En vän som heter Mia

Lina är bara elva år men hon är samtidigt den som får ta störst ansvar hemma för att vardagen ska fungera så normalt som möjligt för sin lillebror Ola. Det är hon som hämtar och lämnar på dagis, och det är hon som förbereder Ola på vilket humör mamma är på när de kommer hem på eftermiddagen. Är hon bara lite trött så är det inte så farligt, men är hon mycket trött så ligger hon troligtvis utslocknad på sängen. Lina har fullt sjå med att parerar dagisfröknarnas frågor om varför de inte får kontakt med Olas mamma, och varför hon aldrig kommer och hämtar Ola. Inte kan ju Lina säga att mamma är alkoholist, då kommer socialen att hämta Lina och Ola, så istället säger Lina bara att mamma är sjuk och inte får störas.

Lina har inte berättat för någon hur de har det hemma. Inte ens för sin bästis Mia. Det bästa med Mia är att hon aldrig tvingar sig på, aldrig ställer obehagliga frågor som Lina måste svara på med en lögn.

Men även om Lina och Mia är bästisar så har ingen av dem någonsin varit hemma hos den andra. Lina har stått utanför Mias lägenhet ett par gånger. Men aldrig att hon skulle våga gå in. Då skulle hon bli tvungen att bjuda hem Mia, och då skulle Mia förstå att Lina inte är normal. Det är först när Lina blir utslängd mitt i natten som hon vågar knacka på, och den natten avslöjas mer än en hemlighet.

Peter Pohl skriver om både vänskap och utsatthet i En vän som heter Mia och porträttet av Lina är verkligen gripande och inkännande. Det är jobbigt att läsa om ett barn som tvingas från sin barndom på det här sättet och samtidigt veta att så här kan det vara. Precis som Pohl skriver i boken så växer ungefär 20 % av alla barn i Sverige upp med en eller två alkoholmissbrukande föräldrar. Och det är mycket.

Även om En vän som heter Mia nu faktiskt slutar med en hoppfull glimt, så irriterar jag mig på slutet, just på grund av detta. Lina får nämligen en fristad till slut hos Olas kompis Filips mamma, som anat Linas och Olas situation. Filips mamma Solveig, har själv vuxit upp med alkoholiserade föräldrar, och därför tänker jag att hon om någon borde väl veta att det inte är hållbart i längden att som barn vara tvungen att bli den som tar vuxenansvaret! Och kommer Solveig att palla ställa upp alltid? Varför finns det ingen vuxen som gör något mer? Och dagisfröknarna som var så ivriga att träffa Olas mamma, gav de bara upp till slut? Just detta kan jag i och för sig tänka mig skildra verkligheten hyfsat bra. Det är säkert inte många som vågar konfrontera det svåra, eller så ger man till slut upp då man efter upprepade kontaktförsök ändå inte når fram. Det jag stör mig på är nog att boken slutar väl, för stunden i alla fall, och att detta kanske inte helt och hållet speglar verkligheten.

Tänk om det där är jag

Agnes ska börja tvåan på gymnasiet i Umeå dit hennes familj flyttat från Stockholm. Agnes ser detta som en chans att börja om på nytt. Första året på gymnasiet i Stockholm blev nämligen inte alls som hon tänkt sig. På något sätt lyckades hon hamna helt utanför i den nya klassen. Och att kompisarna från högstadiet som alla valt olika skolor, hittade nya vänner, ökade bara på känslan av ensamhet och utanförskap hos Agnes. Så när Agnes flyttar till Umeå tänker hon börja om med precis allt. Hon ska ha normala kläder, se normal ut, göra och säga normala saker, vara öppen och utåtriktad - vara vanlig helt enkel.

På andra sidan väggen i parhuset som Agnes och hennes familj flyttat in i, bor Adam som visar sig gå i Agnes nya klass. Adam introducerar Agnes för sina vänner och Agnes skapar också egna bekantskaper. Den hon absolut vill lära känna mest är Jacob. Jacob är både snygg och har en egen intressant stil - och han spelar i ett band! Plötsligt inser Agnes att hon faktiskt befinner sig i det liv hon så gärna önskat. Hon är inte längre någon grå mus som ingen lägger märke till och hon ser hoppfullt på framtiden igen.

Men att skaffa nya vänner är ansträngande. Och det är ännu mer ansträngande att upprätthålla den nya Agnes personlighet och hela tiden vara öppen och utåt och säga intressanta saker, säga rätt saker. Varför ska allt vara så svårt? Agnes längtar efter att umgås med sina gamla kompisar från Stockholm, dem som hon kan vara sig själv med, som hon inte behöver anstränga sig så hårt för att umgås med, eller för att de ska tycka om henne. När ska det börja bli lättare och hur länge ska Agnes orka?

Tänk om det där är jag, skriven av Johanna Lindbäck, har en lättsam ton och erbjuder definitivt en stund av feel-good-läsning. Men här finns allvar i berättelsen också, Lindbäck beskriver på pricken Agnes känslor, med ett stukat självförtroende och en längtan efter en nystart. Det är lätt att komma in i Tänk om det där är jag, men det var först i slutet, när romantiken började spira som jag kände mig riktigt fast och fick de där riktiga feel-good-vibbarna.

