Så nära att det bränns

länk till adlibris och bokus

Max har börjat om. Han har lämnat sitt gamla destruktiva liv, det som Jasons sidekick där kickarna och adrenalinpåslaget fick Max att känna sig levande men som också var ett tydligt övertramp på vad som var det rätta att göra och där han inte alltid befann sig på rätt sida om lagen. Nu i gymnasiet har han lyckats bryta med Jason. Han har lovat sig själv och sina föräldrar att satsa på skolan. Och det går. Faktiskt går det bra.

En dag får han syn på Alice. Det är som att han fastnar i hennes blick. Och hon i hans. Men Alice är redan upptagen. Hon är tillsammans med Jason. 

Trots att Alice känner en nyfikenhet inför Max kan hon inte bryta med Jason. Trots att han är kall och kontrollerande är han som ett gift, en drog som Alice är beroende av. 

Max dras sakta tillbaka till Jason och hans gäng. För där Jason är där är kanske Alice. Max vet att han gör fel. Detta är inte det liv han vill ha, men han kan inte sticka under stol med att han saknar den rusiga känslan som det ger att vara med Jason. Men han vet också att han leker med elden och att han aldrig kan få Alice, för man tar inget ostraffat från Jason. Allt ställs på sin spets när Max blir passivt vittne till en misshandel som Jason är pådrivande i. Alice blir Jasons alibi och plötsligt pekar resten av gänget som var med den där kvällen på Max. 

Som vanligt är Christina Lindström helt lysande i sitt språk. Varenda replik känns äkta och hon är så bra på att levandegöra sina karaktärer, man går liksom och tänker på dem långt efter att man slutat läsa. Framför allt Jason stannar kvar hos mig. Honom skulle jag vilja veta mer om. Hur kan någon vara så karismatisk så att alla dras till en? Varför gick det så snett för honom? Åh, tänk om han kunde få en egen berättelse. Den hade jag velat läsa!

Jul i krinolin

länk till adlibris och bokus

Jul i krinolin är precis vad omslaget ger sken av: lättsmält romance förlagd i en historisk miljö á la kostymdrama plus julstämning och vintermys. Året är 1870 och den unga Lovisa Lind har efter några svåra år av svält och personliga familjetragedier blivit anställd hos karamellmakerskan fru Brask i Ulltuna. Lovisa plågas av sitt förflutna och hon längtar efter att kunna börja om sitt liv på nytt på en plats där ingen känner henne och dit inga rykten om hennes förflutna kan nå. Hon har redan lagt handpenningen till en enkelbiljett till Amerika, men ännu återstår en tid innan hon sparat ihop till hela biljetten. 

När Baron von Drever ska ställa till med bal anlitas fru Brask för att tillverka balens gottebord och Lovisa kommer på så vis till godset för att tillverka praliner och konfekt till den stora vinterbalen som ska bli baronens återinträde till ett socialt liv efter sin hustrus tragiska bortgång. 

Redan första mötet mellan fröken Lind och baron von Drever väcker ett intresse hos de båda och allt eftersom börjar den ömsesidiga gnistan spraka allt mer. Till både Lovisas och baronens förfäran och bestörtning! Lovisa har sitt förflutna som hon vill glömma och som hon är rädd ska komma upp i dagern. Baronen å sin sida har också han ett mörker som han bär på och dessutom plågas han av en dunkel hållhake från sin avlidna hustrus familj. Det är komplicerat för dem båda två. Och än mer komplicerat blir det av att det finns andra unga fröknar som vill åt baronens gunst. 

Av Amanda Hellberg har jag tidigare läst hennes utmärkta Jag väntar under mossan samt två vuxenromaner som drar mer åt spänningsgenren. Det här var aningens enklare och mer lättsmält. Faktiskt lite väl lättsmält och på gränsen till tjatigt i de ständiga påtalandena om Lovisa Linds svåra förflutna som vi till sist kännedom om alldeles i slutet. Men om man bortser från det så är det underhållning för stunden, tänk lite Stolthet och fördom blandat med Jane Eyre fast med mer explicit passion. Plus också för de gotiska inslagen med spökerierna. 

