Sommarenkät

Denna sommarenkät hittade jag hos Pocketlover, som i sin tur hittade den hos Bokhora.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Bara fem!? Jag har nog MINST tio-femton böcker som jag tänker att jag ska läsa i sommar. Men dessa prioriterar jag väl främst:
Dracula av Bram Stoker för att jag försöker läsa minst en klassiker varje sommar och för att jag länge varit sugen på den riktige Dracula. 
Rosemary's baby av Ira Levin. En skräckklassiker! Och filmen gillade jag ju när jag såg den för väldans längesen. Och för att Bokdetektiven menar att detta är en av de bästa skräckisar hon läst.
Exodus av Julie Bertagna. Hade boken hemma förra sommaren. och flera andra lov har den varit hemom och vänt, men tiden har alltid saknats. Därför ska jag prioritera Exodus i sommar.

Huset Longbourn av Jo Baker. Står i kö på bibblan, så hoppas innerligt att jag hinner få den lagom till semestern. 

Höglandet av Steinar Bragi. En kollega påstod att detta var nåt av det otäckaste hon läst. Klart jag blev nyfiken!

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
För bara några veckor sen skulle jag ha svarat Trollkarlen från övärlden, men nu är ju den läst, så då får det väl bli nån annan bok som ligger och skräpar vid sängbordet.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På balkongen, på en filt i parken eller på flyget/båten/tåget/bussen/bilen på väg mot spännande semestermål.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I vanliga läsfåtöljen hemma eller i sängen. Som vanligt. Men faktiskt också på ovanstående platser. Fast kanske inte lika mycket.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Säkert någon helt annan än de jag skrivit ovan. Det brukar bli någon av de titlar som jag inte har så höga förväntningar på. 

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Sommarboken av Tove Jansson! För att Tove skulle fyllt hundra år i år och för att det är en så himla bra bok. (Annan valfri Tove Jansson-bok går givetvis också bra)

7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta! Även om jag nu inte har tillgång till det...

8. Deckare eller roman?
Roman

9. Favoritgenre?
Skräck, YA och dystopier!

Skuggan av Anna

Finns tex på adlibris eller bokus

Tim bor på soffan hos sin före detta flickvän, Lilla, i Sydney. Både Lilla och Lillas nye pojkvän har dock börjat tröttna och övertalar till sist Tim att ringa på en annons som utlovar ett rum i ett större vackert gammalt hus, bara tio minuters promenad från där han jobbar. Tim får hyra rummet billigt mot att han sköter vissa vardagssysslor, som att handla till exempel. Det är nämligen så att husets ägarinna, Anna, lider av agorafobi och därför har hon inte lämnat huset på ett halvår. Tim tycker till en början synd om Anna som är jämnårig med honom, och försöker verkligen lära känna henne, men Anna är avvisande och ibland till och med direkt ovänlig.

Snart börjar Tim också uppleva obehagliga saker om nätterna. Det börjar med att han vaknar av att någon står och tittar på honom, men snart eskalerar det till mer handfasta saker som att han blir utelåst mitt i natten eller att väggarna i hallen smetas ner med låtsasblod. Tim känner sig inte längre säker i det stora huset. För alla tecken pekar mot att det är Anna som utför allt det obehagliga.

Rebecca James Sanningen om Alice hade mig fast från första till sista sidan, så det var liksom självklart att jag skulle läsa den nyutkomna Skuggan av Anna också. James vet hur hon ska fånga sina läsare, Skuggan av Anna är definitivt lika spännande, med den lilla skillnaden att när jag väl läst ut Skuggan av Anna så känner jag mig lite besviken. Berättelsen är, i mitt tycke, inte tillräckligt originell, och känns bara inte lika fräsch och ny som Sanningen om Alice gjorde. Det är som att James bara stöpt om sina karaktärer från Sanningen om Alice för att passa in i ett nytt koncept; den manipulativa och karismatiska tjejen finns med, den inåtvända flickan med en mörk historia finns där, och så klart har vi också snygge killen som inte riktigt vet vem han vill ha. Skuggan av Anna är både bra och spännande, något annat säger jag inte, men jag tror den kommer allra bäst till sin rätt om man inte läst Sanningen om Alice tidigare.

