söndag 29 april 2018

Iskalla skuggor

Länk till adlibris och bokus
Iskalla skuggor - skräckhistorier för orädda följer i samma stil som Vandraren utan ansikte som kom häromåret där längre skräckhistorier varvas med mycket korta berättelser som med bara ett par meningar lyckas framkalla iskalla kårar längs med ryggraden. De elva längre berättelserna är många gånger vardagsnära, om än med ett oundvikligt övernaturligt inslag, och utspelar sig i miljöer eller situationer som det går att känna igen sig i. Det är inte alltid berättelserna slutar väl och många fortsätter därför att kittla fantasin och trigga skrämselnerverna långt efter att man läst klart. Bäst gillar jag nog Nedräkning och Barn med svarta ögon vars slut just är så osnälla som skräckhistorier ska vara.

Vandraren utan ansikte skrev Andreas Palmaer på egen hand men i denna nya bok har han samarbetat med Åsa Anderberg Strollo som visar att hon minsann också behärskar skräckgenren.

En väktares bekännelser

Länk till adlibris och bokus
Rådare. Hört det förut? Det är ett samlingsbegrepp för älvor, tomtar, troll och allehanda andra varelser vi känner till från vår nordiska folktro. Sagoväsen som gemene man inte ser och kanske därför inte heller tror på. Men Tilda vet att alla dessa varelser existerar och faktiskt lever mitt ibland oss människor. Tilda är nämligen en väktare och som väktare är det också Tildas uppgift att se till så att alla dessa sagoväsen uppför sig och inte blir upptäckta av människorna. Det är liksom bäst så för allas parter. Fast det är klart att det sker överträdelser och varje gång detta händer är det Tildas uppgift att dels se till så att rådaren straffas på något vis och dels se till så att den människa som råkat ut för en överträdelse snabbt glömmer alltihopa. Enda sättet att få en människa att glömma vad hon varit med om är att ställa sig ansikte mot ansikte och sedan sjunga glömskevisan. Tilda avskyr denna bit av väktaruppdraget, varje gång är lika pinsam, men det måste göras.

I vanliga fall är det Tilda och hennes mormor som håller koll på rådarna i Stockholmsområdet, men för tillfället så är Tildas mormor på ett uppdrag i Norrland och därför har Tilda själv ansvaret att se till så att rådarna inte begår några överträdelser och avslöjar sig för människorna. Tilda, som går i nian, och samtidigt har skolan att sköta borde utan vidare kunna hinna med sitt väktaruppdrag på egen hand, men av nån anledning passar Stockholms rådare på att begå allt fler och allt grövre överträdelser just nu när mormor är borta. Att Tildas egen skola blir invaderad av jordvättar är egentligen hennes minsta problem för uppenbarligen så pågår det någon form av magiskt utövande ute på stan som tycks ligga bakom flera personers försvinnande. Lägg där till att Tildas bästa kompis börjat tröttna på henne, att Hakim, killen Tilda har en crush på, plötsligt börjar dyka upp när Tilda befinner sig i de mest pinsamma situationer och att mormor inte längre går att få tag på när Tilda behöver henne som mest. Läget har med andra ord börjat urarta, på alla håll och kanter, men för Tildas del är det bara att bita ihop och försöka kombinera sin tonårsvardag med väktarjobbet.

En väktares bekännelser är Elin Säfströms debutroman och det är en rapp och fyndig urban fantasy, späckad med humor, rolig dialog och tonårspinsamheter samt mysterier att lösa. Jag läste på kort tid och med mycket nöje ut En väktares bekännelser. Och kan man inte få nog av Tilda, hennes urgamla jycke, Dumpe, som dessutom kan spåra sig fram till överträdelser, samt alla hennes tomtekompisar/informatörer, så kan man även läsa fortsättningen Visheten vaknar.

lördag 28 april 2018

Lisbet och Sambakungen

Länk till adlibris och bokus
Lisbet är en sex-sju år och bor med sin geléhallonberoende farmor, Sambakungen, och piratkatten Sixten eftersom Lisbets egna föräldrar har fullt upp med att förverkliga sig själva och resa jorden runt. Då och då får hon ett brev eller vykort från dem, men det är uppenbart att det är sambakungen som är Lisbets riktiga familj.

Lisbet och farmor är så klart också bästa kompisar, men i hemlighet drömmer Lisbet faktiskt om en alldeles egen kompis. Kanske kan hon få det nu när hon ska börja skolan efter sommaren? Att Lisbet ska börja skolan kommer dock som en chock för farmor som börjar bete sig som om någon hade dött för hon verkar tro att det är slut på alla skojigheter så fort Lisbet börjar skolan. Men sommaren är ganska lång ändå och innan det är dags att börja skolan hinns det med en massa upptåg och galenskaper.

Lisbet och sambakungen är skriven av Emma Karinsdotter med inspiration från Barbro Lindgrens Loranga och Masarin. Den här hamnar dock inte bland mina favoriter, men gillar man knasigheter och galenskaper så är detta rätt bok att läsa. Jag gillade faktiskt inte farmor speciellt mycket. Visst måste inte alla vuxna vara just vuxna förebilder i böckerna, men farmor i den här boken är lite för egensinnig och självisk för min smak och jag tycker lite synd om Lisbet ibland. Däremot gillar jag berättelsens normbrytande drag. Och jag älskar Hanna Gustavssons fantastiskt härliga och färgrika bilder och illustrationer.

Vi kommer snart hem igen

Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth var alla unga när Hitler kom till makten. En
Länk till adlibris och bokus
stor del av sin barn- eller ungdom upplevde de i ghetton eller koncentrationsläger. Alla sex förlorade vänner och familj, men överlevde själva och kom sedan till Sverige där de idag fortfarande lever och fortfarande kan berätta om sina upplevelser under andra världskriget och under förintelsen. 

Jessica Bab Bonde och Peter Bergting har i serieformatet sammanställt dessa sex personers berättelser så att fler kan få ta del av deras vittnesmål. Så att fler kan få ta del av hur det känns att förlora allt man äger och har, hur det känns att inte få gå i skolan längre, hur det känns att i efterhand förstå att man sett sin mamma eller ett syskon för sista gången och hur det känns att vara den som överlevde. Det är så klart både gripande och fasansfulla vittnesmål man som läsare får ta del av och gråskalan som Bergting jobbat med förstärker känslan av hopplöshet och ett slocknat människovärde. Varje berättelse slutar i och för sig i hoppfullhetens tecken och med en resumé kring hur livet blivit för barnen och ungdomarna som vuxna med ett slags erkännande om att det trots allt går att överleva och dessutom uppskatta livet trots allt det hemska. 

Vi kommer snart hem igen riktar sig enligt förlaget till målgruppen nio till tolv år. Men att sätta denna bok i händerna på en nioåring utan att sen se till att hen kunde prata om boken hade jag aktat mig för. Det finns en utmärkt lärarhandledning att ladda hem från nok's hemsida och jag hoppas många lärare kommer att nappa på att arbeta med boken. 

fredag 27 april 2018

Martyn Pig

Länk till adlibris och bokus
Femtonårige Martyn Pigs bor med sin alkoholiserade och ibland våldsamme pappa. Martyns mamma lämnade familjen när Martyn var liten och sen dess har det bara varit Martyn och hans pappa. Men att påstå att Martyn har en god relation med sin pappa är minst sagt att överdriva, men han står ut. Typ.

Det är dagarna innan jul när Martyns pappa som vanligt druckit sig våldsamt berusad. Under ett gräl puttar Martyn till sin pappa som tappar balansen och ramlar och slår huvudet i öppna spisen. Fallet tar så illa att pappan dör. Martyn kan dock inte förmå sig till att ringa polis eller ambulans för att anmäla vad som hänt. Det var ju så klart aldrig meningen att han skulle dö, även om Martyn på sätt och vis tycker att hans pappa har sig själv att skylla, och risken finns ju att polisen anser Martyn vara skyldig till sin fars död, så ju mer tiden lider desto svårare blir det för honom att plocka upp telefonen och ringa och anmäla faderns död.

Det är först när hans kompis, Alex, kommer förbi som Martyn kan berätta vad som hänt och sätta ord på det han nu funderar på att göra efter inspiration från alla de deckarserier han sett på TV. Planen är att göra sig av med pappans kropp och låtsas som ingenting. Låtsas som att pappan försvunnit helt enkelt. Alex blir Martyns invigde partner in crime, hon försöker så klart övertala honom att ringa polisen, att göra det rätta, men när inte det går hjälper hon istället Martyn att planera hur de ska gå tillväga.

