onsdag 30 oktober 2019

Hallonbacken

Länk till adlibris
Hallonbacken är ett sanatorium till vilket tuberkulossjuka stadsbarn kommer för att vila, äta och andas frisk luft. Stina är en sisådär tio år gammal och hon vet att hon nog kommer att dö snart. Hon har nämligen lungsoten som gör att hon hostar tills det kommer blod. Trots att Stina kommer från ett fattigt hem så erbjuds hon att komma till Hallonbacken och få behandling.

Stina har fått veta att hon och andra fattiga barn valts ut att komma och bo på Hallonbacken för att läkarna vill prova nya behandlingar. Därför kostar det inget för Stinas familj att låta henne vårdas på Hallonbacken. Att komma till Hallonbacken är som att komma till ett slott i jämförelse med det fattiga hemmet som hon delar med mamma och sex syskon i Helsingfors. Men varför är det inga andra barn på Stinas avdelning? Varför är det ingen annan alls på Stinas avdelning? Hon känner sig så väldigt ensam och övergiven i den stora sovsalen. Hon skriver brev hem, men får inga brev tillbaka. Det är först när Ruben dyker upp mitt i natten som Stina för första gången träffar en jämnårig på Hallonbacken. Ruben har varit på Hallonbacken länge och kan berätta allt om sanatoriet och de som jobbar där. Han berättar också om den hemska branden som inträffade för ett par år sen och som gjorde att man fick stänga Hallonbacken.

Till en början verkar läkarnas behandling väl på Stina, men efter att först ha varit på bättringsvägen blir Stina åter allt sämre. Stina förbereder sig på att dö och skriver ett sista brev hem att det nog är dags att säga farväl nu.

Eva Frantz vet att utnyttja sanatoriets miljöer med stora tomma salar, långa ekande korridorer och vitklädda stränga sjuksköterskor för att skapa rätt stämning. Hallonbacken kan läsas som en berättelse om fattigdom, sjukdom och orättvisor förr i tiden som övergår till att bli en spännande rysare. Det är fängslande och jag tyckte mycket om boken. Jag blev tipsad om Hallonbacken av en kollega: "Som om Astrid Lindgren hade skrivit Rum 213", sa han, och ja, det ligger verkligen nåt i det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar