måndag 3 november 2014

Det gyllene drakhuvudet

Det gyllene drakhuvudet är första boken i en serie om tre som utspelar sig under vikingatiden, skrivna av Börje Isakson och utgivna mellan 1979-1981. Här berättas om trälen Hårde som föds på Sigmunds gård, en gård någonstans i Norden, troligtvis det som senare ska bli Sverige. En gammal klok kvinna, (en sådan som säkerligen skulle bli kallad häxa om hon levt längre fram i tiden) vid namn Ase förlöser Hårdes mor, men den nyfödde pojken är så hal att Ase tappar honom i golvet. Med huvudet först ner! Först befarar man att pojken gått samma öde till mötes som sin mor, som inte överlevt förlossningen, men så ger pojken ifrån sig ett gallskrik och Ylva, gårdens husfru, bestämmer att man nog ska kunna behålla den här pojken och få användning av honom. Hårde får han heta och Ase siar om att pojken en gång ska bli en mäktig man och att han ska finna ett gyllene drakhuvud.

Så växer den föräldralöse Hårde upp som träl på Sigmunds gård. Han är ful som stryk eftersom hans panna är intryckt efter den olyckliga händelsen vid födseln, men Hårde är stor och stark och omtyckt av många. Men det finns också de som tycker att Hårde tar för stor plats och gör sig märkvärdig. Speciellt Bryte, också han träl vid Sigmunds gård, ser gärna att Hårde försvinner. Men Bryte rår inte på Hårde, dels tack vare Hårdes egen förslagenhet och dels tack vare att Ase och hennes son Brodde vakar över honom.

Men turen lämnar så småningom Hårde. Halfdan, en man från granngården har länge missunnat Hårde för att han är både flitig och omtyckt; Halfdan menar att Hårde är avkomma till trollen och att det därför går så väl för honom. Halfdan lägger sig i bakhåll för Hårde, men det vill sig inte bättre än att Hårde i självförsvar råkar döda Halfdan. Då Hårde är träl säger lagen att Sigmund måste överlämna Hårde till Halfdans familj för att skipa rättvisa. Men Hårde, som vet att han kommer att dömas till döden, flyr. Och det är nu hans riktiga äventyr börjar.

Hårde tar sig namnet Torbjörn och följer med ett skepp på vikingatåg. Vikingatåget för honom fjärran hemifrån och genom möten med andra nordbor får Hårde nu äntligen veta sanningen om sin egen bakgrund. Det visar sig nämligen att Hårde aldrig borde ha blivit slav då han är av fin ätt och att han, precis som Ase hela tiden sagt, är den som ska finna det gyllene drakhuvudet. Och nu ändrar hela berättelsen karaktär och går från att vara en berättelse som beskriver det vardagliga livet hemmavid eller på härnadståg till att förvandlas till en sann hjältesaga med flera övernaturliga inslag.

Jag har lite svårt för den här typen av berättarstil som Börje Isakson har. Alltså, den här korthuggna, sakliga stilen. Jag har liksom svårt för att ta till mig berättelsen på ett känslomässigt plan. Det är för många namn som paraderar förbi och som inte blir mer än ytliga figurer i mitt huvud. Men samtidigt så gillar jag ändå stilen som inger den här ålderdomliga och episk känslan, något som passar alldeles utmärkt till just Det gyllene drakhuvudet. Men jag antar att jag får skylla mig själv en del, som läste boken i en rätt så skyndsam hastighet, för detta är en berättelse som ska avnjutas långsamt. Man behöver låta varje episod sjunka in. Här finns många detaljer och Isakson har varit mån om att fakta från denna tid ska stämma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar