Alaska

Länk till adlibris och bokus

 Alaska är namnet på den hund som har en central roll i Anna Woltz roman. Som valp växer Alaska upp hos Parker och hennes familj, men på grund av allergi blir familjen tvungna att lämna ifrån sig henne. Nu bor Alaska istället med Sven och hans familj och har tränats upp till att bli assistenthund. Men Sven vill inte ha Alaska. Han vill att allt ska vara som innan. Innan han bytte skola, innan hans liv blev begränsat. Innan han blev sjuk. 

Det är första dagen i sjuan och Sven vet att han måste göra ett första intryck. Det måste vara något minnesvärt, något som överglänser det som kommer att komma sen. För han kommer förr eller senare att få ett anfall inför hela klassen. Men Sven vill inte bli ihågkommen som "den där killen" eller "epilepsikillen". Alltså måste han göra något coolt det första han gör. Nu blir det aldrig att Sven gör något coolt, men folk i klassen får ändå intryck av honom som den coole och rolige killen. Men det roliga sker på Parkers bekostnad, och hon låter sig inte imponeras. Istället tycker hon att Sven är den dryge och taskige killen.

När Parker börjar första dagen i sjuan har hon upplevt sin värsta sommar. Inte nog med att hon fortfarande sörjer sin hund, Alaska, hennes mammas och pappas butik har blivit rånad under pistolhot, med Parker som vittne. Parkers pappa klarar inte av att jobba längre och gärningsmännen går fortfarande fria. När Parker efter skolans första dag, som blir allt annat än lyckad, dessutom upptäcker att det är den nye dryge killen Sven som har Alaska, då är måttet rågat. Parker bara måste få träffa Alaska igen, utan att någon annan får veta, och därför cyklar hon mitt i natten hem till Sven iklädd en rånarluva. 

I vartannat kapitel får läsaren följa Parker och Sven och ta del av deras oro och rädslor för att sticka ut och vara annorlunda. Trots den inledande fientligheten de känner inför varandra så växer så småningom en vänskap fram mellan Parker och Sven. Både tack vare och trots Alaska. En hjärtevärmande bok om att möta sina rädslor. 

Jefferson

Länk till adlibris och bokus

Jefferson av Jean-Claude Mourlevat, 2021 års ALMA-pristagare, är en oförglömlig och sagolik berättelse med samhällskritisk förankring. Här finns värme och humor men också mörker och brutalitet.

Det här är en berättelse där djuren och människorna lever i parallella samhällen. Djuren går i skola, arbetar, lånar böcker på biblioteket - vanliga saker som vi människor också gör, men i Mourlevats bok lever människorna i ett eget samhälle vars klimat är hårdare, stressigare och framför allt mindre idylliskt än det samhälle som djuren lever i. 

Huvudpersonen Jefferson är en igelkott som råkar illa ut när han ska gå till frisören. Jefferson finner nämligen frisören ihjälhuggen på golvet och en annan av frisörens kunder som råkar vara där anklagar felaktigt Jefferson för mordet. Jefferson måste fly, men polishundarna är honom på spåret. Tack vare sin bästa vän, grisen Gilbert, undgår Jefferson med nöd och näppe att bli infångad och de båda vännerna kommer fram till att enda sättet att rentvå Jefferson är att helt enkelt avslöja den riktige mördaren som de misstänker finns bland människorna. Så med falska identiteter hoppar de som turister på en bussresa som tar dem till människostaden där de både fascineras och förfäras över hur människorna lever. Men det som berör dem mest är under vilka livsvillkor djuren i människornas värld lever. 

Jefferson är både en gullig djursaga och en rafflande mordgåta, men den är på sina ställen brutal i sina beskrivningar. Framför allt tänker jag på ett stycke då Gilbert råkar hamna på stadens slakteri och där träffar djuren som väntar på döden. Det är jobbig läsning, men det bidrar också till att göra Jefferson till något mer än bara en gullig djurberättelse och istället gör den till en storslagen barnroman.

