torsdag 19 december 2019

Kung Pow

Länk till bokus och adlibris
Kung Pow är en ny action-humor-serie som Ola Lindholm och Johan Lindqvist ligger bakom. Del ett, , och del två, Game Over, släpptes samtidigt och i vår kommer del tre, Ett levande vapen.
Dödens dal

Kung Pow beskrivs som en av världens farligaste kampsporter och i Dödens dal får vi stifta bekantskap med den föräldralöse tolvårige Sam, lärling till den mäktige Kung Pow-mästaren Ju, datageniet Aisha som sitter i rullstol och så klart mäster Ju själv, en spelmissbrukande Kung Pow-legendar på 130 år. Tillsammans bildar dessa tre avdelning 33 som är iPols farligaste vapen mot världens farligaste skurkar.

Sam och mäster Ju får i uppdrag att bege sig till Ugandas djungel för att ta reda på vart landets gorillor tagit vägen. De är puts väck försvunna. Vartenda en av dem. De som gett sig av för att leta efter gorillorna har själva försvunnit spårlöst och man misstänker alltså att det ligger något ondskefullt brott bakom alla försvinnande. Tillsammans med Lucky Mbete som jobbar för Ugandas hemliga polis följer de spåren till Dödens dal, ett ställe i djungeln som ingen människa satt sin gfot i på årtionden. Där hittar man gorillorna. Men att gorillorna specialtränats till att bli mördarmaskiner är dock inte riktigt vad man förväntat sig. Det här ser ut att bli ett av avdelning 33's farligaste uppdrag någonsin!

På ett sätt tycker jag den är tröttsam och allt för enkelspårig, fast ändå överraskade jag mig själv med att i slutet av boken tycka det var spännande och faktiskt rätt så nyfiken på hur det skulle sluta. Så sammanfattningsvis kan jag väl uttrycka det så här: Det här är inte min typ av bok, tyngdpunkten ligger på action med en del humoristiska inslag, men jag tror att den här kommer att gå hem framför allt hos målgruppen killar i mellanstadiet.

måndag 16 december 2019

Flickan på hotellet

länk till adlibris och bokus
Katarina Wennstam har skrivit flera romaner samt reportageböcker på temat våld och övergrepp mot kvinnor, ett tema som kommer igen även i Flickan på hotellet som är Wennstams första ungdomsroman.

Sjuttonåriga Olivia Fridh hittas död, strypt till döds, på ett sunkigt hotell i Stockholm. Alex, vars bonusmamma är polis råkar få höra nyheten innan media snappat upp den. Alex påverkas starkt av att en tjej i hennes egen ålder mött ett sådant öde och hon kan inte riktigt släppa tankarna kring Olivia Fridh, vem hon var och vad som hände den där sista kvällen i hennes liv. Tillsammans med sina kompisar, Bianca och Charlie, börjar hon själv nysta i Olivias liv. De kartlägger hennes liv via sociala medier och plötsligt har de kommit farligt nära en misstänkt mördare.

Trots en del banaliteter i berättelsen (jag kunde inte låta bli att störa mig på hur tre gymnasieungdomar får för sig att leka detektiver och hur enkelt det tycktes gå för dem att komma gärningsmannen på spåren) så är Flickan på hotellet väldigt spännande och jag sträckläste! Det behövs fler spänningsromaner eller deckare för unga, så att Flickan på hotellet är första delen i en planerad trilogi om Alex Skarp är välkommet. Andra boken, Pojken under bron, finns också att läsa medan tredje delen ännu inte kommit ut.

fredag 13 december 2019

Grattis världen! Jag är här nu

Tolvåriga Athena är döpt efter den grekiska gudinnan Athena, vishetens och krigets gudinna och namnet bär hon med stolthet. Athena är tuff, smart och full av livsvisdom som hon skriver ner i en anteckningsbok: Athenas anteckningar. Det är viktigt att skriva ned alla smarta tankar nu så att man inte riskerar att bli en tråkig och okunnig vuxen som inte förstår sig på barn eller på att ha roligt. 

länk till adlibris och bokus
För tillfället bor Athena och hennes två bröder hos farmor och farfar, Biggan och Göran (De vill inte bli kallade för farmor och farfar). Athenas mamma som är gravid måste ligga på sjukhus eftersom det är risk att barnet annars föds för tidigt. Det är katastrof att behöva bo hos Biggan och Göran. Och så klart känns det också oroligt med nya syskonet och Athena saknar både mamma och pappa, men eftersom Biggan och Göran deklarerat att de behöver egentid så betyder det att Athena kan tillbringa desto mer tid med sina kompisar och Rädda Jorden-klubben. 

Men katastroferna hopar sig. När Petter B kommer över en film på Athenas bästis Ronja och hotar att sprida den känner sig Athena inte längre så tuff och kaxig som hon brukar. Skulle filmen på Ronja komma ut skulle hon aldrig någonsin förlåta Athena. Petter B vet precis hur det här med utpressning funkar och Athena vet inte annat än att lyda. Hur ska hon ta sig ur detta utan att svika sin bästa kompis? 

Athena. Grattis världen! Jag är här nu är Elin Eks skönlitterära debut. Jag som minns Eks karaktär Grynet känner igen många drag hos Athena som är en stark och kaxig tjej som inte tar någon skit. 
Grattis världen! är en för stunden underhållande bok, kanske inte min favorit, men en helt okej bok att försvinna in i ett tag.  

Bob

Länk till adlibris och bokus
Wendy Mass och Rebecca Steadman har tillsammans skrivit denna otroligt charmiga berättelse om Bob. Vem och vad Bob är denna sagas stora gåta. Bob själv har glömt vem han är och varifrån han kommer. Det vi vet om Bob är att han är en grön varelse iklädd kycklingdräkt som i fem år har suttit instängd i en garderob i mormors hus. Där har han väntat troget på att Livy ska komma tillbaka. Livy är den som för fem år sedan hittade honom och tog hand om honom.

Och nu efter fem år är Livy tillbaka! Tätare besök än så blir det inte när man bor i USA och ens mormor bor i Australien. Den här gången ska Livy, precis som förra gången bo själv med mormor ett par dagar. Sist hon var här var hon bara fem år och kommer inte ihåg speciellt mycket. Bob har hon glömt bort totalt. Inte ens när Livy öppnar garderoben och ser den lilla Bob-varelsen vet hon till en början vem han är.

Men Bob hjälper Livy att minnas. Och han hjälper henne komma ihåg löftet hon gav honom: att ta reda på vem Bob är och var han kommer ifrån. 

Bob är en sagolik berättelse, full av magi, humor och charm och alldeles totalt älskvärd. Det här är en riktig pärla till bok.

Vänta på vind

Länk till adlibris och bokus
Vinga ska tillbringa sommaren på ön hos morfar. Precis som hon brukar. Och det är skönt. För bortanför ön och morfar är ingenting sig likt. Hemma går mamma och är ledsen, pappa har börjat ett nytt liv, men på ön kan Vinga låtsas som att allt är som vanligt. Här kan hon drömma om att bli sjöman precis som sin morfar, här kan hon smälta in, vara sig själv.

Den här sommaren har morfar gett Vinga en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig. Det är hårt arbete på stranden i gassande värme, det här är en av de varmaste somrarna någonsin. Så en dag så är hon bara där. En flicka klädd i svart med slokhatt. Någon som söker kontakt. Med Vinga. Det händer aldrig hemma.

Rut är lika gammal som Vinga, men där tar likheterna slut. Rut och Vinga är så olika som man kan vara. Vinga älskar havet, Rut hatar det. Vinga har inga kompisar hemma, Rut har massor. Vinga vill inte märkas, Rut längtar efter uppmärksamhet. Men trots olikheterna så känns det som att de har så mycket gemensamt och vänner blir de.