Augusprisnomineringarna

Nomineringarna till Augustpriset 2012 tillkännagavs i veckan. Till skillnad från förra året då jag faktiskt hade läst flera av de nominerade barn- och ungdomsböckerna så har jag inte läst en enda av årets nominerade. Faktiskt är det till och med så att jag både missat någon bok samt ratat någon annan för att jag inte tyckt den verkat intressant nog. Hmm, får väl ge det en ny chans. De böcker jag känner mig mest nyfiken på att läsa är de böcker som gått mig helt förbi, nämligen Mårten Melins diktsamling Jag är världen samt ABC-boken ABC å allt om D av Nina Ulmaja. Kul också att en grafisk roman blivit nominerad, Sofia Malmbergs Elin under havet är faktiskt den enda som jag sen tidigare haft sug efter att läsa.

Övriga nominerade i barn- och ungdomskategorin är:

Emmy Abrahamsson, Only väg is upp

Moa-Lina Croall, Jag blundar och önskar mig något

Pija Lindenbaum, Jag älskar Manne

På vuxensidan är jag mest sugen på att läsa Cilla Naumanns Springa med åror som ska innehålla samma gestalter och utspela sig på samma plats som i 62 dagar. Alltid intressant att läsa om en berättelse ur ett annat perspektiv. Sen blir jag väldigt sugen på att läsa Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling som tidigare skrivit fackboken Pol Pots leende som handlar om folkmorden i Kambodja och den svenska vänsterns aningslöshet. Läste boken för några år sedan efter att ha varit i just Kambodja och blev starkt berörd minns jag. Sång till den storm som ska komma är en fiktiv berättelse om Sar, mannen som senare ska bli känd under namnet Pol Pot.

Här kan man hitta en lista över samtliga nomineringar samt motiveringarna. Augustpriset tillkännages och delas ut 26 november.

Torka aldrig tårar

Såg sista avsnittet av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar på SVTPlay igår. Så himla bra! Serien, boken och Jonas Gardell är väl förtjänt av all uppmärksamhet och alla positiva hyllningar den/de har fått.

Jag var till en början tveksam till om jag skulle se serien innan jag läst boken(/böckerna). Vad gäller filmatiserade böcker, så brukar jag alltid vilja bilda mig en egen uppfattning om karaktärerna istället för att låta mig påverkas av filmbolag och dylikas tolkningar. Men med tanke på att Gardells romansvit rymmer så mycket mer än vad vi fått se i serien, så kan jag knappt vänta tills jag får läsa Torka aldrig tårar utan handskar. Men då jag är på plats 26 i kön till boken på mitt bibliotek, så lär jag väl tvingas vänta till efter jul.

Berättelser från yttre förorten

Jag har nog sagt det tidigare, men jag måste säga det en gång till: Vilken fantastisk författare Shaun Tan är! Jag blir så himla imponerad över hur väl genomarbetade hans berättelser är, och hur väl bild och text samspelar med varandra.

I Berättelser från yttre förorten berättas femton helt olika berättelser. Alla med samma gåtfulla drag, Tan verkar vilja låta sina läsare tänka mycket själv och inte bara bli serverade en berättelse. Bäst gillar jag Avlägset regn, berättelsen som handlar om var alla olästa dikter tar vägen, eller Vaksam men inte oroad, som berättar om förortsfolket som alla blivit tilldelade varsin missil att ha i trädgården, eller den om utbytesstudenten Eric. Eller den som heter Tillverka ditt eget husdjur. Nä, bäst gillar jag Avlägset regn, för den har jag redan läst om tre gånger.

Och i var och en av berättelserna lyckas Tan variera sina bilder och teckna ner detaljer så att man bara måste stanna upp och fördjupa sig i bilderna. Här är allt från svartvita blyertsteckningar, lite kladdiga oljekritsliknande teckningar, renässansinspirerade målningar till collage. Det här är inte en bok, det är ett konstverk! Jag vill ha! Den här sätter jag upp på min önskelista till jul!

Halvdan Viking

Martin Widmarks nya serie om Halvdan Viking har hittills kommit ut i två böcker, Hövdingens bägare och Främlingens grav. Åtminstone tre böcker till är planerade, där nästa, Vargens hjärta, ska komma ut i januari 2013.

Halvdan Viking bor i vikingabyn Östbyn. Där har han fått bli kvar medan hans far är ute på vikingatåg. Halvdan skulle egentligen ha följt med, om det inte vore för att han skadade sin fot precis innan man skulle avsegla. Så nu bor Halvdan hos Björn Smed och hjälper honom med lite av varje. Halvdan är liten och så haltar han förskräckligt sedan han skadade sin fot, men han är en hejare på att skalda. Och sånt gillar vikingarna.