Min första Sarah Dessen

Finns bl.a. på adlibris och bokus

Kan nu bocka av min allra första Sarah Dessen-bok. Blunda och hoppa blev det och läsningen blev också lite av en bekräftelse på det jag anat, nämligen att Dessen är lite för lättsam feelgood-romantik för min smak. Men då jag också nyligen läste om Hans Sommaren jag blev vacker, så kan min något negativa reaktion lika gärna bara vara en reaktion på en överdos av romantik.

Sommaren har precis börjat, high school är slut och Remys mamma ska precis till att gifta sig för femte gången. Remy själv delar inte sin mors romantiska syn på tillvaron och har en något mer cynisk inställning till kärlek och relationer. Rätt så mycket mer cynisk faktiskt, hon räknar kallt med att även detta femte äktenskap kommer att sluta med skilsmässa. Remys egna förhållande har hitintills varit både många, korta och lättsamma, som alla har tagit slut på Remys initiativ och innan någon av de inblandade har hunnit ty sig alltför mycket till den andre. Det är liksom enklast så.

Men den här sommaren ramlar Dexter in i Remys liv. Han är inte i närheten av de killar hon brukar falla för, men Dexter ger liksom inte upp och det är nästan så att Remy låter sig bli smittad av Dexters positiva entusiasm. Hon låter dock bli att varna honom för att hon egentligen inte vill ha något seriöst förhållande, speciellt inte nu när hon om bara några månader kommer att flytta till andra sidan landet för att gå på college.

Ja, vad ska jag säga? Jag gillar personerna i boken och känner till viss del igen mig i cynikern Remy. Slutet är rätt så givet och Blunda och hoppa är en solklar feelgood-bok och perfekt läsning för romantikern. Men kanske nte för cyniker som jag.

20 över 7

se mer på adlibris eller bokus

Ewa Christina Johansson är ett säkert kort om man vill läsa något spännande! Jag tycker hennes böcker om Ella som är utgivna på Hegas förlag är väldigt bra, och jag är riktigt sugen på att läsa Anden i glaset, som kom ut i början av hösten och som jag ännu inte hunnit läsa, men som jag hoppas få in när jag kallar in utlånade böcker inför sommarlovet. Med tanke på det tilltalande omslaget till Johanssons senaste bok, 20 över 7, så passade jag på att utnyttja min bibliotekariska förmån att låna hem boken innan den ens hamnat på nya-böcker-snurran. För med det omslaget tror jag det kommer att dröja innan jag kan lägga vantarna på den. 20 över 7 ser ut som en bok inom skräckgenren, men är snarare en deckare med övernaturliga inslag. Och helt ärligt så blev jag faktiskt lite besviken.

Luddes kusiner Mille och Hella är spårlöst försvunna efter att det brunnit i ladan på den gård de bor på. Det verkar som att Luddes kusiner är borta för alltid, men Ludde kan inte riktigt tro att det är sant. När hans mamma och pappa åker ut till gården för att titta på förödelsen följer Ludde med. Uppe på vinden ser han hur någon nyligen ristat in texten 20 över 7 på en planka. Vad betyder det? Har det något med försvinnandet att göra?

Berättelsen är både intresseväckande och spännande fram till upplösningen då gärningsmannen både bekräftar att han är den skyldige, exakt vad han gjort samt helt utan förekommen anledning (annat än att läsaren ska få veta vad som hänt) avslöjar hela sitt motiv för huvudpersonen. Det blir en typisk nu-avslöjar-jag-allt-innan-jag-dödar-dig-med-scen. Jag hade mycket hellre läst några sidor till för att få till ett smartare och skickligare avslöjande. Slutet tillåter läsaren att själv fundera kring oförklarliga och/eller övernaturliga företeelser, men personligen tycker jag mest att det är konstigt och ologiskt och jag funderar över om Johansson helt enkelt bara försökt komma runt ett givet eller traditionellt slut på sin berättelse.

