Jag överlevde Titanics undergång

Länk till adlibris och bokus

Lauen Tarshis Jag överlevde-serie är en succé på framför allt mellanstadiet. Riktiga, och ofta hemska, stora historiska händelser eller katastrofer skildras genom att läsaren får följa fiktiva karaktärer som blir ögonvittnen.

I Jag överlevde Titanics undergång 1912 träffar vi tioåriga George som reser med sin lillasyster Phoebe och faster Daisy. George och Pheobe har varit och hälsat på sin faster i England och nu är barnen på väg med sin faster som ska följa dem på resan hem till gården utanför New York. George tycker att han är världens lyckligaste tioåring. Fartyget är helt fantastiskt och är det största rörliga föremål som dittills byggts. George, Phoebe och Daisy har tre egna rum i första klass och en egen uppassare som ser till att de har allt de behöver. George som är nyfiken av sig vill gärna utforska så mycket som möjligt av skeppet men han måste vara försiktig. Hans pappa har nämligen hotat med att sätta honom i militärskola om han inte sköter sig. 

När George får höra ryktet om att en av Titanics förnäma passagerare har med sig en äkta mumie i bagageutrymmet så bara måste George undersöka detta. Därför smyger han ut mitt i natten när Phoebe och hans faster somnat och tar sig ner i första klass-passagerarnas bagageutrymme. Men innan George hinner undersöka saken avbryts han av att hela skeppet skakar och ett öronbedövande muller fyller hela lastutrymmet. George återvänder till hytten men upptäcker då att hans lillasyster Phoebe är försvunnen. Hon har troligtvis märkt att George gett sig av och då hon är rädd att han ska hamna i trubbel, så har hon följt efter honom. Men nu är hon ingenstans att finna. Och vad som är ännu mer otäckt är att det osänkbara fartyget Titanic tar in vatten. 

Jag överlevde Titanics undergång 1912 är ganska lättläst och mycket spännande och även om utgången för huvudpersonerna är ganska så given så förstår jag varför man gärna slukar dessa böcker.

Revolution och isberg

länk till adlibris och bokus

Revolution och isberg är tredje delen i Annika Meijers serie Vår blodiga historia, en serie som riktar sig framför allt till historieintresserade barn i mellanåldern. Det här är första boken jag läser, men jag gillar verkligen upplägget med serien. 

I ett antal berättelser, skildrade ur ett barns eller en ungdoms perspektiv, får vi genom diverse äventyr ta del av olika nedslag i historien. Revolution och isberg skildrar bland annat Franska revolutionen, slavarnas liv på de amerikanska bomullsfälten och bygget av Berlinmuren. Det är verkligen intressant och Meijer gör ett bra arbete med att levandegöra historiska händelser och väcka intresse för dem. Efter varje berättelse kommer en faktadel om vad som faktiskt hände och om hur livet under just den period som precis skildrats kunde se ut. 

Den stora bankbluffen

Länk till adlibris och bokus

Under andra halvan av 1600-talet tog kungen i Sverige, Karl XI, tillbaka stora delar av makten och pengarna från adeln. Adeln, som var van vid sina dyra vanor, ville inte ändra på sitt sätt att leva och därför lånade många från banken. För att få låna pengar var man dock tvungen att lämna in något föremål som var värt ungefär lika mycket pengar som man ville låna. Man behövde alltså pantsätta någonting. 

I slutet av 1600-talet uppmärksammas det att banken i Stockholm blivit lurad på en förmögenhet när de inlämnade pantföremålen ersatts med skräp. Någon har satt i system att begå dessa bedrägerier och den enda som går att peka ut är springschasen Lilla Maja som kastas i fängelse.

Men en ung banktjänsteman tvivlar på att den fattiga Lilla Maja skulle ligga bakom bedrägerierna, även om hon i allra högsta grad var inblandad. Han vill istället rentvå Lilla Maja och försöker ta reda på vem den verkligt skyldige är. 

Den stora bankbluffen av Elin Hägg är baserad på en verklig historia och verkliga personer och berättar om Sveriges första bankbedrägeri. Jag tycker sådana här berättelser är jätteintressanta, det är ju lite True crime, fast i ett historiskt perspektiv. Med våra nutida glasögon är det måhända inte lika rafflande som många nutida True crime-fall. Men jag tycker det är väldigt spännande hur Hägg grävt i historiska källmaterial för att bygga sin berättelse. Den stora bankbluffen har ett lättläst språk och avslutas med fakta och ett persongalleri. 