Vänta på vind av Oskar Kroon tilldelades 2019 års Augustpris för bästa barn- och ungdomsbok. Ett välförtjänt pris. Vänta på vind är rätt stillsam som berättelse och ändå rymmer den så mycket. Kroon har ett vackert nästan poetiskt språk som känns symbolladdat. Han skriver så fint om relationen mellan en morfar och ett barnbarn. Om att få en vän som är ens raka motsats och om det jobbiga med förändringar och när ens föräldrar går skilda vägar.

fredag 6 december 2019

Skräcken på Wakenhyrst

Länk till adlibris och bokus
Det är tidigt 1900-tal när Maud växer upp på det ståtliga godset Wake's End. Hon har läshuvud och lätt för att lära sig, men som flicka läggs inga resurser på hennes utbildning. All uppmärksamhet läggs istället på Mauds yngre bror trots Mauds ständiga längtan efter uppmärksamhet och strävan efter att imponera på sin far.

När Mauds mamma dör i barnsäng anklagar hon sin far för att ha räddat barnet, men inte hennes mamma, men otroligt nog kommer Maud att komma sin far närmre efter sin mammans död. Mauds far låter Maud bli mer delaktig i hushållet och när han ska ge sig av på en längre resa låter han Maud få ansvar över hushållet. Det är också nu som Maud i hemlighet börjar läsa i sin fars dagbok och börjar lägga ihop ett och annat. Hennes far bär inte bara på hemligheter, han tycks också vara övertygad om att det ruvar något högst illvilligt i kärret som ligger alldeles utanför godset. Något som han är övertygad om att han har råkat väcka och som han måste få att försvinna.

Michelle Paver är fantastiskt skicklig på att åstadkomma en kuslig stämning som långsamt kryper närmre och närmre tills den har satt sitt full grepp om berättelsen. Skräcken på Wakenhyrst är otäck, det är gotisk skräck med djävlar och demoner, men det är också en berättelse om dåtidens kvinnosyn och att som kvinna ha kontroll över sitt eget liv, det är en berättelse om att växa upp med en psykiskt sjuk förälder och det är en berättelse om en kärlek som aldrig kommer att få levas ut. Fantastiskt bra skrivet av Paver och jag får nog säga att denna bok placerar sig på toppen av listan över årets läsupplevelser!

Ett annat jag

länk till adlibris och bokus
Amandas och Rasmus kompis Malin dödas i vad som ser ut att vara ett terrorattentat. Amanda och Rasmus undkommer av en ren slump. Detta är andra gången på rätt så kort tid som Amanda genom ren och skär tur klarat sig undan en hemsk olycka. Förra gången var när hennes föräldrar omkom i en bilolycka, en olycka som Amanda skulle varit med i om det inte vore för att hon strax innan bestämde sig för att inte följa med i bilen.

För att få annat att tänka på ger sig Amanda och hennes moster av på en road trip genom Europa ner till Rumänien för att hälsa på barnhemmet som den adopterade Amanda bodde på som bebis. Med följer Rasmus och det är under resan som blir de varse att varken Malin eller Amandas föräldrar dog i några olyckor. Amanda har hela tiden varit måltavla för en torped vars uppdrag är att likvidera sådana som hon, de som har kommit att kallas för referenspersoner i ett hemligt forskningsprojekt - Projekt Gemini. Utan att ha vetat om det har Amanda alltså varit med i ett forskningsprojekt från det att hon föddes. Och inte nog med det. Hon har en enäggstvilling någonstans ute i Europa.

För att kunna avslöja forskningsprojektet och rädda livet på andra så kallade referenspersoner behöver trion komma i kontakt med Amandas tvillingsyster som visar sig bo i Portugal. Samtidigt är torpeden dem hack i häl. Och hans uppdrag gäller inte längre bara Amanda nu. Amandas moster och Rasmus vet för mycket och måste också röjas ur vägen.

Carin Gerhardsen och Petter Lidbeck har gjort gemensam sak och resultatet är så in i bomben spännande! Ett annat jag är en riktigt spännande och väldigt bra thriller för barn från elva-tolv år, yngre läsare än så vill jag nog inte sätta boken i händerna på eftersom detta faktiskt är en riktigt otäck historia. Dessutom förekommer det mycket våld och en hel del råa händelser i boken, vilket man bör vara beredd på. Men bladvändarspännande är det och jag ser gärna fler samarbeten mellan Lidbeck och Gerhardsen.

måndag 2 december 2019

Kärlek är bättre än ingen kärlek

Länk till adlibris och bokus
Det har varit en jobbig vår för Dunne. Hon har inte träffat Ella-Frida på evigheter och hon har varit så sjuk så att hon fått ligga på sjukhus och inte kunnat gå i skolan på flera veckor. Till råga på allt gör pappa och Vera slut med varandra. Men den lilla detaljen ser Dunne till att reda ut och istället vankas det bröllop. I Rom. Bara för den närmaste familjen i och för sig, och då räknas ju Ella-Frida. Eller hur? Men där går det inte att övertala pappa. Dunne vet inte hur hon ska kunna berätta för sin bästa kompis att hon inte ska få gå på bröllopet.

Men inget av detta känner Elle-Frida ens till. Hon går och saknar och längtar efter Dunne på sitt eget håll.

Kärlek är bättre än ingen kärlek är sjunde boken om världens lyckligaste Dunne. Återigen är det en varm och fin berättelse om vänskap och tillgivenhet gentemot de man tycker om. Tyvärr är detta också den allra sista boken om Dunne. Jag kommer att sakna henne även om jag i ärlighetens namn tycker det är rätt val av Rose Lagercrantz att inte skriva fler böcker med risk för att man istället tröttnar.

fredag 29 november 2019

Gorlans ruiner

Länk till adlibris och bokus
Spejarens lärling-böckerna är ständigt utlånade på mitt bibliotek och det är en serie som jag varit nyfiken på länge nu. Vad är det som gör den så läst? När jag fick chansen norpade jag därför ett exemplar av första delen, Gorlans ruiner, innan den hann ut i hyllan (för hamnar den ute i biblioteket hinner någon annan alltid låna den).

I kungariket Araluen växer den föräldralöse Will upp som myndling på slottet i Redmont. Alla barn vars föräldrar dött i rikets tjänst har på samma vis blivit omhändertagna på av baronen Arald i Redmont, men de flesta barn brukar veta vem deras föräldrar har varit. Will vet ingenting, men han fantiserar om att hans far var en tapper riddare. När myndlingarna fyller femton får de möjlighet att välja vad de ska skolas till och Will vill så klart följa i sin fars fotspår och gå i riddarskolan. Men Will är klen och liten till växten och riddarskolan tar inte emot honom. Det gör däremot spejaren Halt. Halt har sett kvaliteter och egenskaper hos Will som är utmärkande för de smygande och snabbfotade spejarna och så blir Will Spejarens lärling.

Efter att i ett par månader, mer eller mindre motvilligt, ha tränat på knivkastning, pilbågsskytte och att smälta in i naturen får Will följa med Halt på ett uppdrag, ett uppdrag som får Will att inse spejarnas betydelse för rikets säkerhet.

John Flanagan är skicklig. Jag kan efter att ha läst boken, inte riktigt sätta fingret på vad det är som drar in mig i berättelsen, men jag förstår definitivt varför i stort sett alla som läst första boken genast fortsätter med bok nummer två. Så kände jag själv nämligen. Gorlans ruiner känns som en rätt så klassisk berättelse med temat att tro på sig själv och att någon som inte ser ut som en hjälte ändå kan vara det. Inget originellt där, liksom. och visst är berättelsen spännande, men inte sitta-på-nålar-spännande. Min slutsats blir att Spejarens lärling helt enkelt är välskrivna och att det är Flanagans förmåga att ha skapat en fantasyvärld med karaktärer som man kan identifiera sig med tillsammans med en berättelse som sakta men säkert griper tag i en som är det vinnande konceptet.

Mitt storslagna liv

Länk till adlibris och bokus
Nej, det blev inget Augustpris för Jenny Jägerfeld i år heller, även om nomineringen av Mitt storslagna liv var välförtjänt.

Sigge, hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till mormor i Skärblacka utanför Norrköping. I Skärblacka driver excentriska mormor Charlotte ett pensionat (The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka) som förutom ett otal uppstoppade djur och enda hotellgästen (Krille Maräng) numera också rymmer Sigges brokiga familj.