Hur man gömmer en mammut

Alexander önskar sig ett husdjur mer än något annat. Men att böna och be hjälper föga, mamma och pappa säger blankt nej. Alexander har till och med försökt ta med olika djur hem och gömma dem. Grodor, hundar och kattungar har bott i byrålådor, under sängen, i garderoben, ute i redskapsskjulet i trädgården. Men mamma eller pappa har alltid hittat dem efter som mest nån vecka. 

Att Alexander ändå gör ett försök med att gömma en livs levande mammut som han stöter på på vägen hem från skolan får man väl anse som rätt så förslaget. Efter att Ingalisa, som Alexander döper sin nyfunna vän till, lyckats flytta hela pappas garage flera kvarter inser Alexander att han nog inte klarar av att gömma en mammut på egen hand går. Alltså måste han inviga bästa kompisen Nisse som får hjälpa Alexander att baxa in Ingalisa i ett bergrum som tillhör militären. Sen hjälps de åt att gå till Ingalisa med mat och att mocka i bergrummet. Men att militären en dag ska dyka upp för att använda det här bergrummet har ingen av killarna räknat med och ett tu tre så har Ingalisa rymt och hela byn pratar om förrymda mammutar. Hur ska det nu gå för Ingalisa?

Hur man gömmer en mammut är en fartfylld och humoristisk kapitelbok för lågstadiet signerad Katarina von Bredow. Med tanke på Bredows andra alster så sticker den här berättelsen onekligen ut. Kul. 

Råttburgare

Zoe bor med sin pappa och elaka styvmamma som är av den riktigt otäcka sortens styvmammor. Egentligen har hon bara gift sig med Zoes pappa för att hon ska kunna ligga på soffan och äta räkcocktailchips hela dagarna och hon är så fruktansvärt lat att hon till och med ber Zoe att peta henne i näsan (vilket så klart Zoe vägrar). När den här berättelsen börjar har Zoes pappa precis förlorat sitt jobb på en glassfabrik, Zoe försöker överleva skolan där hon blir mobbad och undvika att bli spottad på av grannen. Och till råga på allt så dör Zoes älskade hamster Morotskaka. Zoe har det verkligen inte lätt. 

Men en kväll när hon ligger och sörjer sin Morotskaka så hör hon något som prasslar under sängen. Och där hittar hon en liten råttunge. Zoe adopterar den gulliga råttungen och döper honom till Armitage. Hon älskar honom av hela sitt hjärta, men det är hon dessvärre ganska ensam om. De flesta gillar inte råttor, och speciellt inte Zoes styvmamma. När hon får nys om att Zoe gömmer en råttunge tillkallas en skadedjursbekämpare som är läskigt lik Burt, killen som säljer Burts burgare från en skåpbil. Faktum är att det ÄR Burt och han har ett nytt recept på hamburgare. Och huvudingrediensen består av råttor. 

David Walliams skriver med en drastisk och rå humor som kanske inte är för alla. Råttburgare var faktiskt emellanåt ett gränsfall i min smak (nästan så att jag funderar över om man kanske borde förse omslaget med en varningstext för känsliga läsare) och jag tyckte mycket bättre om de andra böcker av Walliams som jag läst tidigare. Men alla skrattar vi ju år olika saker. 

Kattspionerna

Länk till adlibris och bokus

Den lilla katten Samira Karlsson har flyttat med sin familj till Rosengård i Malmö. Allt är nytt och känns lite farligt men så träffar hon katten Pälsa som hjälper Samira att bekanta sig med närområdet. Pälsa är en cool kisse som visar Samira boxningsklubben, vattenlekplatsen och ett kattcafé och tillsammans med Pälsa känner sig Samira modig. Men inte ens Pälsa som är så hemtam på Rosengård känner till Kattspionerna som verkar här och som nu rekryterar Samira och Pälsa för ett uppdrag. 

Kaninungar har försvunnit spårlöst! Råttor och kråkor härjar omkring och det krävs mod, list och finurliga förklädnader för att hindra att ytterligare kaninungar försvinner. Man lever bara nio gånger är första delen i Anja Gatus serie Kattspionerna som ackompanjerade av Anna Nilssons charmiga illustrationer är en verkligt förtjusande liten pärla. Men jag var inte helt beredd på hur verklighetsnära djurens (ja, i det här fallet kaninernas) verklighet skildras med all sin brutala grymhet. Just det reagerade jag på då det är en sådan stor kontrast mellan de annars gulliga illustrationerna och avsnitten där de små kaninungarna försvinner. 