Spökbyrån

länk till bokus och adlibris

Kristina Ohlsson är sedan länge ett säkert kort bland mellanåldersläsarna som gillar mysterier och lite kusligheter. Med första boken i nya serien Spökbyrån etablerar sig hon härmed även som författare för de något yngre läsarna. I Fallet med den rysliga skuggan får vi lära känna Kalle och Elsa som bor med sin farfar Nikodemus i gula slottet i Dimdalen. Det är också här som högkvarteret till Spökbyrån ligger. Farfar Nikodemus är spökmästare och har lärt Kalle och Elsa allt om spöken och nu driver de spökbyrån dit folk som har problem med spöken kan vända sig för att få hjälp. 

Frans Fransson har nyligen flyttat in i en lägenhet i Dimdalen men han får aldrig sova om nätterna för det är ett sådant oväsen varje natt. Saker åker i golvet, porslin krossas och lampor tänds och släcks. Frans Fransson har inte bott länge i sitt nya hem, men han funderar redan på att flytta därifrån om det inte snart blir lugn och ro. När Kalle och Elsa kommer för att undersöka råkar de få syn på en skugga. Det är uppenbarligen skuggan som spökar men Kalle och Elsa måste ta reda på varför. 

Fallet med den rysliga skuggan är ett spännande och småmysigt spökmysterium utan att det egentligen blir särskilt läskigt (och det kanske inte heller är meningen?). Varken Elsa eller Kalle visar någon rädsla och det avväpnar liksom hela grejen med att spöken skulle vara läskiga. Moa Wallins superfina illustrationer är väl värda att nämna också. Ytterligare en bok i Spökbyrån har kommit ut: Fallet med det mystiska godismonstret!

Dockspelaren

länk till adlibris och bokus

När Merimées pappa åker fast för stöld förlorar familjen allt de har och de tvingas lämna sin hemstad. En avlägsen släkting, Olga, som läst om faderns brott i tidningen bjuder Merimée, hennes lillasyster Valetta och höggravida mamma Rose att bo med henne. För det är så släktingar gör, säger Olga, man hjälper varandra. 

Olga är föreståndarinna på ett gammalt hotell, hotell Terminus, i vilket hon nu inhyser den lilla familjen. Hon är omhändertagande och mån om att Rose, som ju inte har långt kvar till att föda, ska vila och ta det lugnt. Hotellet i sig är ett märkligt ställe. Ingen som bor där verkar vara där tillfälligt utan alla verkar mer eller mindre bo där permanent. Och alla verkar så förtjusta över att Merimée, hennes syster och mamma har flyttat dit och visar stort intresse för dem. En som också visar intresse för dem, fast på ett annat vis är doktor Bauer. Han är den ende som är direkt otrevlig mot dem och som på alla sätt och vis är tydlig med hur ogärna han vill ha familjen på hotellet. 

Men trots att både hotellet och staden det ligger i är ett märkligt ställe känner sig Merimée till viss del mer hemma här än hon gjort tidigare. I sin nya skola får hon nämligen kompisar, något hon saknat tidigare och den gemenskap hon känner med de nya vännerna gör att hon kan ha överseende med många av de konstigheter som pågår på hotellet. Men snart börjar märkligheterna bli alltför många för att kunna ignoreras. Någon verkar vilja komma åt mamma Roses bebis, ibland ser Merimée hur tiden liksom fryser och allt står stilla ett ögonblick eller två och på hotellet växer det fram nya korridorer under natten med väggar som känns som hud när man rör vid dem. Det är nästan som att hotellet är en levande varelse. Men ingen annan än Merimée och Valetta verkar tycka att det är något som är konstigt. 

Mårten Sandéns Dockspelaren är en otäck historia där det läskiga långsamt kryper sig på läsaren och jag älskar när stämningen är så här suggestiv. Den beläste kan i berättelsen ana en blinkning åt både Ira Levins Rosemary's baby och Neil Gaimans Coraline. 

Nollan och nätet

Länk till adlibris och bokus

Caroline Engvall har tillsammans med illustratören Katarina Vintrafors skrivit serien Nollan och nätet som är en serie bruksböcker perfekta för låg- och mellanstadiet när man vill diskutera livet ute på internet. Böckerna, fyra till antalet hittills, tar upp ämnen som grooming, näthat, ryktesspridning och spelande. 

I första boken som jag läst, Noelias hemlighet, får vi lära känna nioåriga Noelia, eller Nollan som hon kallas. Nollan bor med sin mamma och har en egen telefon som hon fått för att kunna spela spel och kolla på film. I skolan är hon ensam, hon har ingen bästis som alla andra verkar ha, men på nätet har hon träffat Wilma som är elva år och som skriver så snälla saker hela tiden. Egentligen får Nollan inte prata med någon som hon inte känner på nätet, men Wilma känner hon ju nu, så hon räknas ju knappast. Ändå vågar Nollan inte berätta för sin mamma om Wilma. Det kan ju hända att hon blir arg då. 

