Välj mig

Länk till adlibris och bokus

Sommarlovet mellan åttan och nian har varit Siljes värsta någonsin, men när skolan äntligen ska börja igen så klarar hon ändå inte av att berätta för sin bästa kompis, Mia, som varit bortrest hela sommaren. På sätt och vis blir det lite som att hålla fast i det gamla vanliga. Om än bara för en liten stund. För alla andra på skolan vet ju, har hört om hur Siljes pappa föll från båten och drunknade i sjön en alldeles kav lugn dag i början av sommaren. Ryktena om att han tog livet av sig surrar, och det är inte konstigt att alla tror det. Silje, hennes mamma och storebror undrar också. Pappa var ju van vid båten, han var frisk och stark. Men hur mådde han egentligen? Pappa var ingen person som pratade om känslor men att han inte trivdes med sitt liv? Att han inte ville leva längre? Varför lämnade han inget brev till sina barn i så fall?

Med skolstarten börjar den vanliga vardagen snurra runt Silje igen. Men själv känner hon sig liksom avtrubbad. Hemmavid hanterar mamma och storebror Oskar sorgen på sina sätt men att prata och sörja tillsammans går inte riktigt. Att prata med någon överhuvud taget om pappa går inte. Visst förstår Silje att hon stänger ute Mia, men Mia har ju å andra sidan börjat hänga mer med Ellen och Hawa nu när Silje inte tränar dans längre.

Den enda som kan få Silje att vakna upp ur sin dvala är Alvin. Alvin som är kristen, som Mia hatar och som går i Oskars gymnasieskola. Och som får Silje att vilja veta allt om honom.

Christina Lindströms Välj mig är en bok om sorg, saknad och sorgehantering. Men inte bara. Välj mig handlar också om familjerelationer, kompisrelationer, att hitta sig själv och så klart om kärlek. Och det blir en väldigt bra blandning. För även om Siljes sorg lägger ett tungt lock över berättelsen så finns här så mycket hopp och liv ändå. Återigen har Lindström skrivit en riktigt bra ungdomsroman vars miljöer och karaktärer får en att vilja stanna kvar länge efter att sista sidan är läst.

Skärvor av J

Läs mer om boken på bokus eller adlibris

Jag hade förväntat mig lite mer av Magnus Ljunggrens Skärvor av J. Inte så att jag blev superbesviken direkt, men både omslaget och baksidestexten lovade mig nagelbitande spänning. Och jag tyckte inte att det blev riktigt så spännande som boken utlovar. Tempot är ganska så långsamt och jag tycker snarare att Skärvor av J är en utvecklingsroman förklädd till thriller.

Det är sista kvällen på sommarlovet. Imorgon börjar Sara nian, men ikväll har hon stämt träff med Erik som går i samma klass. Erik påstår att han kan komma i kontakt med de döda och ikväll har han och Sara bestämt att de ska åka ut till en gammal avrättningsplats som användes under vikingatiden. Men så ringer Julia, Saras gamla bästis, som förvisso också går i samma klass som Sara, men som hon lite tappat kontakten med. Julia har gjort slut med sin kille och är ledsen så Sara erbjuder henne att följa med så att hon ska slippa vara ensam.

Julia, som inte kan ta Eriks fascination och intresse för det ockulta på allvar, kan inte låta bli att håna honom under kvällen. När sällskapet av en händelse passerar en seans som ett lokalt medium håller i kan Julia dessutom inte låta bli att avsiktligen störa, något som Erik främst får ta skulden för. När de rundar av kvällen skjutsar Erik Julia hem på sin flakmoppe. Det är det sista Sara ser av Julia. Dagen efter kommer hon nämligen inte till skolan.

