Tio över ett

Länk till adlibris och bokus

I Kiruna finns en av världens största och modernaste underjordsgruvor. Här har LKAB brutit järnmalm sen tidigt 1900-tal och många i och kring Kiruna arbetar så klart med gruvindustrin. Men brytningen av järnmalm i gruvan gör att marken ovan jord deformeras och sjunker och därför måste hela Kirunas centrum flyttas.

Det är om nätterna som sprängningarna i gruvan sker. Är man vaken då går det att höra sprängningarna och ibland kan man till och med känna hur marken skakar när det bildas sättningar i malmberget.

Maja har sen en tid tillbaka börjat ställa klockan på tio över ett varje natt för att vara vaken när sprängningarna sker. Maja är nämligen livrädd att sprängningarna en natt ska orsaka ett riktigt ras och att hela staden då kommer att rämna och att hela hennes familj kommer att dö. Hon litar inte ett dugg på alla gruvbolagschefer som säger att stan är säker och att ett ras omöjligen kan inträffa. Så Maja ställer klockan varje natt för att kunna vara vaken och rädda sin familj ifall det behövs. Och med sin mobil filmar Maja sig själv när hon är vaken om nätterna, när hon är livrädd och panikslagen, och om dagarna filmar och dokumenterar Maja Kiruna. För tänk om hennes film är allt som är kvar efter ett ras?

Maja och hennes familj bor i ett av områdena som ska rivas och LKAB kommer att ersätta dem med en ny lägenhet, men Maja vill inte flytta. Hon vill bo kvar i Bläckhornen med bästa kompisen Julia tvärs över gatan, men inte ens bästa kompisen får hon ha kvar. Julia hus ska också rivas, men Julias mamma har bestämt att de ska flytta från Kiruna till Luleå. Och oron över hur Maja ska överleva utan Julia tillsammans med oron för vad Albin, killen Maja är kär i, tycker om henne, läggs till oron över att Majas familj skulle kunna utplånas i ett ras. Till slut går det inte längre. Sömnbristen och all oro och rädsla inom Maja blir för stor och Maja kollapsar.

Ann-Helén Laestadius har skrivit sin absolut bästa bok hittills. Kanske en av årets bästa till och med. Tio över ett rymmer så väldigt mycket: vänskap, kärlek, framtidsoro och panikångest. Här finns de välmenande föräldrarna som inte vet hur de ska hantera sin dotters rädsla, en kompis som vill ställa upp men som har egna bekymmer att tampas med, en tonårskille som som får stå för något hans farfar representerar. Och så flytten av en hel stad på detta. För mig som skåning känns den norrländska miljön med antingen ständigt ljus eller mörker, packad snö, sparkar och täckbyxor, samer och meänkieli både spännande och intressant. Och jag som inte direkt snubblar över några norrländska nyheter finner hela Kirunaflytten väldigt intressant. Jag börjar googla en massa om Kiruna och LKAB, om stadsflytten och Bläckhornen och andra platser som nämns i boken. Jag vill se hur det ser ut innan det inte längre finns. För rivningen har börjat.

Självklart kände jag till denna stadsflytt innan jag började läsa Tio över ett, men jag har inte funderat så mycket på hur många människors liv och vardag som kommer att påverkas. Hur hade jag själv reagerat om jag tvingades flytta? Jag vet inte.

Hej vacker

Som pocket hos adlibris eller bokus

Hej vacker är en fristående fortsättning på Ann-Helén Laestadius Sms från Soppero. Trettonåriga Agnes ska tillbringa sommarlovet hos mormor och morfar i Soppero. Agnes morföräldrar, liksom Agnes mamma, är samer, men Agnes mamma blev som ung mobbad och flyttade från Norrland så snart hon kunde och har mer eller mindre försökt glömma sitt samiska ursprung. Det är först nu när Agnes blivit intresserad av sitt samiska arv som mamman själv börjat acceptera sitt ursprung. Men för Agnes så är hennes identitet ändå inte självklar. Hemma i Stockholm är hon samen Agnes, men i Soppero ser man på henne som stockholmaren Agnes.

