Bara ännu en liten lögn

Länk till adlibris och bokus

I Bara ännu en liten lögn av Eve Ainsworth får vi läsa om tonåriga Violet som kämpar för att få vardagen att flyta på. Sedan Violets styvpappa flyttade har mamma inte varit riktigt glad. Violet ser med missnöje hur mammas drickande ökat och när mamma inte längre kommer upp om morgnarna är det Violets ansvar att se till att lillebror Freddie kommer upp och iväg till skolan. Hennes egen skola ska också skötas, men morgonrutinerna med Freddie försvårar för Violet att själv hinna i tid till sin egen skola och hon ligger dessutom redan efter med skolarbetet. 

Trots anmärkningar från skolan hjälper Violet sin mamma att ljuga om hur de har det hemma. För det är inte bara för mammas skull som Violet fortsätter att skydda sin mamma, att ha en mamma som inte kan låta bli spriten är inget Violet vill att någon ska få veta. Hellre då låtsas som att allt är bra. Inte ens mormor och morfar känner till hur illa det egentligen är. Dessutom har mamma lovat att nu är det slut med spriten. På riktigt den här gången. Violet vill så gärna tro henne, men kommer mamma att hålla sitt löfte den här gången?

Bara ännu en liten lögn är en snabbläst och trovärdig berättelse om att leva i skuggan av missbruk och hur lätt det är att själv bli medberoende i tron att man hjälper den missbrukande genom att låtsas som att allt är bra. 

Isdraken

Mik är kortaste killen i sin klass. Kanske kortast i hela femman. Det enda som verkar växa på honom är öronen, konstaterar skolsyster. Mik bor i Solna med pappa och storebror Tony. Mamma är död och Tony och Mik håller ihop. Det är de mot världen. Pappa är gravt alkoholiserad och Mik får hela tiden komma med undanflykter för sin pappa när han inte dyker upp på föräldramöten, när han inte svarar i telefon och så vidare. Det är ganska illa och socialen är på deras lilla familj. Tony har sagt åt Mik att han aldrig någonsin får öppna dörren för någon han inte känner.

Men en dag, efter att Mik hittat sin pappa utslagen på golvet i köket, ringer en man och en kvinna på dörren och Mik öppnar. Mik blir omhändertagen av socialnämnden som skickar iväg honom till faster Lena som bor långt upp i Norrland i en liten by som heter Storselet och som är så liten att det bara går tretton barn i den lilla byskolan. Det är ett islandskap som Mik hamnar i. Det är kallt och vitt men här finner Mik värme, vänlighet och vänskap.

Men socialen anser inte att det hem faster Lena erbjuder Mik är lämpligt och istället tvingas Mik flytta tillbaka till Solna och hamnar i ett fosterhem där han får ett helvete. Mik ser ingen annan utväg än att rymma tillbaka till Storselet.

Isdraken av Mikael Engström är en sorglig och rörande eländesskildring som trots allt är en riktigt varm berättelse med mycket humor och hjärta och många fina karaktärer.

Millan

länk till adlibris och bokus

Millan är tretton år och hennes högsta dröm är en egen häst. Hon tillbringar så mycket tid hon bara kan i stallet. Där mockar, fodrar, ryktar, släpper ut och tar in de fyra hästar som har stallplats hos Marianne. Och hon ställer gärna upp och följer med som hästskötare när Linnéa och Annie, som har varsin häst i stallet, ska tävla. Och har Millan tur så kan hon nån gång ibland få skritta av deras hästar. Men det är i stort sett allt. Millan har inte råd med några ridlektioner, än mindre råd med en egen häst.
Dessutom, det hade aldrig funkat att Millan skulle ha en egen häst att ta hand om också. Hon har ju Josef att tänka på.