Till en början tror alla att Julia självmant gett sig av hemifrån, att hon har rymt. Men snart förstår man att hennes försvinnande inte är frivilligt. Dagarna går och stämningen blir allt mer tryckt, för ju längre tid som går desto mindre är chansen att man kommer finna Julia vid liv. Och för varje dag som Julia är borta, desto fler saker får Sara veta om både sin gamla bästis och om människorna omkring sig. Saker som gör att Sara inte längre vet vem eller vilka hon kan lita på. Vad är till exempel Eriks roll i det hela? Han var den sista som såg Julia. Och Saras egen pappa, som är polis, är inblandad i utredningen. Har han berättat allt han vet för Sara?

Skärvor av J är absolut trevlig läsning. Det är faktiskt ganska spännande; jag drivs att läsa vidare, få reda på vad som har hänt Julia, koppla samman alla lösa trådar. Jag gillar den stämning som Ljunggren målar upp, men, som sagt, jag hade väntat mig lite mer nagelbitning och hetsläsning. 

Låt vargarna komma

Finns hos bl.a. adlibris eller bokus

Det är i slutet av 1980-talet, fjortonåriga Junes gudfar, morbror och bästa vän Finn är döende i Aids. June kan inte ens föreställa sig en tid utan sin favoritmorbror som hon delar så mycket med, och även om det är oundvikligt att han kommer att dö så går det inte att förbereda sig på den sorg, saknad och smärta som June känner efter hans bortgång. Det är nästan så att June gör anspråk på att vara den enda sörjande. Ingen förstår ju eller känner morbror Finn så som hon gör.

Men när Finns specielle vän, Toby, dyker upp börjar omständigheter och hemligheter komma fram och June inser att hon egentligen aldrig riktigt känt sin morbror. I hemlighet, för Junes mamma anklagar Toby för sin broders död, börjar June träffa Toby. Till en början intalar sig June att hon bara vill veta vem mannen, som kanske är den enda som saknar Finn lika mycket som hon själv gör, är. Och Toby har minnessaker av morbrodern som det är meningen att June ska ha, bland annat får hon en kalender, i vilken Finn skrivit till henne och ber henne att ta hand om Toby åt honom eftersom han inte har någon annan. June tar sitt uppdrag på fullaste allvar, även om varje möte med Toby omkullkastar hennes egen bild av morbrodern och svartsjukan gentemot Toby hela tiden ligger under ytan. Men snart nog träffar hon inte Toby enbart för Finns skull, utan även för sin egen.

Att hemligheter, sorg och saknad är ett genomgående tema i Låt vargarna komma är rätt enkelt att förstå. Men detta är inte bara en bok om sorg och förlust - syskonrelationer är också ett framträdande tema. Ett något infekterat förhållande anas redan i relationen mellan Finn och Junes mamma, men fokus ligger på June och Greta och systrarnas, förut så otvungna och nära, men nu allt mer distanserade, relation. Greta framstår som en elak och egoistisk människa - jag tycker riktigt illa om henne och hennes uppmärksamhetskrävande och ogina sätt när det kommer till Junes behov av att sörja. Men självklart visar det sig inte vara fullt så svart och vitt som det beskrivs. Och hur mycket June än avskyr Greta för saker som hon utsätter sin syster för, så älskar June henne ändå enormt mycket. Det är så fint och pricksäkert beskrivet med vardagsgnabbet, de rena elakheterna och hårdheten mellan syskonen, som då och då för en kort stund läggs åt sidan när June och Greta kan förenas i ett gemensamt minne eller en stund av äkta omtanke och syskonkärlek.

Låt vargarna komma är Carol Rifka Brunts debutroman som hyllats och lyfts till skyarna på bokbloggar och i recensioner och jag tycker absolut att boken lever upp till hajpen; även om jag inte blev rörd till tårar blev jag ändå starkt berörd och jag gillade Låt vargarna komma mycket! Det är dessutom en väldigt välskriven berättelse och det är svårt att tro att detta skulle vara Brunts första roman. Eller så är det bara så enkelt att översättningen helt enkelt är så lysande och följsam.

