De vackraste idioterna i världen

Länk till adlibris och bokus

Marits vardag handlar till stor del om livet på högstadiet. Och på högstadiet finns det idioter men där finns också bästa kompisarna. Under sin uppväxt har Marit präglats av sin mammas feministföreläsningar som hon egentligen avskyr men som hon ändå suger i sig av. Marit är en smart tjej och smarta tjejer faller inte för idioter. Likväl händer något när Frank kommer i vägen för henne. Frank är en typisk idiot. Marit minns honom från när de var små och han kastade en död fågel på henne. Han är en sån som hennes mamma skulle varnat för, han är en sån som kallat tjejer taskiga saker, han är en sån som redan svikit en av Marits bästa vänner djupt och därför passar han inte in i Marits värld. Ändå hakar Franks blick fast i Marits på ett sätt som är svårt att slita sig från. 

De vackraste idioterna i världen är en vardaglig roman om relationer med familj och vänner och om kärlek. Det är en klyscha, men det går verkligen inte att välja vem man blir kär i. Berättelsen flyter på och Annette Eggert har mig fast från första sidan. Det här är välskrivet, roligt och engagerande.

Moxie

Länk till adlibris och bokus

Sextonåriga Vivian bor med sin mamma i en småstad i Texas och är en av East Rockport Highs skötsamma elever. Håller en i allmänhet rätt så nedtonad profil och säger inte så mycket på lektionerna, men gör ändå rätt bra ifrån sig i skolan.

Men nu har Vivian fått nog! Många av skolans killar har fritt spelrum att bete sig lite som de vill, nedlåtande och sexistiska kommentarer om tjejerna viftas mer eller mindre bort av lärarna och rektorn är ingalunda bättre. Hans son spelar ju i (det amerikanska) fotbollslaget, skolans och East Rockports stolthet, och då de flesta sexistiska kommentarer kommer från just fotbollslagets spelare så har de som yttrar dem mer eller mindre fått immunitet mot tillsägelser.

Det är inte bara de sexitiska och nedlåtande kommentarerna som Vivian är trött på, en viss period varje år håller skolans ledning extra koll på hur eleverna klär sig, och då framför allt hur tjejerna klär sig. Är deras kjolar inte för korta? Är det inte lite för mycket urringning på den där tröjan? Tjejerna som bryter mot de så kallade informella klädkoderna kallas ut ur klassrummen och får sätta på sig något annat för att täcka upp, ofta får de låna en stor bylsig (och ful) collegetröja med skolans logga.

Vivian låter sig inspireras av sin mammas upproriska tonår då hon var en punk rock Riot Grrrl (ett fenomen som jag faktiskt inte kände till tidigare. Se vad man kan lära sig från böcker!) och skapar i hemlighet ett fanzine, Moxie, som hon kopierar upp och distribuerar på skolan. Hon uppmanar skolans alla tjejer att stå emot killarnas sexism och för att visa att man stöttar Moxie så uppmanar Vivian alla tjejer att rita stjärnor och hjärtan på sina händer för att man ska kunna hitta likasinnade. Nervös dyker Vivian upp i skolan nästa dag med stjärnor och hjärtan klottrade på sina händer. Hon väntar sig att bästa kompisen också ska ha ritat på sina händer, men det har hon inte. Däremot har skolans nya tjej, Lucy, klottrat händerna fulla, liksom Seth, killen som Vivian spanat på i smyg.

Vivians uppmaning till feministisk aktion börjar i en väldigt liten skala men växer sig sakta större och större och får så småningom ett eget liv och blir därmed alla tjejers aktion. Jennifer Mathieus Moxie är en riktig Girl Power-roman, inspirerande, underhållande och kraftfull och jag gillar den starkt, förutom slutet och kärlekshistorien med Seth som tyvärr drar ner helhetsintrycket för mig något.

Lögnernas träd

Länk till adlibris och bokus

Lögnernas träd är ingenting av vad vare sig bokomslag eller baksidestext ger sken av att vara. Jag hade förväntat mig magi och mystik, kanske lite gotisk skräck, men Frances Hardinges bok bjuder på något helt annat. Det hon istället presenterar är mycket mer storslaget och både fängslande och intresseväckande.