På andra sidan floden om Östbyn ligger Västbyn. I Västbyn  tror man inte längre på Oden och de andra asagudarna. Istället tror man på Jesus och istället för en hövding har man en kung. Sedan länge råder det osämja mellan de två byarna, men plötsligt en dag kommer det bud till Östbyns hövding Ragnar Drakdödare, från Västbyns kung Alarik. Och han utmanar grannbyn i en rad listiga tävlingar. Och det är just detta som vi får läsa om i Hövdingens bägare. Halvdan får följa med hövdingen och hans fru, Frida, till Västbyn där utmaningarna ska antas. Men Halvdan får av Meia, en flicka i Västbyn, veta att kung Alarik inte har helt rent mjöl i påsen. Halvdan måste se till att hjälpa Hövding Ragnar att vinna utmaningen.

I bok två, Främlingens grav, berättar Björn Smed om främlingen som kom till byn för längesedan och som grävde ner en skatt, men ingen vet exakt var skatten grävdes ner, och främlingen återfanns död dagen därpå. Halvdan smyger en natt iväg till gravfältet där skatten påstås finnas. Men just denna natt är det fler som söker efter skatten och Halvdan tas tillfånga och förs till Asta, en grym kvinnlig vikingahövding som också är ute efter skatten. Hon ligger nu med alla sina vikingaskepp utanför kusten och bara väntar på att få anfalla byarna. Halvdan måste alltså finna främlingens skatt för att förhindra Astas förödelse.

Widmark har hämtat inspiration från Frans G Bengtsson, det är mustiga rövarhistorier och baksidestexten till Halvdan Viking-böckerna säljer också in berättelserna som "Röde Orm - för barn". Vikingarna beskrivs som riktigt skitiga och grova-i-munnen-aktiga typer, och Widmark skönskriver inte direkt vikingarnas uppträdande och förehavanden. Böckernas illustrationer hjälper sitt till med att ge läsaren en uppfattning om det skitiga och ibland grymma vikingalivet. Layouten är noggrant genomarbetad och de snygga illustrationer står Mats Vänehem för som också är arkeolog i botten.

Kaninhjärta

Det är dumt att försöka skriva ner något om en bok som man läste ut för flera veckor sedan, men gör ett försök ändå. Kaninhjärta är Christin Ljungqvist debutroman och det är en annorlunda och smygande otäck bok med väldigt starkt karaktäriserade huvudpersoner.

Mary och Anne är enäggstvillingar och som sådana är de förvillande lika. Som många av litteratur- och filmvärldens tvillingpar har även Mary och Anne väldigt starka band mellan sig och det kan vara svårt att se var den ena slutar och den andra börjar. Till och med deras namn flyter ihop och bildar en helhet och istället för att ropa Mary och Anne när de var små och var ute och lekte, brukade deras mamma kalla på dem genom att ropa; MaryAnne, Maryanne, Marianne. Och utan den andre fungerar inte de mediala egenskaper som flickorna har. Medan Mary lånar ut sin kropp till spöken och andar tar Anne emot deras meddelande.

Både Mary och Anne anser sig vara den ansvarsfulla av de båda, den som den andra lutar sig mot. Men där stannar likheterna. Som personer är de varandras motsatser. Anne är den lugna eftertänksamma som vill att personer i hennes närhet ska må bra medan Mary är impulsiv och kan vara väldigt vass och bitsk.

Intrigen i Kaninhjärta börjar när de 17-åriga systrarna en sommar bestämmer sig för att tillbringa sommaren i sin pappas lägenhet i Göteborg. Anne har strax innan de ger sig iväg, fått ett meddelande från andra sidan som förutspår Marys död. Men, får hon veta, om de vänder om och åker tillbaka hem till mamma, kommer inget att hända. Anne väljer att inte tro på budskapet, och berättar heller inget för Mary. Men profetian plågar och oroar Anne som gömmer alla vassa föremål och håller Mary under uppsikt hela tiden och låter henne få sin vilja igenom mest hela tiden bara för att hon inte ska bli upprörd och göra nåt dumt.

I Göteborg kommer Mary och Anne av en slump i kontakt med en medial grupp som håller på att försöka hitta en liten flicka som försvann för nio månader sedan. Flickornas medverkan i sökandet kommer att styra med allt säkrare steg mot Marys död, men det blir klart för Anne först efteråt. Både Mary och Anne har varsitt kaninhjärta som bultar snabbt, snabbt av rädsla, men medan Marys rädsla ligger i att finna flickan död, så är det Marys förutspådda död som Anne fruktar mest av allt.

Relationen mellan Mary och Anne är magnetisk att läsa om. Mary tecknas rakt igenom som person svår att tycka om.Varför inte göra henne lite mer likeable? Nu är hon bara trulig, trumpen och omogen medan Anne får bära allt ansvar. Även om Mary försvinner in i depressioner så är det svårt att känna någon sympati alls för henne. Och jag blir så arg på Anne som inte säger ifrån, för samtidigt är ju hon väldigt feg som inte vågar sätta gränser och som går med på Marys alla upptåg även om hon vet att det skadar andra. Jag gillar skarpt Ljungqvists beskrivning av Mary och Anne och deras relation. Med denna skildring suger hon verkligen tag i läsaren.