Men när Wilma börjar ställa krav på Nollan börjar det bli jobbigt. Wilma vill ha foton på Nollan, inte bara på hennes ansikte, och om Nollan inte skickar bilder så blir hon arg. Nollan börjar få en dålig magkänsla men vill inte riskera att Wilma inte vill prata med henne längre. Till slut vågar hon dock säga ifrån och berättar för sin mamma. 

Handlingen är enkel och händelseförloppet kommer inte heller som någon överraskning, men det här är en bok som fyller sin funktion väl i att den går att använda i skolan och bjuder in till samtal och diskussion om vardagen på nätet. I slutet finns diskussionsfrågor och tips till föräldrar och lärare. Noelias hemlighet är en enkel bok men med ett viktigt innehåll. 

Kattspionerna

Länk till adlibris och bokus

Den lilla katten Samira Karlsson har flyttat med sin familj till Rosengård i Malmö. Allt är nytt och känns lite farligt men så träffar hon katten Pälsa som hjälper Samira att bekanta sig med närområdet. Pälsa är en cool kisse som visar Samira boxningsklubben, vattenlekplatsen och ett kattcafé och tillsammans med Pälsa känner sig Samira modig. Men inte ens Pälsa som är så hemtam på Rosengård känner till Kattspionerna som verkar här och som nu rekryterar Samira och Pälsa för ett uppdrag. 

Kaninungar har försvunnit spårlöst! Råttor och kråkor härjar omkring och det krävs mod, list och finurliga förklädnader för att hindra att ytterligare kaninungar försvinner. Man lever bara nio gånger är första delen i Anja Gatus serie Kattspionerna som ackompanjerade av Anna Nilssons charmiga illustrationer är en verkligt förtjusande liten pärla. Men jag var inte helt beredd på hur verklighetsnära djurens (ja, i det här fallet kaninernas) verklighet skildras med all sin brutala grymhet. Just det reagerade jag på då det är en sådan stor kontrast mellan de annars gulliga illustrationerna och avsnitten där de små kaninungarna försvinner. 

Så jävla operfekt

Länk till adlibris och bokus

Emma går i åttan. Hon tycker att alla andra i hennes klass, ja, på hela högstadiet, verkar så självsäkra och är så mycket snyggare, mer perfekta än vad hon är. Själv försöker hon alltid sitta så att låren inte ska välla ut över stolen, kollar så att tröjan inte glider in mot magen, hoppas att ingen ser hennes gropiga lår när de byter om på idrotten. Emma försöker helt enkelt att vara så osynlig som möjligt för att ingen ska lägga märke till henne och hur fel hon ser ut jämfört med alla andra. För hon vill absolut inte bli som Jamila, som möjligtvis är ännu mer fel än vad Emma är. Egentligen tycker Emma synd om Jamila som får utstå en massa skit, men eftersom hon själv inte vill att glåporden och blickarna ska smitta över på henne låtsas Emma som att hon inte ser när någon är taskig mot Jamila. I skolan är hon därför mest med sig själv. Hennes gamla bästis Clara har övergett henne och börjat hänga med de populära handbollstjejerna. Det enda stället som Emma känner att hon hör hemma på nu är i stallet. 

En dag hittar Emma en lapp på golvet bredvid sin bänk. I rosa tusch står det: "Du är bra som du är". När fler lappar dyker upp börjar något hända bland tjejerna på skolan. Det här påverkar många fler än bara Emma och blir snart som en hel rörelse. Men vem är det som skriver lapparna? 

Charlotte Cederlund har skrivit en stark bok med ett viktigt budskap och bjuder på stor igenkänning från högstadietiden med allt från grupperingar och grupptryck, sociala koder, osäkerhet och skönhetsideal. Jag sugs in i skolmiljöerna, det är verkligen inte svårt att återuppliva sina egna minnen från högstadietiden och alla de osäkra känslor och tankar om kroppsideal som upptog ens sinne då, och berättelsen är medryckande. Men jag tycker att slutet blir lite för mycket på nåt vis. Det är som le grande finale á la high school-film (bara det att just den scenen troligtvis INTE skulle ha fått vara med i en high school-film) Med det sagt så vill jag ändå poängtera att Så jävla operfekt är en mycket bra bok. 

