Tolv

länk till adlibris och bokus

Tolv kapitel, tolv huvudpersoner, tolv berättelser. Så kan man sammanfatta Tolv av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson. Det handlar om att vara tolv år och gå i sexan. Bokens huvudpersoner går alla i samma klass och känner varandra mer eller mindre väl. Klasskompisarnas berättelser tar upp olika teman. Det rör sig om allt från att vara kär, att ha svårt att kontrollera sitt humör, att lära sig att anpassa sig till nya familjemedlemmar, att längta efter något nytt eller att ständigt vara pank till att få skärmförbud vid världens mest olämpliga tillfälle. 

Berättelserna är vardagliga och handlar mycket om känslor och relationer och ger fina nedslag i några tolvåringars tankar och liv.

Humlan Hanssons hemligheter

Länk till adlibris och bokus

Efter att ha varit hemma i två veckor med vattkoppor kommer Humlan Hansson tillbaka till sin klass bara för att upptäcka att hennes bästa kompis Nour har svikit henne och blivit kompis med hästtjejerna! Det är en katastrof! Vem ska hon nu hänga med i skolan? Vem ska hon nu berätta sina hemligheter för? Och tillsammans med vem ska hon nu snacka skit om hästtjejerna? På nåt vis måste hon vinna tillbaka Nour. Men hur?

Utanför skolan har Humlan också det kämpigt. Humlans faster Fanny har tappat livsgnistan och blivit inlagd på en psykiatriavdelning. Eftersom Humlan ser upp till Fanny, hon ska ju bli konstnär precis som sin faster, så måste Humlan jobba för att Fanny ska få livsgnistan åter. Och vad betyder mammas sparade fotografier och kärleksbrev från innan Humlan fanns? Är mamma ens kär i pappa?

Samtidigt som Humlan har sina egna bekymmer med kompisar och livet i skolan att tackla måste hon försöka tolka och förstå vuxenvärldens komplicerade känslor. Det är verkligen inte lätt att växa upp. 

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson blandar humor och svärta på ett skruvat vis men håller balansen väl mellan allvar och komik. Illustrationerna förstärker Humlans berättelser och bidrar både till humorn och till känslan av originalitet i Humlan Hanssons hemligheter. 

Inmurade

Länk till adlibris och bokus

Leo har under sommaren flyttat och ska när höstterminen startar börja i den lilla skolan i Firnby. Firnby är så mycket mindre än Leos gamla skola och Leo både ser fram emot och hoppas på en nystart i nya klassen. Natta får i uppdra av läraren att "ta hand om" Leo, visa honom runt, få honom att känna sig hemma och när hon ger Leo en guidad tur runt i skolan får han veta att skolan funnits väldigt länge, ända sen tidigt 1900-tal, en del påstår att en gammal lärare spökar i korridorerna till och med. Han får också se den nyrenoverade slöjdsalen som ligger i källaren. Fast egentligen får de inte lov att vara i slöjdsalen och när de riskerar att bli upptäckta får Natta panik och istället för att erkänna att de är i slöjdsalen olovligen så gömmer de sig i mörkret i slöjdsalen. Natta känner hur Leo tränger sig in bakom henne, han är så sjukt kall! Natta hör en flicka skratta där i mörkret också. Men vem mer kan vara där? Slöjdsalen var ju tom nyss. Så tänds lampan och Natta ser att Leo inte alls är bakom henne som hon trott utan hukar på andra sidan rummet. Men hon var ju säker!

Det är Teddy som kommit ner i slöjdsalen. Han har varken sett någon annan än Leo och Natta där, inte heller har han hört någon flicka som skrattade.

Det ingen vet om källaren och den nyrenoverade slöjdsalen är att byggarbetarna under renoveringsarbetet hittade ett dolt rum bakom en vägg, ett rum inrett som ett gammalt klassrum med kateder, svart tavla och bänkar med böcker på. Som om en klass bara rest sig upp och lämnat rummet för att aldrig komma tillbaka.

När en oförklarlig olycka sker i slöjdsalen sätter Natta olyckan i samband med det hon och Leo upplevde i slöjdsalen. Tänk om de gjorde något som lockade fram något ont? Teddy blir också indragen i det hela trots att han inte alls vill kännas vid någon närvaro av en främmande flicka i källaren.

