer han istället att hålla Sigge ansvarig för att betala tillbaka Einars skuld, och han har inga planer på att lämna stugan förrän han fått det han kommit för.

Sigge har ingen aning om vad den jättelike främlingen talar om. Sigges familj har aldrig haft några slantar över och har alltid fått hushålla med vad de har, så därför vet Sigge att fadern inte har några pengar som mannen påstår. Något som Sigge däremot vet att fadern har, är en gammal revolver, en Colt, som ligger gömd i skafferiet och allt eftersom tiden går och främlingen uppträder allt hotfullare börjar Sigge fantisera om att plocka fram den där revolvern och använda den.

Revolvern är en spännande berättelse som är svår att släppa, handlingen byggs sakta upp till en tät intrig. Berättelsen har ingen rak kronologi och hoppar mellan bokens nutid, Kiruna 1910, och guldruschens tid i Nome i slutet av 1800-talet, vilket gör att man själv får sitta och klura en del på hur historien hänger ihop. Sedgwicks miljöbeskrivningar är väldigt levande och man kan riktigt känna hur kylan och frosten tränger igenom sidorna och kryper in under huden när man läser. Något varmt att dricka till under läsningen rekommenderas.

1Q84

1Q84, Haruki Murakamis största litterära satsning hittills är inte helt lätt att beskriva, särskilt inte utan att riskera att avslöja för mycket. Tre delar finns och jag har nu läst första boken. Jag gör ett försök:

I vartannat kapitel får läsaren följa bokens två huvudpersoner. Både Tengo och Aomame lever ensamma liv som rutas in av rutiner och plikter. Händelser i det förflutna har gjort att de båda har svårt att knyta an känslomässigt till andra personer men trots detta är de till synes nöjda med sina liv.  Aomame är den personliga tränaren som extraknäcker som yrkesmördare. Redan i bokens första kapitel hamnar Aomame i en värld eller tid som skiljer sig från den hon är van vid. Det är enbart detaljer som gör att Aomame uppmärksammar den nya verkligheten och hon tror först att hon drabbats av minnesförlust eller blivit sinnesförvirrad innan hon godtar sin egen förklaring att hon hamnat i en parallell tid. En tid som liknar hennes verklighet, men där händelser i det förgångna har skapat en annan framtid.

Tengo är universitetsläraren som när författardrömmar. När han får ett erbjudande av sin redaktör att skriva om en 17-årig flickas surrealistiska berättelse för att därefter, i omarbetad form, låta den bli nominerad till en litterär tidskrifts debutantpris, tvekar Tengo först. Men den unga författarinnan Fukaeri accepterar omarbetningen och romanen Luftpuppan får ett enormt genombrott. Tengo har snart dragits in i något som går bortom det bedrägeri han, Fukaeri och den pådrivande redaktören påbörjat.

Jag är inte hänförd, men jag vill ändå läsa vidare! Murakami placerar skickligt ut små detaljer och pusselbitar som man förstår hör samman, men som man inte kan pussla ihop. Inte riktigt än i alla fall. Jag vill veta hur Murakami väver ihop Aomames och Tengos liv, de har ett förflutet gemensamt men kommer de att mötas igen? Också mellan Aomame och Fukaeri går det att dra paralleller och likheter, och längre fram i boken dyker ännu en flicka upp som berättar om en sekt av samma slag som den som beskrivs i romanen Luftpuppan. Allt verkar hänga ihop. Men hur? Och vilka är Little people och varför finns det två månar?
  
Det är absolut inget fel på 1Q84, det är varken en dålig berättelse eller en dåligt skriven roman, men jag blir liksom inte uppslukad av den på samma vis som jag blivit när jag läst annat av Murakami. Trots det vill jag ändå veta hur 1Q84 ska fortsätta, jag vill få fler bitar att pussla med och jag vill lägga klart det här pusslet. Jag kommer definitivt att låna hem del två från jobbet imorgon!