En äkta häxis

Länk till adlibris och bokus

Beata är en häxa. Det är inte alla som vet, men magi finns på riktigt och Beata samlar på magiska föremål. Hon kallar dem häxisar och de finns överallt bara man vet var man ska leta. Men ibland är det svårt att vara häxa. särskilt när magin rusar i blodet på en och gör så att allt liksom kokar över. Det är då Beata blir så där arg och det kommer ut fula saker ur munnen på henne. Ibland rusar magin också ner i händerna och någon får sig en smäll. Ofta är det klasskompisen Riya som får blodet i Beata att koka över. Riya och Beatas mammor är kompisar och tidigare lekte Beata och Riya, men nu är de dödsfiender. När magin rusar så där mycket så behöver Beata gå ifrån klassrummet och sitta inne på fritids och jobba istället. Det blir lugnast så. 

En dag hittar Beata en annons i en gammal tidning inne på fritids. Där finns ett telefonnummer till häxan Anita, en riktig häxa! Kanske kan häxan Anita hjälpa Beata med att kontrollera sin magi och kanske till och med lära henne några trollformler? Beata skulle verkligen behöva några bra trollformler som kan få Riya att försvinna från klassen eller ännu hellre ge hennes mamma ett jobb. Anita ger Beata en massa bra tips och till en början verkar det faktiskt som att magin funkar. Men sen kommer mammas telefonräkning.

En äkta häxis av Ellen Greider är en himla bra bok om känslor och att vara någon som inte riktigt passar in i mallen. Greiders illustrationer förstärker gestaltningen av Beatas känslor och skapar humor kring en inte helt lättsam handling.

Bytet

Länk till adlibris och bokus

Djupvik är ett ensligt beläget samhälle helt omgivet av skog. Där finns inte mycket att göra förutom att åka skidor. Men Djupvik är också känt för de vargangrepp som plågade orten för över nittio år sen. Då var Djupvik bara en liten by på omkring hundra personer men i stort sett alla byns barn dödades av en och samma varg. Först när man lyckades skjuta vargen upphörde vargattackerna. Nellies pappas farmor var ett av två barn som överlevde. Och hon brukade berätta en skröna om att det inte alls var någon varg som dödade barnen, utan en häxa som kallades för Barnadräparen, och som lurade med sig barnen till det ödehus som ligger i utkanten av samhället och som fortfarande står kvar. 

När Nellies klass får i uppgift att skriva ett specialarbete på historian väljer Nellie att skriva om vargangreppen. Hon besöker hembygdsmuseet där man bland annat har den skjutna vargen uppstoppad. Från museet får Nellie också låna en låda med gamla foton, urklipp och nyhetsartiklar från den här tiden. Men i lådan ligger också något annat, en nyckel. Nyckeln har en lapp fäst på sig där det står Utmarkshuset. Det är vad de vuxna kallar ödehuset. 

Nellie tar med sig kompisen Elvira till ödehuset för att testa om det verkligen är nyckeln dit. Och det är det! Men i samma stund som Nellie låser upp blir tjejerna skrämda av något de ser inne i huset och springer därifrån. Nyckeln blir kvar i låset till dörren, men när Nellie senare återvänder för att hämta nyckeln är den borta. Och dörren är låst.

Nu börjar det hända otäcka saker i Djupvik. Man hittar dödade och halvt uppätna husdjur. Kan det vara en räv som är i farten. En hund? Eller rent utav en varg? Nellie ser sambandet med det som hände för så många år sen. Har hon genom att låsa upp ödehuset släppt ut Barnadräparen?

Linda Johanssons Bytet är riktigt spännande och har flera läskiga inslag. En mycket läsvärd bok för den som gillar skräck. 

Mor är ingen häxa

Länk till adlibris och bokus

Mor är ingen häxa av Olov Svedelid är en spännande och rå skildring av 1600-talets häxprocesser i Sverige. Boken är faktiskt ett av mina stora läsminnen från när jag gick på mellanstadiet. Det är drygt 40 år sen boken kom ut första gången, men bortsett från från en del ålderdomliga ord (som ju måste varit svåra redan då) så är det definitivt en bok som fortfarande står sig. 

