Ibland bara måste man

Pauls liv är en enda röra just nu. Hans bästa tjejkompis Joni har mer eller mindre dumpat honom för sin nya pojkvän Chuck. Bästa killkompisen Tony får inte lämna huset eftersom hans väldigt religiösa föräldrar vill omvända honom från hans homosexualitet. Och plötsligt råkar Paul kyssa sitt ex Kyle trots att Paul precis börjat dejta Noah som kanske faktiskt är den rätta. På toppen av detta ska Paul dessutom fixa med att förbereda den årliga skoldansen som går under namnet Den glada änkans fest. 

När jag nu läser om Ibland bara måste man påminns jag om varför jag brukar gilla David Levithans böcker. Det är alltifrån det  vassa språket till alla små egenheter som karaktärerna har. Och allt är så fantastiskt normkreativt. Att vara gay är vanligtvis inget bekymmer i Levithans universum utan det handlar rätt och slätt om relationerna mellan människor.

Ibland bara måste man utspelar sig i en tid innan mobiltelefonen var varje människas ständiga följeslagare och innan allt flirtande och alla konversationer skedde i olika appar. I övrigt är detta en typisk high school-roman som utspelar sig i ett både typiskt och väldigt icke-typiskt USA där det faktiskt är fullt möjligt att skolans bästa quarter back har manikyrerade naglar och skrider fram i högklackat i korridorerna och har bytt namn från Darryl till Infinite Darlene.