Jag sträckläste Kaninhjärta och tyckte mycket om den mörka olycksbådande tonen. Jag gillade också starkt det flödande och stundtals väldigt vackert formulerade språket i Kaninhjärta. Och bitvis är Kaninhjärta riktigt riktigt bra, jag njöt under själva läsningen, men nu när jag ska försöka formulera ett omdöme så känns det som att jag inte kan ge det uppriktiga bra betyg jag vill ge. Det fattas liksom något. Kaninhjärta tar en annan vändning ungefär halvvägs in i berättelsen och liksom ändrar karaktär. Fokus går från tvillingarnas relation till sökandet efter den försvunna flickan.

Jag är hur som helst väldigt nyfiken på vad mer Christin Ljungqvist kan åstadkomma och jag ska inte behöva vänta alltför länge. Mars 2013 är det planerat att nästa bok Fågelbarn ska komma ut.

Längtar

Flera bloggar rapporterar att favoritförfattaren David Levithans senaste bok Every day översätts och ges ut på svenska av X-publishing. Jag, en blir den svenska titeln och jag kan knappt hålla mig tills boken kommer ut, trots att Johanna Lindbäck sågar!

En annan av hans böcker som jag hoppas något svenskt förlag kommer att översätta, och som jag tycker låter ruskigt intressant är Every you, every me .  Boken beskrivs som en psykologisk berättelse i vilken en tonårskille hittar en rad fotografier, på vilka han själv figurerar på några, och börjar känna sig förföljd och hotad. Och det värsta är att han misstänker att det är hans bästa polare som ligger bakom alltihop.

Stolthet och fördom

Yes, nu är den läst! Som tonåring ÄLSKADE jag miniserien Stolthet och fördom, men boken har inte blivit läst. Förrän nu. Och anledningen är att vi ska läsa När döden kom till Pemberley av P. D. James i en av bokcirklarna jag är med i. Och då P.D. James påbörjar sin berättelse sex år efter att Austens slutar, med samma miljöer och karaktärer, så föll det sig väldigt naturligt att först läsa Stolthet och fördom.

Känner man nu inte till Stolthet och fördom så handlar romanen i stora drag om systrarna Bennet som deras mor, Mrs Bennet försöker få bortgifta. I centrum står Elizabeth Bennet som håller sin äldre syster Jane allra kärast. När den förmögne Mr Bingley med sällskap flyttar in i trakten verkar det till en början som att Janes lycka snart kommer att bli fullkomlig. Men Janes stundande förlovning och lycka tycks stöta på hinder. Och Elizabeth är övertygad om att det är Bingleys gode vän Mr Darcy som sätter käppar i hjulet. Mr Darcy är den förmögne, högt eftertraktade och stilige, men ack så stolte ungkarlen som kämpar förgäves mot att hålla sina ömma känslor för den självsäkra Elizabet stången. Och Elizabeth som bestämt sig för att avsky Mr Darcy tvingas efter snåriga turer att ändra uppfattning om honom för att sedan helt och hållet ge sitt hjärta till honom.

Även om jag nu är bekant med handling och karaktärer så fullkomligt slukade jag Stolthet och fördom. Det här är ett typexempel på en utmärkt klassiker! Förvisso så läste jag nu inte nyöversättningen från 2011 som säkert hade varit enklare, och visst var det lite motigt till en början med alla långa omständliga ord som staplades på varandra. Men så utomordentligt underhållande läsning ändå! Fantastiska personporträtt och härliga engelska miljöer. Och det är romantiskt så det förslår, utan att ens de lyckliga tus läppar mötas en endaste gång. Jag är redo att underkasta mig Miss Jane Austens övriga verk. Funderar också skarpt på att köpa en dvd med miniserien från 1995 och hålla ett Stolthet och fördoms-maraton snarast!

Sulky och Bebbe regerar inte

Jo, men jag var ju kritisk redan från början. Men ändå. Jag gillar verkligen Ajvide Lindqvists säregna galenskap i hans "vuxenromaner" men i barnbokens form blir det bara galet och "crazy". Njä, det här går inte hem hos mig.

Sulky och Bebbe regerar okej är ett samarbete mellan John Ajvide Lindqvist och hustrun Mia Ajvide. Sulky och Bebbe föds med ett Pang och med ett Bom och kastar sig sen, efter ett år minus två dagar, in i en massa olika äventyr. Månen räddas, en bomb blir hjälpt, Sulky och Bebbe skaffar vänner lite varstans. Bland annat blir de kompisar med kungen och en gubbe med huvudet under armen. Vart de än kommer så vill de att alla ska få vara med och ha roligt. Och var och en för sig är berättelserna ganska så söta och charmiga på sitt sätt, men om man som jag läser alla kapitlen i sträck, så blir det på tok för mycket! Baksidestexten hintar tydligt åt att detta är tänkt som en högläsningsberättelse, och det funkar med all sannolikhet mycket bättre.