Men att göra sig av med ett lik är inte det enklaste och värre blir det när ytterligare personer blir inblandade i hemligheten.

Martyn Pig blev Kevin Brooks genombrottsroman och sedan dess har han givit ut ett flertal deckare och thrillers. Martyn Pig är, kan tyckas, en något osannolik thriller/deckare och som jag i vissa stycken upplevde som lite seg. Men jag är glad att jag läste vidare ändå, för det lönar sig verkligen och i slutändan visar sig Martyn Pig vara en riktigt snillrik berättelse.

fredag 13 april 2018

Andras döttrar

Länk till adlibris och bokus
Trettonåriga Julie Whitaker kidnappas från sitt hem mitt i natten. Enda vittne är Julies lillasyster Jane som gömd i en garderob ser hur en man för ut Julie ur hennes sovrum samtidigt som han trycker en kniv mot Julie. Jane vågar inte lämna sitt gömställe och när hon väl gör det är det redan för sent, Julie är spårlöst försvunnen. Trots sökinsatser, efterlysningar och löften om belöningar så återfinns inte Julie.

Sju- åtta år senare ringer det en kväll på hos familjen Whitaker. Utanför dörren står en ung tärd kvinna som presenterar sig som Julie. Det är den förlorade dottern som kommit tillbaka. Föräldrarna blir så klart lättade, överlyckliga och de förstår att dottern varit med om hemska saker under alla dessa år, att de måste vara försiktiga med henne. Och det är klart att Julie inte är densamma som hon var när hon var tretton år. Men Julies mamma, Anna, börjar tvivla. Nog för att man förändras under så många år, men skillnaden i sätt är alldeles för påtaglig.

En privatdetektiv som intresserat sig för fallet Julie kontaktar dessutom Anna och förstärker därmed hennes tvivel. Vem är den unga kvinnan som nu bor under deras tak. Och vart har Annas egen dotter tagit vägen?

Amy Gentry har baserat sin roman, Andras döttrar, på ett riktigt kidnappningsfall som skedde i Utah 2002. Nu vet jag inte hur explicit den historian är, men det här är i alla fall en rätt så snaskig berättelse som vältrar sig lite väl mycket i hemskheter. Det som hade kunnat bli ett intressant psykologiskt porträtt av en familj och dess överlevnad efter en tragedi blir i stort sett inte mycket mer än en eländeshistoria utan större djup eller några ingående karaktärsfördjupningar. Även om jag nu inte är speciellt begeistrad i den här spänningsromanen så läser jag trots allt färdigt, man vill ju liksom veta hur det ska gå, men Andras döttrar är ingen roman som kommer att dröja sig kvar hos mig. Men som lättsmält eländesunderhållning för stunden så funkar den.

torsdag 12 april 2018

Talmannens hämnd

Länk till adlibris och bokus
Martin Widmark och Petter Lidbeck har tidigare samarbetat med den roliga deckarserien I elfte timmen. I höstas gjorde de åter gemensam sak i och med Talmannens hämnd. En politisk thriller.

Politik kan vara urbota tråkigt enligt vissa. Enligt andra finns det inget mer spännande. Felix Eriksson är en erfaren journalist som bevakar alt som händer inom svensk politik. Fast nu har även han börjat tröttna på den svenska politikens förutsägbarhet. Men tack vare dottern Amanda ser han plötsligt en möjlighet till ett politiskt scoop! Amanda, har liksom många andra barn, full koll på sidan som Barnens talman ansvarar för, en sida där barn kan skicka in frågor om allehanda olika saker och där någon som kallar sig Barnens talman tar sig tid att svara och framför allt ser till att ta barnens frågor på allvar.

Att Barnens talman har stor kännedom om Rosenbad, där regeringen håller till, är uppenbart och hon tycks dessutom veta både det ena och det andra om några av Sveriges främsta politiker, och det är uppgifter som hon gärna delar med sig av på sin hemsida. Men vem är denna Barnens talman? Och varför känner ingen mer än just barnen till henne? Felix Eriksson har fått en gåta att lösa och en nyhet att förmedla till svenska folket. Men i takt med att nyheten om Barnens talman sprids och framför allt de pikanta avslöjande hon kommer med, blir allt fler på Rosenbad angelägna om att finna Barnens talman och tysta henne.

