En kryptozoologs dagbok

Länk till adlibris och bokus

Det är tidigt 1900-tal och tolvårige Elias går på Gråbyholms internatskola, en skola han vantrivs på och där han blir mobbad. På skolan kallas Elias Bläckfiskpojken efter att han berättat om hur han och hans mamma med nöd och näppe undkom en enorm jättebläckfisk som drog ner det skepp de färdades på i djupet. Ingen har någonsin trott på Elias eller hans mamma berättelse och Elias har lärt sig att hålla tyst. Men han vet vad han såg! 

En dag får Elias tag i boken Kryptozoologi. I den beskrivs kryptider som varelser eller djur vars existens inte är bevisad. Kryptozoologi är alltså vetenskapen om dessa varelser och betyder översatt ungefär gömda djur. För Elias är boken ett bevis på att varelser som den där jättebläckfisken han såg faktiskt existerar. Både Elias och hans utblottade mamma vantrivs med sin tillvaro men peppad av allt som står i kryptozoologiboken får Elias sin mamma att ingå ett vad med Elias rika och mycket skeptiska moster, som inte heller tror på den där bläckfiskhistorien. Under två års tid ska Elias och hans mamma resa jorden runt och hitta bevis för minst sju olika kryptider som visar på att varelserna faktiskt existerar. Lyckas de ska de få en herrgård i Småland att bo på. Om inte måste Elias mamma gifta sig och ge upp sin frihet som självständig kvinna. 

Elias och hans mamma mönstrar omedelbart på en båt mot Afrika, men redan här stöter de på motstånd. Det är tydligt att någon bevakar dem, förföljer dem och försöker stoppa dem på deras resa. Så småningom kommer det fram att det finns ett sällskap som också är på jakt efter världens olika kryptider, men i helt annat syfte än Elias och hans mamma. Detta sällskap vill inget hellre än att utrota dessa gömda varelser och de är beredda att gå över lik för att kryptiders existens inte ska bli kända för allmänheten. 

Ida Kjellins Gömda bestar. En kryptozoologs loggbok är en riktigt spännande äventyrsroman som tar med läsaren över i stort sett hela jordklotet. Precis som Phileas Fogg kämpar Elias och hans mamma mot klockan, de blir motarbetade och stöter på den ena faran efter den andra, men de får också uppleva fantastiska platser och inte minst otroliga varelser. 

Gömda bestar är skriven som en dagbok och Lina Blixts illustrationer samspelar väldigt väl med bokens innehåll. Sidorna är illustrerad med fläckar och smuts och ibland blod för att man inte ska ta miste om att denna bok verkligen varit ute på äventyr. Detta är verkligen en bok som lyckas väcka nyfikenhet på världen och förmedla äventyr och läsglädje!

Sången från berget

Länk till adlibris och bokus

Jonna är en urban explorer och tillbringar mycket av sin tid med att tillsammans med sin servicehund Bonnie köra runt i Sverige med sin ombyggda skåpbil och besöka nya spännande platser. På sociala medier lägger hon upp inlägg och bilder på när hon utforskar allt från ödehus, tomma industriområden till, som i det här fallet, nedlagda gruvor. Jonna har nyligen fått erbjudande om sponsorkontrakt, vilket gör att hon då skulle kunna resa utomlands och utforska ställen i andra länder. Jonna är sjukt sugen på detta, men samtidigt vill hon inte behöva vara ifrån bästa vännen Emil som delar hennes intresse och som ofta följer med och utforskar. Relationen till Emil har också på senare tid fördjupats och det är med pirr och fjärilar i magen som Jonna väntar på att Emil ska ansluta.