Om jag stannar

I pocket hos adlibris

Ännu en bok som är aktuell för bioduken är Om jag stannar av Gayle Forman, som i Sverige kommer att visas från och med början av september under sin engelska titel If I stay.

Nu var det några år sedan jag läste Om jag stannar, men jag minns hur tårarna sprutade. Det är en både gripande och vacker berättelse.

Sjuttonåriga Mia har en lysande framtid som cellist utstakad för sig. Hela hennes familj är musikaliskt begåvade och musiken har alltid omgett familjen. Den här vinterdagen när hela familjen sitter i bilen på väg till farmor och farfar spelas Beethoven på bilradio. Och det är egentligen det sista Mia minns från bilfärden. Hon kommer inte ihåg någonting från själva olyckan. Plötsligt ser hon bara sig själv ligga svårt skadad och medvetslös i bilen. Hon ser sin lillebror nere i ett dike och mamma och pappa går inte längre att känna igen. Men Beethoven spelas fortfarande i bakgrunden. Radion har klarat krocken med den andra bilen.

Mia hamnar på en intensivavdelning och medvetslös kämpar hon för att hitta lusten att leva trots att hela hennes familj utplånats och trots att hon själv förmodligen aldrig kommer att bli helt återställd från olyckan. För Mia inser att hon faktiskt har ett val att göra, kämpa vidare för att leva eller släppa taget. Berättelsen växlar mellan dåtiden, där Mias tankar kretsar kring vännerna, familjen och mest av allt pojkvännen Adam, och nutiden som Mia förnimmer genom att hon kan höra vad folk runt omkring henne pratar om. Hur kommer hennes liv att se ut från och med nu? Kommer hon ens att kunna spela cello igen? Kommer Adam att orka stanna kvar och kommer Mia själv att orka leva trots det hon har förlorat?

Sneak peak på trailern till filmen nedan:

Tack Hollywood!

Jaaaaaa! Äntligen! Jag har efterlyst en nyutgivning av Lois Lowrys fantastiska dystopiska ungdomsroman Den utvalde. I sommar kommer den på bio och då passar man på att komma med en nyutgåva. Men boken kommer först i september och filmen har premiär i augusti. Det tycker jag är lite synd. Fast hellre det än inte alls. Här ska köpas in till bibblan!

Nyutgåva från Natur och kultur

Och här nedan kan man kolla in trailern till The Giver:

Sommaren jag blev vacker

Sommaren jag blev vacker är första delen i Jenny Hans omtyckta summer-romance-trilogi om Belly. Jag läste första delen redan för fyra år sedan, och tyckte väl det var en ok bok, inte så mycket mer. Nu har jag precis läst om den med anledning att det är hög tid att börja tipsa om sommarböcker, och jag gillade den faktiskt mycket mer den här gången.

Finns i pocket hos adlibris eller bokus

Femtonåriga Belly, hennes storebror Steven och hennes mamma har tillbringat varje sommar i mammans väninnas strandhus vid kusten tillsammans med dennas familj. De två sönerna Jeremiah och Conrad är jämngamla med Steven och Belly har så länge hon kan minnas alltid känt sig en smula utanför - både för att hon är yngst och verkligen behandlas som lillasyster, men också för att hon är enda tjejen.

Men den här sommaren känns det som att något har förändrats. Barndomsvännerna Conrad och Jeremiah ser på henne med nya ögon. Det är en helt ny känsla som omsluter vistelsen i strandhuset och förväntningarna inför sommaren. Stämningen är liksom laddad.

Det är en väldigt klassisk berättelse och också väldigt amerikansk. Belly är den fula ankungen som plötsligt blivit en svan och plötsligt tävlar alla killar om hennes uppmärksamhet. Det är så klart omvälvande, men det är inte det enda som rör upp känslor den här sommaren.

Jag gillar hur stämningen i romanen är uppbyggd så som jag brukar föreställa mig ett långt sommarlov; med en förväntansfull och spännande inledning som övergår till en intensiv, het och magisk högsommarkänsla för att slutligen vända till ett vemod när sommaren närmar sig sitt slut. Det är himla snyggt gjort!