Josef är Millans femåriga lillebror och ofta är det Millan som får hämta honom på dagis, det är hon som får fixa frukost och middag på vardagarna. Och det är hon som kramar och håller om Josef när mamma och pappa bråkar. Och tyvärr blir det en hel del bråk hemma med två arbetslösa föräldrar och med en pappa som dricker och en mamma som ofta inte orkar göra annat än att ligga på sängen och gråta.

Och eftersom Millans föräldrar är som de är vågar Millan aldrig bjuda hem någon kompis. Inte för att hon hinner med att ha så många kompisar, men Angelika brukar hon hänga med i skolan och Angelika delar hennes hästintresse. Fast ibland känns det som att Angelika snart kommer att tröttna på Millan som alltid måste hem och ta hand om Josef och som aldrig bjuder hem henne. Men Millan kan ju inte säga att det bara är för att hon är livrädd att de ska komma hem och hitta Millans pappa utslagen i fåtöljen med ett gäng ölburkar framför sig. Hon är livrädd att någon utanför familjen ska få veta hur det egentligen är där hemma.

Pia Hagmar har tidigare skrivit hästboksserien om Klara. Millan är första delen i en serie om tre böcker som riktar sig till ungdomar. Och jo, Millan är också en hästbok. Det handlar en hel del om ridsport och stalliv, men den här hästboken handlar lika mycket om livet utanför som i stallet. Det är en engagerande och välskriven berättelse om en tjej med drömmar som inte är speciellt högtflygande men som ändå ligger väldigt långt bort från den verklighet hon lever i.

Kvinnan på tåget

I pocket hos adlibris och bokus

Paula Hawkins Kvinnan på tåget är en av det senaste årets mest omtalade och hyllade böcker och i höst kommer filmen som bygger på romanen. Och jag får väl instämma i att boken är en riktigt spännande bladvändare.

Rachel har sjunkit djupt ner i alkoholmissbruk efter att hennes man lämnade henne för en annan kvinna, hon har förlorat sitt jobb och bor inneboende hos en bekant och delvis därför försöker Rachel hålla skenet uppe. För Rachel har inte berättat för någon att hon har förlorat sitt jobb och därför kliver hon upp varje morgon och tar tåget in till London, varje dag, samma tid. På vägen in till stan åker tåget förbi den sömniga lilla ort hon en gång bodde i tillsammans med sin nu före detta make. Maken bor kvar i deras en gång gemensamma hus med den nya hustrun och deras gemensamma dotter. Rachel kan se huset från spåret men det är inte sitt gamla hus som hon koncentrerar sin uppmärksamhet på. Istället är det ett annat hus som intresserar henne. Där bor ett ungt par, hon kallar dem Jason och Jess, och Rachel fantiserar fram deras liv. Hon hittar på vad de arbetar med, hur det ser ut inne i huset och fantiserar om att de har det perfekta förhållandet.

Men en dag ser Rachel från tågfönstret hur Jess kysser en annan man och hela Rachels fantasibild raseras. Hon blir själv rasande på Jess! Hur kan hon göra så här mot Jason?! Men allt får ytterligare en vändning när Jess sedan dagen efter rapporteras som saknad. Hon är puts väck. Självklart misstänker man hennes make. Rachel som följer händelseutvecklingen på nyheterna inser att hon sitter på värdefull information och att hon därmed kan visa att hon är något mer än den alkoholiserade kvinnan på tåget.

Kvinnan på tåget är som sagt en sjukt spännande thriller, om än inte så himla överraskande. Jag gillar den i och för sig skarpt fram till ungefär två tredjedelar innan i boken, sen blir det nämligen rätt så uppenbart vartåt det barkar och vem den skyldige är. Betyget blir att jag gillar romanen, men den var inte så sjukt bra som jag föreställt mig (kan i och för sig vara att jag bara är luttrad och inte låter mig överraskas så värst mycket). Porträttet av Rachel som en nedbruten alkoholiserad kvinna oförmögen att ta ansvar för sitt liv eller ta tag i det är dock lysande och jag kan mycket väl tänka mig att se filmen när den går upp på bio i höst.