Jonna har åkt i förväg och i väntan på att Emil ska komma väljer hon att på egen hand gå in i gruvan. Delar av gruvan är vattenfyllda och vassa föremål sticker upp på marken, vilket gör att Jonna låter sin hund Bonnie vänta utanför. Inne i gruvgången möts hon av en stank som av förruttnelse som är så slående att Jonna först tror hon ska svimma, men hon värjer sig och hinner fota lite innan Bonnies panikslagna skällande vid gruvöppningen tvingar Jonna att vända om. Det Jonna inte vet är att genom att träda in i gruvan så har hon väckt något uråldrigt och ondskefullt och snart hör Jonna ett nynnande som lockar och kallar på henne, ett nynnande som sakta men säkert allt mer fyller hennes sinnen och väcker ett begär att återvända in i gruvan. 

Sången från berget har ett alldeles underbart bokomslag som inte på minsta vis korrelerar med bokens handling eller innehåll som istället är fylld av smuts, förruttnelse och krälande maskar. Elina Kangas lyckas verkligen med att skriva fram känslor av äckel, avsmak och förfäran. Det är stundom så obehagligt att läsa att jag sitter och vrider mig, men samtidigt är det så spännande att det inte heller går att sluta läsa. Kvalitetsmässigt hade berättelsen dock vunnit på ytterligare en genomarbetning för att i synnerhet detaljerna kring Jonnas diabetes ska kännas trovärdiga. 

En äkta häxis

Länk till adlibris och bokus

Beata är en häxa. Det är inte alla som vet, men magi finns på riktigt och Beata samlar på magiska föremål. Hon kallar dem häxisar och de finns överallt bara man vet var man ska leta. Men ibland är det svårt att vara häxa. särskilt när magin rusar i blodet på en och gör så att allt liksom kokar över. Det är då Beata blir så där arg och det kommer ut fula saker ur munnen på henne. Ibland rusar magin också ner i händerna och någon får sig en smäll. Ofta är det klasskompisen Riya som får blodet i Beata att koka över. Riya och Beatas mammor är kompisar och tidigare lekte Beata och Riya, men nu är de dödsfiender. När magin rusar så där mycket så behöver Beata gå ifrån klassrummet och sitta inne på fritids och jobba istället. Det blir lugnast så. 

En dag hittar Beata en annons i en gammal tidning inne på fritids. Där finns ett telefonnummer till häxan Anita, en riktig häxa! Kanske kan häxan Anita hjälpa Beata med att kontrollera sin magi och kanske till och med lära henne några trollformler? Beata skulle verkligen behöva några bra trollformler som kan få Riya att försvinna från klassen eller ännu hellre ge hennes mamma ett jobb. Anita ger Beata en massa bra tips och till en början verkar det faktiskt som att magin funkar. Men sen kommer mammas telefonräkning.

En äkta häxis av Ellen Greider är en himla bra bok om känslor och att vara någon som inte riktigt passar in i mallen. Greiders illustrationer förstärker gestaltningen av Beatas känslor och skapar humor kring en inte helt lättsam handling.

Skolan på Drakön

Länk till adlibris och bokus

Mattis mamma har blivit my rektor på Linde, den berömda drakskolan. Skolan ligger på Drakön och här bor skolans lärare och elever tillsammans med alla möjliga sorters drakar. I drakstallen finns vattendrakar, elddrakar, isdrakar och enorma stendrakar. Det är först när man fyllt 16 som man kan börja i draksskolan och barn yngre än så är förbjudna på ön på grund av de farliga drakarna. Men eftersom Matti, som bara är elva år, är son till rektorn görs ett undantag för honom. Det blir otroligt ensamt för Matti på ön. Han saknar sin gamla skola och sina kompisar där. Och det är tydligt att många, både lärare och elever på Linde, är emot att han är där.

Men när Matti går på upptäcksfärd i drakstallarna stöter han på en flicka i hans egen ålder. Hon heter Tessa och är stallmästarens dotter och ingen annan än stallmästaren själv vet att hon bor på ön. Barn är ju som sagt förbjudna att vistas på ön. Under dagarna håller hon sig därför gömd inne i stallarna. Tessa blir Mattis bundsförvant och den som kommer att hjälpa honom när han anklagas för att ha stulit ett gyllene drakägg som står i en monter på skolan. Att rektorns son är anklagad för stöld är så klart en skandal och om inte Matti kan hitta det stulna guldägget och ta reda på vem som tagit det riskerar hans mamma att förlora sitt jobb. 