Dömda kvinnor

Länk till adlibris och bokus

Dömda kvinnor - förbryterskor i Sveriges historia är etnologen Elin Häggs debutbok som berättar om en del av den svenska kvinnohistorien som man vanligtvis inte reflekterar så mycket över men som i denna bok tydliggör dåtida mer godtyckliga rättsprocesser, kyrkans inflytande samt synen på kvinnan.

I sjutton kapitel berättar Hägg om kvinnor som dömts för olika typer av brott från år 1475 till 1962 och hur det gick för dem sen. Äktenskapsbrott, abort, häxeri och att klä sig i manskläder är några av de brott man kan läsa om i de olika berättelserna. Här är förbrytelser som lett till dödsstraff och förbrytelser som inte ens ägt rum men som kvinnor ändå blivit hårt straffade för eftersom brottsprocesserna varit utformade på ett visst vis eller för att kyrkan fördömt ett visst handlande. Och här finns några brott som vi idag inte ens tänker på som olagliga, men som dåtiden fördömde hårt. Varje berättelse är intressant och gripande och kan definitivt användas i undervisningen på mellanstadiet för vidare intressanta diskussioner om förr och nu, fattigdom och rättvisa och inte minst kvinnosyn. 

19 historiska gåtor

Länk till adlibris eller bokus

19 historiska gåtor är en samling spännande, intressanta och häpnadsväckande historier som är hämtade från vår världshistoria. Berättelserna spänner från antiken till nutid och innehållet är brett med allt från historier om Titanic och Påskön till Rånet vid Norrmalmstorg.

Varje berättelse är utformad ungefär som en gåta och svaret presenteras på en separat sida med en förklaring. Läsaren uppmanas i förordet att först leta efter svaret i texten eller i illustrationen till berättelsen, men det gäller snarare att själv vara lite klurig eller kunna tänka utifrån rimlighet eller samband än att hitta svaret i texten. Och så värst mycket till gåtor är det inte, kan jag tycka, med ett par undantag. Hur som helst så kan berättelserna fungera som en språngbräda till historieämnet och framför allt väcka nyfikenhet.

Vi kom över havet

Finns hos adlibris eller bokus

Det som är så bra med att vara med i en bokcirkel (eller flera) är att man får läsa de där böckerna som man själv kanske inte skulle ha valt att läsa. Jag hade nog själv aldrig lånat hem Julie Otsukas Vi kom över havet om det inte vore för att den blev vald att läsas i min ena bokcirkel. Men jag är så tacksam och glad för att jag fått tillfälle att läsa denna omfattande bok.

Vi kom över havet spänner över blott 171 sidor och är en liten och nätt bok, ett format som jag tycker mycket om eftersom det är så lätt att bära med sig sådana här små böcker. Men trots dess ringa omfång och söta format så är detta en bok som rymmer desto mer i form av livsöden.

Vi kom över havet är skriven i Vi-form och ger röst åt alla de japanska kvinnor som kring 1920-talets början kom till USA som postorderbrudar. I hamnen i San Fransisco fick de för första gången träffa den man de gift sig med, och som de endast sett på foto, ett foto som ofta inte alls stämde överens med verkligheten. Inte heller stämde den information som kvinnorna fått om männen överens med hur det egentligen förhöll sig. Inte fanns det några villor med vita staket runt att bo i, och inte jobbade någon av männen på kontor. Det fattiga och hårda liv som många av kvinnorna lämnat för en lyckligare tillvaro i det nya landet var i jämförelse inte alls så svårt som den nya tillvaron för flera av dem skulle komma att bli.

Otsuka tar oss med på båten över Stilla havet, där vi får ta del av kvinnornas förväntningar, förhoppningar, oro och farhågor. Vi är med vid första mötet med den nye maken och bröllopsnatten, som för många blev en mardröm, och vi är med när det första barnet kommer, växer upp och blir mer amerikansk än japansk. Vi får följa med under tiden som affärer och verksamheter grundas, växer och blomstrar. Och vi är med när Pearl harbor attackeras och allt slås i spillror när plötsligt hela USA anklagar japan-amerikanerna för att vara förrädare och spioner.