Lena Ollmarks Inmurade är första delen i Firnbarnen, en riktigt krypande spökhistoria vars placering i skolmiljön ger allt en extra läskig skruv. Inmurade är dock ingen renodlad spökhistoria och boken rymmer så mycket mer i sin handling kring det sociala i Firnbyskolan med hierarkier i klassen, rykten och skitsnack klasskamrater emellan, föräldrar som inte förstår eller som vill alldeles för väl. Allt detta väver Ollmark skickligt in i sin historia om Firnbarnen. Hatten av för Inmurade alltså, som är medryckande både vad gäller Firnbarnens öde och Nattas, Teddys och Leos olika karaktärer.

Hugo och kepskampen

Länk till adlibris och bokus

Hugo går i sexan, han störtgillar sina tigerrandiga shorts och har därför alltid på sig dem. Även i januari. Han gillar också russin och bjuder gärna på dem även om ingen vill ha, han är bra på att snacka, är kanske något brådmogen till sitt sätt och är enligt resten av klassen hopplöst ocool. Men det gör egentligen inte Hugo så mycket. Han tycker det är rätt lugnt nu. Tidigare brukade de coola gängen kasta sudd på honom eller doppa hans mössa i toan. Nu ignorerar de bara honom och det är så mycket lugnare.

Själv har Hugo alltid tyckt sig själv vara cool och för att vara utsatt för mobbing så har Hugo ruskigt bra självförtroende. Han bryr sig helt enkelt inte så mycket om vad andra tycker. Men visst hade det varit kul om han hade haft lite fler vänner. Han försöker få igång intressanta samtal med sina klasskompisar och, som sagt, bjuda på russin, men inget verkar funka.

När klassen en dag ska välja elevrådsrepresentant är det ingen som nappar och fröken hotar med att ingen får gå på rast innan man valt en representant. Det är då Hugo ställer upp. Och efter elevrådsmötet har Hugo till och med avancerat och blivit elevrådsordförande! Fatta vilken makt han har nu. Och fatta att hans makt kan ge honom en rejäl skjuts på popularitetsskalan. Det första som Hugos klasskamrater ber honom att ta upp på elevrådet är önskemålet om att få bära keps inomhus och det är ett förslag som gör Hugo till skolans hjälte. Men Hugo inser också att att hans nyvunna popularitet hänger på en skör tråd. Minsta misstag kan förpassa honom nedåt på skalan igen så för att få hänga med det coola gänget kanske han måste offra något annat. Som en riktig kompis till exempel.

Man kan inte annat än att tokgilla Christina Lindströms Hugo i Hugo och kepskampen. Vilken skön kille, en sån självdistans, en sån humor, vilket självförtroende. Och både smart och schysst och vill väl. Och det är kanske där skon klämmer för en del? Han vill lite för mycket och lite för väl och anstränger sig något för mycket. Jag hade dock gärna haft Hugo som kompis. Hugo och kepskampen beskriver egentligen ett klassiskt problem som kan uppstå när någon får smaka på popularitetens sötma och istället sviker sin riktiga kompis, det är inget nytt grepp precis. Men tonen i boken är för härlig. Och Hugo är också härlig, trots att han tar några tvivelaktiga beslut. Och det känns så på pricken beskrivet hur det kan vara att gå på mellanstadiet med det sociala samspelet med olika gäng, vad som räknas som coolt och inte coolt och så vidare. Baske mig om inte Christina Lindstöm seglat upp som en ny författarfavorit hos mig. Nu står Hälsningar från havets botten på tur att läsas. 

Ta mig tillbaka

Länk till adlibris och bokus

Ta mig tillbaka av Jonas Cederquist är en fristående fortsättning på Huset som trollade med tiden. Det har nu gått ett par år, Amanda går i femman och det gamla ödehuset från förra boken, det som Britta en gång bodde i, är numera rivet. Ett nytt hus står nu på tomten och i det flyttar Simon och hans föräldrar in i. De har bott utomlands ett par år, men nu är de tillbaka och Simon börjar i Amandas klass igen.