Lova att du går tillbaka

Kathi Appelts Lova att du går tillbaka är en lite bortglömd bok med några år på nacken och ett tyvärr ganska så tradigt omslag, men en kollega som läst den pratade så väl om den här att han har lyckats få både mig och flera andra kollegor att nyfiket låna hem boken för att läsa.

Berättelsen utspelar sig i amerikanska södern där träskmarker breder ut sig och det gäller att akta sig för krokodiler och ormar. I ett ruffigt hus alldeles i kanten av vildmarken har en man slagit sig ner med sin hund, en blodhund som en gång i tiden var mannens följeslagare under hans många jaktturer, men som efter ett ödesdigert misstag numera lämnas bunden på gårdsplanen medan mannen ensam ger sig ut på jaktturer för att skjuta djuren med de vackraste skinnen som går att sälja. För det mesta får hunden mat, men det händer att mannen glömmer bort sin gamle trotjänare.

När en katt en dag letar sig fram och smiter under huset försöker hunden övertala katten att gå. Han vet vad hans ägare kommer att göra om han får syn på katten, och det kommer inte att bli någon vacker syn. Men katten väntar ungar och behöver vila och så kommer det sig att katten och snart också två kattungar i hemlighet har slagit sig till ro under det fallfärdiga huset. Hunden har äntligen sällskap igen, äntligen finns där någon som bryr sig om honom och som han kan vara vänlig tillbaka mot. Kattfamiljen blir hans familj. Men kattungarna lever farligt. De får stränga förmaningar om att aldrig, aldrig någonsin lämna sitt skyddade rum under huset. Och ännu viktigare är det att hålla sig undan från mannen som bor i huset. Och hans gevär. Men kattungar är nyfikna till sin natur och tänk bara vad härligt att få känna solens strålar mot sin päls en enda gång. Men en enda gång, ett enda misstag är också allt som behövs för att slå den lilla djurfamiljens tillvaro i spillror...

Ja, det här är ingen och-så-levde-de-lyckliga- i-alla-sina-dar-berättelse. Men väl en storslagen saga om kärlek och familjeband, hämnd, magi och urgamla mysterier. Aningens sentimentalt ibland, tyckte jag, men samtidigt ett läsäventyr och en allåldersbok som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Monsterhamstern

Länk till adlibris och bokus

När jag gick på lågstadiet fick jag en egen hamster! Piff fick han heta och han var jättesöt och jag minns det som att jag var rätt nöjd med mitt alldeles egna lilla husdjur. Trots att han i stort sett bara var vaken om nätterna. I det avseendet är väl en hamster inte världens mest lajbans husdjur, men det brydde jag mig inte så mycket om då.

Men det gör Billy. Hans hamster Herkules sover mest hela dagarna och när han väl är vaken så gör han absolut ingenting förutom att emellanåt vagga fram till sin matskål och äta lite. Trots att Billy tjatat om i en evighet om att få en hamster så tycker Billy att Herkules är en besvikelse.

Men så råkar Billy se en reklam för Supersnacks på Tv. Supersnacks är mellanmålet för alla som inte har ork och som har tappat sugen. Visserligen är Supersnacks menat för människor, men det kan väl inte skada om Herkules smakar lite? Billy köper ett paket och låter Herkules smaka. Först händer ingenting. Men sen lägger Billy märke till att Herkules blivit större. Och han slutar inte att växa! Snart har Herkules vuxit ur sin bur och Billy bestämmer sig för att gömma hamstern på vinden för att slippa behöva förklara för mamma och pappa. Men då har han inte räknat med att även vinden snart kommer att vara för liten för Herkules.

Monsterhamstern av Paul Harrison är en hyfsat lättläst och humoristisk bok för lågstadieåldern som kan funka både som högläsning eller egenläsning för de som kommit igång med sin läsning.