Lögnernas träd utspelar sig under vetenskapens tid i slutet av 1800-talet. Allt som kan mätas, undersökas eller forskas på görs just så, metodiskt och noggrant. Det är inte länge sen Darwin gav ut Om arternas uppkomst som både revolutionerade och orsakade splittringar med kyrkan och människors tro på sig själv som Guds främsta skapelse. Det är i denna tidsanda som Faith växer upp i. Hon är fjorton år när det blir bestämt att Faiths pappa, pastor och erkänd arkeolog och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning på en liten ö utanför Englands kust. Att hela familjen får följa med när pastor Sunderly är på uppdrag är ovanligt, men Faith tycker det ska bli spännande eftersom hon delar sin fars intresse för det naturvetenskapliga. Hon försöker ständigt hålla sig nära sin far för att suga i sig lite kunskap, imponera på honom, men det är svårt i en tid då kvinnor inte anses vara lämpade för vetenskaper och forskning. Faktum är att det var ett tag sen Faiths far lät henne hjälpa till, men strax efter det att familjen flyttat till den lilla ön behöver han Faiths hjälp att gömma en speciell och värdefull växt och Faith hjälper gladeligen till.

Redan dagen därpå påträffas pastorn död. Det surrar i byn om självmord, ett skamligt brott vid denna tid, men det är något Faith med bestämdhet utesluter. Hon blir mer och mer övertygad om att någon har bragt fadern om livet och att denna någon också velat komma åt den värdefulla växten som nu bara Faith vet var den är. Det speciella med trädet, för det är faktiskt ett träd, är att det inte tål ljus och att det livnär sig på lögner. För varje lögn trädet får höra desto större växer det sig men i utbyte kan man genom att äta dess frukter få veta sanningen. Faith förstår att trädet kan vara hennes enda chans att få veta sanningen om hur hennes pappa har dött och vem som vill komma åt trädet. Hon börjar därför berätta lögn efter lögn som hon sprider vind för våg över den lilla ön. Och snart nog kan hon börja skörda frukterna av lögnerna.

Lögnernas träd är som en kombination av pusseldeckare och historisk roman med vaga övernaturliga inslag. Och det är så spännande och fängslande att läsa, kanske inte från allra första sidan, men när jag väl tagit mig in i berättelsen så är jag fast. Och det är otroligt intressant att få läsa om den här tiden med sin, minst sagt, gubbiga kvinnosyn och alla kvinnor som viftas bort då de ju ändå inte förstår - de ska ju bara vara där för att behaga. Fast lyfter man på en och annan sten så förstår man att det finns kvinnor som förvisso finner sig i att vara osynliga, men som i själva verket styr i den värld männen tror sig äga. Och det här går så klart att dra paralleller till under hela vår historieskrivning, men det är just detta - att Hardinge lyfter fram historiens osynliga kvinnor som gör Lögnernas träd så genial!

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

I pocket hos adlibris eller bokus

Frankie Landau-Banks kommer tillbaka till skolan, den högt ansedda elitskolan Alabaster, efter sommaren med helt andra förutsättningar än under sitt första år som elev på skolan. Under sommaren har Frankie vuxit, inte bara på längden utan även på andra håll och kanter. Med andra ord: Frankie har helt enkelt genomgått en askungeförvandling under sommaren och blivit vrålsnygg! Så snygg att sistaårseleven Matthew, som Frankie trånat efter hela förra året, äntligen lägger märke till henne.

Matthew tillhör skolans populära gäng och i hans sällskap får Frankie en helt ny social status och tillträde till ett helt nytt umgänge. Men trots att Frankie är upp över öronen kär i Matthew och älskar den uppmärksamhet han ger henne så kan hon ändå inte låta bli att bli besviken på att det han verkar tycka bäst om med henne är hennes utseende och litenhet - inte att hon är smart eller rolig. Och hon blir gång på gång besviken när han väljer att hänga med killarna istället för med henne - trots att de två redan gjort upp planer. Frankie har snabbt snappat upp att Matthew och hans vänner ingår i det hemliga och exklusiva sällskap som funnits på skolan sedan årtionde tillbaka. Det hemliga bassetsällskapet fanns redan då Frankies pappa gick på skolan och det är känt för att till exempel anordna fester eller hitta på spratt för att gäcka skolledningen. Bassettsälskapet är uteslutande för killar och Frankie har alltså inte ens rätt att känna till vilka som ingår i sällskapet, men det räknar hon snabbt ut. Hon känner sig provocerad av att vara utesluten enbart på grund av sitt kön och hon beslutar sig för att i hemlighet infiltrera sällskapet och visa dem vad hon går för och i förlängningen hoppas hon att Matthew även ska erkänna och se upp till hennes intelligens på samma vis som han beundrar hennes utseende.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är en intelligent och rolig roman som ifrågasätter mossiga könsnormer och som lyfter fram feminism utan att bjuda på en massa pekpinnar och det gillar jag verkligen! Och jag gillar hur E. Lockhart beskriver Frankies dilemma och de svårigheter som kan uppstå när man å ena sidan försöker stå upp för sina rättigheter och å andra sidan är är så kär att man i nästa sekund är redo att skita i det man tycker är rätt och riktigt bara för att få känna de lyckokänslor som uppstår när ens pojkvän bländar iväg värsta smajlet mot en. Men Frankie lyckas stå på sig och hon lyckas trots allt dräpa lilla gumman för gott.

Gudarna

finns bl.a. hos adlibris och bokus

Det är sextonåriga Bita och Lilly och Janne (som egentligen heter Jane) som är gudarna. Det är så det bestämmer sig för att kalla sig själva och gudar är vad man får om man slår ihop orden brudar + guzz. Kvinnor vill de inte kalla sig och ordet tjej är det ingen som längre tar på allvar. Alltså får det bli gudar. Självklart och klockrent!

Gudar tar ingen skit och när Lilly blir utsatt för övergrepp av sin pojkvän, Daniel, som också är ortens älskling och rektorns gullegris bestämmer sig Janne och Bita för att ge igen. Och samtidigt ska de göra feministisk revolution i lilla Tierp. De ska visa patriarkatet vad det är som gäller.

Men tjejerna lyckas inte riktigt hela vägen med att vara frigjorda feminister när de samtidigt inte kan sluta vara kära i sviniga killar. Och när pappa Kent plötsligt också visar sig vara ett svin är det svårt att veta vilket ben man ska stå på. Gudarna är vilsna tjejer, utsatta som fan men som bestämt sig för att kräva att få ta sin plats.

Det är inte för själva handlingens skull man minns denna Elin Cullheds debutroman, nä, det är språket i Gudarna som gör boken till något minnesvärt. Det är som att hela berättelsen är skriven i rasande affektion, stilen är upprorisk och rå, språket är grovt men också poetisk och dialogen känns väldigt genuin. Det här är inte en helt lättillgänglig bok, jag ville tycka om Gudarna mer, men dels känner jag mig för pryd, det är alldeles för mycket fitta och knulla för att jag ska känna mig bekväm, och dels tycker jag inte man kommer tjejerna så nära att man förstår dem. Och själva ramberättelsen, nja, jag vet inte, det drar för mycket åt skrönans håll för att bli realistiskt. Flera recensioner skriver om humorn i boken, men tyvärr, inte min humor, jag varken skrattade, fnissade eller drog på smilbanden en enda gång. Nä, not my kind of book.

Maresi

Finns hos adlibris och bokus

På ön Menos mitt ute i havet ligger röda klostret. Hit är inga män välkomna - de får inte ens stiga iland, och klostret har blivit en tillflyktsort för unga flickor som kuvats under patriarkat eller som kommit från fattigare och svårare omständigheter. Systrarna i klostret vördar urmodern och tar tillvara kvinnans heliga krafter.

Maresi har varit novis i klostret ett par år nu. Hennes familj skickade iväg henne till klostret för att undgå ännu en hungersvinter och för att Maresi skulle få utbildning. Och Maresi är en vetgirig flicka som älskar kunskap och böcker men hon är osäker på vad hennes kall är.