Det är mycket elände som beskrivs i Vi kom över havet, men för en del blev det nya livet i det nya landet acceptabelt, ja till och med lyckligt. Det jag tycker är häftigast med Otsukas Vi-form är att hon med detta uttryckssätt lyckas ge röst åt i princip alla japanska kvinnor som kom till USA på det här viset. Som läsare förstår jag hur många människor det rör sig om och att inte ett livsöde är det andra likt. Detta blir liksom även en kommentar till vår tids invandring. Allt går igen - från förväntningarna på det nya landet till att försöka lära sig ett nytt språk och bli accepterad samtidigt som man vill hålla kvar minnena och traditionerna från hemmavid.

Jag gillade verkligen Vi kom över havet. Den sticker ut från det jag brukar läsa och dessutom har jag fyllt ytterligare ett hål i min historiekunskap. Jag blev ärligt talat chockad över det sätt USA behandlade både första, andra och ibland tredje generationens japanska invandrare efter Pearl harbor. Jag kan bara hoppas på att det här är något som det pratas om i dagens historieundervisning i skolan. Det är i alla fall inget jag läst om när jag gick i skolan.

Sketna Gertrud

För tillfället frossar jag i Gudrun Wessnert! Med Sketna Gertrud och kung Magnus kalas vann Wessnert Bonnier Carlsens manustävling 2002 och debuterade därmed också som barnboksförfattare.

Sketna Gertrud och kung Magnus kalas utspelar sig i Stockholm 1336. Magnus och hans hustru Blanka ska krönas av biskopen och det ska ställas till med ett efterföljande hejdundrande kalas. Det kommer gäster från när och fjärran men bara dagarna innan själva kröningsfesten går slottets kock och dör efter att ha blivit biten av en råtta. Det blir köksmästarens uppgift att snabbt hitta en ny och minst lika skicklig kock som kan göra aladåber, pastejer och syltor till kungens kalas. Köksmästaren frågar sig om på stan och kommer sålunda i kontakt med Stockholms främsta syltekona - Sketna Gertrud. Tre dagar får hon på sig att laga 36 aladåber. Men det här med tidsplanering och organisation är inte riktigt Gertruds melodi, hon har ju trots allt fem bångstyriga barn och en katt att ta hand om, och det ena missödet efter det andra riskerar att sätta käppar i hjulet för, inte bara kungens kalas, utan även för köksmästarens rykte och välbefinnande.

Historien är dråplig, händelserik och skriven med ett enkelt språk som gör boken till en riktig bladvändare. Wessnerts berättarglädje lyser verkligen igenom och hon tar med sig sin läsare till en detaljrik och medeltida miljö som känns äkta.

Till den skrivande kvinnans försvar

Till den skrivande kvinnans försvar är ett tragikomisk porträtt av den unga franska Marie de Gournay som när författardrömmar i ett århundrade präglat av renässansens män. Marie de Gournay (1565-1645) gjorde sig ett namn i franska litterära kretsar då hon redigerade och gav ut tredje utgåvan av filosofen och författaren Michel de Montaignes (1533-1592) Essayer. Jenny Diski levandegör denna franska renässanskvinnas livsöde i romanen om hennes liv.

Marie de Gournays stora kärlek i livet är det skrivna ordet och hon ägnar sina dagar åt att läsa de böcker hennes far efterlämnat i sitt bibliotek. När hon en dag får tag på den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer blir hon alldeles till sig, hon rent av svimmar i extas över det mästerverk hon just läst. Marie skriver ett beundrarbrev till Montaignes som svarar med att avlägga visit hos sin unga beundrarinna. Vid deras första möte försöker Marie övertyga Montaigne om sin hängivelse genom att sticka sig blodig med en hårnål. Montaigne må ha blivit vettskrämd av den socialt inkompetenta Marie de Gournay, men han låter henne trots detta bli hans lärljunge under några sommarmånader som slutar med att han gör henne till sin fille d'alliance, det vill säga sin andliga dotter/adoptivdotter. Efter Montaignes död blir hon hans främste marknadsförare och ger postumt ut den tredje utgåvan av hans Essayer.