Det hålls en käck och flåshurtig (tack för hjälp med ordvalet Carolina!) ton rakt igenom. Språket tycker jag känns töntigt och författarna försöker låta som att de kan snacka som kidsen trots att de inte riktigt behärskar det. Det finns ingen rak linje i berättandet och Sulky och Bebbe kastas än hit, än dit i sina äventyr, men det centrala i Sulky och Bebbe regerar okej handlar om att vara annorlunda, men att det är också är okej att vara det. Tror jag, för jag är inte helt säker på vad boken handlar om.

Före och efter Bella

När jag plockade upp Maja Hjertzells Före och efter Bella trodde jag boken först och främst skulle handla om vänskap. Och det gör den, det handlar mycket om relationer. Men framförallt handlar Före och efter Bella om könsnormer och feminism.

Det är sista terminen i nian när Filips klass en dag får veta att det ska komma en ny tjej till klassen. Bella, heter hon och Bella är inte som någon annan tjej Filip träffat innan. Bella är säker och självständig, hon är inte rädd för att ta en diskussion och hon provocerar många. Men Filip och Bella blir kompisar, trots att Filip är orolig för vad hans flickvän ska säga och trots Bellas högst ombytliga humör. Och deras vänskap går inte obemärkt förbi. Filip, som är bokens berättare, pratar om sista terminen i nian som en brytpunkt, framför allt vad gäller hans egna åsikter och ideal, och det är detta som titeln Före och efter Bella anspelar på. 

Hjertzell gör ett mycket trovärdigt porträtt av Filip och bjuder på stor igenkänning i hans vardagsliv som kretsar mycket kring vänner och skola. Då detta är en berättelse skriven i Jag-form, kommer man onekligen Filip väldigt nära och jag känner verkligen att jag förstår honom. Till viss del är han självcentrerad, som många tonåringar är, och tänker mer på vad andra gör mot eller för honom, än på hur han själv agerar i olika relationer. Samtidigt är han osäker och blyg och stundom precis så förvirrad som man kan känna sig i tonåren.

Inledningsvis var mitt intresse för boken rätt så sparsamt, men efter de första kapitlen sträckläste jag. Antydningarna om att Bella varit med om något jobbigt driver nyfikenheten framåt tillsammans med porträttet av Filip, som jag tycker är väldigt bra. Något förutsägbart slut dock. Det är svårt att inte komma att tänka på Kerstin Herrströms Tusen gånger starkare, i vilken också könsroller och könsnormer är det centrala, när man läser Före och efter Bella, men i jämförelse med Tusen gånger starkare så känns Hjertzells bok på nåt vis lite vuxnare i tonen.

I en intervju med Hjertzell som är inkluderad sist i min upplaga av boken, berättar Hjertzell att hennes mål med Före och efter Bella var att skriva en bok om feminism som även killar skulle vilja läsa. Krass och cynisk som jag är, kan jag då inte låta bli att fundera på varför hon i så fall godkände omslaget som pryder En bok för allas utgåva.

Skeptisk

Sulky och Bebbe nu i min hand. Blev inte mindre skeptiskt inställd till boken efter att ha sett paret Ajvide prata om sitt verk på bokmässan. Men ska försöka vara openminded.

Somrigt och sorgligt

Hedda älskar att hälsa på mormor och hunden Rufsen som bor på en gård på landet med massor av djur. Heddas mormor är veterinär och tar hand om sjuka djur. När mormor är på sjukbesök får Hedda hjälpa till, för när Hedda blir stor ska hon också bli veterinär och då kan Hedda och mormor fortsätta att jobba ihop.

Sommaren efter ettan ska Hedda tillbringa hos mormor, det kommer bara att vara de två och det kommer att bli den bästa sommaren någonsin! Förutom att bada och rida och hjälpa en skadad trast och ligga och lyssna på mormors berättelser om kvällarna innan hon somnar, så får Hedda som vanligt följa med på sjukbesöken och hjälpa mormor på gården. Mormor blir trött så fort och Hedda får hjälpa till ännu mer än vad hon brukar, men det känns bara roligt och ansvarsfullt att mata och räkna fåren, plocka ägg och se till Rufsen och kattungarna.

Det gäller att passa på att ta vara på tillfällena medan man kan säger mormor hela tiden, och som läsare anar man att allt inte står rätt till med mormor som bara är så ofantligt trött så att hon hela tiden måste lägga sig och vila och inte ens orkar bada när de är på stranden. Till slut anar också Hedda att något är fel och frågar mormor. När mormor berättar att hon är sjuk och inte kommer att finnas med när Hedda växer upp, att hon faktiskt inte kommer att finnas med alls länge till, väller en våg av känslor över Hedda. Hon blir arg och besviken och ledsen, men hon väljer sen att stanna hos mormor och låta sommaren bli just så fantastisk som hon tänkt från början. Hedda och mormor trär halsband av pärlor som får representera fina minnen och som Hedda kan bära med sig även när mormor inte finns där.