Fula tjejer

Länk till adlibris och bokus

Tilde, Eleni och Jasmine går i samma åttondeklass på en högstadieskola i Gnesta. Trots detta har de knappt pratat med varandra för som personer är de nästan så olika som det går att vara. Men när någon startar Instagramkontot Fula tjejer får de ett gemensamt mål - att avslöja vem som ligger bakom kontot som hänger ut skolans tjejer. 

Tilde är först att drabbas. På årets skolfoto har hon fångats med ett riktigt osmickrande ansiktsuttryck, det är en bild som Tilde redan har ångest över och nu har alltså någon lagt ut bilden på henne med hashtaggen Fulatjejer. Att Tilde som inte tillhör den populära gräddan på skolan skulle bli ett offer är inte helt otippat men att även Jasmine, en av skolans snyggaste och mest populära tjejer, hängs ut - det är verkligen otippat. Och därmed går ingen av skolans tjejer säkert. I korridorer, i matsalen, på raster, på lektioner ser man tjejer som medvetet drar i kläder, gör sitt bästa för att se bra ut och inte, för Guds skull, sticka ut. Ingen vet vem som kommer att bli nästa offer, men alla vet att de är möjliga måltavlor. 

Under ledning av den strukturerade Eleni styr tjejerna upp ett spaningsarbete för att finna den som ligger bakom kontot och sätta dit honom. 

Fula tjejer är första boken i en serie om tre om tjejerna Tilde, Eleni och Jasmine och är ett riktigt power-samarbete mellan Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson. Fula tjejer berättas växelvis ur de tre tjejernas olika perspektiv och detta ger ett driv i texten som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Både handling och dialog känns äkta och trovärdig och jag gillar temat med systerskap. Det här kommer att bli en bra trilogi!

Spökhunden Buster

Mysteriet på kyrkogården är första boken i serien om Spökhunden Buster som är skriven av Tobias Söderlund. Ellen och hennes familj bor granne med kyrkogården. I början när familjen nyss flyttat in tyckte Ellen att det var lite läskigt att bo granne med en massa gravar, men nu har hon vant sig. Dock drar hon sig gärna från att gå genom kyrkogården när det är mörkt. Men en kväll när Ellen rastar hunden 

Länk till adlibris och bokus

Buster vill hon skynda sig hem och tar därför genvägen över kyrkogården. Då får Buster upp ett spår som han börjar följa, han sliter sig med kopplet hängandes efter och är så uppslukad av vad han fått nos på att han varken hör eller ser Ellen. När Ellen kommer ifatt Buster står han och morrar åt några gravstenar. Ellen förstår inte vad det är men när hon kisar lite ser hon att luften liksom dallrar och snart kan hon skönja två gestalter som svävar ovanför gravarna. 

Att Ellen blir skräckslagen behöver kanske inte nämnas, men hon vet inte heller om hon kan berätta för någon om vad hon har varit med om. Kommer hon att bli trodd om hon säger att hon såg spöken på kyrkogården? 

Tankar på döden upptar Ellens vardag väldigt mycket för tillfället. Hennes storebror är sjuk i cancer och åker in och ut från sjukhuset. När Ellen återigen är med om att se ett spöke börjar hon förstå att just det här spöket vill henne något och det här spöket hjälper Ellen i sin tur att förstå att ta vara på tiden tillsammans med storebrodern. 

Mysteriet på kyrkogården är en fin berättelse om relationer och sjukdom i familjen inlindad i ett lite smårysligt spökmysterium. Boken nominerades till Crimetime Award för årets barndeckare 2021 och vill man läsa mer om hur det går för Ellen och hennes familj så fortsätter hennes berättelse i Docksamlarens hus. En sak jag dock inte kunde låta bli att störa mig på var att illustrationer och text inte helt kändes som att de korrelerade vad gäller årstid. Men det är bara en petitess. 

Pojken som blev kvar

David är nio år när tyskarna ockuperar Danmark 1940. David önskar att England kunde vinna kriget så atthan slapp vara rädd för tyskarna, men ännu två år senare är de kvar i landet. Det har blivit tydligare att det även finns danskar som sympatiserar med tyskarna och David som är jude får höra elaka ord skrikas efter sig. 