Fjortonårige Anders bor avskilt i skogen med sin mamma, Karna. Anders pappa dog redan innan Anders var född och Karna som har medicinsk kunskap försörjer sig som klok gumma. Hon lägger om sår, kokar salvor och gör åderlåtningar. Det pratas i byn om vad som händer i grannbyarna. Djävulen har slutit pakt med flera kvinnor och nu bränns de på bål efter att ha erkänt sina synder. 

När Karna pekas ut av en kvinna från byn grips hon och Anders blir samtidigt hela byns hatobjekt såsom häxkvinnans son. Personer som tidigare varit vänliga mot Anders vänder sig tvärt mot honom och Anders flyr. Men han kan inte lämna sin mor. Hon är ingen häxa. Hon är oskyldig och fortsätter stå på sig. Men kommer hon att orka stå på sig efter att Mästerman tagit itu med henne? Mästerman som med sina tortyrredskap kan få vem som helst att erkänna vad som helst. Även sådant som man inte är skyldig till.

Nattflygare

Länk till bokus och adlibris

Kristin och hennes mamma Anngärd bor ensamma på en liten gård sedan Kristins pappa omkommit i en olycka. Kristins mamma hjälper ofta folket i granngårdarna, antingen genom att vara till hjälp när kvinnorna ska föda eller så botar hon sjuka med salvor som hon kokat. Det händer att Kristin vaknar om nätterna av att hennes mamma varit ute. Och efter att Kristin första gången drömt om att hon varit ute och flugit förstår hon att det är en förmåga som hon fått från sin mor. 

I byn går det illvilliga rykten om trollkonor, något som Kristins mamma avfärdar som trams. Samtidigt hör Kristin oron och allvaret i sin mors röst. När Anna som är Kristins kusin kommer till gården följer en orolig tid. Anna är ond på pigan Ingeborg som Anna menar snärjt hennes far och söker nu hämnd. Därför startar hon rykten om Ingeborg och att hon är i förbund med Satan. Detta blir inledningen på en häxprocess som snart har eskalerat långt utanför Annas kontroll.

Jag tycker mycket om historiska romaner och gillar att genren på sistone har återuppväckts bland barn- och ungdomslitteraturen. 1600-talets häxprocesser är tacksamt att skriva om. Det är otäckt, fascinerande och spännande. Ulrika Kärnborg väjer inte för det riktigt otäcka, det är inget direkt lyckligt slut, men jag är lite besviken på handlingen som landar nånstans mellan verklighet och fantasi och det blir lite för ambivalent. Nattflygare är första delen i en kommande trilogi om olika historiska skeenden i Sverige. Boken avslutas med ett informativt stycke om Häxprocesserna i Sverige. 

Önskebrunnen

Länk till adlibris och bokus

Ryan, Josh och Chelle missar bussen hem efter att i hemlighet ha stuckit till Magwhite, en ort med dåligt rykte som får alla föräldrar att stelna till om man råkar nämna platsen. Det går en senare buss som de kan ta även om de då måste ljuga ihop en historia för sina föräldrar om varför de kommer sent, men det som är värre är att de inte har pengar till nästa buss. Biljetterna de har gällde bara för bussen som de nu missat. De är så körda!

Men som vanligt har Josh en plan. I Magwhite, undangömt i en skog, finns en gammal önskebrunn, en sån som man kastar mynt i om man önskar sig något. Ner i denna klättrar Josh och skopar ihop tillräckligt med mynt för att täcka resan hem. Gänget hinner med nästa buss och kan pusta ut. Men vad de inte vet är att de genom att stjäla mynten från brunnen väckt det väsen som bor i brunnen.

Ganska så snart börjar märkliga saker att hända. Ryan får fula brännsår på sina händer, Chelle blir helt plötsligt ett medium för andra människors tankar och Josh orsakar störningar på telefonlinjer och får glödlampor att explodera. Det här brunnshäxans sätt att styra barnen. För när kompisarna stal mynten, så stal de också önskningarna som brunnshäxan förpliktigat sig att uppfylla. Och därmed måste nu Josh, Ryan och Chelle betala tillbaka och vara de som uppfyller önskningarna i häxans ställe. Oavsett vad det rör sig om och oavsett vad som krävs.

Önskebrunnen är enligt mig inte Frances Hardinges bästa. Men den är originell, fantasifull och stundtals väldigt mörk precis som Gökungen och Lögnernas träd. Boken är enligt förlaget klassad som en bok för 9-12-åringar, men jag tycker både handling och språk är något avancerad för denna ålder, så snarare en bok från 12-13 år.