En dag kommer en ny flicka till ön. Jai är tystlåten och ärren på hennes rygg vittnar om att hon varit med om något hemskt. Den nya flickan tyr sig genast till Maresi och för henne berättar Jai att hon flytt sin grymme far som dödat Jais syster endast för att hon erbjöd en törstig främling vatten. Jai vet att fadern kommer att söka efter henne och första tiden är Jai på helspänn men som tiden lider börjar hon slappna av. Men då kommer det främmande skeppet och med detta kommer faran och fruktan. Farorna som skeppet för med sig väcker den uråldriga kvinnokraften till liv - men är det tillräckligt?

Jag har inte läst något tidigare av Maria Turtschaninoff men har länge varit nyfiken på hennes böcker. Maresi : krönikor från röda klostret är en lågmäld roman med ett sävligt berättartempo och det är möjligen detta långsamma tempot som bidrar till att jag inte riktigt känner det här wow:et som jag lite hoppades på. Första halvan av boken går åt till att beskriva vardagsrutinerna, sysslorna och livet i klostret, att beskriva de riter man genomför och berätta hur klostret uppstod. Och jag tycker visserligen om den värld Turtschaninoff målar upp: det är en fantasyvärld, men en "verklig" fantasyvärld som lika gärna hade kunnat vara en historisk berättelse från vår egen verklighet. Faktiskt är jag lite besviken på mig själv att jag inte hade tålamod nog att njuta mer av själva läsupplevelsen, men jag ville liksom att det skulle hända mer; att det skulle vara något mer. Och det är väl snarare mina förväntningar och förhoppningar på Maresi som sänker mitt betyg på boken något. För jag är faktiskt fortfarande nyfiken på Turtschaninoffs andra böcker - kanske till och med ännu mer nu.

Norrtullsligan

Hos adlibris eller bokus

Elin Wägners debutroman från 1908 publicerades först som följetong i Dagens nyheter och handlar om kontorsflickorna Elisabeth, Baby, Eva och Emmy som hyr rum i en lägenhet på Nortullsgatan i Stockholm.

Det är Elisabeth som i dagboksform berättar om de fyra unga kvinnornas liv och vardag, drömmar och förhoppningar. Elisabeth, eller Pegg som hon också kallas, flyttar in hos Norrtullsligan när hon kommer till Stockholm för att söka arbete som kontorist. Liksom de tre andra kvinnorna i ligan kommer Pegg från fattiga omständigheter, hon är föräldralös och har dessutom en yngre bror att försörja, men hon får ganska så snart jobb som kontorist hos häradshövdingen, där hon anställs snarare efter utseende än efter kunskaper.

Norrtullsligan är en kort och underhållande liten roman, vars språk, trots ett och annat "ålderdomligt" ord fortfarande står sig väl. Tonen är humoristisk och speciellt kul tycker jag det är att läsa dialogen med all stockholmsslang, som får mina tankar att gå till vilken pilsnerfilm som helst. Och det är väldigt roligt att läsa om allt det vardagliga, såsom till exempel att man gick och åt i automaten, dansade boston eller att man var tvungen att köa för att få betala skatt. Men det jag finner mest intressant med romanen är den inblick man får i de unga yrkesarbetande kvinnornas liv och villkor i det svenska 1900-talets början. Deras arbetsvillkor är usla med sextrakasserier från manliga kollegor och dålig lön, och högsta önskan för alla fyra i Norrtullsligan är att finna den rätte och bli gift (så himla mycket har alltså inte hänt på hundra år). Samtidigt uppskattar de det oberoende och fria liv de har såsom ogifta unga kvinnor och de hinner med en hel del förlustelser på sin fritid, trots låna arbetsdagar.

Det märks tydligt att Elin Wägner var en feministisk förkämpe. Hon förespråkar bättre villkor och jämlikhet för kvinnorna och jag påminns om att det bara är lite drygt hundra år sedan som kvinnor fick sin rösträtt i Sverige.