I Soppero finns Henrik, som kanske är Agnes pojkvän och Agnes ser sjukt mycket fram emot att träffa honom igen under sommaren. Men det kommer hinder i vägen, det finns starka viljor som vill sätta stopp för Agnes och Henriks kärlek och sommaren i Soppero blir inget som Agnes föreställt sig.

Hej vacker är framför allt en berättelse om identitet men mycket av händelserna i boken kretsar också kring kärlekshistorian Agnes-Henrik. Det är en väldigt söt och oskyldig kärlekshistoria och jag kan tycka att Hej vacker är lite väl barnslig och snäll för att vara klassad som ungdomsbok. Den hade lika gärna kunnat säljas in som en bok för 9-12-åringar. Sen är frågan också hur länge till boken kommer att hålla innan den blir för daterad. Det snackas till exempel om msn i boken, något jag inte tror någon ung läsare idag känner till.

Middagsmörker

Du hittar boken hos bl.a. adlibris och bokus

Titeln till sin debutbok har Charlotte Cederlund plockat från det uttryck man använder när solen i polarområdena under vintern inte stiger över horisonten. Middagsmörker är alltså när är mörkt mitt på dagen. Till detta midvintermörker kommer sextonåriga Áili för att bo med sin morfar i den lilla samebyn Idijärvi. Áili som inte har haft någon som helst kontakt med sin morfar, eller någon annan släkting på sin mammas sida (uppenbarligen inte heller på sin fars sida), är mer eller mindre tvingad att flytta upp till Norrland efter att hennes pappa gått bort i cancer och ingen annan nere i Skåne, som hon är uppvuxen i, finns att ta hand om henne.

Första mötet mellan Áili och morfar Egil är knappast översvallande. Det är precis som att morfarn anklagar Áili för sin dotters död. Hon dog ju trots allt vid Áilis födsel. Och inte heller tas hon emot med öppna armar i den lilla samebyn. Áili har fördomar mot byborna och byborna har fördomar mot Áili. Bland annat har de åsikter om att hon ska komma dit och kalla sig same utan att vare sig kunna språket eller känna till någonting om den samiska kulturen. Áili tänker tyst för sig själv att hon bara behöver stå ut två år. Sen är hon arton, kan flytta och rå om sig själv.

Men det räcker inte med att Áili känner sig ovälkommen i byn, här finns något annat som påverkar henne. Något oförklarligt. Något magiskt? Hon får plötsliga anfall, märkliga drömmar och en vit varg dyker upp i hennes närhet. Det visar sig att Áilis samiska arv går djupare än vad någon hade kunnat ana. Áili visar sig vara noaidi - nåjd, alltså en person som har kontakt med andevärlden. En av få personer som verkligen välkomnar Áili är hennes gammelfarmor Ráijá och hon får också en vän i Olivia som inte heller är uppvuxen i byn samt den vänlige Valde. De och vargen, som visar sig vara Áilis hjälpande, är de enda som kan stötta Áili när hon nu som nåjd dras in i en flera hundra år gammal konflikt och där Áili är den enda som har makt att stoppa ondskan från att invadera samebyn Idisjärvi.

Charlotte Cederlund har skrivit en rysligt spännande debutbok och jag tycker hemskt mycket om allt jag får veta om det samiska. Det finns knappast många ungdomsböcker som utspelar sig i en samisk miljö (Ann-Helén Laestadius böcker om Agnes är i och för sig ett gott exempel på böcker med samekultur) och för mig som skåning är det snudd på exotiskt.

Middagsmörker är som sagt jättespännande, om än rätt förutsägbar. Och Cederlund går lite för snabbt framåt i händelseutvecklingen tycker jag också. Knappt har Áili kommit till Idisjärvi förrän hon helt accepterat att hon kan se sin döda mamma, slutat sörja sin far och är en fullfjädrad nåjd. Sen är här alldeles för många korrekturfel i texten för att det ska vara ok. Överhuvudtaget hade Charlotte Cederlund behövt en bättre redaktör som också kunnat stryka många floskler och krystade liknelser. Men kan man ha överseende med det språkliga så är Middagsmörker en väldigt spännande och helt ok ungdomsdebut.