Egenmäktigt förfarande

Vi har precis läst Augustprisvinnande Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson i en av mina bokcirklar. Trots Augustpris, så har jag aldrig känt mig speciellt sugen på att läsa den här boken, men min princip är att i alla fall alltid ge bokcirkelsböckerna en ärlig chans. Så jag lånade hem och började läsa och tyckte den verkade sjukt tråkig och högtravande. Det bara dryper av filosofiska termer och finkultur och känns allmänt kulturelitistisk. Men jag läste lite till och märkte att jag faktiskt snart var fast. Egenmäktigt förfarande är helt enkelt en roman som engagerar. Och jag blir berörd på så vis att jag blir skitirriterad och förbannad på huvudpersonen, Ester.

Trettioåriga Ester är poet och essäist. Hon är skärpt, förnuftig, gör ingenting överilat, har en trygg och stillsam samborelation. Ester lever med andra ord ett högst ordnat liv, som hon också är väldigt nöjd med. Hon befinner sig precis där hon själv vill befinna sig i sitt liv. Men så får Ester i uppdrag att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask, en konstnär som Ester ser upp till väldigt mycket. Det visar sig att denne Hugo Rask sitter i publiken under själva föredraget och efteråt möts de båda och inleder någon form av relation.

Ester blir totalt hänförd av denne konstnär - han är den mest fullkomlige man hon någonsin träffat. Hon älskar allt han gör, allt han är och ingen annan kan någonsin älska honom eller känna honom så som hon. Hon bryter upp med sin sambo och bara väntar på att hon och Hugo ska ta sin relation ett steg vidare. Tyvärr är denna passion inte ömsesidig. Och konstnären är en skitstövel med ett enormt ego och Esters och Hugos relation kan och kommer aldrig att existera fullt ut annat än i Esters tankar.

Det är en grym lek med känslor och det är lika grymt att läsa om. Och jag blir så arg, så arg över hur Ester beter sig. Denna kvinna, som till en början framstår som en så skärpt och vettig person, som låter alla sina himlastormande känslor totalt ta över och förvandlas till en patetiskt pinsam kärlekskrank kvinna. Men det mest grymma och drabbande av allt är att hur mycket jag än stör mig på Ester, så känner jag trots allt igen mig. För vem har inte varit olyckligt kär, gjort och sagt saker som man egentligen aldrig skulle ha gjort om man var vid sina sinnes fulla? Bara det att Ester drar det ett steg längre. Hoppet lämnar henne aldrig - hur nobbad och sårad hon än blir, och ilskan inom mig bubblar lite mer för varje sida jag läser. Hur kan Ester vara så totalt besatt av denne skitstövel till karl?!!

Jag minns knappt när jag lät mig bli så här irriterad på en bokkaraktär. Men ett är säkert: den här boken kommer jag att minnas länge.

Pym Petterson

se mer på adlibris eller bokus

Möt Pym Petterson, en elva och ett halvt-årig lätt pessimistisk tjej med fantastiskt livlig fantasi! När bara några veckor av vårterminen återstår får alla i klassen i uppgift att skriva en spännande berättelse om sin familj, som man sedan ska läsa upp inför alla. En sann berättelse, dessutom! Det får inte på något sätt vara påhittat. Men hur skriver man en sann OCH spännande berättelse om sin familj när den är totalt misslyckad som Pyms? Medan andra familjer äter hemlagad lasagne eller oxfilé serverar Pyms mamma bränd färdigpizza till middag, och medan andra syskon har en kärleksfull och ömsint relation så mer eller mindre avskyr Pym och hennes storasyster varandra och så vidare. Paniken hos Pym ökar i takt med varje klasskamrat som läser upp de mest fantastiska, spännande, roliga och fina berättelserna om sina familjer. Det går helt enkelt inte att skriva en sann och spännande berättelse om Pyms familj utan att lägga till lite.