Tack till Xpublishing för finaste bokpriset i lottdragningen där man fick rösta på utseendet på bokomslaget till den svenska utgåvan av Låt vargarna komma (och jag var en av tre vinnare!!!)!

Extremt högt och otroligt nära

Jag tog med mig Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära på min semester till New York (passande nog). Det här är en bok jag länge velat läsa, men inte riktigt kunnat ta mig tid till. Nu hade jag en lång flygning + en tågresa i USA och äntligen tid till att ta mig an boken. Det var inga problem med att hinna igenom Extremt högt..., men dessvärre är det nu också ett litet tag sen jag läste den och många av mina intryck från boken fick samsas med många andra intryck från resan, så jag vågar inte lova att detta inlägg helt kommer att göra romanen rättvisa.

Huvudberättelsen kretsar kring Oscar, en intelligent nioårig uppfinnare, frankofil, samlare, smyckesdesigner etc. Den elfte september befinner sig Oscars pappa högst upp i en av WTC-skyskraporna. Oscar som befinner sig hemma lyssnar på de meddelanden som pappan lämnar på telefonsvararen utan att våga lyfta luren. Fortfarande ett år efter terroristattacken tar Oscar fram telefonen och lyssnar av sin pappas meddelande som han gömt undan för sin mamma. Saknaden är enorm och allt som oftast går Oscar med sina tunga skor på.

Oscar och hans pappa brukade leka Expedition Spaning, en lek som gick ut på att Oscars pappa gav Oscar ett uppdrag eller ett antal ledtrådar som skulle leda honom till något. Leken kunde pågå i dagar, i veckor. Sista gången de lekte Expedition Spaning hann de aldrig leka klart. Men så hittar Oscar, nästan ett helt år efter faderns död, något som han tror kan var en ledtråd ämnad för honom. I en vas, undangömd i en garderob tillsammans med pappans saker, hittar Oscar en nyckel som ligger i ett kuvert som det står Black på med röda bokstäver. Oscar beslutar sig för att söka upp varenda en som heter Black och bor i New York för att undersöka om någon av dem kände hans pappa och kan berätta för Oscar till vart nyckeln går.

Vid sidan om berättelsen om Oscar och hans sökande efter låset som passar till nyckeln, finns Oscars farmors berättelse. Hon kom en gång som ensam ung kvinna till New York från ett krigsdrabbat Europa och bor nu tvärsöver Oscar och hans mamma tillsamman med en hemlig hyresgäst. Läsaren får också lära känna en stum man som tatuerat in orden JA och NEJ i sina handflator för att lättare kunna kommunicera. Och den här mannen förstår man snart har ett speciellt samband med Oscar och Oscars pappa.

Det ligger en vemodig stämning över hela berättelsen som är tyngd av sorg och saknad, men som ändå får en hoppets touch av Oscars jakt på svar. Safran Foer har sin alldeles egna stil att skriva på. Han illustrerar sin berättelse med foton, anteckningar, understrykningar och överstrykningar i texten. Ibland innehåller en sida blott en rad eller en mening. Jag gillar det verkligen. Det får läsaren att tänka till, stanna upp och reflektera, men det skapar också en känsla av nyfikenhet hos mig som skänker ett extra driv i berättelsen. Riktigt snyggt är fotografierna i slutet av boken som visar en person som faller ned - eller flyger upp, beroende på vilket håll man bläddrar genom bilderna.

Extremt högt och otroligt nära är inte en bok man bara plöjer igenom. Här finns några saker som inte är helt självklara och relationerna mellan karaktärerna är delvis komplicerade och lite märkliga. Hur som helst - jag gillade Extremt högt och otroligt nära och nu, efter att jag har läst boken, så kan jag ge mig tillåtelse att se filmen som är baserad på boken och som kom på bio i våras.

Jag är kär!