Det känns lite konstigt att Simon ska bo där Britta brukade bo. Britta, som var kompis med Amandas farmor och som dog i en bilolycka. Britta, som bara Amanda kan se. Fast nu var det ett tag sen hon såg henne. Men så visar det sig att Simon har hittat Brittas gamla dagbok i källaren, för det nya huset är byggt ovanpå det gamla husets grund. Genom dagboken får Amanda veta mer om Britta och hon kan känna igen sig i Brittas tankar och känslor. Snart visar sig Britta också för Amanda. Men vad är det hon vill den här gången?

Förutom alla tankar på Britta och det faktum att hon börjat visa sig igen så är det mycket annat som händer i Amandas liv just nu. Hon och Simon tycks ha en alldeles speciell spänning mellan sig. Hur vet man när man är mer än bara kompisar? Och hur gör man med gamla vänner som plötsligt förändras? Bästisen Emma får Amanda att känna sig osäker, speciellt när hon hänger med den ett år äldre Jossan blir Emma en helt annan person än den Amanda brukade känna. Allt är mycket enklare med Bianca och det kanske är Bianca som är Amandas nya bästis? Amanda saknar Emma, men är de ens vänner längre?

Jag gillar tonen i Ta mig tillbaka, jag tycker Cederquists har ett inkännande språk och känsligheten i språket speglar liksom den sensitiva Amanda. Amanda funderar och tänker mycket kring relationerna med kompisarna och Simon, men också hur hon förändras i sin relation till sina föräldrar, hur irriterad hon kan känna sig på dem, trots att hon egentligen tycker om dem. Mycket av Amandas tankar upptas också kring hur hon själv är som person, vem hon är och vem hon vill vara och Ta mig tillbaka är väldigt mycket en bok om att vara på väg in i puberteten. Att den också har övernaturliga inslag har egentligen mindre betydelse och blir mer som ett bonusinslag för de som gillar den typen av böcker. Det här är en mycket välskriven bok som jag tror framför allt tjejer i elva-tolvårsåldern kan uppskatta och känna igen sig i.

Stort tack till Jonas Cederquist och Blue Publishing för rec.exet!

Emil 11

Länk till adlibris och bokus

Thomas Halling har skrivit den lättlästa serien om Emil 11 för Nypon förlag där vi får lära känna elvaårige Emil som går i klass 5C. De hittills sex delarna består av korta berättelser med moraliska dilemman eller som handlar om jobbiga känslor som de som går på mellanstadiet kan känna igen sig i.

Länk till adlibris och bokus

I Förbjudet går till exempel Emil och Måns till kiosken på rasten och köper godis när det är äcklig mat i skolan - trots att de inte får. Och ännu värre blir det när Emil inte ser någon annan utväg än att sno pengar för att kunna bjuda Måns tillbaka. Hemlig hamster handlar om längtan efter ett husdjur och i Skolfotot handlar det om att vara kär och våga erkänna utan att det blir pinsamt, vilket det så klart ändå blir. Tre av böckerna, Bara bråk, Pappas nya och Varannan vecka handlar om Emils föräldrars skilsmässa och alla de jobbiga känslor och alla förändringar som man plötsligt ska vänja sig vid.

Halling är duktig på att gestalta de stora känslorna på ett begränsat antal meningar och sidor och böckerna tar upp ämnen som både berör och är av betydelse för den tänkta målgruppen och som kan leda till vidare diskussioner. Jag gillar böckerna om Emil, det behövs bra lättlästa böcker för mellanstadiet som inte är för barnsliga. Det enda jag tycker är synd är att illustrationerna, eller egentligen framför allt omslagen, känns som att de riktar sig mer till lågstadiet än mellanstadiet. För det här med omslaget är ju viktigt för många när de själv ska välja att läsa en viss bok.

Ihop

Länk till adlibris och bokus

Thomas Hallings serie om kärlek och pirr på mellanstadiet börjar med boken Bli ihop. Kalle som går i femman har blivit kär i klassens nya tjej, Ellen. Hon är så söt! Men Kalle vet inte hur han ens ska våga prata med henne. Leo, en av klassens populäraste killar, uppmanar Kalle att gå fram och fråga chans, men det vågar Kalle absolut inte. Så istället går Leo och frågar Ellen och Kalle kan på avstånd se hur Ellen och Leo viskar med varandra.