Morrklo

Länk till adlibris och bokus

Katten Morrklo är en synnerligen ilsken katt. Han är så ilsken av sig att alla möss är livrädda för honom. Och det låter kanske bra. Möss bör vara rädda för katter. Men kanske inte fullt så rädda som de är för Morrklo. Det är nämligen så att mössen är så rädda för Morrklo att de flyr så fort de ens ser skuggan av honom. Morrklo får därför aldrig fångat några möss. Han suger faktiskt rejält på sitt jobb som musfångare. Och i huset där Morrklo bor har skaran möss vuxit sig riktigt stor.

Men Morrklo är inte bara en ilsken katt. Han är listig också och nu har han kommit på en smart plan. Han erbjuder mössen vapenvila. Han lovar att sluta jaga möss och som en fredshandling så ska Morrklo istället erbjuda mössen varsin bit ost om kvällen.

Sagt och gjort. Morrklo dukar upp ostbitar till alla möss och i tur och ordning kilar mössen förbi den lugnt spinnande katten, tar sin bit ost och smiter snabbt iväg till sina gömslen. Det verkar faktiskt som att Morrklo håller sitt ord. Men efter ett par veckor upptäcker mössen att de har blivit färre... Hur kommer det sig?

Morrklo är en nätt och lättläst liten djursaga av Michael Rosen som med ett visst mått av humor skriver om vikten av att hålla samman. Ganska så förtjusande berättelse faktiskt. Och missa inte katt- och möss-skämten alldeles i början!

Mango och Bambang

Länk till adlibris och bokus

Mango bor i en stor stad högst upp i ett högt hus. En dag fastnar Mango mitt i en trafikstockning och när hon tränger sig förbi bilar, cyklar och uppretade stressade människor upptäcker hon orsaken till trafikstockningen. På gatan ligger en tapir. En väldigt rädd och ängslig tapir som bara blir ännu räddare och ängsligare av allt oväsen runt omkring sig. Mango är den enda som verkar förstå situationen och kan tala tapiren tillrätta och få den stackars tapiren att flytta på sig så att stadens stressade människor kan fortsätta stressa vidare. Tapiren som heter Bambang får komma hem till Mango och så inleds vänskapen mellan de båda. Mango tar hand om Bambang och lär honom att vara modig. Och Bambang inger i sin tur Mango mod när det väl gäller.

Absolut ingen gris är första boken om den charmiga duon Mango & Bambang och är skriven av Polly Faber med illustrationer av Clara Vulliamy i svart, vitt och lila. Stilmässigt påminner Mango & Bambang mig om Chris Riddells Ottolina-böcker som ju också är rikt illustrerade i enkel färgskala. Och precis som Ottolina är det här en förtjusande berättelse som man blir glad av att läsa.

Kommissarie Gordon

Länk till adlibris och bokus

Någon har stulit alla nötter som ekorren samlat under hösten och som han skulle ha hela långa vintern! Då brottet skett i den kände kommissarie Gordons polisdistrikt tar den trötte paddan givetvis sig an fallet. Trots att kommissarie Gordon allra helst hade suttit inne, druckit te och ätit kakor är det viktigt att tjuven tas fast. Det har faktiskt rapporterats om liknande nötstölder i andra delar av skogen.

Men under bevakningen av brottsplatsen fryser kommissarien fast i en snödriva och därför kan han inte heller stoppa en mus som mitt framför ögonen på Gordon smyger iväg med en nöt. Men musen är nu inte den förmodade nöttjuven. Den lilla musen har endast tagit en nöt för att försöka dämpa de värsta hungerskänslorna. Efter att ha hjälpt Gordon loss får musen följa med till kommissariens polisstation där det beslutas att musen ska fåp hetta Paddy och bli Gordons assistent. För är det något kommissarien behöver så är det en pigg och alert hjälpreda!

Det första fallet är Ulf Nilssons första bok om Kommissarie Gordon, en väldigt mysig och lagom snäll deckargåta för lågstadiet. Förutom själva fallet - nötstölden, så är Det första fallet också en fin berättelse om mod och vänskap.