För Sigges del innebär det här med att flytta att han kan börja om på nytt. I förra skolan hade han inga vänner. Verkligen inga kompisar att hänga med. I Skärblacka ser han möjligheten att efter sommarlovet kunna börja 6:an i nya skolan och bli populär. Eller åtminstone kunna snacka med sina klasskompisar utan att de kollar på honom som vore han ett freak. Så, Sigge har exakt 59 dagar på sig att bli populär. Men hur gör man? Kan man ens googla det? Sigge försöker. Och de tips han får ser han till att praktisera i verkligheten.

Men hela Sigges plan riskerar att gå om intet när han kraschlandar med sina inlines i Junos rabatt. Juno, som är lika gammal som Sigge, driver nämligen Skärblackas mest följda Instagramkonto - Blacka News där hon lägger ut händelser och nyheter i Skärblacka. Och gissa om den där kraschlandningen får många likes! Det är inga smickrande bilder precis och Sigge beslutar sig för att hämnas. Han stjäl helt sonika en trädgårdstomte som står i Junos föräldrars trädgård, skapar ett Instagramkonto som han kallar Runawaygnome och börjar lägga ut bilder på tomten på äventyr. Juno blir vansinnig!

Trädgårdstomte-grejen må vara stulen från Amélie från Montmartre, men detta är bara en av alla episoder i boken som är sjukt roliga. Jägerfelds humoristiska träffsäkerhet och tajming är underbar och Mitt storslagna liv är verkligen en bok som man blir helt varm i hjärtat av. Man kan inte annat än att helt älska Sigges färgstarka familj. Lillasyster Majken som pratar så högt så att allt hon säger är skrivet med versaler, mormor Charlotte som vägrar bli kallad mormor, lillasyster Bobo som älskar Elvis Presley. Och så Krille Maräng som drömmer om att bli filmregissör. Här är så mycket att gilla!

Men precis som med Jägerfelds andra barn- och ungdomsböcker finns ett allvar i bakgrunden (om än kanske inte lika allvarligt och tungt som tidigare) som gör att man vurmar lite extra för Sigge. För Sigge är ju den här killen som inte riktigt följer normen och mallen, han som inte riktigt passar in och som därför hamnat lite utanför och som därför nu plågas av en stor osäkerhet och rädsla för att allt kommer att upprepa sig i nya skolan. Han vill så gärna bli populär men, som Krille Maräng säger: "...vad är det viktiga med att vara populär? Är det inte vänner man vill ha?" Och har Sigge inte redan fått minst en vän i Skärblacka?

onsdag 6 november 2019

Mango och Bambang

Länk till adlibris och bokus
Mango bor i en stor stad högst upp i ett högt hus. En dag fastnar Mango mitt i en trafikstockning och när hon tränger sig förbi bilar, cyklar och uppretade stressade människor upptäcker hon orsaken till trafikstockningen. På gatan ligger en tapir. En väldigt rädd och ängslig tapir som bara blir ännu räddare och ängsligare av allt oväsen runt omkring sig. Mango är den enda som verkar förstå situationen och kan tala tapiren tillrätta och få den stackars tapiren att flytta på sig så att stadens stressade människor kan fortsätta stressa vidare. Tapiren som heter Bambang får komma hem till Mango och så inleds vänskapen mellan de båda. Mango tar hand om Bambang och lär honom att vara modig. Och Bambang inger i sin tur Mango mod när det väl gäller.

Absolut ingen gris är första boken om den charmiga duon Mango & Bambang och är skriven av Polly Faber med illustrationer av Clara Vulliamy i svart, vitt och lila. Stilmässigt påminner Mango & Bambang mig om Chris Riddells Ottolina-böcker som ju också är rikt illustrerade i enkel färgskala. Och precis som Ottolina är det här en förtjusande berättelse som man blir glad av att läsa.


Världarnas krig

Länk till adlibris och bokus
H.G. Wells Världarnas krig gavs ut redan 1898 och berättar om hur marsianer invaderar jorden. Den har efter första publiceringen getts ut på nytt ett flertal gånger men också filmatiserats och dramatiserats för radio. Mest känd är kanske den radiodramatisering från 1938 som orsakade panik då dramatiseringen var så realistisk så att folk som lyssnade faktiskt trodde att den skildrade verkliga händelser.

Berättelsen börjar med att man observerar ovanlig aktivitet på Mars yta. Därefter slår ett antal plåtcylindrar ner på jorden och marsianerna försöker ta sig ut. Människor försöker närma sig, de har hissat sina vita flaggor, men marsianerna har inga fredliga avsikter och börjar utplåna allt levande i sin närhet. Paniken är total för trots att militären sätts in har människorna inget att sätta emot de tekniskt överlägsna marsianerna.

Det som till sist tar kål på marsianerna är något så obetydligt som bakterier. Marisanerna må vara överlägsna med sina stridsmaskiner, men de är inte rustade för ett liv på jorden.

Jag förstår mycket väl varför Världarnas krig har blivit en klassiker. Det går att analysera berättelsen fram och tillbaka och skulle kunna skrivas spaltmeter om den och diskuteras minst lika mycket. Och det säger jag efter att "bara" ha läst den här förkortade, lättlästa och grafiska bearbetningen från Hegas. Ta bara jämförelsen med dagens informationssamhälle. I boken tar det flera dagar för nyheterna att sprida sig. Tänk den panik som skulle utbryta om det utspelats sig i nutid. Jag är hänförd och jag tänker helt klart läsa de två andra titlarna av H.G. Wells som Hegas gett ut, Den osynlige mannen och Tidsmaskinen som kom ut nu i höst.

måndag 4 november 2019

Alla små lögner

Länk till adlibris och bokus
Lova och hennes pappa har på grund av pappans jobb flyttat till en ny stad. Lova tycker att den nya lägenheten är liten och ful, att hon har fula kläder och hon oroar sig för att inte passa in i nya klassen. När Lova ska till skolan första dagen upptäcker hon att hunden Bästis har tuggat ett stort hål i hennes jacka. Så kan hon ju inte se ut, och därför lämnar hon jackan hemma när hon ska till skolan.

På vägen går hon förbi en butik som hängt ut ett ställ med jackor. Rätt snygga jackor. I Lovas storlek. Ett infall och så har Lova tagit en av jackorna. Det är det första misstag Lova gör och därefter är spärrarna som borta och Lova börjar trassla in sig i den ena lögnen efter den andra. Till exempel säger hon till sina nya klasskompisar att hon bor i den rosa slottsliknande villan bredvid skolan (och hon bjuder dessutom in sina nya klasskompisar!) men det hon ångrar mest av allt är att hon ljuger om sin mamma.

Alla små lögner av Anna Johansson handlar om det svåra i att komma ny till en klass och vilja passa in. Att man kanske friserar sanningen ibland är inte så ovanligt, men i Lovas fall så blir det bara katastroffel. Hennes små lögner blir gigantiska när sanningen hinner ikapp och man våndas med Lova samtidigt som man stundom tycker att hon bara borde skärpa sig. Till slut får hon tack och lov hjälp att nysta sig ur lögnerna.

Jag hade skummat några recensioner av Alla små lögner och mest läst lovande ord om boken. Men dessvärre kommer jag själv inte att fylla på med några lovord. Ämnet och själva berättelsen i sig om Lovas osäkerhet och vilja att passa in är det i och för sig inget fel på, men jag kan inte låta bli att tycka att allting blir för osannolikt och överdrivet även om tanken är att det ska vara roligt. Dessutom är delar av boken inte speciellt välskrivna med bland annat ensidiga karaktärer. Så, njä. Inga lovord från min sida.

Spöket på Canterville

En spökhistoria hann jag med att läsa under läslovet! Oscar Wildes Spöket på Canterville är en klassiker och en känd berättelse. Jag vet att jag läst denna som barn, men att den var
så rolig, det hade jag antingen glömt eller så förstod jag möjligen inte humorn när jag var liten!