Den natten kan Kalle inte somna. Han måste göra nåt för att bräcka Leo, nåt som får Leo att verka töntig och samtidigt nåt som imponerar på Ellen så att hon ska börja gilla honom istället. Men det är inte världens smartaste idéer Kalle kommer på och hans taktik går så där. Katastrofen är nästan ett faktum, men just när det ser ut att vara som mörkast tänds hoppet igen. Leo och Ellen är inte alls ihop! Leo frågade ju Ellen om hon ville vara ihop med Kalle. Och gissa vad hon svarade!

Länk till adlibris och bokus

I Vara ihop fortsätter kärleken mellan Kalle och Ellen. Nu är de ett par och Kalle tycker verkligen om Ellen, men han brottas med sina känslor. För samtidigt så tycker han att det är pinsamt att vara tillsammans med en tjej och han är mycket orolig för vad de andra i klassen eller hans kompisar ska säga. Det går liksom inte att visa för Ellen hur mycket han faktiskt tycker om henne när han samtidigt vill dölja det faktum att han och Ellen är ihop.

I Ihop-serien ingår även delarna Resa ihop, Hålla ihop och Sommar ihop. Alla fem delar är lättlästa och går snabbt att läsa. Förutom kärleksdilemman och pirr så bjuds det på en stor portion humor och en hel del igenkänning för mellanstadiebarnen.

Passa!

Läs mer på adlibris eller bokus

Lättläst. I 5b spelar alla fotboll på rasterna. Till och med Wille är med trots att han egentligen inte tycker det är så himla kul. Fotboll är inte hans grej. Han gillar ju matte och schack. Men alla är med och spelar fotboll och Wille är mer eller mindre tvingad att ställa upp och vara med varje rast. Trots att han avskyr att smutsa ner sig på grusplanen och typ alltid ändå missar bollen.

När det är dags för årskurs fems årliga fotbollsturnering så bävar Wille inför matcherna. Han vill inte vara med. Fotbollsturneringen är bara för killarna. Tjejerna har basketturnering istället, något Moa i Willes klass inte går med på. (Jag förstår ärligt talat heller inte varför de inte kan ha blandade lag. Tramsigt!) De två lyckas övertala idrottsläraren att Moa ska ta Willes plats i laget. Men Wille blir ändå tvungen att ställa upp när Christian får rött kort och blir avstängd från sista matchen, den match som kommer att avgöra om 5b vinner turneringen eller inte. Och kanske kan Wille ändå hjälpa laget att vinna. Trots att fotboll inte är hans grej.

Passa! av Thomas Halling är en lättläst fotbollsbok som alla kan känna igen sig i. Visst är det mycket om och kring fotboll, men boken handlar också om livet på mellanstadiet, om kompisar och lite om kärlek. Så visst kan många känna igen sig i Passa!, även de som inte gillar att spela fotboll.

Hannes hjärta Jenny

Finns t.ex. på adlibris och bokus

Man förstår direkt av titeln vad Hannes hjärta Jenny handlar om. Japp, det här är en berättelse om kärlek. Men som med de flesta kärlekshistorier så går allt inte helt smärtfritt.

Hannes och Samuel är bästisar, det har de varit sen typ alltid. Nu är det första dan efter sommarlovet, femman ska börja och av någon anledning lägger Hannes märke till Jenny. Han har ju sett Jenny innan, de går i samma klass, men nu ser han henne. Och hennes leende får hans hjärta att slå lite snabbare och lite hårdare.

Hannes kan inte sluta tänka på henne, men han vet inte hur han ska göra. Ska han våga berätta för någon? För Samuel? För Jenny?! Han vet att han aldrig kommer att våga säga nåt direkt till henne. Och sms vågar han inte skicka heller, risken att någon annan ska se vad han skrivit är alldeles för stor och tänk om den dumma autostavningen gör nåt dumt med sms:et så att det blir sjukt pinsamt! Men kanske om han skriver en lapp och ger direkt till henne? Men han har ju så dålig handstil. Hannes frågar till slut om Samuel kan skriva lappen åt honom, men Hannes vågar ändå inte gå fram till Jenny och lämna lappen själv, så han frågar om inte Samuel kan hjälpa honom med det också. Och det är klart att Samuel gör. Vad har man annars bästisar till. Det borde alltså vara en bombsäker metod. Men det visar det sig inte alls vara.

Sofia Hedman har skrivit en lagom tjock berättelse om vänskap och kärlek på mellanstadiet och om vad som kan hända när kärleken sätter vänskapen på spel. Texten är hyfsat lättläst och passar 9-11-åringar. Korrekturen är lite dålig på sina ställen, men annars så tycker jag det här är en lagom snäll bok om pirr och intriger, kärlek och känslor.

Billie. Avgång 9:42 till nya livet

Sara Kadefors är tillbaka med en ny mellanåldersbok: Billie. Avgång till nya livet som dessutom, enligt Bonnier Carlsens hemsida, är första delen om Billie. Och att vi kommer att se mer av Billie ser i alla fall jag fram emot, för oj vad jag gillade henne.

Läs mer på adlibris eller bokus

Billie är stadsungen från Stockholm som fosterhemsplaceras i lilla Bokarp ute på vischan. Billies mamma lider av MS och har därför svårt att ta hand om Billie, som snarare har vant sig vid att vara mamma till sin egen mamma. Men nu har socialen slagit larm och Billie ska få komma till en "riktig" familj. Och även om det bara är tillfälligt som Billie ska bo hos familjen Persson är hon så klart mån om att försöka passa in. Men det är inte helt enkelt.

Det finns så många regler att följa när man lever i en "normal" och "vanlig" familj. Regler som tydligen är jätteviktiga som till exempel att alla ska äta samtidigt, ingen får gå från bordet innan alla har ätit och att sängen ska bäddas och en massa andra viktiga saker. Följer man inte reglerna märker alla av den dåliga stämningen som följer därpå, men ingen annan än Billie tycks märka hur kallt det är hos familjen Persson. Eller att mamman emellanåt får något frånvarande i blicken, att pappan är överhurtig och att syskonen mest bara vill stänga in sig för att vara för sig själva. Vad är det som inte stämmer med familjen Persson egentligen?

Billie. Avgång 9:42 till nya livet är en varm berättelse om att passa in. Billie skildras som en stark och kavat tjej med stort hjärta och god iakttagelseförmåga. Hon lyckas jättebra med att anpassa sig och passa in även om hon också lyckas röra om lite i grytan och sätta fingret på saker som kanske inte är riktigt som de borde. Det är också rätt befriande att få läsa om en tjej med jobbig bakgrund som varken deppar ihop eller som framstår som ett bråkigt problembarn utan som bara är en helt vanlig tolvåring.

Det enda jag tycker är synd är att man gjort omslaget så rosa. Inte en chans att killarna kommer att ta i denna bok som i övrigt absolut inte är "tjejig". Dock kan den här funka bra som högläsningsbok också och på så sätt hoppas jag att även en hel del killar kommer att tilltalas av den här berättelsen.

Den magiska kepsen

Elvaårige Mostafa tillhör biblioteksgänget. Inte för att han tillhör klassens ljushuvuden utan mest för att han inte är nåt vidare bra på fotboll. Så när de andra i klassen är ute på rasten och spelar fotboll hänger han i bibblan med Anastasia och Ali. Enligt Mostafas pappa blir man smart om man läser mycket men Mostafa känner sig allt annat än smart. Hos Mostafa funkar det liksom inte så. Kunskapen fastnar inte riktigt, och när Mostafa får tillbaka ett matteprov som han inte haft ett endaste rätt på förfalskar han resultatet så att det ser ut som han har haft tio rätt istället eftersom han måste ha sin pappas underskrift på provet. Mostafas pappa blir jättestolt. "Mostafa klassens ljusstake, inte sant? Tio i tolv på matteprovet! Fantastisk."

Mostafa skäms och när han dessutom får en keps i present av sin pappa för det fina resultatet på provet känns det ännu värre. Men så händer det något. För med den här kepsen på hjässan så kan plötsligt Mostafa precis allt! Klassen ska vara med som publik på inspelningen av frågeprogrammet Svara på det här och när det upptäcks att Mostafa kan mer än tävlingsdeltagarna blir han erbjuden att själv vara med i programmet. Mostafa gör succé och blir känd över en natt. Alla i klassen är lika förvånade över all den kunskap som Mostafa uppenbarligen mörkat så länge. Mest förvånad är Mostafa själv och den enda förklaringen han har är att det på nåt mystiskt vis måste ha att göra med den nya kepsen.

Petter Lidbecks Den magiska kepsen är en varm och humoristisk berättelse som dessutom har en hel del allmänbildande inslag och som på sitt korta omfång också hinner väcka tankar om svenskar, invandrare och kanske också om vad som egentligen är det viktigaste i livet.

Löss!

Finns att köpa hos bokus eller adlibris

Finns det något otäckare än att drabbas av löss? Det kliar, det kryper och obehagskänslan gör att det kryper och kliar ännu mer! Och det är superobehagligt att bara tänka tanken på att en liten lus suger blod i skalpen eller på kroppen. Jag vet, för efter semestern nyligen började det klia och komma utslag och vi befarade så klart ett lusangrepp. Det visade sig nu vara falskt alarm, men innan vi visste det så var det inte alls särskilt mysigt att krypa ned i sängen om kvällen och veta att små bedbugs kanske hade följt med oss hem från vår resa.

Som tur är så är löss inte farliga för människan, mer än att det som sagt kan vara väldigt obehagligt och att det kan vara väldigt svårt att bli av med löss om man väl drabbats. Bengt-Erik Engholms informativa faktabok Löss berättar om allt du någonsin undrat över om de små blodsugande krypen. Bland annat ges det råd och tips på vad man ska och bör göra om man misstänker att man fått löss, vi får lära oss om luslivscykeln och hur tåliga de små liven är (de går att jämföra med superhjältar i tålighet och styrka!), vi får också en liten historielektion med kuriosa om hur man gjorde förr i tiden, för lusen har minsann hängt med länge. Redan de gamla egyptierna plågades av den lilla lusen. Och det finns många sorter: huvudlus, kroppslus eller klädlus, flatlus och så vägglusen som egentligen inte alls är någon lus. Sen finns det andra sorters löss som vi faktiskt äter (används som färgämne i bland annat godis och glass) och sminkar oss med. Det tänker man inte så ofta på.

Förutom att Löss är en väldigt informativ och underhållande bok så fyller den en till funktione genom att verka avdramatiserande. Det är inte så farligt med löss, det har inget att göra med om man är smutsig eller har dålig hygien utan alla kan få det nån gång. Men det är klart - kan man undvika det, så är det ju ännu bättre.

Hjärnpunka

Finns hos adlibris och bokus t.ex.

Hjärnpunka. Smaka på det ordet. Man förstår direkt vad det betyder. Kortslutning i hjärnan. Hjärnsläpp.

Leo Hoffman har hjärnpunka. Han säger fel saker vid helt fel tillfällen. Han gör bort sig. Det är som att hans hjärna inte samarbetar med resten av hans kropp. Detta händer framför allt när Isabella, snyggaste tjejen i klassen (och på hela skolan), är i närheten. Och det tråkiga är att det inte verkar finnas något botemedel. Det är bara att uthärda. Och hoppas på att hon inte ska tycka att han är helt tappad bakom vagnen.

Nu är Leo så klart inte precis tappad bakom vagnen. Men han tillhör heller inte någon av klassens smartaste, snyggaste eller mest populäraste killar. Han är vanlig. Förvisso en väldigt schysst och något öververbal kille, men det hjälper inte långt på popularitetsskalan. Inte heller hjälper det på fotbollsplanen. Fotbollstränaren, Allan, struntar i vilket, han vill ha ett lag med killar som tycker det är kul att spela fotboll. Det räcker för honom. Men det räcker inte för de andra i laget. Speciellt inte för Kricke och Jocke P. Och när Leo för en gångs skull gör världens snyggaste mål blir de vansinniga. För även om det är ett ovanligt snyggt mål så sitter målet i fel bur. Laget förlorar och i stort sett alla tycker att det är dags för Leo att hoppa av. Men Kricke och Jocke P. hotar Leo med att de ska skära av honom hans ädlare delar om han inte slutar på fotbollen.