Med sig av fröken har Hedda fått en bok som hon ska skriva i om sin sommar, och det gör Hedda också, och det är denna som blir Heddas bok. Boken blir liksom pärlorna hon trär på sitt halsband också ett sätt för Hedda att hantera sorgen över mormors sjukdom, och sedan också hennes bortgång.

Lin Hallberg har med Heddas bok gjort en fantastiskt fin och somrig bok som på samma gång är väldigt klok och sorglig. Också layouten är fin med vackra illustrationer och varje kapitel har sin egen inramning med blommor eller snäckor eller löv.

Årets viktigaste bok!

Tänk om det var krig. Här! I Sverige! Om tv och radio kontrollerades av regimen. Om din bror eller syster försvann och du själv inte längre skulle våga gå ut utan att riskera att bli skjuten av krypskyttar. Och om nästan alla du känner förlorat en eller flera medlemmar ur sin familj. Vart skulle man då ta vägen? Skulle man ha någonstans att ta vägen om man blev tvungen att fly? Och hur skulle det vara att komma till ett nytt land, där folk mest tycker att man är en samhällsbörda och där man inte kan språket och inte kan försörja sig och där folk tycker att man klär sig konstigt och har konstiga seder och traditioner? Dessa frågor ställer Janne Teller i Om det var krig i Norden när hon vänder på perspektiven och låter läsaren sätta sig in i hur det kan vara att uppleva krig på nära håll och tvingas bli landsflykting.

I Om det var krig i Norden får läsaren följa en svensk tonårig kille, vars familj satsar alla sina besparingar på att komma med en flyktingtransport söderut för att komma undan oroligheterna i Sverige. I Egypten, där det råder fred, hamnar familjen i ett tältläger i väntan på att deras asylansökan ska behandlas.

Janne Teller skriver i ett efterord om hur hon ursprungligen skrev essän Om det var krig i Norden 2001 när flyktingdiskussionen i Danmark var som livligast och folk tycktes ha glömt några av Europas mest hyllade värdesatser: Att alla människor är födda lika och den gyllene regeln att det du vill att människor ska göra för dig ska du också göra för dem. Essän publicerades 2004 som bok i form av ett passhäfte och därefter har texten givits ut i ett flertal länder. Varje gång boken givits ut i ett nytt land har texten anpassats för att passa just det landets historia , kultur och geografi.

Om det var krig i Norden är en liten men mycket tankeväckande bok som borde delas ut till alla Sveriges högstadieelever. Tänk vilka diskussioner boken skulle kunna generera! Boken har tilldelats Teskedsordens bokpris 2012 och i samarbete med bland annat Teskedsorden, som arbetar för tolerans och mot främlingsfientlighet, har också utvalda högstadieskolor i Göteborg fått klassuppsättningar av boken.

Legenden om Tann

Jag har läst de två första delarna i Niklas Krogs Legenden om Tann, nämligen Skogsflickan och Bestens håla. Kanske hade jag för höga förväntningar på Niklas Krog, eller så är det bara min antifantasygen som kommer fram, men det här tilltalade mig inte speciellt mycket.

I första boken, Skogsflickan får läsaren träffa Tanarog, eller Tann som han kallas, bergsdvärgen som inte alls trivs nere i bergens djup och mörker. Nä, Tann är en väldigt ovanlig dvärg som istället längtar efter, sol och ljus, träd och ljud, och äventyret framför allt. Han har lärt känna Bladhus, ett vänligt vandrande träd som nu är hans bästa vän. Tann och Bladhus jagade en gång bort en fruktansvärd Best som hotade att förstöra det fredliga livet i och kring skogarna. Men nu gör en liten flicka som tillhör skogsfolket, Bladhus uppmärksam på att Besten har kravlat sig ut ur sin håla igen och hotar förstöra skogsfolkens hem. Tann väljer att tillsammans med Aina, som flickan heter, försöka stoppa den otäcka Besten.

Äventyret fortsätter sedan i Bestens håla med att Aina och Tann måste försöka få bort Besten för alltid. Och samtidigt jagas Tann av den eldsprutande draken Nidaros som bestämt sig för att inga dvärgar ska få korsa hans marker.

Aina och Tann trivs väldigt bra i sällskap med varandra och de utvecklar en fin vänskap som bygger på tillit och samspel. Både Tann och Aina framstår som väldigt gulliga och skojiga figurer vilket står i skarp kontrast till de, i mitt tycke, mycket skrämmande illustrationerna. Jag hade nog som sju-åttaåring drömt mardrömmar om inte bara Besten och Nidaros, utan även om Bäckgubben och flera av de vandrande träden, som förvisso är snälla, men som ser väldigt otäcka ut.