Halvtidsindianen

I pocket hos bokus och/eller adlibris

Så kan jag stryka en bok till från listan över böcker jag länge velat läsa;  Sherman Alexies Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian.

Fjortonårige Arnold Spirit Junior, eller kort och gott Junior, är den töntigaste indianen i Spokanereservatet. Han är tunn som en sticka, föddes med vattenskalle och en extra uppsättning tänder, både läspar och stammar, har skev syn (långsynt på ena ögat och kortsynt på andra) och börjar lipa för allt och inget. Han blir kallad miffo flera gånger om dagen, men han är ändå reservatets smartaste indian. Och en sak förstår han; han måste ta sig ut ur reservatet för att bli någon, för att inte bli kvar i hopplösheten och för att överleva.

Reservatet präglas av fattigdom och alkoholism och hopplöshet framför allt. De flesta har resignerat och accepterat sin situation innan de ens börjat skolan. Juniors lärare Mr P pushar på Junior att söka sig till en skola utanför reservatet - en bra skola. En skola som kan ge honom ett rättvist betyg och som kan tillgodose hans utbildningsbehov.

Så Junior byter till Reardan, landsortsskolan för den vita medelklassen, som ligger 35 kilometer från reservatet. Den enda indianen på skolan, utom han själv, är skolans maskot. Behöver jag säga att en identitetskris är i antågande?

Sherman Alexie har använt mycket stoff från sitt eget liv när han skrev Den absolut sanna historien... Bland annat växte också han upp i ett reservat, men bytte till en skola utanför reservatet för att få en chans att komma bort från hopplösheten. Och precis som han själv blev, blir också Junior stjärna i skolans basketlag, bara för att nämna några saker. (Här kan man läsa mer om författaren och likheterna mellan honom och Junior)

Alexie är rapp och rå i tonen, det är vansinnigt roligt på sina ställen, men det är en tragikomisk humor som präglar romanen, för samtidigt som det är roligt så ligger allvaret och en bister verklighet högst påtagligt under ytan och griper tag i läsaren.

De serietecknade illustrationerna bidrar också till lättsamheten och ger boken en luftig och lättläst känsla. Jag kunde inte låta bli att tänka på Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans och att han väl nog måste använt Alexies roman som inspiration, för även om deras böcker nu skiljer sig åt en hel del så känns stilen liknande.

Flickan på tavlan

se mer på adlibris eller bokus

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debutbok och precis som omslaget ger sken av så är detta en klassiskt spökhistoria som ger exakt vad den lovar.

Tolvåriga Ellas föräldrar har hur länge som helst haft romantiska drömmar om ett hus på landet och en dag hittar de det perfekta lilla torpet! Föräldrarna blir helt förälskade i torpet och bestämmer sig för att slå till. Ella kan inte riktigt förstå vad de ser i det lätt förfallna torpet och hon undrar vad det var för några som bodde där innan. Muggar och kläder ligger framme, precis som att den förra ägaren lämnat torpet i all hast.

När kontraktet ska skrivas under dyker den förra ägaren upp, med sig har hon sin mamma som är uppvuxen i torpet. Hon plirar glatt mot Ella och antyder att det spökar på torpet, men att Ella inte ska vara rädd. Och nog spökar det alltid. Ella börjar drömma konstiga drömmar, det blir strömavbrott och nyuppsatta hyllor faller ner från väggarna. I torpet finns ett fotografi av en flicka i Ellas ålder och hennes blick tycks följa en vart man än går. Är det därför som Ella hela tiden känner sig iakttagen?

Parallellt med spökerierna i torpet pågår en annan historia i Ellas vardag, en historia som jag faktiskt tycker är mycket mer intressant än själva spökhistorian. Det har kommit en ny kille till skolan, Dylan. Han är nåt år äldre än Ella, och går på högstadiet, men av nån anledning så tyr han sig till Ella. Ella känner sig smickrad som får uppmärksamhet från den nye och dessutom äldre killen, men samtidigt tycker hon det är pinsamt. Hon och hennes kompisar håller ju inte på med killar än. Det visar sig hur som helst att Dylan har problem hemma med en alkoholiserad mor och en våldsam "styvpappa".