Det är alltså de sista veckorna på vårterminen i sexan; Leo är hemligt kär i Isabella, han suger på fotboll och har ett överhängande hot från två killar som tyvärr också går i hans klass. Och eftersom skolan snart slutar så håller klassen på att förbereda sig på att åka på klassresa till Stockholm. Och man vet ju hur det är på klassresor. Alla regler sätts ur spel och vad som helst kan hända. Det gäller bara för Leo att skärpa till sig. För visst verkar det ändå som att Isabella kanske är pytte-, pyttelite intresserad av honom? Kanske? Och Kricke och Jocke P. kommer att hinna glömma det där med fotbollen. Eller hur? Nog kommer osynliga lagar och regler att sättas ur spel på den här klassresan alltid. Men det blir bara inte helt som Leo tänkt sig.

Staffan Cederborgs Hjärnpunka är en riktigt rolig brista-ut-i-skratt-bok. Dråpligheter, pinsamheter och rappa repliker gör att man sitter och småler eller fnissar på var och varannan sida (och här och där bryter man ut i gapskratt). Och ändå får Cederborg till en allvarligare ton i bakgrunden. Det är snyggt gjort och anledningen till att det blir så bra är nog för att hela historien berättas genom Leo. Till exempel förekommer solklara fall av mobbing, bristande föräldraansvar och andra svårigheter. Möjligen hade man kunnat fördjupa sig i dessa lite mer seriösa ämnen, men i det här fallet tycker jag inte det behövs. Det räcker så väl att liksom bara snudda vid det för att ändå förstå allvaret och på så sätt fortsätta låta Hjärnpunka vara en rolig bok. Men en rolig bok med eftertanke.

Jan Svensson

Finns t.ex. hos adlibris och bokus

Jan Svenssons styvpappa har fått ett nytt jobb och därför är det bestämt att Jan och hans storasyster Klara ska flytta med styvpappa Niklas och pappa till Luleå på prov. Hela året i femman kommer alltså att tillbringas långt från Stockholm, långt från alla kompisar och långt från mamma. Visserligen är det sagt att de bara ska bo där ett år på prov. Men ändå.

Det är ändå lite läskigt att börja ny klass. Tänk om man inte får några nya kompisar? Hur går sånt till egentligen? Jans gamla kompisar i Stockholm har han ju känt typ hela livet, de har liksom alltid funnits där. Han minns inte att han behövde anstränga sig nåt för att de skulle bli kompisar. Så hur gör man för att inte vara för påstridig? Det är ju inte självklart att de två i klassen som hjälper till att visa runt första dagen automatiskt blir Jans nya vänner. Lika lite är det självklart att han och Nicki, tjejen i lägenheten mittemot deras och som också går i Jans klass, automatiskt ska bli kompisar (vilket pappa tycks tro). Det funkar inte så.

Jan skulle i och för sig gärna bli kompis med Nicki, men hon verkar så ombytlig. Ena stunden är hon hur pratsam som helst och berättar historier om när hon bodde i London. Andra stunder är hon tyst som muren och har ingen lust att prata alls. Det är nåt som inte riktigt stämmer med Nicki, men vad? De andra i klassen har också fattat att det är nåt som inte stämmer med Nicki, men man behöver ju inte vara elak för det.

Jan Svensson beskriver väl hur det kan vara och kännas att flytta och skaffa nya vänner, passa in. Saker som är jätteviktiga och som kan tyckas enkla och självklara för en del, men som ändå kan vara så svåra.

Johanna Lindbäck har med sina senaste böcker hittat en ny målgrupp i mellanåldersläsarna. Jag tyckte Lite ihop var skitbra när jag läste den och hade därför ganska höga förväntningar på Jan Svensson. Kanske till och med lite för höga? Jan Svensson är bra, det är inte det, och boken har precis som Lindbäcks alla andra böcker, en träffsäker ton, men ändå så stämmer det inte till hundra procent för mig. Kan vara brist på egen igenkänning? Hur som haver så är detta ändå en bok jag kommer att kunna rekommendera till många.