Glaspärleresan

Glaspärleresan är första delen i serien om Landet Innanför av Maud Mangold och denna har jag under vårterminen läst tillsammans med ett gäng superentusiastiska tredjeklassare (några av klassens duktigare läsare som ju också behöver utmanas för att utvecklas i sin läsning).

Som ljudbok hos adlibris och bokus

Oliver och Terry letar skrot på en soptipp, Oliver håller nämligen på att bygga en skrotorkester hemma och man kan göra fantastiska fynd på tippen. Det gäller bara att se till att komma dit när inte den sure tippgubben är där. Den här eftermiddagen får Oliver och Terry syn på två andra ungar som smyger omkring på tippen. Ungarna smiter in i tippgubbens gamla magasin och Oliver och Terry följer efter. Men i magasinet finns inga andra barn. Oliver och Terry hittar istället en underjordisk gång och via denna slinker de in i annan värld - de hamnar i Landet Innanför.

Landet Innanför bebos av troll, häxor, älvor och tomtar och andra figurer som känns igen från sagorna. Men här bor också människor som valt att bosätta sig i Landet Innanför för att komma bort från all stress och jäkt som finns i dagens samhälle.

Killarna lär känna Sabrina och Vollmar, ungarna de såg smyga omkring på tippen, bara det att Vollmar inte alls är någon unge - han är en äkta tomte! Sabrina bor i byn Odenvalla tillsammans med sin mamma och Fille, en bortbyting som trollen lämnat i utbyte mot Sabrinas riktiga lillebror Filip som för fem år sedan blev bortrövad. Då, för fem år sedan, gav sig Sabrinas far, Viktor, av för att hämta hem Filip igen men han har aldrig kommit tillbaka.

Oliver och Terry bestämmer sig för att hjälpa Sabrina och hennes mamma att leta upp Filip för att byta tillbaka Fille mot Filip. Och tillsammans med Vollmar ger de sig av in i skogarna med riktning mot Bronsberget, där trollen bor. Det blir ett riktigt äventyr där barnen får träffa både häxor, troll och älvor. Och det visar sig snart knappast vara något ofarligt uppdrag de gett sig in på.

Glaspärleresan är en ganska så tjock bok om hela 393 sidor och mycket hinner hända på dessa sidor, men både tempot och handlingen är något utdraget, och en hel del hade kunnat kortas ned aningens. Tyvärr får man inte svar på allt i den här första delen, svar som jag i och för sig tror kommer i följande delar, men det känns ändå väldigt otillfredsställande. Speciellt som en del av frågornas, om de utretts, antagligen hade kunnat bidra till en mer nyanserad bild av några av huvudkaraktärerna.

Half bad

Läs mer på adlibris eller bokus

Omslaget till Ondskans son var helt klart det som fick mig att nyfiket börja fingra på boken, för trots alla btj-häften och bevakningar på kommande böcker, så var detta en bok som hade gått mig helt förbi. Kollegan, som just läst boken och älskade den, övertalade mig: Det går snabbt att läsa - man kan inte slita sig, menade hon. Och visst går det snabbt att läsa den drygt 350 sidor tjocka boken, och visst läser jag med nyfikenhet och spänning. Men fullt så uppslukad som kollegan lovade att jag skulle bli, det blev jag inte. Men boken är bra, jag påstår inget annat, och under tiden som jag suttit och skrivit detta inlägg kommer jag på mig själv med att uppskatta boken desto mer, och berättelsen har mycket som jag gillar, även om den nu inte tog mig med storm.

Hur som helst så tror jag Ondskans son kommer att vinna många läsare. Både bland de som gillar urban fantasy såväl som thrillerromaner. Sally Greens debutroman är på det hela taget en framgångssaga. Ondskans son har sålts till fler länder än någon annan debut - och det innan den ens blev utgiven. Och självklart är filmrättigheterna sålda redan.

I Greens Storbritannien finns det häxor som lever mitt bland oss vanliga människor. Häxor har alltid funnits och det finns olika slags häxor, vita eller svarta. De vita häxorna styrs av en myndighet, De vita häxornas råd, som ska se till att skydda de vita häxorna (=de goda) från de svarta häxorna (=de onda). Sen finns det också så kallade halvblod; sådana som är hälften vit / hälften svart.