Tyvärr genomskådar fröken Pyms alla försök till att bättra på sin berättelse. Hon går varken på att Pyms gammelfarfar var den tredje mannen på månen eller att hennes blonda storasyster är adopterad från Kina och Pym får börja om från början igen. Snart är det bara Pym som inte läst upp sin berättelse.

Det jag tycker bäst om med Pym Pettersons misslyckade familj är syskonrelationerna och hur de beskrivs. Som lillasyster känner jag verkligen igen mig i Pym och hennes relation med sin tonårssura storasyster (även om jag faktiskt minns vår relation som mer kärleksfull än den Pym har med sin syster). Jag kunde också bli lite skraj när min storasyster fick sina pubertetsvredesutbrott och det här med att skvallra för sina föräldrar för att man själv ska framstå i bättre dager känner jag också så väl igen. Pym Pettersons misslyckade familj börjar lovande, men jag tröttnar dessvärre ungefär halvvägs in i boken. Jag har egentligen inget speciellt negativt att säga om boken, utan det är snarare en känsla av att det saknas det där lilla som gör berättelsen tillräckligt engagerande för mig. Nu blir det inte mer än ett trevligt tidsfördriv.

Heidi Linde har i Norge kommit ut med minst tre böcker om Pym och i höst kommer del två i Pym-serien på svenska; Pym Pettersons misslyckade skolresa. (På norska finns även Pym Pettersons misslykka brevven.)

Viskningar i mörkret

H. P. Lovecraft räknas som en av mästarna inom skräck- och sci-fi-noveller. Mycket mer än så kände jag inte till om Lovecraft när jag tog mig an att läsa Viskningar i mörkret från 1930. Att läsa en novell tänkte jag inte skulle ta någon större tid i anspråk, inte heller då det var en novell skriven i en genre som jag gärna föredrar. Men Lovecraft är ganska så omständlig i sitt berättande. Det är långa beskrivningar av miljöer, hur huvudpersonen känner, vad han tänker och företar sig och handlingen går långsamt framåt. Det där riktiga drivet saknas liksom, men med sitt sävliga, detaljerade berättande bygger Lovecraft å andra sidan upp en påtagligt kuslig stämning. Och det är denna förmåga som stämningsskapare som gjort Lovecraft till en av sin tids främsta inom skräckgenren.

Viskningar i mörkret berättar om hur uppsvällda  kroppar, definitivt inte människor, har synts i de översvämmade floderna kring Vermont och hur därefter gamla folkhistorier, skrock och indianberättelser pånyttfötts i trakterna och skogarna kring Vermont. Historierna beskriver varelser som lever ett undanskymt liv, varelser som få har sett, men vars existens det finns tydliga tecken på i form av bland annat kloliknande fotavtryck. Det finns också människor som vittnat om hur de stött på dessa varelser och hur de då talat till dem med en surrande, människoimiterande röst.

Albert Wilmarth, en journalist, som engagerar sig i de folkloristiska berättelser som väckts till liv, kontaktas en dag av en man som försöker övertyga Wilmarth om att varelserna verkligen existerar. Denne man, Henry Akeley, berättar om hur hans gård hemsöks av varelserna om natten, hur hundarna skäller vansinnigt under nätterna och hur han sedan morgonen därpå finner marken utanför gården täckt av kloliknande avtryck. Vad är dessa varelser för något? Är de från denna värld? Vad vill de Akeley?

Viskningar i mörkret har, som sagt en kuslig stämning, men det är också en väldigt märklig berättelse. Och trots att jag tyckte det var lite väl ansträngande att läsa Lovecraft är jag likväl nyfiken på att ta del av fler av hans sjuka historier.

Nikki #2

Se mer på adlibris eller bokus

Första boken om Nikki, Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv har lånats ut flitigt på mitt lilla skolbibliotek - (mest av tjejer, men en och annan kille har hittat den också, vilket gläder mig, för jag trodde det rosa tjejiga omslaget skulle verka avskräckande) och när nu andra boken, Nikkis dagbok #2 - berättelser från en (inte så) populär partytjej, kom ut hade jag en lååång reservationskö redan innan jag hunnit köpa in boken.

