Visar inlägg med etikett vikingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vikingar. Visa alla inlägg

onsdag 25 januari 2023

Asynja

Länk till adlibris och bokus
Kungens grav som är första delen i Elisabeth Östnäs nya serie Asynja börjar brutalt. När Disa vaknar upp efter att ha lagt sig tidigt en kväll har alla hennes nära och kära dödats och bränts på bål av männen som kvällen innan erbjudits gästfrihet i hennes fars hall. Inte ens hennes tvillingbror Odd har undkommit männens våld. Disa lovar att hämnas sin familj. Hon tar sin brors namn och beger sig till Björkö för att utbilda sig till krigare och får plats bland Rävungarna - kungens yngsta krigare som alla kämpar om en plats i dennes hird. Men ingen får ana att Disa är en flicka. Inte ens Idris som blir hennes nya vän. 

En natt får Disa i uppdrag att vaka vid en gravkulle. Den natten upptäcker hon att hon besitter övernaturliga krafter och när en völva en tid senare reagerar kraftigt på mötet med Disa förstår hon att hon har förmågor utöver det vanliga. Men det viktigaste för Disa är fortfarande att utkräva sin familjs hämnd. Gör hon inte det kommer de aldrig att finna sin väg till Valhall och kommer för alltid att irra omkring som osaliga andar. 

Jag tyckte mycket om Östnäs bokserie om Turid, som riktar sig till något äldre läsare än denna serie gör, och liksom i Sagan om Turid märks det här att Östnäs är angelägen om att skriva historien korrekt. Intressant är att Östnäs i Asynja får med klimatets påverkan på oss människor när hon tar upp de klimatförändringar som faktiskt förekom även under vikingatiden. Lina Neidestams illustrationer ackompanjerar Östnäs text på ett stämningsfullt vis och bidrar till mörkret och råheten i berättelsen. 

tisdag 9 maj 2017

Magnus Chase

Länk till bokus och adlibris
Efter äventyren med Percy Jackson och Kanekrönikan där grekisk respektive egyptisk mytologi varit centralt har nu turen kommit till den nordiska mytologin i Rick Riordans senaste serie om Magnus Chase.

Magnus Chase har levt som hemlös på Bostons gator sedan hans mamma dödats i en explosiv brand som Magnus själv lyckades fly från. Hans mammas sista ord till honom var att hans kulle fly och gömma sig och Magnus har i många år lyckats hålla sig hemlig och hålla sig undan, men på hans sextonårsdag går det utför. Minst sagt. Det finns släktingar som letar efter Magnus, släktingar som Magnus vet att han ska hålla sig undan för, men trots att Magnus är försiktig konfronteras han ändå med sin opålitlige morbror, ställs inför den förbluffande sanningen om sin okända far, som visar sig vara ingen mindre än guden Frej, och dör kort därpå under mycket underliga omständigheter.

Men Magnus död är i själva verket bara början på det stora äventyret. För Magnus återuppstår som hjälte, eller enhärje, i Valhall. Valhall visar sig vara ett riktigt schysst ställe med lyxiga rum, festmåltider och slagsmål som underhållning/träning. Magnus får nya kompisar och allt hade varit frid och fröjd om det inte vore för hotet om Ragnarök, det vill säga världens undergång. Magnus måste nämligen hitta Frejs svärd, Sommarsvärdet, ett svärd som är ödesbestämt att antingen stoppa eller påskynda Ragnarök och om svärdet hamnar i fel händer så stundar otvivelaktigt Ragnarök. Magnus är med andra ord den enda som kan förhindra världens undergång.

Upplägget i Krigarens svärd känns igen från både Percy Jackson och Kanekrönikan. Ett stort problem presenteras som måste lösas och under resans gång radas hinder på hinder upp med nya problem och invecklingar som måste lösas för att kunna lösa huvudproblem nummer ett: I det här fallet att återfinna Sommarsvärdet, förhindra att Fenrisulven släpps lös och orsakar Ragnarök. Jag kan inte påstå annat än att det är aningens tjatigt, att jag tröttnar lite på att lösningen ligger så långt bort och att tonårsjargongen med sina slapsticks och ironiska kommentarer blir lite väl mycket. Men samtidigt är det underhållande läsning, det är äventyrligt med fart och fläkt och en del av det jag kallar tonårsjargong är både smart och rolig. I alla fall om man väljer att läsa boken i kortare pass och inte sträckläser, för det är då jag tycker det blir för mycket. Jag tror det är genom små portioner som jag och Rick Riordans berättarglädje kommer bäst överens.