Nathan växer upp i en familj bestående av vita häxor. Han vet att han är ett oönskat barn - ett halvblod, son till en av de mest fruktade och ondskefulla häxorna. Nathans äldsta syster påminner honom gärna om att det är hans fel att modern tog livet av sig, men hans två andra syskon och mormodern står vid hans sida och skyddar honom. För som halvblod är nämligen Nathans frihet begränsad. De vita häxornas råd övervakar halvbloden och inskränker undan för undan deras rättigheter. Som son till den fruktade Marcus Edge är Nathan dessutom extra bevakad, då det förväntas att han kommer att bli minst lika ondskefull som sin far.

När Nathan är sexton år beslutar De vita häxornas råd om att fängsla och hålla honom övervakad dygnet runt. Men Nathans mål är att fly från sin bur för att på sin sjuttonårsdag bli fullvärdig häxa. Det är nämligen först när man fyller sjutton som man får sina magiska krafter och detta får man först efter att ha mottagit tre gåvor av en familjemedlem. De som inte får sina gåvor på sin sjuttonårsdag dör ofta inom ett år, varför den här ceremonin alltså är livsviktig för en häxa. Men kommer Nathans magiska krafter att göra honom god eller ond? Och kommer detta att innebära att spådomen om att han kommer att döda sin far kommer att infrias? Fadern som han under hela sitt liv längtat efter att få träffa.

Green gör en strålande debut - inte bara försäljningsmässigt; Ondskans son är välskriven och har ett snyggt och genomtänkt berättartekniskt upplägg. Romanen har ett på sätt och vis klassiskt tema med sitt ont eller gott-perspektiv, men med den lilla knorren att inget är vare sig helt svart eller helt vitt - och det gillar jag. Half bad - Ondskans son är nu första delen i en trilogi om Nathan, så slutet på boken är så klart framåtblickande. Del två, Half wild, kommer ut på engelska först i mars.

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors är ett seriealbum som riktar sig till fans av Cirkeln och Eld, del ett och två i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi. Jag hade fått för mig att man skulle få ta del av fler hemligheter kring De utvalda, men man får varken reda på så många hemligheter eller detaljer, som jag trott att man skulle få. Istället får man i nio berättelser, som utspelar sig under tiden före Cirkeln och efter Eld, nedslag i de olika karaktärernas liv.

Illustrationerna är snygga och det är också väldigt snyggt berättat. Mona Månstråle, som har en viss roll i Engelsforstrilogin, lägger tarotkort och fungerar som en slags berättare, som lotsar läsaren genom Berättelser från Engelsfors.

Här kan man lyssna på en podcast, där författarna och illustratörerna till Berättelsen från Engelsfors berättar om arbetet med boken.

Den sista häxan

Den sista häxan av Sven-Olof Lorentzon bygger på verkliga händelser. År 1757 i en liten by i Dalarna anklagar en sjuttonårig dräng några kvinnor för att vara häxor. Häxförföljelserna i Sverige nådde sin kulmen under 1660-1670-talet och under denna period avrättades mer än 300 anklagade häxor (källa: Ne.se). Tack vare utbildning och undervisning i skolan under 1700-talet så slutade man så sakteligen att tro på trolldom och häxor. Ute på landsbygden fanns det dock inte alltid tillgång till skola för vanliga människor och fortfarande fanns det en tro på gamla sagor om häxor som for till Blåkulla.

Huvudpersonen i Den sista häxan är sjuttonårige Erik. Trots att han blivit avvisad så kan Erik inte sluta tänka på den vackra Sara med de glittrande ögonen och det långa glänsande håret. Varje gång han tittar in i hennes ögon är det som att han blir helt förtrollad av henne.

Snart börjar korna runt om i byn få en mystisk sjukdom och några blir så illa däran att de dör. Folk i byn börjar prata, visst ser det ut som att någon kan ha ridit på korna? Tänk om de har blivit förtrollade! Men varför blir inte korna på gården där Sara bor sjuka? Hur kan det komma sig att en så vacker flicka kan vara så elak, sur och tvär men ändå få Erik att tänka på henne hela tiden? Erik har sina misstankar, men han måste ha bevis innan han berättar för någon. Och bevis ser han till att skaffa sig. Men när Erik väl vågat avslöja sina misstankar för prästen och en rättegångsprocess inletts, kommer tvivlen och hans samvete säger att han handlat fel. Men tar han tillbaka vad han berättat så skulle folk anklaga honom för lögn, och han har ju svurit på bibeln att han talat sanning. Hur ska han kunna göra rätt för sig nu?