Länk till bokus och adlibris

En höstdag när David leker vid en damm knuffar några pojkar ner honom i det kalla vattnet, ropar judejävel åt honom och försvinner sedan. Dagen efter får David hög feber och han är så illa däran att han måste läggas in på sjukhus. Davids föräldrar hälsar på honom på sjukhuset och lovar att komma tillbaka nästa dag, men ingen kommer, och inte heller nästa dag dyker någon upp. Av sjuksystern Sara får David veta att hans mamma, pappa och bror har flytt till Sverige. Utan honom. Eftersom David var sjuk vågade de inte riskera något genom att låta honom följa med. Istället hjälper Sara honom att komma till en gård på landet där han får bo hos ett barnlöst par. Gården blir Davids nya hem och det barnlösa paret blir som hans nya föräldrar. När kriget äntligen är slut kommer hans mamma och pappa för att hämta tillbaka sin son. Men David känner sig inte längre som en i familjen. 

Att krigets barn separerades från sina föräldrar var ingen ovanlighet, men att de skulle skiljas åt så som i Davids fall där han inte får veta något tyckte jag inte kändes helt sannolikt. Dock är det en bra historia som väcker tankar om svek och tillhörighet. 

Nattkorpen

 

Länk till adlibris och bokus

Det är bitande vinter i Stockholm. Snön gör att det varken går att komma in i eller ut ur staden och på Allmänna barnhemmet måste man snart stänga ner salar för att spara på bränsle. En av dessa råkalla nätter vaknar Mika av att det bultar på dörren. Utanför står en ung skräckslagen man med ett bylte som han räcker över till Mika. Det är ett alldeles nyfött barn. Innan mannen försvinner i snöfallet säger han att Den svarta ängeln vet att han tagit barnet. 

Nyfödda barn som lämnas till barnhemmet måste registreras av polisen och när polisen kommer för att ta uppgifter lägger konstapel Valdemar Hoff märke till Mikas skarpa sinne för detaljer. Mika ombeds följa med för att identifiera en död person på bårhuset och detta blir inledningen till det oväntade samarbetet och sedermera även vänskapen mellan den barske konstapel Hoff och den spensliga föräldralösa Mika. 

En seriemördare går lös i Stockholm och när det uppdagas att det finns en koppling till barnhemmet hjälps Mika och Hoff åt för att lösa mysteriet med att finna den skyldige. 

Nattkorpen må vara en något osannolik historia, men det var något åtminstone jag inte hade några problem med att bortse från under min läsning. Berättelsen är nämligen så medryckande och spännande att jag slukade boken med hull och hår. Jag gillar den historiska kontexten och Johan Rundbergs målande miljöbeskrivningar, det är inga försköningar, utan det både luktar och är fult och smutsigt. Tillsammans med deckargåtan som handlingen kretsar kring förstår jag hur Nattkorpen kommit att beskrivas som att läsa Niklas Natt och Dag fast för barn. Två till delar om Mika och konstapel Hoff finns att läsa: Tjuvdrottningen och Dödsängeln.

Salen

Länk till bokus och adlibris

Nina och Willem Källmodin, mor och son, erhöll andrapriset i Bonnier Carlsens manustävling med den här spännande historian. Salen är en klassisk spökhistoria som inbjuder till sträckläsning. 

De tre kompisarna Lo, Johanna och Harry kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet med förväntningar på det nya skolbiblioteket som ska ha byggts under lovet. Men besvikelsen är stor när det visar sig att bygget inte är klart. Vännerna kan dock inte låta bli att smita bakom plastskynkena som spärrar av utrymmet där biblioteket ska inrättas för att kolla hur det ser ut och hur långt man kommit. En gammal bokhylla står kvar, vilket de tycker är underligt, och bakom denna hylla finner de en igenbommad dörr som, när de lyckas bryta upp den, leder in till en gammal skolsal som ingen visste fanns. I sal nummer 3 står gammaldags bänkar uppställda, ett gammalt piano står och dammar vid svarta tavlan. Det är som att kliva tillbaka till början av 1900-talet, tiden ser ut att ha stått stilla i rummet under många många år. 

Men genom att öppna dörren till salen råkar kompisarna också väcka liv i skolans gamla historia och locka fram något som inte längre lever. Något som vill bli utsläppt och som inte vill lämna dem ifred. 

Salen är riktigt gastkramande på sina ställen och skriven med ett tydligt driv som gör att jag gärna slukar boken så fort jag bara kan. Mor och son Källmodin har släppt ytterligare två titlar, Torpet och Källaren, i vilka de tre kompisarna råkar ut för ytterligare spökligheter.