Krigarens svärd innehåller tacksamt nog en ordlista i vilken fenomen, varelser, platser och gudar förklaras, något som även jag, som trodde mig vara rätt så införstådd med den den nordiska mytologin, hade användning av.

torsdag 23 juni 2016

Sagan om Turid

Finns på adlibris och bokus
Kungadottern inleder Elisabeth Östnäs trilogi om Sagan om Turid  - en vikingaroman som tidigare i år belönades med Slangbellan för bästa debutant inom barn- och ungdomsbokgenren. Ett välförtjänt pris.

Turid är femton år och dotter till byns åldrande kung som fortfarande lever på det sinande bytet från det sista härnad han var ute i, vilket var samma år Turid föddes. Då Njord, Turids styvbror och hennes fars ende son, är klen och förmodligen aldrig kommer att bli kung står hoppet till att Turid ska giftas bort så att hon så småningom kan få söner som kan ta över kungsgården så att ätten kan leva vidare. Men Turid har inte någon som helst lust till att bli bortgift. Hon vet att hon måste och att det kommer att ske, men helst av allt vill hon lära sig läsa romerska bokstäver, hon vill resa, hon vill se världen.

Men först gäller det att överleva vintern. Årets skörd gav inte så mycket man hoppats på, det finns inga medel att handla för, fisket har inte varit gynnsamt och djuren tycks att flytt skogen omkring. Det är svält i byn. Det är alltid någon som inte klarar sig igenom vintern, men det här året är svårare än vanligt.

Turids styvmor Ingeborg som är byns völva (=sierska) har bestämt att Turid ska läras upp för att en gång ta över Ingeborgs uppgifter och det är när Turid söker upp byns gode (=en slags präst), Holme, som hennes liv tar en ny riktning. Holme berättar för Turid om hennes samiska arv. Att hon är nåjd - en som kan vandra i andevärlden och om hon bara kan lära känna sin kraft och bemästra den så har hon makt att ta ödet i sina egna händer.

Det är en stark personlighet i Turid och man kan inte annat än att gilla henne. Jag sympatiserar med att Turid känner att hon måste tillmötesgå kraven och förväntningarna på henne samtidigt som hon bara vill vara ung och fri. Möjligheterna var så klart mer begränsade då men det är ett problem som går att applicera på många unga även i vår tid.

Östnäs ger ett kunnigt och påläst intryck som med detaljrikedom skildrar livet på kungsgården i den lilla vikingabyn. Det är ett hårt liv som tecknas utan att på något vis romantisera och det är framför allt detta jag gillar med Kungadottern. Det känns så äkta. Svält och död är ständigt närvarande och bloten som genomförs för att blidka gudarna i förhoppning om gynnsamma skördar och milda vintrar skildras osentimentalt. Det är rått och ibland otäckt men samtidigt väldigt fängslande och verkligt intressant och lärorikt om vikingatiden. En ordlista längst bak hjälper till att förklara tidstypiska eller idag ovanliga ord samt namn som vikingarna använde på olika platser och länder. Slutet på Kungadottern är väldigt spännande och lockar definitivt mig att läsa även nästa del, Krigstid, som släpptes nyligen.

torsdag 6 november 2014

De kom från norr

Se mer på förlagets hemsida
Inspirationen till De kom från norr har Jackie French hämtat från de isländska sagorna. Händelserna i De kom från norr är baserade på Erik Rödes saga samt Grönlänningasagan som ska vara skrivna ca tvåhundra år efter händelserna, som antas utspela sig kring år 1000. De kom från norr är en ambitiös berättelse med livfulla beskrivningar och French tycks vara mån om att vara både noggrann och sanningsenlig i sina beskrivningar i allt från mat, klädsel, seder och bruk.

Hekja tar hand om en skadad valp när hon är ungefär tolv år. Hon och hennes mamma lever väldigt fattigt i en liten by vid kusten sedan både Hekjas far omkommit och hennes bröder tagits av havet. Egentligen har Hekja och hennes mamma inte råd att utfodra ännu en mun, men Hekja får trots detta behålla valpen. En gammal trollkvinna hjälper Hekja att lägga om valpens sår och denna kvinna ger valpen namnet Riki Snarfari som ungefär betyder Storseglaren. Det är ett väldigt ovanligt namn på en hund som inte kommer att göra mycket mer än att hjälpa till att valla boskap. Men trollkvinnan kan mycket väl ha känt på sig vad som komma skall, för nog kommer Riki Snarfari att fara iväg på äventyr!