Spöket på slottet Canterville har i flera hundra år fått härja fritt. På sin meritlista har Sir Simon, som han heter, ett flertal dåndimpar och ett och annat dödsfall som skrämts ihjäl efter att ha konfronterats med den huvudlöse hertigen, skeletthänder eller skrammel med kedjor. Men spökets storhetstid är ett minne blott  den dagen en amerikansk ambassadörsfamilj flyttar in på slottet. Ambassadören själv, Hiram B. Otis, avfärdar varningarna om hemsökelserna som nonsens och påhitt. Men likväl står Sir Simon en kväll framför ambassadören. Herr Otis blir dock ingalunda skrämd utan tycker istället att spöket ska smörja sina gnisslande kedjor så att de inte ska föra ett sådant förfärligt oväsen mitt i natten.

Efter flertalet fruktlösa försök att skrämma slag på slottet Cantervilles nya invånare börjar det stackars spöket istället undvika familjen och framför allt de yngsta barnen som är rent förfärliga och till och med skjuter ärtor på honom! Aldrig någonsin i spökets långa liv har han upplevt något så förfärligt och nedslående. Vad är väl ett spökes liv värt att leva om ingen tar honom på allvar?

torsdag 31 oktober 2019

Mellan oss

Länk till adlibris och bokus
Minna ska börja 7:an. Nu har hon möjlighet att välja vem hon ska bli. Hon har redan aktivt valt bort sin gamla kompis genom att välja att inte gå i matteklassen. Men vem ska hon då hänga med? I nya klassen går Jessica från Minnas gamla klass och som av alla betraktas som både snygg och cool. Jessica är precis som Minna skulle vilja vara. Milou kommer från en annan skola. Hon är utåtriktad och det klickar genast mellan Minna och Milou. Efter ett tag tillkommer Elin och tillsammans drömmer de om att bli Någon. Någon som andra ser upp till och som andra vill vara som. Som Jessica. Det handlar om att vilja vara erfaren, ha blivit kysst, ha haft en pojkvän. Allt det som ger status när man går på högstadiet. Att komma ifrån att vara den som andra himlar med ögonen åt, skrattar åt. Men för Minna räcker det inte. De nya kompisar är inte tillräckliga för henne. Minna är villig att ge upp mycket av sitt gamla jag för att bli den hon vill vara. Men hur mycket krävs innan det blir för mycket?

Sandra Beijers Mellan oss handlar om att växa upp. Om att befinna sig mellan barndomen och tonåren. Det här är en tid i ens liv där mycket är jobbigt, allting är svårt. Det går inte att göra rätt. Och man plågas med Minna och alla hennes val som inte alltid blir rätt.

Jag gillar Beijers ordfattiga språk, som samtidigt är rikt. Här finns mycket att läsa mellan raderna. Tyvärr har boken ett stort problem. Vem är den skriven för? Vem ska läsa den? Förlaget säger Unga vuxna, men jag vet inte om de kommer att tilltalas av handlingen. Att läsa om att börja sjuan känns inte så angeläget för en som rätt nyligen passerat de där hemska tidiga tonåren. Det är knepigt med målgruppen för språkmässigt tror jag inte heller att boken lämpar sig för någon som går på högstadiet och som eventuellt skulle kunna känna igen sig i och sympatisera med huvudpersonen.

Först efter att jag började tänka bort det här med målgruppen började jag själv gilla boken. För det här är ju min uppväxttid! Det är solklart 1990-talet. (vilket jag inte tror att alla tonåringar förstår referenserna till) Då gick jag också på högstadiet. Jag känner igen modet med Björk-bollar i håret, svarta sammetsband runt halsen, plaststjärnorna i taket och så vidare. Kan det vara en bok för 80-talister som vill känna sig nostalgiska när de tänker tillbaka på sin egen uppväxt på 90-talet? Kanske.

onsdag 30 oktober 2019

Hallonbacken

Länk till adlibris
Hallonbacken är ett sanatorium till vilket tuberkulossjuka stadsbarn kommer för att vila, äta och andas frisk luft. Stina är en sisådär tio år gammal och hon vet att hon nog kommer att dö snart. Hon har nämligen lungsoten som gör att hon hostar tills det kommer blod. Trots att Stina kommer från ett fattigt hem så erbjuds hon att komma till Hallonbacken och få behandling.

Stina har fått veta att hon och andra fattiga barn valts ut att komma och bo på Hallonbacken för att läkarna vill prova nya behandlingar. Därför kostar det inget för Stinas familj att låta henne vårdas på Hallonbacken. Att komma till Hallonbacken är som att komma till ett slott i jämförelse med det fattiga hemmet som hon delar med mamma och sex syskon i Helsingfors. Men varför är det inga andra barn på Stinas avdelning? Varför är det ingen annan alls på Stinas avdelning? Hon känner sig så väldigt ensam och övergiven i den stora sovsalen. Hon skriver brev hem, men får inga brev tillbaka. Det är först när Ruben dyker upp mitt i natten som Stina för första gången träffar en jämnårig på Hallonbacken. Ruben har varit på Hallonbacken länge och kan berätta allt om sanatoriet och de som jobbar där. Han berättar också om den hemska branden som inträffade för ett par år sen och som gjorde att man fick stänga Hallonbacken.

Till en början verkar läkarnas behandling väl på Stina, men efter att först ha varit på bättringsvägen blir Stina åter allt sämre. Stina förbereder sig på att dö och skriver ett sista brev hem att det nog är dags att säga farväl nu.

Eva Frantz vet att utnyttja sanatoriets miljöer med stora tomma salar, långa ekande korridorer och vitklädda stränga sjuksköterskor för att skapa rätt stämning. Hallonbacken kan läsas som en berättelse om fattigdom, sjukdom och orättvisor förr i tiden som övergår till att bli en spännande rysare. Det är fängslande och jag tyckte mycket om boken. Jag blev tipsad om Hallonbacken av en kollega: "Som om Astrid Lindgren hade skrivit Rum 213", sa han, och ja, det ligger verkligen nåt i det.

onsdag 23 oktober 2019

Bli kvar

Länk till adlibris och bokus
Lukas vaknar upp bredvid Sophie. Sophie som är hans bästa vän och som han känt så länge och som han varit hemligt kär i hur länge som helst. Igår kysstes de för första gången. Idag flyttar Sophie trettio mil bort till Göteborg för att plugga. Tajmingen är med andra ord inte den bästa.

Lukas ska stanna kvar och jobba på den lilla värmländska orten som de vuxit upp i. Han har ingen längtan bort som så många andra i hans ålder. Som kompisen Daniel som redan är borta. Eller som Sophie. Måste man vilja flytta, resa bara för att alla förväntar sig att man ska vilja det? Gång på gång måste Lukas försvara sitt val att stanna på den lilla orten. Varför kan det inte vara okej att stanna kvar, bara vara nöjd med det man har?

Lukas vet att det inte räcker för Sophie. Hon vill bort. Även nu efter igår. Räcker inte Lukas till för henne? Hon kanske inte är tillräckligt kär? Alla dessa tankar mal fram och åter i Lukas medan han kör Sophie och hela hennes pick och pack den långa vägen till Göteborg. Det var tänkt att det skulle bli en mysig roadtrip, fikastopp och prat. Men inom Lukas stiger osäkerheten istället. Går det att följa sin egen väg samtidigt som man följer sitt hjärtas väg?

Bli kvar av Maja Hjertzell är en kort roman, hela berättelsen utspelar sig under mindre än ett dygn, som handlar om kärlek och vänskap och om att välja rätt väg i livet. Jag tror boken bäst passar i händerna på målgruppen unga vuxna. Jag tyckte om Bli kvar, men blev inte så engagerad i berättelsen som jag trott att jag skulle bli. Men jag är nog bara för gammal.

onsdag 16 oktober 2019

Knäckarbanketten

Länk till adlibris och bokus
Det var en gång två hertigar, hertig Ludbert och hertig Odbert, som var tvillingbröder och som ständigt låg i luven på varandra. Redan när de låg i sin mammas mage slogs och bråkade de och under hela sin uppväxt avskydde de varandra innerligt. Inte ens vid sin moders dödsbädd kunde de hålla sams och efter att deras mor gått bort och det stora slottet gått i arv till bröderna delade de helt enkelt upp slottet mellan sig genom att bygga en mur tvärs genom hela slottet för att på så sätt slippa varandra.