Sally Jones

Länk till adlibris och bokus

Jakob Wegelius båda böcker om gorillan Sally Jones är berättelser som står sig var och en för sig men som tillsammans blir ett riktigt härligt läsäventyr. Böckerna är utgivna med ett par års mellanrum och är väldigt olika i sina utföranden. Den första, Legenden om Sally Jones, skulle nästan kunna tas för en bilderbok, så rikt illustrerad som den är, medan Mördarens apa är en riktig tegelsten till kapitelbok och dessutom riktar sig till en något äldre målgrupp.

Sally är gorillan som fångas i Afrikas djungel och smugglas till Europa som förlovningspresent till den sköna Fatima i Istanbul. Men den sköna Fatima vill inte ha någon apunge och Sally Jones hamnar istället hos en djurälskande och juvelälskande madam som lär upp Sally i det tjuvaktiga yrket. Äventyr följer därpå, och berättelsen om Sally Jones innehåller såväl hopp och drömmar som svek och besvikelser.

Sally Jones räddas till slut av fartygsmaskinisten Koskela, eller Chiefen, som han rätt och slätt och kallas och tillsammans skaffar de sig fartyget Hudson Queen som de ger sig av på för att se världens alla hav.

Länk till adlibris och bokus

Legenden om Sally Jones slutar alltså rätt så lyckligt och Mördarens apa tar vid i samma anda, men den hoppfulla tonen varar inte länge. Det här är nämligen en mycket mörkare berättelse som startar i Lissabons hamnkvarter. Ett jobb med att hämta en last slutar olyckligt för Chiefen och Sally Jones. Chiefen blir oskyldigt anklagad för mord och dömd till fängelse. Sally tvingas fly och finner tröst och hjälp hos några vänliga människor som också försöker hjälpa henne med att avslöja den riktiga mördaren. Jakten på den skyldige för Sally från Lissabon till Egypten och ända till Indien. Det är många hinder längs med vägen och Sallys liv och öde bestäms av flera inblandade personer och stundom ser det riktigt mörkt ut för Sally. Men trots den mörka tonen så slutar även Mördarens apa lyckligt.

Jakob Wegelius belönades med Augustpriset för båda böckerna först år 2008 sedan även 2014. Välförtjänt!

Bobo i apskolan

Länk till adlibris och bokus

Det är skolstartstider. För alla de som ska börja skolan för första gången finns en rad böcker som handlar om att börja skolan. Malte Perssons Bobo i apskolan är en av alla dessa böcker.

Bobo är en bonoboapa (även kallad dvärgchimpans lärde jag mig när jag kollade upp bonoboapor) som äntligen blivit stor nog att få börja i apskolan. Åh, vad han sett fram emot att börja apskolan. I skolan får Bobo lära sig att man ska räcka upp en fot när man vill säga något, han får lära sig räkna till ett och han får lära sig bokstaven A. Bobo, som är en riktigt kunskapstörstande apa, vill lära sig mer, men där tar det tyvärr stopp. Bokstaven B lär man sig först på högstadiet, säger fröken, och tillägger ett kanske.

Men Bobo, som är en nyfiken apa, vill ju lära sig allt han bara kan och så tar han mod till sig och tar kontakt med babianen Brynolf som har gått på universitetet. Brynolf berättar för Bobo att om Bobo vill lära sig mer så kan han gå till biblioteket, ett ställe som har en massa böcker. Böcker? Vad är det, undrar Bobo, och så får han veta att böcker är lite som bananer. Fast fyrkantiga och om man skalar dem så finns det bokstäver inuti.

Eftersom Bobo inte får lära sig mer av sin fröken bestämmer sig Bobo helt sonika för att ta sitt lärande i egna fötter och skolkar för att leta upp biblioteket. Efter lite efterforskningar så hittar han dit och där upplyser bibliotekarien Bobo om att det finns ännu fler bokstäver efter B. Det finns alltså tillräckligt med bokstäver att lära sig för att det ska räcka i hela livet!

Bobo i apskolan med undertiteln en bildningsroman är en humoristisk berättelse om glädjen i att lära sig och ta tillvara på nyfikenheten. Boken lämpar sig bäst för högläsning för det är rätt långa kapitel och en hel del omständliga och svåra ord, men själva berättelsen kan bli en fnissig och skojig upplevelse för barn i sju-åtta-års åldern. Och faktiskt är det rätt så fnissigt även för den vuxne läsaren.

