Lionel Shrivers
Dagen efter har legat på min läslista ett tag nu och jag är så glad att vi valde att läsa den här boken i en av mina bokcirklar. För även om jag varit lockad, så behöver jag nog den där lilla extra sparken i baken när det gäller att ta mig tid att läsa de riktigt tjocka böckerna.
Dagen efter är måhända inget mastodontverk med sina drygt 500 sidor, men, upptäckte jag, det här är en bok som tar sin tid att läsa. Det går helt enkelt inte att plöja, vilket i början kan kännas frustrerande för en bokmal, men att verkligen ge sig tid till att läsa och inte bara ge sig hän åt berättelsen, utan även åt boken som litterärt hantverk, kändes efter ett tag väldigt lyxigt.
I
Dagen efter träffar vi Irina, amerikansk barnboksillustratör bosatt i London. Hon lever sedan knappt tio år tillbaka med Lawrence, som jobbar på en tankesmedja, som nån slags politisk expert. Lawrences och Irinas gemensamma liv är tryggt och bekvämt, om än något förutsägbart och invant, men säg det förhållande som inte går på autopilot ibland, så där efter en tio år tillsammans.
Lawrence och Irina har som tradition att varje år äta middag med ett annat par, Jude och Ramsey, på Ramseys födelsedag. Men så blir Irina och Jude ovänner, och till råga på allt separerar Jude och Ramsey och det känns inte längre lika självklart att man ska upprätthålla traditionen med födelsedagsmiddag. Men Lawrence vill gärna ha kvar vänskapen med Ramsey, problemet är bara att Ramseys kommande födelsedag, den första sedan skilsmässan från Jude, infaller just när Lawrence är på en viktig arbetsresa. Lawrence föreslår då istället att Irina ska ta hand om Ramsey för att Ramsey ska slippa känna sig ensam på sin födelsedag. Irina, som aldrig känt att hon har det minsta gemensamt med Ramsey, som är världsberömd snookerspelare, tvekar länge innan hon går med på att göra Lawrence denna tjänst. Till sin förvåning, så blir kvällen en av de trevligaste Irina någonsin haft. Och kvällen fortsätter efter middagen, hos Ramsey i hans stora tjusiga villa, där Irina plötsligt överrumplas av en överväldigande attraktion till Ramsey och får en ingivelse att kyssa honom. Och det är nu boken blir riktigt intressant! För Shriver både låter och inte låter Irina kyssa Ramsey. I vartannat kapitel har Irina gett efter för den stora passionen och lämnat Lawrence för Ramsey, medan Irina i vartannat kapitel INTE har kysst Ramsey och istället förblir Lawrence trogen och fortsätter sitt invanda och trygga, men lite tråkigare liv med honom.
Och oavsett hur Irina väljer så är inte den ena versionen bättre än den
andra. I båda versionerna finns det medgång och motgång. Förhållandet
med Ramsey blir inte helt som hon tänkt sig, men livet tillsammans med
Lawrence blir å andra sidan inte heller så som Irina räknat med. I båda versionerna av Irinas liv skildras både Lawrence och Ramsey med både goda och dåliga sidor, liksom Irina, och egentligen så är det ingen av karaktärerna som är mer sympatisk i någon av versionerna. De är helt enkelt bara mänskliga. Och detta tycker jag Shriver lyckas väldigt bra med att skildra.
Det som blir så intressant är dessutom att Shriver låter Irina utsättas för och uppleva ungefär samma händelser i båda versionerna av sitt liv, men Irina upplever och går igenom saker och ting på olika vis beroende på vilken man hon lever tillsammans med. Och detaljer, från små vardagshändelser till repliker, återanvänder Shriver i båda versionerna av Irinas liv och det är precis som att man fått tag i två manus till en och samma bok. Bara det att det ÄR en och samma bok. Det är så himla skickligt gjort!
Det är framför allt Shrivers goda hantverk som imponerar och fascinerar.
Dagen efter är en oerhört intressant bok och det känns på sätt och vis också missvisande att återge den i endast det korta stycke som jag gjort, för detta är en väldigt komplex historia. Men samtidigt vill jag ju inte avslöja för mycket för den som ännu inte läst den.