Många år senare beslutar sig hertig Ludbert för att ställa till med en enorm fest för att fira att hans nya lustgård står färdig. Det ska hållas bankett i dagarna tre, tjusiga gäster från när och fjärran är bjudna och det ska serveras galanta maträtter, den ena mer överdådig än den andra. Det här ska bli århundradets fest - en riktig knäckarbankett! Men när hertig Odbert får höra talas om banketten kan han inte låta bli att nästla sig in bland gästerna i syfte att förstöra för sin bror.

Hertig Ludberts dotter Ottilia och Amund, en kökspojke vars huvuduppgift är att mata grisarna är den här sagans ofrivilliga hjältar när de blir indragna i hertig Odberts fula spel och hamnar mitt i livsfarliga äventyr där det gäller att akta sig för vidunder och monster, högfärdiga hertigar och snörvlande mopsar.

Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med illustratören Emil Maxén åstadkommit ett spännande äventyr skrivet efter sagans alla konster och regler. Knäckarbanketten utspelar sig under den överdådiga och svulstiga barocken. Språket innehåller en del ålderdomliga ord så sagan kan med fördel högläsas för att förklara dessa. Språket är också kryddad med ordvitsiga namn som Greve von Fiesk, Markisinnan von Tissehl-Tassehl och i sagan får läsaren lära känna både kända och mindre kända vidunder, det ena blodtörstigare än det andra. Men slutet gott allt gott, som det ju heter i sagans värld.

Husets hjärta

Länk till adlibris och bokus
Signe, som är rätt nyinflyttad, har blivit kompis med Ninni och de är ute och går när de överraskas av ett riktigt oväder. Störtskurarna och åskan gör att de inte bara kan stå och huka under ett träd. De måste söka skydd! Det enda stället som erbjuder skydd är det där gamla förfallna huset som skulle verkat helt övergivet om det inte vore för att ett fönster står öppet.

Ingen öppnar när de knackar på men när Signe provar dörrhandtaget går dörren upp. Inne i huset är det inte lika fallfärdigt, och värmen är på så nog måste det bo någon här ändå? Men trots att Ninni och Signe både ropar och letar ger sig ingen till känna. Och ändå står ett tänt stearinljus och lyser på ett bord. Samtidigt som de tar sig upp på ovanvåningen sköljer en enorm trötthet över dem båda. Det är som att huset suger ur dem all energi. Nu berättar Ninni att det alltid gått historier om det här huset. Om folk som gått in och aldrig kommit ut igen. Signe och Ninni inser att de måste lämna huset även om det fortfarande regnar ute. Men när de ska gå ut är dörren, som tidigare stod olåst, stängd och låst. Och när de provar att öppna fönsterna för att ta sig ut den vägen går inte det heller. Det går inte ens att krossa glaset. Enda sättet att komma ut ur huset är att besegra det. Hitta husets hjärta och förstöra det!

Husets hjärta av Mårten Melin är en oerhört snygg bok. Detta tack vare Mattias Olssons illustrationer som samspelar med berättelsen. Berättelsen börjar snällt och beskedligt men Melin smyger in den kusliga stämningen som stegrar sig till att bli riktigt obehaglig ju längre in i berättelsen man kommer. Det går snabbt att läsa Husets hjärta, och passar utmärkt för någon som vill ha en snabbläst bok med relativt enkelt språk.

måndag 14 oktober 2019

Väsenologi

Länk till adlibris och bokus
Vättar och väsen av alla de slag är ett ämne som väcker nyfikenhet och intresse hos både gammal och ung. Ingela Korsell har skrivit Väsenologi, en faktabok om väsen i nordisk folktro som riktar sig till alla intresserade i åldrarna 9-99 år. Tolv av våra vanligaste väsen i nordisk folktro presenteras utförligt med ett faktablad och illustration av Reine Rosenberg, sen en personlig
berättelse där Ingela Korsell berättar en historia som antingen är återberättad för henne eller delvis självupplevd. Därefter följer ytterligare en sägen om väsendet i fråga. Det är informativt och sakligt men inte utan att också lyckas med att vara lite skrämmande.

Förutom att man i boken får lära sig om lindormar, mylingar, vättar och andra både farliga och ofarliga väsen så tycker jag att en av de riktigt bra grejerna med Väsenologi är att Korsell förklarar vad folktro är. För tron på väsen och magi hade givetvis en funktionen i äldre tiders samhällen. Tron på näcken skulle hålla barn borta från vattendrag så att de inte ramlade i och drunknade, tron på bortbytingen var ett sätt att hantera varför man fått ett funktionshindrat barn. Idag förlitar vi oss på det vetenskapen kan berätta för oss om till exempel fenomen och sjukdomar, men det betyder inte att vi inte har kvar några sägner eller någon folktro. Allt går så klart inte att förklara och fortfarande finns det mycket i vår värld som skrämmer.

måndag 7 oktober 2019

Thornhill

Länk till adlibris och bokus
Pam Smys Thornhill är en spökhistoria utöver det vanliga som berättas i både ord och bild. I en dagbok från början av 1980-talet får vi läsa om Mary som bor på Thornhill, ett institut för föräldralösa flickor. Mary blir på ett utstuderat vis mobbad av en av de andra tjejerna på Thornhill och håller sig därför mycket för sig själv. Hon är extra utsatt eftersom hon lider av partiell stumhet och inte kan berätta om allt hon utsätts för. De vuxna på institutet verkar mest tycka att Mary är till besvär och från dem får hon varken mycket stöd eller hjälp.

Ella har precis flyttat. Från sitt sovrumsfönster kan hon kika in i grannhuset Thornhills parkliknande och övervuxna trädgård. Huset har stått övergivet länge och är igenbommat. Men från ett rum högst upp i huset lyser det från ett fönster och i trädgården skymtar Ella en flicka. Ella blir nyfiken och hittar en väg in till Thornhill. Så hittar hon Marys dagbok och börjar läsa om Marys sorgliga öde.

Thornhill är originell på så vis att den kombinerar två berättelser i två olika format men som ändå vävs in i varandra. Boken är en riktig tegelsten, men går tack vare sin utformning rätt snabbt att läsa. Förutom att illustrationerna i sig berättar en historia förstärker de den skrivna texten på så vis att de sätter stämningen för de båda berättelserna. Thornhill erbjuder en riktig läsupplevelse!


onsdag 2 oktober 2019

Den svarta boken

Länk till adlibris och bokus
Gabriel och hans mamma har precis flyttat från Stockholm till Frösön i Jämtland. På sin förra skola var Gabriel mobbad men här i lilla Frösön har han chans att få börja om på nytt. I nya klassen går Valter. Gabriel känner igen sig väldigt mycket i Valter för i den här nya klassen är det Valter som är den mobbade. Men även om Gabriel vet hur jobbigt det måste vara för Valter så vågar han inte göra nåt när mobbarna ger sig på honom. Han kan bara stå vid sidan om och titta på. Men kanske finns det ett sätt?

I källaren till nya huset har Gabriel hittat en svart anteckningsbok. Boken är så svart så att det nästan ser overkligt ut, som om den var ett fyrkantigt svart hål som svalde allt ljus runt omkring sig. I boken finns bara tomma blanka sidor. Och så ett namn och en adress till en Allan Lundmark. Men när Gabriel letar upp adressen så finns där ingen Allan och där har heller aldrig bott någon Allan på adressen. Bara en äldre ensam kvinna i en väldigt stor lägenhet.

Några dagar senare använder Gabriel anteckningsboken för att skriva upp adressen till en granne, men när Gabriel lite senare försöker kontakta grannen är det som om hon har försvunnit, eller snarare aldrig någonsin funnits. Det är ingen som ens kan minnas henne. Så tar sakta en idé form i Gabriels huvud. Tänk om han skulle kunna få skolans värsta mobbare, han som hela tiden är på Valter, att försvinna?