Min vän Pax

Länk till adlibris och bokus

I fem år har Pax och Peter varit bästa vänner. I fem år, allt sedan den dagen Peter hittade den lilla rävungen och räddade den från en säker död har de varit oskiljaktiga. Men när Peters pappa bestämmer att Peter måste flytta till farfar 60 mil bort bestämmer han samtidigt att Peter inte kan låta räven följa med. Peter får inte ha kvar sin bästa kompis. Berättelsen om Min vän Pax börjar riktigt hjärtslitande med att Peter och hans pappa kör för att sätta ut och lämna den trogna lilla räven i skogen.

Peter ångrar sig nästan genast att han låtit sig övertalas av sin pappa, men hans pappa vägrar köra tillbaka. Han ska in i armén nu och Peter ska till farfar. Inget mer snack om saken. Men Peter kan absolut inte bara glömma eller strunta i sin vän. Redan första dagen hos farfar rymmer Peter. Han har bestämt sig för att han ska vandra hela långa vägen tillbaka till den plats där han vet att Pax sitter och väntar på honom.

Pax sitter faktiskt troget och väntar länge på att hans Peter ska komma tillbaka för att hämta honom. Men skogen kan vara en läskig plats för en räv som inte längre har den som sin naturliga miljö. Där finns många faror och där finns andra rävar som ser honom som en inkräktare och Pax kommer bort från platsen han lämnas på. Som tur är stöter han på andra rävar som är vänligare och som försöker hjälpa honom, men livet för skogens rävar, liksom för skogens andra djur, har blivit svårare på sistone. Skogen befinner sig nämligen mitt i en krigszon och i sin iver att stoppa den framryckande fienden sätter armén upp hinder inte bara för sin fiende, skogen djur får lida minst lika mycket.

Och Peter han har redan förstått att Pax befinner sig mitt i stridslinjen, men han tänker inte överge sin räv för det. Envetet försöker han ta sig fram till Pax, trots en rad hinder och svårigheter och trots den fara det innebär för hans eget liv.

Sara Pennypacker har gjort en gedigen research kring rävars liv och beteende. Att läsa Min vän Pax är nästan lika mycket naturskildring som barnbok. Berättelsen är finstämd och tar upp såväl vänskap och svek, familjeband och sorg. Allvaret i berättelsen får mig dock att reagera på om målgruppen verkligen ska vara 6-9 år som förlaget satt. Med tanke på hur mycket berättelsen faktiskt tar upp både krig (det är fiktivt krig som det berättas om) och död så tycker jag en äldre målgrupp hade passat bättre. Från nio år minst, säger jag.

Vargbröder

Länk till adlibris och bokus

Torak och hans far tillhör vargklanen, men de har valt att leva ensamma, bara de två. Inte ens de årliga klanmötena går de på, sist var för fem år sen. Det var också senast Torak mötte andra människor.

När Torak nu är i tolvårsåldern blir han vittne till hur en björn river fadern svårt. Fadern blir dödligt skadad och medan hans liv rinner ut hinner han berätta för Torak att han måste bege sig till bergen, Torak måste lova att inom ett månvarv ta sig till Världsandens Berg. För björnen som rev hans pappa var ingen vanlig björn utan en demon i björnskepnad som kommer att fortsätta döda allt i dess väg om ingen stoppar den. Att ta sig till Världsandens berg är enda möjliga sättet.

Torak lovar också sin far att fortsätta undvika andra människor. Istället får Torak sällskap av en liten övergiven vargunge, som han märker att han kan kommunicera med, men annars är Torak helt ensam för första gången någonsin. Det finns ingen som kan förklara de komplicerade klanregler som tydligen råder i Storskogen som han färdas genom och när han tas tillfånga av medlemmar ur Korpklanen, anklagad för att ha stulit deras jaktbyte, vilket är belagt med dödsstraff, verkar det inte finnas någon som vill hjälpa honom – trots att de har en gemensam fiende att slåss mot.