Le, Smilja

Smilja är 16 år och bor i en mindre stad i nordostliga Bosnien. Muslimer, kroater och serber har här levt sida vid sida i generationer och det har inte haft någon betydelse vilken etnisk tillhörighet man haft. Inte förrän nu. Kriget mellan serber och muslimer i Bosnien har förvisso pågått ett tag, men det är först på senare tid som man i stan kunnat märka av konflikten. På andra sidan bergen mullrar det från den serbiska milisen som hela tiden rycker närmare. 

Smilja har bestämt sig för att inte låtsas om kriget så länge det är möjligt. Hon går i gymnasiet i stan och tillsammans med bästa kompisen Daniela planerar hon att flytta till London efter studenten. Att Daniela är serb, medan Smilja själv är muslim har inte slagit henne förrän på senaste tiden i och med att konflikterna trappats upp. Men Smilja och Daniela har lovat varandra att inte bry sig om konflikterna. Kriget handlar ju inte om dem. Men missämjan mellan grupperna pyr till sist in även i deras relation.

Så länge i alla fall skolan är öppen så går det att hålla uppe en någorlunda normal vardag, men snart förlorar Smiljas föräldrar sina jobb, Smiljas bror Petar går med i den muslimska milisen och försvinner och efter en våldsam händelse på skolan läggs även undervisningen ner. Flera dagar gör Smilja och hennes föräldrar inget annat än att vänta på att serberna ska inta staden. När det till sist händer blir alla muslimer fördrivna från sina hem. Smilja och hennes mamma hamnar så småningom i ett flyktingläger där en ny vardag tar vid med utdelning av matpaket och ett ständigt sökande efter släkt och vänner.

Torben Poulsen skriver inledningsvis att han velat beskriva vad som händer med människor som kastas in i ett inbördeskrig de inte kan se meningen med, och jag tycker han lyckas väl med detta. Le, Smilja är första boken av tre om Smilja som får fly sin födelsestad i Bosnien. Även om krigen i fd Jugoslavien inte ligger alltför långt bak i tiden så känns det ändå så overkligt att läsa om. Jag tänker mer att jag läser en dystopi snarare än en verklig skildring. Kanske är det ett sätt för mig att distansera mig, för det är rätt svårt att ta in att detta utspelade sig i Europa för inte alls länge sen. Jag var själv inte mycket yngre än Smilja när konflikten höll på och därför känns det desto otäckare att sätta mig in i att vara tonåring i ett modernt samhälle där kriget tar över.

VM-sommar

Wow! Magnus Ljunggrens VM-sommar är så bra! Trots att boken innehåller väldigt mycket fotboll så störtgillade jag verkligen VM-sommar. Här finns spänning, vardagsbekymmer och dramatik på hög nivå!


Magnus ser som vuxen tillbaka  på sommaren 1974. Sommaren då Sverige spelade i VM i Västtyskland, samma sommar som Magnus blev uttagen som en av landets 50 bästa juniorspelare att delta i Svenska fotbollsförbundets fotbollsläger. Men 1974 var också sommaren som Ås-ligan härjade i Sundsvallstrakten. Magnus har haft en lång och framgångsrik fotbollskarriär, men hade saker och ting tagit en annan utveckling 1974 är det inte säkert att Magnus befunnit sig där han är idag.

1974 flyttar Magnus och hans mamma till Sundsvall efter att Magnus pappa omkommit i en olycka och Magnus får börja i en ny klass vårterminen i nian. Han börjar hänga med Matte och Krister, klassens populära och tuffa killar, och de drar sig inte för att utnyttja Magnus osäkerhet och önskan att passa in och få vänner.

När Matte och Krister tar på sig att fixa skolans avslutningsfest tar de hjälp av Magnus. Festen blir en succé och går med vinst, men istället för att redovisa vinsten till skolan stoppar killarna pengarna i egen ficka. Det blir dock problem när rektorn ber dem att redovisa vinsten, Matte och Krister har redan använt en stor summa av pengarna och det blir Magnus som får rädda dem. Han vet nämligen var Åsligan gömmer sitt byte från deras rånarturné, och alla bekymmer hade varit ur världen nu, om inte Åsligan kommit Magnus på spåret.

Det här är en mycket välskriven ungdomsroman med stor närvaro. Jag får en känsla av att det är Magnus Ljunggren själv som berättar om sin egen uppväxt. Och jag läser att Ljunggren faktiskt är uppvuxen på samma plats som romanens Magnus vilket sannerligen bidrar till de fina miljöbeskrivningarna. Men karaktärerna är också väldigt vältecknade. All den här tonårsosäkerheten är lysande beskriven och jag kan förstå Magnus så väl! Han gillar egentligen inte Matte och Krister, framför allt inte Krister som blir tillsammans med Ylva, tjejen Magnus gillar på avstånd. Matte och Krister ställer hela tiden till det för sig och Magnus blir den som ständigt får backa upp killarna och hjälpa dem. Helt utan att få uppskattning tillbaka. Och Magnus vill egentligen bryta med sina nya kompisar, men de har hållhakar på honom och leder in honom på helt fel vägar.