Gabriels ambition är att använda den svarta boken till att göra gott. Men känslan av makt, att kunna bestämma över någon annans existens och att därigenom kunna bli den person han själv önskar att han var, är berusande och konsekvenserna blir större än Gabriel någonsin kunnat föreställa sig.

Den svarta boken av Peder Nääs Sundemyr är spännande och ljuvligt obehaglig och väcker tankar om bland annat makt och identitet. Boken är lättläst och språkligt passar den för åldersspannet 9-12 men med tanke på handlingen vill jag nog hellre sätta boken i händerna på någon i åldern 11-14.
 

tisdag 1 oktober 2019

Bortförd

Länk till adlibris och bokus
Saga och Sigrid är bästisar och bor dessutom grannar med varandra. Sigrid har fastnat för det nya onliespelet S som i skräck och spelar det i stort sett hela tiden. Det är knappt hon har tid för Saga längre. Från sitt sovrumsfönster kan Saga se Sigrid sitta i sitt rum framför laptopens blåa sken mest hela tiden. S som i skräck går ut på att överleva en monsterattack och det har blivit superpopulärt på kort tid. Det är många som spelar. Saga har öppnat ett konto, men har inte testat att spela än. Hon är helt enkelt inte så intresserad.

En dag försvinner Sigrid spårlöst. Man letar igenom huset, trädgården, grannskapet. Ringer runt och frågar om någon sett Sigrid. Men det finns inga spår efter henne. Saga vet inte heller vad som kan ha hänt. Men hon vet att det inte är lönt att leta. För ena sekunden fanns hon i sitt rum. Andra sekunden var hon borta.

När Sigrids pojkvän Hugo får veta blir han förskräckt. Det går ett rykte om att flera personer som spelar S som i skräck försvunnit. Precis som Sigrid. Vad är det som händer egentligen?

Bortförd är första delen i Ewa Christina Johanssons trilogi S som i skräck en rätt bra otäck historia som snabbt fångar läsaren. Spänningen hålls uppe berättelsen igenom och slutet bäddar för en fortsättning. Bortförd är utgiven av Hegas förlag och boken ligger på en mellannivå i lättlästhet. En van läsare har med andra ord inga problem att sluka den här boken.

torsdag 26 september 2019

Önskebrunnen

Länk till adlibris och bokus
Ryan, Josh och Chelle missar bussen hem efter att i hemlighet ha stuckit till Magwhite, en ort med dåligt rykte som får alla föräldrar att stelna till om man råkar nämna platsen. Det går en senare buss som de kan ta även om de då måste ljuga ihop en historia för sina föräldrar om varför de kommer sent, men det som är värre är att de inte har pengar till nästa buss. Biljetterna de har gällde bara för bussen som de nu missat. De är så körda!

Men som vanligt har Josh en plan. I Magwhite, undangömt i en skog, finns en gammal önskebrunn, en sån som man kastar mynt i om man önskar sig något. Ner i denna klättrar Josh och skopar ihop tillräckligt med mynt för att täcka resan hem. Gänget hinner med nästa buss och kan pusta ut. Men vad de inte vet är att de genom att stjäla mynten från brunnen väckt det väsen som bor i brunnen.

Ganska så snart börjar märkliga saker att hända. Ryan får fula brännsår på sina händer, Chelle blir helt plötsligt ett medium för andra människors tankar och Josh orsakar störningar på telefonlinjer och får glödlampor att explodera. Det här brunnshäxans sätt att styra barnen. För när kompisarna stal mynten, så stal de också önskningarna som brunnshäxan förpliktigat sig att uppfylla. Och därmed måste nu Josh, Ryan och Chelle betala tillbaka och vara de som uppfyller önskningarna i häxans ställe. Oavsett vad det rör sig om och oavsett vad som krävs.

Önskebrunnen är enligt mig inte Frances Hardinges bästa. Men den är originell, fantasifull och stundtals väldigt mörk precis som Gökungen och Lögnernas träd. Boken är enligt förlaget klassad som en bok för 9-12-åringar, men jag tycker både handling och språk är något avancerad för denna ålder, så snarare en bok från 12-13 år.

onsdag 25 september 2019

Det andra inte ser

Länk till adlibris och bokus
Toves mamma har köpt ett gammalt knarrigt hus i Rättvik. Hit, till mammans gamla hemtrakter, flyttar Tove, mamma och Toves storasyster Vivi för att börja om. Få en nystart. Med sig har de Toves mormor, Tekla, en mormor som den nu sjuttonåriga Tove knappt haft någon kontakt med under sin uppväxt men som varit med om en hemsk olycka och därför behöver tas om hand om.

Tove har alltid sett sådant som andra inte ser. Hon kan se de döda. För Tove är den här förmågan inget konstigt, inget skrämmande. Det är bara så det är. Toves pappa trodde på henne, men Toves mamma förstår inte och vill helst inte höra talas om det. Tove känner direkt att huset har en historia, men det är först när hon får den mörka historien berättad för sig som hon förstår att här finns händelser i det förflutna som behöver bli uppklarade.

Christoffer Holst har skrivit Det andra inte ser, en bok jag gillade mycket. Redan från början vilar en tung stämning över familjen och beslutet att flytta. Det är en familj som klarat sig genom en kris och som försöker få vardagen att fungera på nytt.

Holst tar fördel av familjen förflutna och tillsammans med ett höstmörker utanför bäddar han sedan stämningen för det riktigt kusliga. Scener med badkar som fylls till brädden varje kväll, ansikten utanför fönstret i höstmörkret och blöta fotspår på golvet är lätta att visualisera. Underrubriken till Det andra inte ser lyder: En spökrysare. Och det är precis det man får. Perfekt att kura med i höstrusket!

tisdag 24 september 2019

Kommissarie Gordon

Länk till adlibris och bokus
Någon har stulit alla nötter som ekorren samlat under hösten och som han skulle ha hela långa vintern! Då brottet skett i den kände kommissarie Gordons polisdistrikt tar den trötte paddan givetvis sig an fallet. Trots att kommissarie Gordon allra helst hade suttit inne, druckit te och ätit kakor är det viktigt att tjuven tas fast. Det har faktiskt rapporterats om liknande nötstölder i andra delar av skogen.

Men under bevakningen av brottsplatsen fryser kommissarien fast i en snödriva och därför kan han inte heller stoppa en mus som mitt framför ögonen på Gordon smyger iväg med en nöt. Men musen är nu inte den förmodade nöttjuven. Den lilla musen har endast tagit en nöt för att försöka dämpa de värsta hungerskänslorna. Efter att ha hjälpt Gordon loss får musen följa med till kommissariens polisstation där det beslutas att musen ska fåp hetta Paddy och bli Gordons assistent. För är det något kommissarien behöver så är det en pigg och alert hjälpreda!

Det första fallet är Ulf Nilssons första bok om Kommissarie Gordon, en väldigt mysig och lagom snäll deckargåta för lågstadiet. Förutom själva fallet - nötstölden, så är Det första fallet också en fin berättelse om mod och vänskap.

Midsommarmorden

Länk till adlibris och bokus
Sjuttonårige Ossians stora intresse är true crime och seriemördare. När det är dags att göra projektarbete i gymnasiet väljer Ossian att göra en film om de så kallade Midsommarmorden som utspelade sig i hans trakter i slutet av 1980-talet.

Det var en midsommarhelg som tre ungdomar tältade vid sjön Glimten. Två av ungdomarna blev knivhuggna till döds medan den tredje lyckades fly genom att kasta sig i sjön och simma iväg. Han vittnade sedan om hur mördaren var iklädd en grismask. En man greps för morden, trots avsaknad av teknisk bevisning, men begick självmord kort därefter.

Ossian har gjort noga research inför filminspelningen, läst på om fallet och gjort intervjuer med en reporter som skrivit en bok om Midsommarmorden. Det är när Ossian ska spela in några av scenerna från mordnatten som han inser att allt i polisutredningen inte stämmer och Ossian börjar tvivla på om rätt man verkligen dömdes.