Dylan är den person jag skulle vilja veta mer om, den jag tycker är mest intressant, men tyvärr finns inte utrymme nog i denna bok för att berätta om honom. Jag hoppas nästan att Åhlund bestämmer sig för att skriva mer om Dylan och Ella.

Juli

Juli av Tania Kjeldset är en lågmäld ungdomsroman om kärlek, sommar och om att växa upp.

På Schröderön har femtonåriga Elin, tillsammans med sin lillebror, tillbringat varenda sommar hos farmor sedan hon var liten. Och varje sommar har hon sett fram emot att träffa Sara igen, hennes sommarkompis. Men i år känns det annorlunda. Det är inte lika kul att hänga med Sara längre. De vill olika saker, de ÄR olika, och framför allt börjar Elin upptäcka sidor hos Sara som hon inte alls tycker om.

Kato ska tillbringa sin första sommar ute på Schröderön. Med sin mamma har han hyrt lillstugan hos gubben Dal, som bor ensam med sin hjärnskadade son Georg. Men inte heller Katos sommar blir som han hoppats på.

Boken hos bokus eller adlibris

 

Redan på bussen ut till ön träffas Kato och Elin en första gång, och Elin känner sig omedelbart dragen till Kato. De gånger de stöter på varandra på ön verkar det också som att han är intresserad av henne. Men Kato är märklig på nåt vis, undvikande när det gäller att bestämma att ses och väldigt hemlighetsfull när det kommer till hans mamma. Vad är det han döljer? 

Juli börjar nästan trevande, men växer efterhand som man inser att ingen relation i berättelsen är okomplicerad. Kjeldsets berättartempo är långsamt, lika lojt och avslappnat som ett sommarlov kan vara, men växer i intensitet sida för sida. Här finns mycket att känna igen sig i från tonårstiden; den där osäkra känslan av att inte passa in och vara omtyckt, att se gamla vänner med nya ögon, första fyllan, pirrande förälskelse och första kyssen...

Lite synd på bokomslaget bara, att fötter och ben ser ut att tillhöra två femåringar. Eller norska tonårsben kanske är så där knubbiga och korta, förlåt, jag menar hurtfriskt stadiga?

Himmel över Hassela

Viveka Sjögren Augustnominerades förra året för sin första ungdomsbok I den tysta minuten mellan och tidigare i höst kom Himmel över Hassela.

Himmel över Hassela handlar om Kalle eller Santos, som han egentligen heter efter sin bolivianske pappa. I lågstadiet flyttar Santos med sin ensamstående mamma från Stockholmsförorten till Hassela i Norrland. I Hassela har mamman hittat en ny karl, Andersmannen, och precis som hans mamma som tänker sig en nystart, väljer Santos att börja om från början. Han byter namn och blir Kalle.

Men så mycket till nystart blir det ändå inte för Kalle. Ungarna i Hassela är rädda för den nye killen från Stockholmsförorten, och Kalle ser också till att de har anledning till att vara rädda. Ända sedan Kalle varit liten har han hamnat i slagsmål, haft problem med att tygla sitt humör, varit rastlös och haft svårt för att koncentrera sig i skolan. Till slut får han en bokstavskombination av en i raden av alla kuratorer som han går till regelbundet.

Det är Kenneth, som uppmanar Kalle att skriva ned sina tankar. Få ner aggressionerna, känslorna, minnena på papper istället för att kunna komma vidare. Kenneth är inte kurator, men fungerar lite som sådan för Kalle på det ställe han nu befinner sig (möjligtvis nån form av ungdomsanstalt?). Och Kalle skriver. Han skriver om flytten till Hassela, uppväxten med sin soffsittandes, ibland arbetstränande men mest alkoholdrickande mamma och hans två yngre Blomflugesystrar (de surrar omkring överallt, hela tiden och går inte att bli av med, därav epitetet blomflugor). Om Andersmannen som han fortfarande träffar trots att förhållandet med mamman inte varade. Om polaren Josef, som bor ute på landet och konsumerar porr i stora mängder. Och han skriver om Heidi. Heidi, som han träffar i det pepparkaksdoftande väntrummet till kuratorn, och som får saker och ting att plötsligt göra skillnad.