Jag känner mig helt tagen av Jandy Nelsons Himlen börjar här. Det är precis så här en riktigt bra bok ska vara, man vill läsa och läsa. Läsa mer och mer. Man vill läsa klart boken men man vill inte att den ska ta slut. Jag är på vippen att börja om från början igen bara för att behålla det vackra och den fina känslan jag får av Himlen börjar här.

17-åriga Lennie håller på att förgås av sorg och saknad efter sin två år äldre syster Bailey som plötsligt dött. Systrarna är nära sammansvetsade, de känner varandra utan och innan. Lennie drar efter systerns död sig undan från all närhet. Hon klarar inte av att rensa upp bland Baileys saker och hon klarar inte av att dela med sig av alla överväldigande känslor, sorgen, ilskan, saknaden. Istället skriver Lennie ner tankar, minnen, texter, dikter - allt tillägnat Bailey, på allt möjligt skrivbart och sprider dessa omkring sig. Men mitt i den förtvivlade sorgen möter hon för första gången den stora himlastormande passionerade kärleken. Hur är det möjligt att ens våga tänka på kärlek och förälskelse mitt i all bedrövelse, än mindre uppleva det?

Boken handlar inte bara om sorg och kärlek utan mycket kretsar kring Lennies personliga utveckling och självinsikt. Hon har alltid sett upp till och beundrat Bailey, men har samtidigt alltid känt sig lite som systerns följeponny. Det är systern som varit den utåtriktade och som banat väg medan Lennie levt ett stilla liv och bara hängt på. Nu får Lennie möjlighet att börja våga gå sin egen väg, bli författaren till sin egen berättelse, som hon beskriver det.

Himlen börjar här är otroligt romantisk, så fylld av känslor. Jandy Nelson har ett fantastiskt och målande språk, det är så tydligt så att det ibland känns som att det är en film jag tittar på istället för en bok jag läser. Och Lennies insprängda dikter och minnesanteckningar av Bailey är så poetiska och vackra. Egentligen brukar jag få en allergisk reaktion när det blir för romantiskt. Men det här blir varken sockersött sliskigt eller töntigt. Jag lever mig in i Lennies känslostormar och tycker det känns fantastiskt när hon låter passionen explodera. Så som Lennie beskriver sin förälskelse är precis så jag vill uppleva kärleken!

Cirkusflickan

Camilla Lagerqvists Cirkusflickan utspelar sig i Sverige i början av 1900-talet. Ellen blir som 6-åring såld av sin mamma till en cirkus. I varje fall låter cirkusföreståndarinnan, Madame Zenitha, henne tro så. I själva verket tvingades Ellens mamma att lämna bort sin dotter då barnavårdsnämnden hotat att placera flickan på barnhem eftersom Ellens mamma hade svårt att försörja de båda. Ellen får en hård och mindre kärleksfull uppväxt på cirkusen. Hon tränas stenhårt i akrobatik och uppträder under artistnamnet Elisaveta som akrobat och lindansare. Hon anpassar sig snart till det hårda livet och gör sig så småningom ett stort namn inom cirkusvärlden. Men hon längtar inte desto mindre efter att hennes mamma ska komma och hämta henne en dag, även om hon tror på Madame Zenithas ord om att hennes mamma verkligen sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar. Men Ellen vet inte att hennes mamma regelbundet skriver brev till sin dotter, brev som Madame Zenitha gömmer undan.

Det är en hjärtknipande historia om Ellen som känner sig övergiven, glömd och oälskad. Än mer hjärtknipande är det att som läsare få ta del av moderns brev till Ellen, vilka smygs in mellan Ellens berättelser. Men samtidigt som breven är en ständig melankolisk påminnelse om moderns sorg och saknad inger de även hopp och driver bokens berättelse framåt. Cirkusflickan är samtidigt fylld av äventyr och målande beskrivningar av cirkuslivet i början av 1900-talet. En bra historia att fantisera sig in i helt enkelt, men gråtmilda personer får vara beredda på att fälla en tår eller två.  Credits till det snygga bokomslaget!