När en person som kallar sig X hör av sig till Ossian med information om midsommarmorden som ingen annan än någon som var på plats när morden begicks borde känna till blir Ossian säker på att morden faktiskt aldrig blev lösta för tjugofem år sedan. Så vem är X? Och är X den verklige mördaren eller någon som bara vill hjälpa Ossian?

Magnus Nordin briljerar med Midsommarmorden! Nordin skriver förvisso spännande böcker, men med något ojämnt resultat, det är inte alltid de fallit mig i smaken. Midsommarmorden kan var den bästa bok jag läst av honom. Det här är en riktig mordgåta som får mig som läsare att själv försöka koppla samman ledtrådarna som serveras genom de intervjuer Ossian gör, textutdrag ur reportage om morden och filminspelningens manus. Det är ett härligt driv och hög spänningshalt genom hela berättelsen och det bästa är att lösningen på gåtan inte alls är den man förväntar sig.

måndag 23 september 2019

Sitt, Pyton!

Länk till adlibris och bokus
Sitt, Pyton! är skriven av Anna Ehn och Mia Öström och är första boken i serien Valpvarning, en humorserie för lågstadiet som passar från åk två ungefär, eller när man börjar känna sig säker på de enklaste kapitelböckerna.

Anettes mamma har fått nytt jobb vilket innebär att familjen måste flytta till stan och där finns absolut inga kompisar! Som tröst lovar Anettes mamma en överraskning. Eftersom Anette har önskat sig en pytonorm så länge hon kan minnas så tror och hoppas hon av hela sitt hjärta att det är en orm hon ska få. Men inte. Besvikelsen är enorm när det visar sig att Anette ska få en hundvalp.

Valpen får heta Pyton och blir Anettes ansvar. Hon ska gå med honom på valpskola och lära honom att lyda, vilket inte är det lättaste med en yster valp som bara far runt, tuggar sönder mattor, kissar inne och aldrig lyssnar. Hur grannen Stella kan tycka att Pyton är helt bedårande är för Anette en gåta.

Sitt, Pyton! har en berättarton som drar åt dagbokshållet och påminner på sätt och vis om jargongen i Dagbok för alla mina fans. Jag har svårt att få en helt tydlig bild av huvudpersonen. Det ges inga ledtrådar om hur gammal Anette är, men med tanke på målgruppen tänker jag mig en tjej i lågstadieåldern. Och därför blir det lite konstigt att en tjej på högstadiet (Stella) vill hänga med Anette. Som före detta hundägare lät detta som en rolig bok med mycket igenkänning, och det är det förvisso, men så himla roligt lyckas det nu inte riktigt bli. Mitt betyg blir blott ett Nja.

fredag 20 september 2019

Fallet Anna Frid

Länk till adlibris och bokus
Fallet Anna Frid är en klassisk mordgåta som börjar med att Fru Ek när hon en vintermorgon ska hämta tidningen finner grannflickan Anna Frid död intill några blomlådor. Kvällen innan har det varit föräldrafri fest i villan där Anna bor, det har spelats hög musik, druckits alkohol och ungdomar har kommit och gått under kvällen. Först klockan tre på natten tystnade musiken.

Det blir polisen Erik Glad som får utreda dödsfallet. Anna Frid gick andra året på gymnasiet, hade pojkvän, var populär och omtyckt och därför är det något av en gåta varför någon skulle vilja göra Anna illa. Efter vittnesförhör och kartläggning av Annas liv pekar spåren än åt den ena personen än åt den andre. Det är många som skulle kunna ha motiv att mörda Anna, men en efter en avskrivs de misstänkta. Fallet Anna Frid ser ut att bli synnerligen svårlöst.

Martin Palmqvist har skrivit Fallet Anna Frid för LL-förlaget och berättelsen är relativt omfångsrik för att vara en lättläst bok. När man skriver lättläst är det av stor vikt att författaren inte använder för långa eller krångliga ord. I Fallet Anna Frid har Palmqvist också varit mån om att namnen ska vara enkla och ofta enstaviga. Detta tillsammans med användningen av Fru (Fru Ek) ger åtminstone mig en del pilsnerfilms-vibbar och de bilder jag får under läsningen är snarare från ett äldre tiders Sverige än från den nutid som det är meningen att berättelsen ska återspegla. Något olyckligt kanske. Eller möjligen småmysigt.

torsdag 19 september 2019

Den som vaktar gården

Länk till adlibris och bokus
Förr i tiden trodde folk på tomtar eller vättar. Dessa varelser var väldigt små men samtidigt väldigt starka och de visade sig gärna inte för människorna. Varje gård hade en egen gårdstomte eller gårdsvätte som hjälpte till när det behövdes. Men han hjälpte bara till om gården och djuren sköttes som de skulle. Så länge detta gjordes och så länge man höll sig väl med gårdstomten så var det inga problem, men skulle man råka förarga gårdstomten kunde han se till att hämnas. Rejält.

Med utgångspunkt från denna gamla nordiska folktro har Kerstin Lundberg Hahn skrivit Den som vaktar gården. Linns farmor bodde på en gammal gård. Nu har Linns farmor gått bort och familjen har ärvt gården. En helg samlas Linns familj och Linns fasters familj för att röja och rensa lite och diskutera vad man ska göra med gården nu. Det snackas också om att riva det gamla stallet. Men Linn kommer ihåg vad farmor brukade berätta om tomten, han som vaktar gården och som hon menade bor under stallet. Tomten glömmer inte en oförrätt i första taget och hans makt ska inte underskattas.

Den som vaktar gården är en lättläst kort bok som med sitt ringa omfång ändå hinner med att kittla fantasin tillräckligt för att skapa en småryslig stämning.

Den där Jonny Jonsson Johnsson

Länk till adlibris och bokus
Om man har en mamma och en pappa som inte ens kunnat komma överens om vad deras barn ska heta i efternamn så är det kanske lika bra att de inte längre lever ihop. Till skillnad från många andra skilsmässobarn som önskar att deras föräldrar ska bli ihop igen så oroar sig Jonny snarare över möjligheten att hans föräldrar blir tillsammans igen.

Som om det inte vore tufft nog att ha två nästan likadana efternamn så säger dessutom Nicolai att alla killar med namn som slutar på y blir kriminella. Landets fängelser är överrepresenterade av män som heter sånt som Conny, Sonny, Benny - eller Jonny. Nicolai är visserligen en idiot, men eftersom han går i Jonnys klass måste Jonny likväl stå ut med Nicolai och hans påminnelser om att Jonny är dömd till misslyckas.

Tyvärr verkar det inte bättre än att Nicolai verkar få rätt. För att råka säga att man är en åsna, högt, i klassrummet inför alla, räknas inte som det mest lyckade man kan göra. Och att råka slarva bort vänskapen med sin typ enda kompis är kanske inte heller den bästa merit att ha. Inte heller att, precis som Nicolai förutspådde, bli kriminell.

Den där Johnny Jonsson Johnsson är en av de roligaste böcker jag läst på länge. Elin Lindell skriver om dråpligheter och pinsamheter på ett smart och varmt sätt med perfekt tajming. Jag skrattade högt på mer än ett ställe under läsningen. Och hur glad blir jag inte när jag i baksidestexten läser att detta bara är första boken om Jonny Jonsson-Johnsson. En kan ju gissa att Jonny i nästa bok kanske kommer att ha börjat högstadiet. Och alla vet ju att livet är så mycket mer pinsamt på högstadiet. Det är som upplagt för fnissfest!


tisdag 17 september 2019

Gruvan

Länk till adlibris och bokus
Ellen och hennes familj ska tillbringa sommaren i en hyrd stuga på Utö. På tomten står ett gammalt skjul som Ellen bestämmer sig att sova över i och det är så hon upptäcker hålrummet mellan brädorna i ena väggen. Det är ett perfekt gömställe och här har någon gömt undan en bok. Det visar sig vara en dagbok skriven på sirlig och svårtydd skrivstil men Ellen ger sig den på att försöka tyda skriften och till slut har hon lyckats uttyda att bokens ägare hette Anton och att han var tolv år gammal när han började skriva i den 1848.