Det stulna guldägget är första delen i Jo Salmsons nya fantasyäventyr Skolan på Drakön. En serie som likt hennes tidigare fantasyäventyr för barn är alldeles lagom spännande för målgruppen. 

Spelet

Länk till adlibris och bokus

Elias är helt fast i spelet han fått. Spelet utspelar sig på en övergiven gård och exakt vad det går ut på är än så länge oklart, men det gäller hur som helst att inte bli dödad av helt livsfarliga och blodtörstiga kaniner som jagar en. Spelet är faktiskt rätt läskigt och Elias vet att om hans föräldrar visste vad han spelar hade de sagt ifrån och därför låter han inte dem se eller veta. Men Elias mormor råkar få en glimt av spelet en kort stund. Hon blir helt förundrad av det hon ser. Det där är ju Nilssons gård, säger hon när hon ser det övergivna huset. Mormor pekar till och med ut gården på kartan och Elias bestämmer sig för att kolla upp saken och cyklar dit. När han kommer fram blir han minst sagt chockad. För det är verkligen samma hus, samma gård. Allt stämmer ner till minsta detalj. Bara detta känns kusligt nog. Ännu mer mardrömslikt blir det att Elias faktiskt blir jagad av en kanin när han ska cykla hem. Det är på riktigt något galet med kaninen, som om den vore rabiessmittad eller nåt. 

När Elias mamma berättar att hon under en joggingtur sprungit på tre döda kaniner tror Elias första att hon vet något om spelet, men förstår snart att det faktiskt bara är ett olustigt sammanträffande. Eller är det verkligen ett sammanträffande! Det är för mycket konstigt som händer och Elias bestämmer sig för att ta upp saken med de andra spelarna som han brukar prata med i spelchatten. Det visar sig att alla fem som spelar har fått spelet skickat till sig utan att veta från vem. Alla fem bor dessutom på samma ort. Inte heller detta kan vara en slump. De bestämmer att de ska träffas och gemensamt åka till gården. Väl där inser de att gränsen mellan verklighet och spel har suddats ut. Det här spelet är på riktigt på liv och död. 

Spelet är första delen i serien Smittan av Lisa Bjärbo med illustrationer av Kim W. Andersson. Det är fartfyllt och spännande och jag kan mycket väl tänka mig att även läsa Skogen, del två i serien. 

Det är om dig jag skriver

länk till adlibris och bokus

I Det är om dig jag skriver hämtar Moa Backe Åstot inspiration från sina egna dagbokstexter som hon skrev under högstadietiden för att få till den rätta sociala dynamiken mellan personerna som den här berättelsen handlar om. Huvudpersonen går sista terminen i nian. Hon är bokens Jag som skriver om ett Du. Hon är en sådan som är bra på sådant som ingen bryr sig om, skrivande och piano. Han, bokens Du som hon inte kan sluta tänka på, går i hennes klass och han är bra på sånt man ska vara bra på, sånt som folk bryr sig om, som att vara stark, snabb, få folk att skratta. Hon och han hör inte ihop, det vet alla. Men ändå finns där något. Eller gör det det? Där finns faktiskt något som går att läsa i en blick, i en tystnad, i en närvaro. Något som väcker ett hopp om ett Vi. 

Bäst kan man väl beskriva Det är om dig jag skriver som en kärleksroman skriven i poesiform där kärlekens och lyckans största hinder är den sociala hierarkin på skolan. Det är ordknappt, men varje ord väger mycket och innehåller så mycket känsla. Att läsa boken går snabbt. Men när det är gjort vill jag gärna läsa den igen.

