Siri

finns på adlibris eller bokus 

Lena Einhorn romandebuterade 2011 med Siri. För även om det ska påpekas att Einhorn varit noga med att hålla sig så nära sanningen som möjligt och baserat stora delar av boken på autentiska brev, så är detta ingen biografi utan ska helt och hållet ses som en roman.

Siri är så klart Siri von Essen och Einhorns roman berättar om Siris liv före, efter och under tiden tillsammans med August Strindberg. Ungefär ett år efter att Siri för första gången har träffat August lämnar hon sin make och dotter för att istället uppfylla sina aktrisdrömmar och leva i ett jämställt förhållande med konstnärssjälen Strindberg. Det är givetvis en skandal i slutet av 1800-talet att någon ur ett högreståndsäktenskap skiljer sig - och att Siri till råga på allt gör detta för att leva ut en barndomsdröm om att stå på scenen måste ha krävt mycket mod.

Men August ska hjälpa henne bana väg till tiljorna, vilket han också gör - men bara så länge det inte går ut över hans egna karriär och hon får mer uppmärksamhet än han. Men så blir Siri havandes - trots August löften om att vara försiktig. Och när tredje barnet är på väg samtidigt som Siris kontrakt med Dramaten håller på att löpa ut så sparkas Siri för gott från den svenska scenen. Hennes karriär är över. Ett nytt liv som stöttande hustru och moder tar istället vid.

Och nu börjar också kärleken mellan August och Siri närma sig sitt bäst före datum. August oberäkneliga lynne, där han ömsom gråter ut med huvudet i Siris knä och ömsom får våldsamma utbrott orsakade av blind svartsjuka, blir till slut för mycket även för den förstående Siri. Men tiden efter skilsmässan blir nästan än svårare än tiden tillsammans med August. Han baktalar henne, anklagar henne för äktenskapsbrott och för att inte kunna ta hand om sina barn. Och underlåter dessutom att betala underhåll till barnen.

Tidsmässigt utspelar sig romanen under två olika tidsplan. Dels skildrar Einhorn de lyckliga åren med August och dels tiden efter separationen med densamme. Einhorn följer ingen rak kronologi och hoppen i tid och rum är många, utan att det för den sakens skull blir rörigt. Snarare framstår kontrasterna mellan de två tidsplanen desto tydligare.

Så mycket denna kvinna måste ha fått stå ut med! Hur orkade hon? Hur orkade någon kvinna leva med denne man, August Strindberg - denne vår främste författare?! Även om detta nu inte är en bok om Strindberg, så blir det ju liksom det indirekt ändå. Och bilden av honom som vansinnig och kvinnohatande befästs än mer efter att ha läst Siri. Jag kan däremot inte skryta med att ha läst något av Strindberg själv, mer än vad jag varit tvungen att göra i skolan, vilket på sin höjd sträcker sig till diverse utdrag, och jag har heller aldrig riktigt känt mig sugen på att läsa något av hans verk. Men det har jag definitivt blivit nu! Inte minst är jag sjukt nyfiken på att läsa En dåres försvarstal som är Strindbergs uppgörelse med Siri von Essen.

Hoppar högt!

Helsingborgs dagblad hade härom dagen en intervju med Ransom Riggs, i vilken han bland annat meddelar att det kommer inte bara en, utan kanske till och med två uppföljare till Miss Peregrines hem för besynnerlig barn. Jag hoppar jämfota av glädje över det beskedet!

Kärlek i Europa

Birgitta Stenberg, för mig mer känd som författaren bakom Billy-bilderböckerna, gav 1981 ut första boken i sin självbiografiska romansvit. Kärlek i Europa handlar om en sexton-sjuttonårig Birgitta som, efter att ha blivit förgripen av sin ingifte morbror och mer eller mindre själv fått skulden för detta, åker till Frankrike, Paris närmare bestämt, för att lära sig språket bättre. Och visst lär hon sig språket, men inte på språkskola enligt moderns önskemål. Birgitta som när författardrömmar slår sig i lag med de litterära kretsarna som under 1950-talet svärmar i Paris och tillbringar dagar och nätter på café tillsammans med bland andra poeten Paul Andersson, som hon faktiskt också snott bokens titel av. Det blir för Birgitta en bohemisk och möjligen lärorik sommar fylld av möten med intressanta och excentriska människor