Under hela sitt liv försöker Marie göra sig ett stort litterärt namn i de lärda kretsarna i Paris, men som kvinna tas hon inte på allvar och hon möts ofta av respektlöshet och hela Paris etablissemang gör narr av henne. Den enda som tycks vara Marie helt lojal är hennes tjänarinna och följeslagare Jamyn. Men även deras relation är ansträngd och inte helt okomplicerad.

Det är ett otroligt porträtt av denna egensinniga kvinna som Diski tecknar och boken är mycket välskriven. På det hela taget en mycket intressant roman och levnadsteckning, men jag blir aldrig helt fångad under min läsning. Det skulle kunna vara det långsamma tempot i boken som inte tillåter mig att bli så engagerad, men å andra sidan är detta ingen roman att skynda igenom heller, så det är en orättvis bedömning. Till den skrivande kvinnans försvar saknar nog helt enkelt bara det där lilla extra för att göra mig helt engagerad. Bokomslaget gillar jag dock mycket.

Den sista häxan

Den sista häxan av Sven-Olof Lorentzon bygger på verkliga händelser. År 1757 i en liten by i Dalarna anklagar en sjuttonårig dräng några kvinnor för att vara häxor. Häxförföljelserna i Sverige nådde sin kulmen under 1660-1670-talet och under denna period avrättades mer än 300 anklagade häxor (källa: Ne.se). Tack vare utbildning och undervisning i skolan under 1700-talet så slutade man så sakteligen att tro på trolldom och häxor. Ute på landsbygden fanns det dock inte alltid tillgång till skola för vanliga människor och fortfarande fanns det en tro på gamla sagor om häxor som for till Blåkulla.

Huvudpersonen i Den sista häxan är sjuttonårige Erik. Trots att han blivit avvisad så kan Erik inte sluta tänka på den vackra Sara med de glittrande ögonen och det långa glänsande håret. Varje gång han tittar in i hennes ögon är det som att han blir helt förtrollad av henne.

Snart börjar korna runt om i byn få en mystisk sjukdom och några blir så illa däran att de dör. Folk i byn börjar prata, visst ser det ut som att någon kan ha ridit på korna? Tänk om de har blivit förtrollade! Men varför blir inte korna på gården där Sara bor sjuka? Hur kan det komma sig att en så vacker flicka kan vara så elak, sur och tvär men ändå få Erik att tänka på henne hela tiden? Erik har sina misstankar, men han måste ha bevis innan han berättar för någon. Och bevis ser han till att skaffa sig. Men när Erik väl vågat avslöja sina misstankar för prästen och en rättegångsprocess inletts, kommer tvivlen och hans samvete säger att han handlat fel. Men tar han tillbaka vad han berättat så skulle folk anklaga honom för lögn, och han har ju svurit på bibeln att han talat sanning. Hur ska han kunna göra rätt för sig nu?

Den röda grevinnan

Ingen skönlitterär bok till bokcirkeln den här gången. Istället blev det en biografi, Yvonne Hirdmans Augustprisvinnande (2011 års fackbok) porträtt över modern Charlottes liv; Den röda grevinnan. Yvonne Hirdman bestämmer sig, många år efter moderns bortgång, för att lära känna sin mamma ordentligt och därmed även lära känna sin egen historia. Med hjälp av dagböcker, brev och fotografier, officiella dokument, böcker om och av personer i sin mammas bekantskapskretsar pusslas mammans livshistoria ihop, bit för bit. Där det saknas dokumentation, där det är glapp i tidslinjen över mammans liv, använder Hirdman fantasin och dramatiserar händelser så som hon kan tänka sig att de utspelade sig.

Hirdman börjar redan med mormodern och släkthistorierna tar plats runtom i Europa på flera platser. Jag förvånas lite över hur mycket man faktiskt reste och flyttade runt, även om familjen var välbeställd så måste det ha tillhört ovanligheterna att redan under tidigt 1900-tal varit så beresta. Charlottes egna, något kringflackande liv börjar tidigt när hon i tonåren skickas iväg till Tyskland. Här förälskar hon sig i den unge och fattige greven Alexander Stenbock-Fermor. Det blir giftermål och den röde greven har troligtvis stort inflytande på Charlottes vardande vänsterpolitiska intresse. Äktenskapet varar dock inte och paret tar ut skilsmässa efter bara några år.