Ibland bara måste man

Pauls liv är en enda röra just nu. Hans bästa tjejkompis Joni har mer eller mindre dumpat honom för sin nya pojkvän Chuck. Bästa killkompisen Tony får inte lämna huset eftersom hans väldigt religiösa föräldrar vill omvända honom från hans homosexualitet. Och plötsligt råkar Paul kyssa sitt ex Kyle trots att Paul precis börjat dejta Noah som kanske faktiskt är den rätta. På toppen av detta ska Paul dessutom fixa med att förbereda den årliga skoldansen som går under namnet Den glada änkans fest. 

När jag nu läser om Ibland bara måste man påminns jag om varför jag brukar gilla David Levithans böcker. Det är alltifrån det  vassa språket till alla små egenheter som karaktärerna har. Och allt är så fantastiskt normkreativt. Att vara gay är vanligtvis inget bekymmer i Levithans universum utan det handlar rätt och slätt om relationerna mellan människor.

Ibland bara måste man utspelar sig i en tid innan mobiltelefonen var varje människas ständiga följeslagare och innan allt flirtande och alla konversationer skedde i olika appar. I övrigt är detta en typisk high school-roman som utspelar sig i ett både typiskt och väldigt icke-typiskt USA där det faktiskt är fullt möjligt att skolans bästa quarter back har manikyrerade naglar och skrider fram i högklackat i korridorerna och har bytt namn från Darryl till Infinite Darlene. 

Februari 86

Länk till adlibris och bokus

Det är sportlovsveckan 1986. 14-åriga Isa besöker sin farmor i Stockholm, en farmor hon inte träffat på flera år och stämningen är aningens stel. Att tillbringa sportlovet i Stockholm var kanske inte de Isa allra helst ville, men alternativen att hänga med pappas nya familj på skidresa eller stanna kvar i Mendesta medan bästa kompisen är bortrest var faktiskt värre. Farmor har ändå redan en fullbokad vecka med olika ärenden och luncher med väninnor så Isa har siktet inställt på att på egen hand upptäcka Stockholm. Hon ska kolla in butiker som absolut inte finns hemma i Mendesta, gå på McDonalds, spana kändisar. Men hur kul är det att göra allt på egen hand? Isa känner sig både ensam och så väldigt liten i stora Stockholm.  Som tur är stöter hon på Hinke! Hinke bor inte så långt från där Isas farmor bor, han kan Stockholm och med honom får Isa se en annan mindre glassig sida av huvudstaden.

I sällskap med Hinke blir hon jagad av nynazister som klottrar BSS på väggarna, går på klubb och stöter ihop med skumma typer som antagligen är både knarkare och alkoholister. Allt detta skrämmer Isa och även om hon faktiskt tycker om Hinke, så vet hon inte om han är något att satsa på. 

Detta utgör bara en del av berättelsen i boken, för den mest spännande delen är den som utgör ramberättelse till Februari 86, den som handlar om hur Sveriges statsminister Olof Palme mördas på öppen gata i Stockholm. Åsa Aspstjärn har skrivit en otroligt spännande roman som tar läsaren tillbaka till mitten av 1980-talet. Aspstjärn inleder varje kapitel med att räkna ner till klockslaget för mordet och hon spränger in flera dokument från den faktiska polisutredningen i sin berättelse. Dessutom förekommer flera personer som faktiskt varit föremål för utredning i samband med Palmemordet. Även om Februari 86 inte är helt och hållet dokumentär så får man som läsare ändå en känsla av True crime när man läser. För just den där detaljen med att mördaren aldrig åkt fast gör ju att det fortfarande går att spekulera. Jag är imponerad!