Trots att läsning inte är Ellens favoritsyssla och trots att det är svårt att tyda texten så fascineras hon av Antons berättelse och vill inget annat än att läsa i dagboken. Anton berättar om sitt liv på Utö i mitten av 1800-talet och hur han snart måste sluta skolan för att börja jobba i järngruvan på ön precis som sina äldre bröder. Anton vill allra helst fortsätta att studera, men den möjligheten existerar inte för en fattig gruvarbetarson som Anton.

I takt med att Ellen följer Antons öde upptäcker hon även ett olöst mysterium som Anton tycks ha lämnat efter sig. Kan Ellen möjligen se till att mysteriet får en upplösning trots att det hunnit gå hundrasjuttio år sen Anton skrev i sin dagbok?

Sara Lövestam nominerades till Spårhunden 2018 för Gruvan, en utmärkelse som tilldelas årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Men i ärlighetens namn så förstår jag faktiskt inte nomineringen för så värst mycket till deckare är nu inte Gruvan, även om förlaget säljer in den som det. Berättelsen har en rätt långsam upptrappning och det tar ett bra tag innan mysteriet sätter fart. Dessförinnan bygger Lövestam upp berättelsen i nutid som sedan vävs samman med Antons berättelse mot slutet. Gruvan är en mysig sommarlovsberättelse, spännande för den historiskt intresserade, men har inte alls samma tempo eller spänning som Skarven. Upplägget med en gammal dagbok är konventionellt och på det hela taget är Gruvan en trevlig och mysig bok. Fast så hemskt spännande? Nej, inte direkt.

onsdag 28 augusti 2019

Slutet

Länk till adlibris och bokus
Slutet har ett namn. Foxworth kallas kometen som är på väg att krocka med jorden och som kommer att utplåna vår värld. Morgonen den 16 september kommer kometen att komma in i jordens atmosfär och luften kommer då att bli så varm att allting förintas. När Slutet börjar så är det exakt fyra veckor och fem dagar kvar att leva. Hur hanterar man ett sådant besked?

Mats Strandberg låter oss följa två ungdomar genom deras sista dagar. Lucinda är döende i cancer och skriver om sista tiden i appen TellUs, en app som ska bevara människornas berättelser efter Slutet genom att skicka ut dem i rymden. När Lucinda fick sitt cancerbesked, långt innan någon kände till Foxworth, uteslöt hon sina vänner från sitt liv inklusive bästa kompisen Tilda.

Simon är nydumpad av samma Tilda som hellre än att tillbringa sista tiden med en pojkvän vill leva livet så fullt ut som möjligt. Med andra ord: hon vill träffa andra och ha kul medan hon kan.

Det är Tilda som oväntat för ihop Simon och Lucinda. Hon ger dem båda ett gemensamt mål att sträva efter, ett uppdrag som ger mening för dem båda deras sista tid i livet.

Strandberg har skrivit in en mordhistoria för att driva fram berättelsen i Slutet. Men det mest intressanta med Slutet är alla funderingar utifrån det preapokalyptiska perspektivet: hur reagerar människan om hon vet att hon ska gå under? Vilka samhälleliga funktioner sätts först ur spel? Går det att undvika kaos? Hur väljer man att tillbringa sista tiden? Och vem ska man tillbringa den med?

Det är mycket som trots allt fungerar mot slutet tack vare volontärer, plikttrogna människor, personer som förnekar det som kommer att ske eller ensamma människor som helt enkelt fortsätter att utföra sina dagliga arbetsuppgifter eftersom de ändå inte har någon annan att tillbringa sista tiden med.

Slutet är en bok som oundvikligen får mig att fundera på hur jag själv hade reagerat. Vad hade jag prioriterat? Precis som i boken tror jag att många inför en sådan här händelse hade vänt sig till religionen, sökt gemenskap med andra. Till sist måste jag säga att trots att man vet att alla dör så tycker jag ändå att bokens slut är rätt så fint.

fredag 16 augusti 2019

Majken, Majken

Länk till adlibris och bokus
Majken är nyinflyttad i området med pappa och lillebror. Hon har börjat första klass, börjat i en ny
skola och fått en ny fröken. Hon fantiserar om att få kompisar i nya klassen, kanske nån som ger henne ett smeknamn? Det hade varit roligt.

Majken gillar i och för sig att vara hemma själv och hon har lärt sig att hitta hem från skolan så att hon kan gå hela vägen själv. Ibland stannar hon utanför det nya huset och kikar in i lägenheten längst ned. Där bor det en tant som beter sig lite annorlunda. Majken har sett hur hon smugit in i en garderob och stängt om sig och hur hon har ätit tårta från sitt eget ansikte. När hon berättar för pappa förklarar han att äldre människor ibland blir lite konstiga när de blir gamla. Men Majken, pappa och lillebror bestämmer sig för att knacka på hos tanten och säga hej. Majken och tanten, som faktiskt inte alls är så konstig som man skulle kunna tro, blir kompisar.

Majken Majken, skriven av Lisa Hyder och med illustrationer av Louise Winblad, är en berättelse om vänskap, om att hitta en kompis och om vänskapen mellan gammal och ung. Det vilar ett allvar över berättelsen och efterhand framkommer det att Majkens mamma inte längre lever. Man kan känna och förstå saknaden och genom pappans sätt att vara förstår man hur tung vardagen ibland blir. Men samtidigt berättas detta på ett rakt och osentimentalt vis och jag tycker det känns lite skönt att det inte problematiseras mer utan mest berättas som ett faktum.

torsdag 3 januari 2019

Läsmål 2019

68 lästa böcker 2018 (ej bilderböcker inräknat) är långt under vad jag brukar snitta på ett år. Men så var 2018 också ett för min del ovanligt år. Jag blev mamma. (Så, ok, räka in ett par gravid- och nybliven förälder handböcker till läslistan) Det är omvälvande Det är fantastiskt! Men det är också fantastiskt vad lite tid det blir över för allt det där som man tycker om att göra. Som att läsa. Och sen skriva om de lästa böckerna i bloggen. Det är klart att det inte kommer som en överraskning att både tid och fokus förflyttas från en själv till ens barn när man blir förälder, det är en plattityd alla känner till, men, och här kommer ytterligare en plattityd, det är svårt att begripa i vilken omfattning detta sker förrän man själv är där. Den där livsomställningen. Ett nytt kapitel i livet brukar man ju kalla det. Och det kapitlet tar det lite tid att vänja sig vid.

Men jag har väl börjat släppa lite av den där frustrationen jag känt ibland över att det ibland tar månader innan jag hunnit skriva klart ETT blogginlägg (har för närvarande ett par tre utkast till bokrecensioner med hastigt nedskrivna tankar). Och istället njuter jag och känner desto större tillfredsställelse de gånger jag faktiskt lyckas posta något. Och jag ska inte heller glömma det faktum att jag faktiskt både orkar och hinner med att läsa, om än i ett något långsammare bokplöjartempo. Det är jag tacksam över. Det och att Storytel har väldigt många böcker i e-boksformat (perfekt vid amning, nattning och när lillen somnat för natten).

Så. Läsmål för 2019? Är det ens lönt att sätta några sådana? Med tanke på att jag faktiskt inte hade ett barn att ta hand om första halva av 2018 och därmed kunde upprätthålla mitt lästempo halva året så lär jag antagligen få ännu mindre läst under 2019. Så x antal lästa böcker som mål det stryker jag direkt. Istället sätter jag som mål att fortsätta utnyttja de stunder jag har till läsning men lägga ned ambitionen att skriva utförliga inlägg om vad jag läst. Jag kan vara nöjd om jag ens åstadkommer ett inlägg per månad. Det kommer med andra ord troligtvis fortsätta vara lite stiltje här på bloggen. Istället ska jag kanske försöka unna mig att låna och köpa mina barnboksfavoriter till lillen så att vi framöver kan läsa och glädjas tillsammans. Men det får vara till att någon slutat tugga på böckerna.