Nikkis andra dagbok fortsätter direkt där den första slutade. Men man behöver inte känna att man måste ha läst den första dagboken för att hänga med. Efter att Nikki vunnit en konsttävling i skolan är hon än mer hatad av skolans absolut populäraste tjej, MacKenzie. Halloween närmar sig och MacKenzie ansvarar för skolans årliga Halloweenfesten, men MacKenzie hoppar plötsligt av sitt uppdrag och lämpar helt enkelt över festkommittéordförandeskapet på Nikki - med förhoppningen att festen ska bli ett enda stort fiasko.

Nikki har tack och lov stöd av sina bästisar Zoey och Chloe och festen verkar inte alls behöva bli det där fiaskot som MacKenzie hoppas på. Men dessvärre för Nikki rusar hennes eget liv mot ett alldeles uppenbart kaos. Nikki vill ju så gärna ställa upp, hjälpa till och vara en schysst kompis, men det är inte alltid det går att göra allt och vara på samma ställe på en och samma gång. Och hur hon än gör kommer någon i hennes närhet att bli besviken.

Rachel Renée Russell underhåller med både text och illustrationer. Tonen är lättsam, ibland dråplig och ibland så där fantastiskt tonårs-världsavgörande-katastrofal. Livet kan liksom inte bli mer pinsamt och komplicerat än när man går i middle school!

Tack till Modernista för recensionsexet!

Berövad

att köpa på adlibris eller bokus

När Angie är tretton år försvinner hon från ett scoutläger. Tre år senare kommer hon tillbaka hem. I hennes sinnesvärld är hon fortfarande tretton år gammal och minns absolut ingenting från de tre år som passerat. Det sista hon kommer ihåg är hur hon skulle gå ut från tältet mitt i natten för att kissa, därefter är allt ett enda stort svart hål. Men skavsår och ärr kring hand- och fotleder vittnar om att Angie varit utsatt för övergrepp. Men vad för slags övergrepp? Och var har hon varit? Och med vem?

Medan polis och psykolog gör sitt bästa för att kartlägga vad Angie varit med om försöker Angie själv att anpassa sig till en vardag och ett liv där hon förlorat nästan tusen dagar. Men självklart är det inte enkelt. Inte när det framgår att Angies egna föräldrar gett upp hoppet om att återse sin dotter. Och inte heller när kompisar bär på tre års erfarenheter medan hon själv befinner sig på samma plats som sist de sågs. Och absolut inte som Angie fortsätter att tappa tid och nya minnesluckor måste fyllas med innehåll.

Berövad börjar spännande, men ju längre in i berättelsen man kommer desto mer förutsägbart blir det. Liz Coley blir nästan övertydlig när hon försöker få läsaren att själv finurla ut vad som hänt. Jag tycker inte heller att berättelsen känns helt igenom trovärdig. Den psykologiska diagnosen kan jag så klart verkligen inte uttala mig om, men både läkarundersökningen och polisens arbete känns osannolikt amatörmässigt utförda. Nog gör man väl ett mer noggrant arbete än vad som beskrivs i Berövad? Och det känns inte heller helt rimligt att Angie direkt börjar skolan igen, som om ingenting har hänt, och med ambitionen att försöka läsa in klasser för att kunna gå med sina jämnåriga kamrater igen - samtidigt som utredningar om hennes minnesluckor och behandlingar under hypnos pågår för fullt. Jag köper det helt enkelt inte.

Men! Jag tycker att det är himla bra att Coley skrivit en roman som tar upp hur människan kan reagera på trauman trots att den diagnos som Angie får, dissociativ identitetsstörning eller personlighetsklyvning, är kontroversiell, något Coley dessutom anmärker i ett slutord. Hur och att Angies sjukdomsbild beskrivs - Det är intressant!

Recept på drömmar

Finns att köpa på adlibris eller bokus

Den här boken hade jag nog aldrig lånat hem om det inte vore för att jag blev tipsad av en i mina bokcirklar. Jag har, till skillnad från de flesta andra, inte varit så begeistrad i Isols bilderböcker, men den här; Nocturne - Recept på drömmar är helt fenomenal!