Den nyskilda grevinnan Fermor-Stenbocks tycks leva glada dagar under 1930-talet. Hon är utåtriktad, gör sig vänner än här, än där och hon tycks vara omsvärmad mest hela tiden. Och samtidigt som hon lever glada dagar så formas det moderna Europa. Politiska händelser och konflikter redogörs för i boken och förklarar mycket av tidsandan som skildras. År av nödtorft och oro varvas med framtidstro och lugn och trots att jag i stora drag känner till Europas historia och vet vad som kommer att ske, så är det ändå spännande att läsa om hur varje liten händelse får direkt inverkan på enskilda personers livsöden.

Men allt är inte lika spännande att läsa om. Jag tröttnar lite på alla nya namn som dyker upp hela tiden och trots en diger namnförteckning i slutet av boken villar jag bort mig. Men jag tänker mig att de utförliga historieredogörelserna ändå behöver ta sin plats i boken för att man som läsare ska förstå hur minsta lilla skeende direkt eller indirekt påverkar de val och tillfälligheter som formar Charlottes liv.

Charlotte Fermor-Stenbock tycks ha levt ett mycket händelserikt liv. Hela hennes unga liv tycks ha varit ett stort äventyr och denna kvinnas händelserika liv hade kunnat stå som förlaga till en fiktiv berättelse. Bara episoden med Charlotte och hennes älskade Heini hade i sig kunnat utgöra en egen roman. Men det faktum att det inte är påhitt gör läsningen så mycket mer fängslande.

Mystiska hus

Helt oplanerat läste jag två böcker efter varandra som båda handlar om mystiska, kusliga och lite spökliga hus. Den första Stenhusets hemlighet är skriven av Annika Widholm och är hennes debutroman. Ella flyttar, mitt under terminen, från stan ut på landet till ett stort gammalt stenhus eftersom hennes mamma har fått ett nytt jobb. Ella trivs inte alls i det mörka huset som det dessutom sägs spöka i. Hon har dessutom svårt för att få kompisar i nya klassen. Men hon lär känna Jacob som hon träffar ute i skogen. Han är jätteintresserad av historia och brukar hålla till vid några gamla ruiner och gräva efter fynd. En natt drömmer Ella om de gamla ruinerna och människorna som en gång levde där. Drömmen fortsätter där den slutade nästa natt, liksom nästa natt och nästa natt igen. Ella blir indragen i ett äventyr och hon märker rätt så snart att det hon drömmer har ett samband med verkligheten och hennes eget liv.

Jag gillar verkligen tanken bakom den här boken. Själva grundberättelsen är det inget fel på, men jag tyckte tyvärr inte att berättelsen var tillräckligt engagerande utan snarare lite väl förutsägbar och karaktärerna runt Ella känns antingen för stereotypiska och platta eller bara orealistiska. Nej tyvärr, det blir ett svalt betyg från min sida.

I Jonas Cederquists Huset som trollade med tiden finns det ett gammalt ödehus som Amandas passerar varje dag på väg till och från skolan. Det påstås att det spökar där och en dag ser Amanda en flicka i trädgården till huset. Flickan vill att Amanda ska komma och leka med henne, men Amanda skyndar sig därifrån. När hon berättar om vad hon varit med om för sina kompisar, bästisen Emma och Bianca, så tror de inte på henne. Men Amandas farmor som inte gillar att Amanda börjat visa så stort intresse för det gamla ödehuset, visar sig känna till både det ena och det andra om husets historia.

Det här är egentligen ingen spökhistoria utan snarare en bok om vänskap, om att vara bästisar och att bli sviken av sin bästis. Berättelsen är rak på sak och utan en massa sidospår, vilket gör boken lättläst. Huvudpersonen, Amanda, går i 3:an och jag tycker det känns som att målgruppen för den här boken ligger på 8-10 år. Är dock osäker på om 5:orna på min skola skulle tycka den var för barnslig eller inte. Den är nog ett gränsfall.

Jag tyckte det var lite lustigt att jag råkade plocka dessa böckerna efter varandra. Förutom det kusliga huset så har böckerna fler likheter. Huvudpersonerna är tjejer som känner sig lite ensamma och båda reser på ett eller annat sätt bakåt i tiden. Om jag måste välja en av de båda böckerna så väljer jag Cederquists bok. Trots sin enkelhet så engagerade den mig lite mer helt enkelt.