Detta är en både sorglig och underhållande bok. Sjögren har ett väldigt vackert språk, tonen är rå med mycket humor, som snabbt svänger om så att man istället sätter skrattet i halsen. Och många gånger känns det faktiskt som att det är ur Kalles anteckningsbok som man läser. Det känns så väldigt äkta.

Jag har inte läst I den tysta minuten mellan, men med tanke på att jag verkligen gillade Himmel över Hassela så borde jag se till att läsa den förra snarast.  Det här gillade jag mycket!

En vän som heter Mia

Lina är bara elva år men hon är samtidigt den som får ta störst ansvar hemma för att vardagen ska fungera så normalt som möjligt för sin lillebror Ola. Det är hon som hämtar och lämnar på dagis, och det är hon som förbereder Ola på vilket humör mamma är på när de kommer hem på eftermiddagen. Är hon bara lite trött så är det inte så farligt, men är hon mycket trött så ligger hon troligtvis utslocknad på sängen. Lina har fullt sjå med att parerar dagisfröknarnas frågor om varför de inte får kontakt med Olas mamma, och varför hon aldrig kommer och hämtar Ola. Inte kan ju Lina säga att mamma är alkoholist, då kommer socialen att hämta Lina och Ola, så istället säger Lina bara att mamma är sjuk och inte får störas.

Lina har inte berättat för någon hur de har det hemma. Inte ens för sin bästis Mia. Det bästa med Mia är att hon aldrig tvingar sig på, aldrig ställer obehagliga frågor som Lina måste svara på med en lögn.

Men även om Lina och Mia är bästisar så har ingen av dem någonsin varit hemma hos den andra. Lina har stått utanför Mias lägenhet ett par gånger. Men aldrig att hon skulle våga gå in. Då skulle hon bli tvungen att bjuda hem Mia, och då skulle Mia förstå att Lina inte är normal. Det är först när Lina blir utslängd mitt i natten som hon vågar knacka på, och den natten avslöjas mer än en hemlighet.

Peter Pohl skriver om både vänskap och utsatthet i En vän som heter Mia och porträttet av Lina är verkligen gripande och inkännande. Det är jobbigt att läsa om ett barn som tvingas från sin barndom på det här sättet och samtidigt veta att så här kan det vara. Precis som Pohl skriver i boken så växer ungefär 20 % av alla barn i Sverige upp med en eller två alkoholmissbrukande föräldrar. Och det är mycket.

Även om En vän som heter Mia nu faktiskt slutar med en hoppfull glimt, så irriterar jag mig på slutet, just på grund av detta. Lina får nämligen en fristad till slut hos Olas kompis Filips mamma, som anat Linas och Olas situation. Filips mamma Solveig, har själv vuxit upp med alkoholiserade föräldrar, och därför tänker jag att hon om någon borde väl veta att det inte är hållbart i längden att som barn vara tvungen att bli den som tar vuxenansvaret! Och kommer Solveig att palla ställa upp alltid? Varför finns det ingen vuxen som gör något mer? Och dagisfröknarna som var så ivriga att träffa Olas mamma, gav de bara upp till slut? Just detta kan jag i och för sig tänka mig skildra verkligheten hyfsat bra. Det är säkert inte många som vågar konfrontera det svåra, eller så ger man till slut upp då man efter upprepade kontaktförsök ändå inte når fram. Det jag stör mig på är nog att boken slutar väl, för stunden i alla fall, och att detta kanske inte helt och hållet speglar verkligheten.