Samma sommar anfaller vikingarna Hekjas lilla by. Hekja blir vittne till hur vikingarna förgriper sig på kvinnorna, hugger ned såväl hövdingen och hans familj som kvinnor, barn och gamla. Hekja springer för sitt liv men blir tillfångatagen av vikingakvinnan Freydis Eriksdotter. Tillsammans med sin hund, Snarf, förs Hekja till Grönland där hon blir Freydis träl. Som träl får Hekja inte bara utföra hårda sysslor, hon får också lära sig att hennes liv inte räknas som viktigt. Minsta misstag kan kosta henne livet. Och hennes hund, som nu inte längre är hennes, räknas som mer värdefull än Hekja själv.

Tack och lov ger Snarf Hekja den trygghet hon behöver och inger Hekja mod. Svåra och utmanande situationer klarar hon galant, mycket tack vare Snarf och sin envishet, och därmed vinner hon respekt hos sin härskarinna. Freydis är syster till Leif Eriksson, upptäckaren av Vinland, och i Freydis ådror rinner samma upptäckarblod. Hon kommer att leda en expedition till Vinland, en expedition som Hekja och Snarf får följa med på.

Jag gillade verkligen De kom från norr. Vikingarna målas till en början upp som rakt igenom onda; våldsälskande och hårda, men riktigt så svart och vitt är det inte. Karaktärerna är komplexa och Frenchs ambition att levandegöra sagan om Freydis Eriksdottir lyckas hon med bravur. Boken är inte direkt någon tunn historia, men korta kapitel håller lästempot uppe om man nu skulle behöva det, för berättelsen är definitivt spännande nog och Hekjas öde fängslar i varje mig fram till sista sidan.

onsdag 5 november 2014

Njáls saga

Njáls saga är en av de mest berömda islänningasagorna. De isländska sagorna handlar alla om utvandringen till Island och olika vikingatåg, men framför allt är de släktsagor som beskriver olika släktfejder. På isländska betyder saga både historia och berättelse och förr såg man på de isländska sagorna som historiska dokument. Idag anser man snarare att berättelserna är påhittade men att de troligtvis är baserade på verkliga händelser.

Njáls saga tros vara nedskriven under 1200-talet men utspelar sig redan under 900-talet. Jag har läst Brynhildur Thórarínsdóttirs återberättade och kraftigt förkortade version. Njáls saga är i sin helhet väldigt omfattande men huvuddelen handlar om Gunnar på gården Lidsände och hans bästa vän Njál som bor på gården Bergthorsvol. Nu är det så olyckligt att Gunnars fru, Hallgerd långbyx, och Njáls hustru, Bergtora, inte alls kommer överens med varandra. Detta färgar i sin tur av sig på Njáls och Gunnars barn, och framför allt då deras söner, varpå familjerna hela tiden dras in i olika gräl och trätor. Dessa trätor handlar till syvende och sist om hur familjernas heder och namn på olika vis smutsas ned, och då hedern är ALLT, måste denna återupprättas. Detta leder till att hämnd måste utkrävas, och hämnd, ja, det innebär i de allra flesta fall att någon måste sätta livet till.

Det förekommer med andra ord en enorm slakt på människor genom hela sagan. För varje ny hämnd som utkrävs leder till att ännu en heder skymfas och ännu en hämnd måste utkrävas. Det är ett ekorrhjul som aldrig tar slut. Och allt skylls på de grälsjuka kvinnorna. Hade det inte varit för dem, så hade allt varit frid och fröjd. Ungefär.

Väääldigt många personer och namn passerar förbi i Njáls saga, och jag tyckte det var lite besvärligt att hålla reda på alla. Som tur är finns ett litet persongalleri alldeles i början (som jag så klart missade).

För övrigt är det här en väldigt fin och genomarbetad bok med faktarutor, förklaringar och förtydligande på vartenda uppslag. Att läsa bara dessa ger behållning då man får lära sig både det ena och andra om såväl den isländska sagan, seder och bruk såväl som om vikingatiden.

måndag 3 november 2014

Det gyllene drakhuvudet

Det gyllene drakhuvudet är första boken i en serie om tre som utspelar sig under vikingatiden, skrivna av Börje Isakson och utgivna mellan 1979-1981. Här berättas om trälen Hårde som föds på Sigmunds gård, en gård någonstans i Norden, troligtvis det som senare ska bli Sverige. En gammal klok kvinna, (en sådan som säkerligen skulle bli kallad häxa om hon levt längre fram i tiden) vid namn Ase förlöser Hårdes mor, men den nyfödde pojken är så hal att Ase tappar honom i golvet. Med huvudet först ner! Först befarar man att pojken gått samma öde till mötes som sin mor, som inte överlevt förlossningen, men så ger pojken ifrån sig ett gallskrik och Ylva, gårdens husfru, bestämmer att man nog ska kunna behålla den här pojken och få användning av honom. Hårde får han heta och Ase siar om att pojken en gång ska bli en mäktig man och att han ska finna ett gyllene drakhuvud.

Så växer den föräldralöse Hårde upp som träl på Sigmunds gård. Han är ful som stryk eftersom hans panna är intryckt efter den olyckliga händelsen vid födseln, men Hårde är stor och stark och omtyckt av många. Men det finns också de som tycker att Hårde tar för stor plats och gör sig märkvärdig. Speciellt Bryte, också han träl vid Sigmunds gård, ser gärna att Hårde försvinner. Men Bryte rår inte på Hårde, dels tack vare Hårdes egen förslagenhet och dels tack vare att Ase och hennes son Brodde vakar över honom.

Men turen lämnar så småningom Hårde. Halfdan, en man från granngården har länge missunnat Hårde för att han är både flitig och omtyckt; Halfdan menar att Hårde är avkomma till trollen och att det därför går så väl för honom. Halfdan lägger sig i bakhåll för Hårde, men det vill sig inte bättre än att Hårde i självförsvar råkar döda Halfdan. Då Hårde är träl säger lagen att Sigmund måste överlämna Hårde till Halfdans familj för att skipa rättvisa. Men Hårde, som vet att han kommer att dömas till döden, flyr. Och det är nu hans riktiga äventyr börjar.

Hårde tar sig namnet Torbjörn och följer med ett skepp på vikingatåg. Vikingatåget för honom fjärran hemifrån och genom möten med andra nordbor får Hårde nu äntligen veta sanningen om sin egen bakgrund. Det visar sig nämligen att Hårde aldrig borde ha blivit slav då han är av fin ätt och att han, precis som Ase hela tiden sagt, är den som ska finna det gyllene drakhuvudet. Och nu ändrar hela berättelsen karaktär och går från att vara en berättelse som beskriver det vardagliga livet hemmavid eller på härnadståg till att förvandlas till en sann hjältesaga med flera övernaturliga inslag.

Jag har lite svårt för den här typen av berättarstil som Börje Isakson har. Alltså, den här korthuggna, sakliga stilen. Jag har liksom svårt för att ta till mig berättelsen på ett känslomässigt plan. Det är för många namn som paraderar förbi och som inte blir mer än ytliga figurer i mitt huvud. Men samtidigt så gillar jag ändå stilen som inger den här ålderdomliga och episk känslan, något som passar alldeles utmärkt till just Det gyllene drakhuvudet. Men jag antar att jag får skylla mig själv en del, som läste boken i en rätt så skyndsam hastighet, för detta är en berättelse som ska avnjutas långsamt. Man behöver låta varje episod sjunka in. Här finns många detaljer och Isakson har varit mån om att fakta från denna tid ska stämma.

söndag 2 november 2014

Dardy hos vikingarna i väst

Dardy är tolv år och bor sedan snart ett år tillbaka hos sin farmor och farfar på deras gård ute på landet sedan hennes föräldrar omkommit i en flygolycka.

Efter att en dag ha pratat om vikingarna och vikingatiden i skolan, får Dardy veta att kullen med de stora stenarna i närheten av hennes farföräldrars gård, som hon brukar besöka när hon vill vara en stund för sig själv, tros vara en gammal vikingagrav. 
Dardy sticker även denna eftermiddag som vanligt till kullen och sätter sig lutandes mot en stor sten för att titta ut mot havet som hon brukar. Det är lugnt och fridfullt och härifrån har man en fantastisk utsikt. Högt upp i skyn kan Dardy se en falk som flyger. Plötsligt störtdyker den här falken ner mot henne. Dardy hör samtidigt ett ljud som låter som en visselpipa och så ett skri och ett mullrande ljud från stenen bakom sig. Och sen faller hon bakåt.