Birgitta Stenberg skriver själv på sin hemsida att Kärlek i Europa skildrar hennes tonårs-dumdristiga upplevelser under sin resa i Frankrike, Spanien och Italien och att romanen är en försköning av det hon själv upplevde. Hujedamig, säger jag bara! Förutom att titeln till romanen är en ren stöld från Paul Andersson så måste den också vara väldigt ironiskt menad. Övergrepp i Europa borde den rätta titeln vara och jag tycker det emellanåt är rätt så otäckt att läsa om alla personer som utnyttjar Birgitta, för att inte tala om de många situationer som hon själv försätter sig i.

Birgitta dras som en magnet till personer som inte är bra för henne och om och om igen hamnar hon i obehagliga situationer. Medan jag som läsare tycker att det är förfärligt, verkar Stenberg själv under hela bokens gång ta det hela med sakligt jämnmod och det känns nästan som att Stenberg tycks tycka att merparten övergrepp mer eller mindre bara är en del av hennes sexuella utbildning. Lite skönt är det dock att inte behöva läsa om något självömkande från Stenbergs sida, men Kärlek i Europa slutar (åtminstone enligt mig) utan att Birgitta kommer till någon insikt eller lär sig undvika de personer som får henne att må dåligt och det stora syftet med romanen känns mest ha varit att chockera när den kom ut i början av 1980-talet.

Till den skrivande kvinnans försvar

Till den skrivande kvinnans försvar är ett tragikomisk porträtt av den unga franska Marie de Gournay som när författardrömmar i ett århundrade präglat av renässansens män. Marie de Gournay (1565-1645) gjorde sig ett namn i franska litterära kretsar då hon redigerade och gav ut tredje utgåvan av filosofen och författaren Michel de Montaignes (1533-1592) Essayer. Jenny Diski levandegör denna franska renässanskvinnas livsöde i romanen om hennes liv.

Marie de Gournays stora kärlek i livet är det skrivna ordet och hon ägnar sina dagar åt att läsa de böcker hennes far efterlämnat i sitt bibliotek. När hon en dag får tag på den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer blir hon alldeles till sig, hon rent av svimmar i extas över det mästerverk hon just läst. Marie skriver ett beundrarbrev till Montaignes som svarar med att avlägga visit hos sin unga beundrarinna. Vid deras första möte försöker Marie övertyga Montaigne om sin hängivelse genom att sticka sig blodig med en hårnål. Montaigne må ha blivit vettskrämd av den socialt inkompetenta Marie de Gournay, men han låter henne trots detta bli hans lärljunge under några sommarmånader som slutar med att han gör henne till sin fille d'alliance, det vill säga sin andliga dotter/adoptivdotter. Efter Montaignes död blir hon hans främste marknadsförare och ger postumt ut den tredje utgåvan av hans Essayer.

Under hela sitt liv försöker Marie göra sig ett stort litterärt namn i de lärda kretsarna i Paris, men som kvinna tas hon inte på allvar och hon möts ofta av respektlöshet och hela Paris etablissemang gör narr av henne. Den enda som tycks vara Marie helt lojal är hennes tjänarinna och följeslagare Jamyn. Men även deras relation är ansträngd och inte helt okomplicerad.

Det är ett otroligt porträtt av denna egensinniga kvinna som Diski tecknar och boken är mycket välskriven. På det hela taget en mycket intressant roman och levnadsteckning, men jag blir aldrig helt fångad under min läsning. Det skulle kunna vara det långsamma tempot i boken som inte tillåter mig att bli så engagerad, men å andra sidan är detta ingen roman att skynda igenom heller, så det är en orättvis bedömning. Till den skrivande kvinnans försvar saknar nog helt enkelt bara det där lilla extra för att göra mig helt engagerad. Bokomslaget gillar jag dock mycket.