Talmannens hämnd är småspännande och rolig, men thriller? Nej. Däremot är det en fyndig parodi, som även vuxna har stor behållning av, och en berättelse som jag tror kan användas som en ingång till att diskutera hur Sveriges regering och riksdag fungerar och att kanske prata styrelseskick på mellanstadiet. Skulle faktiskt kunna bli en riktigt användbar bok att högläsa i höst lagom till valet!

onsdag 11 april 2018

Vilmas vilda värld

Länk till adlibris och bokus
Vilmas vilda värld av Abby Hanlon är första boken om denna vilda och lite busiga sexåring vars fantasi inte alltid går att skilja från verklighet.

Vilma är yngst i syskonskaran. Allra helst vill hon vara med storasyskonen Emelie och Ludvig. Av nån anledning så vill de aldrig leka med Vilma. De kallar sin lillasyster för bebis och håller på storasyskons vis på att bli tokiga på sin lillasysters ständiga frågor. Tänk om bara skolan kunde börja igen. I ett försök att få vara ifred från sin lillasyster kommer Emelie och Ludvig på att de skulle kunna skrämma Vilma genom att berätta om en påhittad häxa, Gloria Glufs, som är över 500 år gammal, har spetsiga vassa tänder och som stjäl småflickor. Precis sådana som Vilma! Tyvärr går syskonens plan om att skrämma Vilma i baklås och Vilma går istället in för att hitta Gloria Glufs innan häxan hittar henne. För en häxa är ingen utmaning för Vilma och hennes låtsaskompis Marys häxfällor!

Vilmas vilda värld passar bäst som högläsning för fem-sex-åringar som, precis som Vilma, kanske har storasyskon som inte vill leka. Det är fartfyllt och jag tror det här kan vara en favorit för många i målgruppen. Jag tycker själv att boken på sin höjd är smårolig, dock hamnar Vilma inte bland mina favoritböcker.

fredag 6 april 2018

Gökungen

Länk till adlibris och bokus
Frances Hardinge är definitivt en av de mest intressanta ungdomsförfattarna just nu, enligt mig. Jag har visserligen endast läst Lögnernas träd tidigare, men med Gökungen etablerar hon sig verkligen i mitt sinne som en mycket intressant författare.

Elvaåriga Tris vaknar upp efter en olycka där hon varit nära att drunkna. Vid sängen vakar hennes föräldrar och lillasyster Pen. Till en början har Tris svårt att få fram orden, få fram minnena. Allting är bekant, och ändå inte. Det är nåt som känns väldigt fel.

Tris föräldrar som varit utom sig av oro är så tacksamma över att ha dottern tycks återhämta sig. Men lillasyster Pen gläds inte med dem. Hon påstår att Tris är en bluff, att hon inte är på riktigt. Tris föräldrar säger att Tris inte ska bry sig om sin lillasyster, hon är ju som hon är. Men det är klart att orden skaver, speciellt som Tris innerst inne känner att det är nåt konstigt med alltihopa. Hon är så otroligt hungrig... Hur mycket mat hon än får kan hon inte äta sig mätt. Och trots att hon äter som en häst går hon snarare ner i vikt än upp. Hungern klöser något så desperat i henne att hon till och med klättrar ut ur sitt sovrumsfönster mitt i natten för att äta den halvt ruttna fallfrukten från äppleträdet utanför. Och när Tris kommer på att läsa sin dagbok för att bättre komma ihåg saker och ting så upptäcker hon att någon rivit ut alla sidorna.

Tris lägger märke till fler och fler märkligheter och det är först när hon bestämmer sig för att följa efter sin lillasyster som saker och ting börjar uppdagas för henne. Men detta är blott början på avslöjandet av alla de hemligheter som tycks finnas i hennes familj.

Gökungen är oerhört fantasifull och samtidigt en skrämmande saga. Jag är väldigt förtjust i att handlingen är förlagd till historisk tid (1920-tal) och ger en fin inblick i livet under denna tid samtidigt som berättelsen är full av övernaturligheter, något outtalat magiskt eller oförklarligt som snuddar vid folksagan eller det folkloristiska. Språket är också en av anledningarna till min nyblivna fascination för Gökungens författare. Hardinge har ett målande ibland metaforiskt språk som översättaren Ylva Kempe gör ett lysande jobb med.