Strandhäxan

länk till adlibris och bokus

Strandhäxan inleds med en redogörelse för myten om Strandhäxan. Det berättas att det i Kilavik på 1700-talet levde en kvastmakerska som kallades Kvasta-Kitta. Myten säger att hennes son brändes inne och att kvastmakerskan därefter hämnades på den godsägare som förmodades ha startat branden genom att föra bort godsägarens son mitt i natten och dränka honom. Sedan dess händer det fortfarande att unga män försvinner spårlöst från Kilavik. Försvinnandet föregås alltid av särskilda tecken som man är strandhäxan som lämnar. Till exempel sägs det att hon med hjälp av ihopsamlade pinnar bygger skulpturer som liknar kvastar på stranden. Utanför ytterdörrarna till de vars söner Kvasthäxan håller sina ögon på lämnar hon små högar av sand och låsta fönster som vetter mot havet öppnas mitt i natten.

Toras storebror Ville försvann tillsammans med klasskompisen Selim spårlöst för ett år sedan. Polisen har i avsaknad av spår gett upp och lagt ned utredningen men Tora och hennes kompis Esther har inte gett upp! I friggeboden på tomten till Esthers hus jobbar tjejerna vidare med utredningen. På en stor anslagstavla sitter foton, urklipp och vittnesmål som Tora och Esther försöker hitta samband mellan i jakten på spår och bevis. 

Nästan på dagen ett år efter Villes och Selims försvinnande dyker helt plötsligt Selim upp på stranden. Han tycks ilandspolad från havet och svårt medtagen. I ilfart körs Selim till universitetssjukhuset i Lund där han hålls nedsövd. Och inom Tora väcks ett hopp. För om Selim, så här långt efter försvinnandet, är vid liv, då finns det en chans att även Ville lever och finns någonstans. 

Strandhäxan av Åsa Avdic har en spännande plot och inte minst ett väldigt tilltalande bokomslag som verkligen för tankarna till häxor och det övernaturliga. Men även om jag tyckte om Strandhäxan så infinner sig ändå en lätt känsla av besvikelse eftersom berättelsen mynnar ut i något helt annat än det man tror boken ska handla om. 

Jag överlevde Titanics undergång

Länk till adlibris och bokus

Lauen Tarshis Jag överlevde-serie är en succé på framför allt mellanstadiet. Riktiga, och ofta hemska, stora historiska händelser eller katastrofer skildras genom att läsaren får följa fiktiva karaktärer som blir ögonvittnen.

I Jag överlevde Titanics undergång 1912 träffar vi tioåriga George som reser med sin lillasyster Phoebe och faster Daisy. George och Pheobe har varit och hälsat på sin faster i England och nu är barnen på väg med sin faster som ska följa dem på resan hem till gården utanför New York. George tycker att han är världens lyckligaste tioåring. Fartyget är helt fantastiskt och är det största rörliga föremål som dittills byggts. George, Phoebe och Daisy har tre egna rum i första klass och en egen uppassare som ser till att de har allt de behöver. George som är nyfiken av sig vill gärna utforska så mycket som möjligt av skeppet men han måste vara försiktig. Hans pappa har nämligen hotat med att sätta honom i militärskola om han inte sköter sig. 

När George får höra ryktet om att en av Titanics förnäma passagerare har med sig en äkta mumie i bagageutrymmet så bara måste George undersöka detta. Därför smyger han ut mitt i natten när Phoebe och hans faster somnat och tar sig ner i första klass-passagerarnas bagageutrymme. Men innan George hinner undersöka saken avbryts han av att hela skeppet skakar och ett öronbedövande muller fyller hela lastutrymmet. George återvänder till hytten men upptäcker då att hans lillasyster Phoebe är försvunnen. Hon har troligtvis märkt att George gett sig av och då hon är rädd att han ska hamna i trubbel, så har hon följt efter honom. Men nu är hon ingenstans att finna. Och vad som är ännu mer otäckt är att det osänkbara fartyget Titanic tar in vatten. 

Jag överlevde Titanics undergång 1912 är ganska lättläst och mycket spännande och även om utgången för huvudpersonerna är ganska så given så förstår jag varför man gärna slukar dessa böcker.