Neverworld

Länk till adlibris och bokus

Marisha Pessl slog igenom stort med Fördjupade studier i katastroffysik som kom 2006, en bok jag kämpade mig igenom för nåt år sen, men som jag uppenbarligen ändå tycke rätt bra om inser jag när jag läser vad jag skrivit om den. Jag hade nämligen fått för mig att jag inte gillade den. Och det var därför med viss tveksamhet jag började läsa Pessls senaste roman, Neverworld, eftersom jag trodde att denna skulle kunna bli lika kämpig att läsa. Men ingalunda! Storyn i Neverworld tilltalar mig och till skillnad från Fördjupade studier... tror jag att jag faktiskt kommer minnas handlingen.

Det har gått ett år sen Beatrice träffade sina gamla vänner från college. Hon har inte träffat dem sen hennes pojkvän, Jim, återfanns död ett par veckor innan examen. Hon orkade inte, ville inte, utan drog sig helt enkelt undan gänget som hon tillhört, ett gäng som svetsats samman av just Jim. Men efter en inbjudan från en av vännerna att vara med och fira födelsedag beslutar sig Bee, som hon kallas, att åka och träffa sina fyra gamla vänner med en viss förhoppning om att de ska kunna prata om Jims död och vad de kände till om de mystiska omständigheterna kring hans död. Ingen av vännerna har förväntat sig att hon skulle komma och det är ett rätt så avmätt välkomnande som möter henne. Stämningen är liksom inte den bästa. Trots att Jim inte nämns med ett ord under hela kvällen.

Kvällen slutar med att hela gänget råkar ut för en bilolycka som de tror sig klara sig oskadda från. Men nästa dag knackar en mystisk man på dörren, han presenterar sig som Väktaren, och det han berättar borde inte vara möjligt. Enligt Väktaren befinner sig de fem vännerna i Neverworld, ett ställe mellan liv och död, för i själva verket, i den riktiga världen, så omkom alla utom en av vännerna i den där bilolyckan kvällen innan. Neverworld fungerar som ett slags tidsloop i vilken ungdomarna upplever samma dag, dagen för olyckan, om och om igen fram tills dess att de gjort ett enhetligt beslut om vem av dem som ska överleva. Men alla vill så klart överleva och efter ett antal vakor som inte leder någonstans börjar var och en att hantera tillvaron i Neverworld på sitt eget vis. Det är en märklig värld där handlingar inte får några konsekvenser och där samma dag kan upplevas på tusen olika vis. Men snart börjar tillvaron krackelera och det står mer och mer klart för alla att ett beslut måste fattas och att det beslutet går hela vägen tillbaka till Jim och hans sista dygn i livet. Det är dags för hemligheter att komma fram i ljuset och det är dags för var och en av vännerna att rannsaka sig själva.

Neverworld är som ett betydligt mörkare Måndag hela veckan. Det är ett spännande mardrömslikt scenario Pessl målar upp samtidigt som hon får till något av ett klassiskt who-done-it-mysterium för ja, givetvis så har Jim bragts om livet och detta mysterium måste lösas. Det är originellt även om karaktärerna lämnar en del att önska. Framför allt de manliga karaktärerna känns väldigt vagt tecknade och jag tycker det är svårt att känna ens det minsta för någon av dem. Men som sagt, en originell och spännande berättelse med ett slut som åtminstone inte jag kunde förutsäga.

Tack till Modernista för recensionsexet!

Lilla Han

Länk till adlibris och bokus

Lena Ollmark och Per Gustavsson fick tydligen så pass blodad tand av sitt fantastiska samarbete med Den förskräckliga historien om lilla hon att de kände att de ville göra om det. Och gärna det! Resultatet blev en ny berättelse i skenbart samma stil, Den hiskeliga berättelsen om lilla han.

Lilla han ska hälsa på hos sin morfar. Lilla han har världens bästa morfar och tillsammans brukar de drömma och fantisera och morfar brukar berätta en massa historier om hur han byggde om och snickrade på det ruckel som numera är morfaderns fina hus och hur han jagade iväg alla spöken som en gång hemsökte huset.

Men när lilla han kommer till sin morfar den här gången är inget sig likt. Huset som morfar varit så stolt över har börjat förfalla och morfar själv ligger svag och sjuk i sin säng. Men ännu värre är att de spöken som morfar en gång jagade bort verkar ha kommit tillbaka!

Den hiskeliga berättelsen om lilla han är betydligt snällare än den om Lilla hon (framför allt slutet) men fuluvarna, trastrollen och skuggfolket kan nog ändå skrämma en och annan läsare. Gustavssons illustrationerna hjälper till att sätta den rätta mörka tonen, men där Lilla hon var mörk rakt igenom så är Lilla han mer av en tröstebok som fyller läsaren med hopp och mod. Skulle jag alltså välja en läskig bok så hade jag alla gånger valt den om Lilla hon framför denna, men med det sagt, så är Den hiskeliga berättelsen om lilla han likväl en bok jag tyckte om, fast på ett helt annat vis.

Ord i djupaste blått

Länk till adlibris och bokus

Åh, så fin! Det var min första tanke när jag läst ut Ord i djupaste blått av Cath Crowley. Enligt mig kan detta nog vara en av de bästa ungdomsromanerna 2018. Åtminstone den mysigaste.

För tre år sen, kvällen innan Rachel flyttade från Gracetown, bestämde hon sig för att berätta för sin bästa vän, Henry, att hon i själva verket länge varit hemligt förälskad i honom. För att göra det lite enklare att berätta valde Rachel att lämna ett brev till Henry som hon stoppade in i hans favoritbok i hans föräldrars bokhandel. För säkerhets skulle lämnade hon en ledtråd till honom för att han säkert skulle hitta brevet. Dagen efter flyttade som sagt Rachel med spänd förväntan på hur Henry skulle bemöta hennes brev. Men även om han hörde av sig så nämnde han aldrig med ett ord brevet. Och Rachel kunde inte förstå varför. Sårad som hon kände sig slutade hon därför själv att svara på Henrys kontaktförsök.

Nu, tre år senare, har Rachel flyttat tillbaka till Gracetown för att bo hos sin moster och arbeta ett år innan hon ska gå om sista året i skolan. Att hon misslyckades med att ta examen är det ingen som känner till, än mindre att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka och att det är anledningen till att hon nu flyttat tillbaka.

När Henry får veta att Rachel är tillbaka blir han jätteglad men han kan absolut inte förstå varför Rachel är så kall mot honom. Rachel får hur som helst jobb i Howling books, Henrys föräldrars bokaffär och lite i taget börjar de åter närma sig varandra. Men det finns så klart fortfarande hinder mellan dem och ett av de största heter Amy som är Henrys flickvän sen ett par år tillbaka.

Ord i djupaste blått är en alldeles underbar berättelse om kärlek och sorg, kärlek till böcker och litteratur, till orden som ger människor mening. Och sen förtjänar bokhandeln med dess brevbibliotek ett par ord också. Brevbiblioteket är helt enkelt en avdelning i bokhandeln med böcker som ej är till salu, men i vilka folk skrivit och skriver kommentarer i marginalerna till sina favoritböcker eller stoppar in brev och meddelande mellan sidorna för att andra ska hitta och läsa. Det är en helt fantastisk idé och jag önskar att det fanns något liknande i verkligheten.

Tack till Modernista för recensionsexet!