Till råga på allt har Magnus det jobbigt hemma. Hans mamma gör inget annat än att gråta. Hon har förvisso förlorat sin make, men Magnus har förlorat sin pappa och han orkar inte vara den som hela tiden ska trösta. Han vill också sörja. Men det har han knappast tid med nu. Det är så mycket som händer den här VM-sommaren 1974 och inte ens VM-finalen kan mäta sig i spänning och dramatik i jämförelse med allt Magnus är med om denna sommar. 

Ingen du känner

Fatma har precis gått ut nian men hon ser redan nu fram emot hösten och att börja på gymnasiet tillsammans med bästisen Aida. Men innan dess ska Fatma och hennes familj tillbringa sommaren i Turkiet och hälsa på släkt och vänner, som de alltid brukar. Fatma skrattar bort Aidas oro om att Fatma skulle bli bortgift under sommaren. Så skulle hennes föräldrar aldrig någonsin göra! Men väl i Turkiet inträffat just det som Aida uttryckt oro över.

Fatma blir bortgift med en flera år äldre man, det spelar ingen roll hur mycket Fatma sätter sig emot beslutet, hur mycket hon slåss, sparkar och spottar eller hur mycket hon än vägrar, hennes pappa har redan fått betalt för giftermålet och själva vigseln är mest en formalitet. Medan Fatmas familj återvänder till Sverige får hon själv flytta ut på landet till sin makes familj från tidigare äktenskap och lära sig att göra som hon blir tillsagd och uppfylla sina äktenskapliga plikter. Men Fatma har lyckats smuggla med sig sin mobil och den blir, så länge batteriet håller, hennes livlina till omvärlden och till Aida. Aida gör i sin tur allt hon kan för att hjälpa Fatma, men trots polisanmälan går månaderna utan att Aida hör vare sig från polisen eller från Fatma. Kommer hon någonsin få träffa sin vän igen?

Christina Wahldén har återigen tagit sig an ett högaktuellt ämne, nämligen barn- och tvångsäktenskap. Jag brukar tycka att Wahldén skriver engagerande för unga om aktuella sociala problem men efter att ha läst Ingen du känner känner jag mig lite kluven. Det är ett stort problem med unga tjejer och killar (jo, de finns också!) som blir bortgifta mot sin vilja och det är svårt att komma åt att bryta de traditionsbundna normer som existerar i de ofta mansdominerande kulturer där arrangerade äktenskap är vanliga. Att det dessutom är så svårt för svenska myndigheter att komma åt problemet gör inte saken lättare. Därför är det också viktigt att fortsätta att upplysa och informera om tvångsäktenskap, och där tjänar Ingen du känner sitt syfte.

Men jag är ändå tveksam till om jag vill sätta den här boken i händerna på vilken ung person som helst. Liksom i Fallen flicka så tecknas invandrarmännen som dominanta, egoistiska och enkelspåriga och uppträder som om de äger kvinnorna i sin familj. Det blir så himla stereotypiskt! Tack vare Aida och hennes familj ges en något mer nyanserad bild av invandrarfamiljen, men jag kan inte låta bli att fundera över om denna bok inte skulle kunna ge näring åt och förstärka sverigedemokraternas invandrarbild. Såvida man nu inte kan fånga upp läsaren och diskutera boken efteråt, och det är ju inte alltid det går. Eller är det jag som är för enkelspårig nu?

Jag saknar också den fakta som Wahldén brukar presentera sist i sina böcker. Det rör sig ofta inte om mer än enkel statisktik, men det är ändå upplysande och ger ofta ett bredare perspektiv till romanen. I övrigt känns detta som en typisk Christina Wahldén-roman med en lagom blandning elände och spänning och ett bra driv. Och Wahldén både berör och upprör.

Svarta sekunder

I Britt Engdals Svarta sekunder träffar vi Erik som går i åttan och den nyinflyttade Magdalena som går i nian. I vartannat kapitel berättar de båda om sina möten med varandra. Erik känner en omedelbar dragning till Magdalena, det är precis som att han redan känner henne. Magdalena vill förvisso också lära känna Erik, men vill absolut inte att han ska bli kär i henne. Magdalena vet nämligen vem han är, medan Erik inte alls känner till henne. Hela berättelsen utspelar sig under en vecka och Erik och Magdalena får endast några korta möten med varandra innan Magdalena försvinner en stormig kväll, hon förmodas drunknad och Erik sörjer att han inte fick lära känna henne bättre. Men Magdalena söker upp honom och leder honom rätt så att Erik kan få reda på vem Magdalena är och så att hemligheter kan avslöjas.

Bokomslaget lovar mer spökhistoria än vad det här faktiskt är. Jag hade väntat mig något lite kusligt, men detta är en mycket mer en vardaglig historia, dock med lite övernaturliga inslag i slutet. Det är oerhört viktigt med lockande omslag, speciellt för de som inte är så läsvilliga, men då är det också viktigt att omslaget inte blir missvisande. Jag tor att många kommer att lockas till att läsa den här boken just på grund av dess omslag, men risken är att de istället bara blir besvikna.