När Dardy slår upp ögonen igen känner hon inte riktigt igen sig. Visst, hon har fallit ned en bit på kullen, men det är mer än så; landskapet tycks liksom förändrat. Hon ser inte längre sin farmor och farfars gård, kyrktornen som man vanligtvis kan se från kullen syns inte längre och det är precis som att havet har kommit närmre. Och där, ute på havet, syns ett skepp med färggranna segel och med en form som inte liknar de båtar Dardy brukar se. Det ser ju nästan ut som ett vikingaskepp! Och plötsligt, som från ingenstans, står det en pojke i Dardys egen ålder framför henne. På fötterna har han mjuka skinnskor på fötterna och runt höften en kniv i ett läderbälte. Dardy tror att hon drömmer, men pojken börjar prata med henne och sakta, sakta går det upp för Dardy att hon på nåt märkligt och oförklarligt vis måste ha rest flera hundra år tillbaka i tiden och hamnat i vikingatiden. Hur gick det här till och hur sjutton tar hon sig tillbaka?

Tutta Inger Lifjord har skrivit Dardy - hos vikingarna i väst som är en medryckande och äventyrlig historia som jag tror passar perfekt för målgruppen (typ mellanstadiet), men som jag personligen tycker känns lite konstlad. Det är framför allt några übertydliga pedagogiska drag som jag stör mig på; som när Dardy bland vikingarna råkar säga något om någon händelse eller uppfinning och tillrättavisar sig själv med att tänka att "just det, det här hände ju inte förrän under 1500-talet...!" Det är lite för tillrättalagt för att ens ha chansen till att bli naturligt. Annars tycker jag Dardy funkar som en ren äventyrlig berättelse och Lifjord ger trots allt en hyfsad bild av hur livet under vikingatiden kunde te sig med både trälar, vikingatåg och kristendomens vardande intåg i Norden.

fredag 24 oktober 2014

Hövdingens närmaste man

För billig peng både hos adlibris och bokus
Jag hade absolut inga som helst förväntningar på Hövdingens närmaste man av Sigbritt Eklund. Att handlingen tilldrar sig under vikingatiden var ungefär det jag visste. Men Hövdingens närmaste man handlar absolut inte om några vikingatåg eller äventyrliga strapatser. Istället skildras vardagslivet i en vikingaby efter att männen gett sig av på härnadståg, vilket kanske inte låter så lajbans, men det här är riktigt, riktigt bra!

Medan männen är borta så är det framför allt hövdingens fru som tar hand om byn med dess invånare, boskap och trälar. Men också hövdingens son samt hövdingens närmste mans söner får ta stort ansvar nu när de, i männens frånvaro, räknas som byns äldste män - sina blott tio år till trots. Halte är den som en gång ska ta över hövdingens säte och tillsammans med honom har halvbröderna Röde och bokens berättare, Sven, vuxit upp. Vid deras sida finns också trälen Bruse. De fyra pojkarna har ständigt hängt ihop, men den tidigare kamratliga stämningen dem emellan har börjat övergå i ett allvar. Vem kommer till exempel Halte att välja som sin närmaste man när det är dags för honom att utse denna? Kommer Halte ens att kunna inge den respekt han behöver såsom hövding med sitt förtvinade ben? Och hur länge kommer trälen Bruse att fortsätta att vara deras vän? Vänskapen genomgår flera svåra prövningar, men allra värst utsätts den då byn blir anfallen av rövare.

Det är en hård vardag som målas upp. Männen har nu varit ute i flera år, den här hösten nappar fisken inte som den ska, det finns knappt några djur att jaga och den egna boskapen svälter. Det är hårt jobb nog att hålla alla i byn friska, torra och varma. Och nöjda. Det råder till exempel hård konkurrens mellan kvinnorna i byn om männens gunst. Och till råga på allt så har hövdingens fru bjudit in en runristare med stort följe som också tär på matförråden.

Det förekommer ett par riktigt brutala scener, men det bidrar samtidigt till den genuina känslan jag får när jag läser. Avsnittet där Eklund beskriver den ambivalens som Sven genomlider när han tvingas offra de han håller kära vid blotet som ska blidka gudarna, men som samtidigt krävs för att inte alla i byn ska svälta ihjäl, är till exempel ett av bokens starkaste. Jag kan mycket väl tänka mig att mycket som beskrivs ligger väldigt nära den verkliga vardagen och det hårda liv som man stundom fick utstå.

torsdag 23 oktober 2014

Drakskeppet

Hela trilogin finns på adlibris och bokus
Drakskeppet är första delen i Maj Bylocks trilogi som utspelar sig under vikingatiden. I Frankernas land lever tioåriga Petite. Petite är yngst i familjen och väldigt liten för sin ålder och det är därför hon heter som hon gör. Petites far är riddare och Petite och hennes familj bor i en stor borg alldeles vid en flod.