Vildhäxa

Vildhäxa - Eldprovet är första delen i en ny serie av fantasydrottningen Lene Kaaberböl. 12-åriga Clara Ask stoppas en morgon när hon ska till skolan av en enorm och obehaglig katt som flyger på Clara och klöser henne i ansiktet. Därefter ställer sig katten på Claras mage och slickar förnöjt i sig blodet från Claras sår. Det vill sig inte bättre än att såren blir infekterade och Clara blir svårt sjuk. Claras mamma vet inget bättre råd än att kontakta sin syster som hon brutit kontakten med. Moster Isa bor långt, långt bort från stan i ett litet hus ute i skogen tillsammans med både vilda och tama djur. Hos moster Isa får Clara den vård hon behöver, men hon får även veta att hon, liksom moster Isa tillhör släktet vildhäxor. Vildhäxor är ett släkte som lever i harmoni med naturen och som kan kommunicera med alla levande varelser.

Men Claras mamma vill inte veta av det som hon upplever som onormalt och hon vill inte heller inse att Clara kan ha ärvt sin mosters gåvor, och så fort Clara blivit frisk igen åker de tillbaka till stan. Men efter ytterligare en märklig incident står det klart att Clara måste flytta ut till sin moster för att lära sig att utveckla de magiska krafter hon besitter. Och det är bråttom, för den ondskefulla och fallna vildhäxan Kimera vill komma åt Clara och utmanar henne att göra Eldprovet, ett prov som även vana häxor fruktar att gå igenom.

Den här formen av realistisk fantasy, som utspelar sig i min egen värld och utan alltför många konstiga varelser gillar jag betydligt bättre än fantasyböcker som bygger upp hela världar kring dvärgar, alver och trollkarlar. Eldprovet är spännande och jag har inga svårigheter att identifiera mig med Clara. Bokomslaget till Eldprovet är för övrigt riktigt snyggt och lockar verkligen till läsning!

Bok som lever upp till sitt rykte

Vårens klart mest hajpade ungdomsbok är Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Så många blogginlägg man läst som är fullkomligt lyriska i sina recensioner av boken, och så mycket publicitet som boken har fått, gjorde mig automatiskt skeptiskt inställd från början. För det är inte sällan man blir besviken har jag lärt mig vid det här laget. Men det slapp jag bli. Cirkeln är välskriven och spännande och förtjänar faktiskt den hajp som blivit kring boken.

Berättelsen utspelar sig i det gamla gruvsamhället Engelsfors. På en toalett på en gymnasieskola hittas en emokille död. Hans handleder är uppskurna och alla förmodar att han tagit sitt liv. Hans bästa vän står dock på sig; det är uteslutet att han skulle ha begått självmord. Kort efter killens död börjar märkliga saker ske och sex tjejer blir kallade till ett möte mitt i natten när månen lyser blodröd. Alla går de på Engelsfors gymnasium men har inte mycket annat gemensamt. Faktum är att de snarare aldrig ens skulle närmat sig varandra, än mindre pratat med varandra om det inte vore för att de nu får veta att de är häxor med speciella krafter. Tjejerna är enligt en urgammal profetia De Utvalda som ska strida mot ondskan i en strid som snart kommer att utspela sig i Engelsfors. Utan varandra kommer ingen att överleva och tjejerna måste lära sig att samarbeta för att hantera sina krafter och för att stoppa Ondskan innan tiden rinner ut.

Cirkeln är en riktig bladvändare och är skickligt skriven så att spänningen och mystiken håller hela berättelsen igenom. Trots att det är en ganska tjock bok känns den inte alls så maffig och går snabbt att läsa. Tjejerna är väl porträtterade och jag är faktiskt mer sugen på att lära känna dem bättre och läsa mer om dem och deras utveckling, än vad jag är nyfiken på hur det kommer att gå i den stora striden. I vilket fall så får jag hålla mig ett tag. Nästa del, Eld, kommer inte ut förrän nästa år.