En dag får man höra hur byar, inte allt för långt från deras borg, har plundrats och satts i brand. Det är vikingarna som är och härjar. Men de byar som blivit plundrade ligger närmare kusten, och att vikingarnas skepp skulle kunna ta sig så långt upp på floden som till borgen låter osannolikt. Men Petites far samlar trots detta ihop alla värdesaker och gräver ned i kistor och skärper bevakningen av borgen.

Medan Petites äldre bröder får öva sig i fäktning och skjuta med pilbåge på borggården kan Petite inte göra annat än att sitta på vallgravens kant och titta på. Det är skittråkigt! Och plötsligt är det som att hon helt glömmer bort att det kan vara farligt att gå utanför borgens murar och så smiter hon ut. Men när hon får syn på ett av vikingarnas skepp, inte alls långt från borgen, får hon bråttom hem igen. Fast hur fort hon än springer så hinner hon inte innanför borgens murar innan vikingarna upptäcker henne och rövar med henne ombord på skeppet.

Petite är förtvivlad, om ingen kommer för att rädda henne kommer hon att sluta som träl - och att bli träl är värre än att dö! Men ingen kommer för att rädda Petite och det stora drakskeppet styr norrut mot Norden. Och mycket riktigt säljs Petite som träl så fort man stigit iland i Norden. Kommer hon någonsin att komma hem till sin familj igen?

Drakskeppet är enkelt berättad men är fortfarande medryckande och det är lätt att dras med av Petites öde. Drakskeppet fortsättes av Det gyllne svärdet och Borgen i fjärran. 

söndag 21 oktober 2012

Halvdan Viking

Martin Widmarks nya serie om Halvdan Viking har hittills kommit ut i två böcker, Hövdingens bägare och Främlingens grav. Åtminstone tre böcker till är planerade, där nästa, Vargens hjärta, ska komma ut i januari 2013.

Halvdan Viking bor i vikingabyn Östbyn. Där har han fått bli kvar medan hans far är ute på vikingatåg. Halvdan skulle egentligen ha följt med, om det inte vore för att han skadade sin fot precis innan man skulle avsegla. Så nu bor Halvdan hos Björn Smed och hjälper honom med lite av varje. Halvdan är liten och så haltar han förskräckligt sedan han skadade sin fot, men han är en hejare på att skalda. Och sånt gillar vikingarna.

På andra sidan floden om Östbyn ligger Västbyn. I Västbyn  tror man inte längre på Oden och de andra asagudarna. Istället tror man på Jesus och istället för en hövding har man en kung. Sedan länge råder det osämja mellan de två byarna, men plötsligt en dag kommer det bud till Östbyns hövding Ragnar Drakdödare, från Västbyns kung Alarik. Och han utmanar grannbyn i en rad listiga tävlingar. Och det är just detta som vi får läsa om i Hövdingens bägare. Halvdan får följa med hövdingen och hans fru, Frida, till Västbyn där utmaningarna ska antas. Men Halvdan får av Meia, en flicka i Västbyn, veta att kung Alarik inte har helt rent mjöl i påsen. Halvdan måste se till att hjälpa Hövding Ragnar att vinna utmaningen.

I bok två, Främlingens grav, berättar Björn Smed om främlingen som kom till byn för längesedan och som grävde ner en skatt, men ingen vet exakt var skatten grävdes ner, och främlingen återfanns död dagen därpå. Halvdan smyger en natt iväg till gravfältet där skatten påstås finnas. Men just denna natt är det fler som söker efter skatten och Halvdan tas tillfånga och förs till Asta, en grym kvinnlig vikingahövding som också är ute efter skatten. Hon ligger nu med alla sina vikingaskepp utanför kusten och bara väntar på att få anfalla byarna. Halvdan måste alltså finna främlingens skatt för att förhindra Astas förödelse.

Widmark har hämtat inspiration från Frans G Bengtsson, det är mustiga rövarhistorier och baksidestexten till Halvdan Viking-böckerna säljer också in berättelserna som "Röde Orm - för barn". Vikingarna beskrivs som riktigt skitiga och grova-i-munnen-aktiga typer, och Widmark skönskriver inte direkt vikingarnas uppträdande och förehavanden. Böckernas illustrationer hjälper sitt till med att ge läsaren en uppfattning om det skitiga och ibland grymma vikingalivet. Layouten är noggrant genomarbetad och de snygga illustrationer står Mats Vänehem för som också är arkeolog i botten.