Michelle Pavers Vargbröder är både ruskigt spännande och stämningsfullt berättad. Den har förvisso några år på nacken numera, men tack vare att berättelsen är förlagd till stenåldern, 6000 år tillbaka i tiden, känns den ändå fräsch. Jag vet, det där låter motsägelsefullt, men det är ett äventyr utan nutida tidsmarkörer vilket ger den potential att överleva många år till och fortsätta finna många nya läsare. 

Den otroliga vandringen

Jag vet inte hur gammal jag var när jag första gången läste Den otroliga vandringen av Sheila Burnford, jag kan ha varit i tolvårsåldern kanske, och hur som helst så var det här en bok som gjorde djupt intryck på mig. Nu har jag nyligen läst om boken och känner mig kanske inte riktigt så sentimental som jag gjorde när jag läste den första gången, men jag tycker nog allt att berättelsen fortfarande håller. Det är en fantastisk djurskildring som framför allt kan tilltala den som en gång haft eller som har hund eller katt.

Den otroliga vandringen skrevs på 1960-talet och utspelar sig i nordvästra Kanada. När pappan i familjen Hunter erbjuds ett jobb i England blir barnen Elisabeth och Peter förkrossade när de inser att familjens labrador, den gamla bullteriern och siameskatten inte kan följa med. Istället får djuren flytta till Mr Longridge, god vän till familjen Hunter, för att bo där.

Tiden börjar närma sig för att familjen Hunter ska återvända, men det är nu också så att Mr Longridge ska iväg en, två veckor och kan inte ta med sig djuren, så istället anordnar han så att hans hushållerska ska komma till huset och vara där och ta hand om katten och hundarna. Men istället möts hon av ett tomt hus. Utan att någon vet om det har de tre djuren gett sig av. Och på grund av ett missförstånd är det heller ingen som märker att djuren är borta förrän det är för sent att börja leta efter dem.

Djuren, och framför allt då labradoren, styrs av en instinkt att hitta hem - han känner på sig att hans älskade husse snart är tillbaka och det är till honom han vill ta sig. Det något udda sällskapet börjar vandra genom de kanadensiska skogarna för att möta sin familj - sin flock. Det blir en äventyrlig vandring och visserligen möter de och får hjälp av flera vänligt sinnade människor, men livet i vildmarken tär hårt på de tre husdjuren och samtidigt får de uppleva hur gamla instinkter vaknar till liv.

Kråkflickan

Länk till adlibris och bokus

Lily har länge mobbats av ett gäng tjejer på skolan. Det var så illa att Lily till slut struntade i att gå i skolan under hela våren. Men trots att Lilys mamma hade samtal och möten med rektorn vidtogs inga direkta åtgärder. Istället menade rektorn att flickorna inte menat något illa och att Lily var känslig av sig. Ett långt sommarlov skulle nog få alla att glömma vad som hänt och så skulle man kunna starta om på ny kula till hösten, tyckte han. Nu är det höst, men ingenting har förändrats för Lilys del. Tjejerna trakasserar henne fortfarande och Lily fortsätter att dra sig undan och hålla sig för sig själv.

I smyg börjar Lily tröstäta. Efter skolan handlar hon godis och går in i skogen och äter för att hennes mamma inte ska märka nåt. Lily orkar nämligen inte berätta om hur det är och låter istället sin mamma tro att allt är bättre när det i själva verket blivit värre. För ju mer Lily tröstäter, desto större blir hon, vilket också ger mobbarna mer anledning till att vara taskiga. 

Men så en dag i skogen stöter Lily på ett gäng kråkor. Hon börjar kasta mat och godbitar åt dem som de fångar i luften och snart har Lily lärt sig att dressera dem. Mötet med kråkorna leder till att Lily återfår sitt självförtroende. Det närmar sig Halloween, en helg hon älskar, och Lily börjar smida en plan över hur hon ska ta revansch på sina mobbare. 

Kråkflickan av Kate Cann är en lättläst bok om en tjej som både känner sig och är utanför, något som många tonåringar nog kan relatera till, men som så sakteligen får kontroll och lyckas förändra sitt liv. Att Lilys självförtroende växer är positivt, men jag gillar inte riktigt att askunge- och makeover-sagan måste ingå. Visserligen finns här en farmor som påtalar att hållningen gör mycket för hur folk uppfattar en person, men tyvärr känns det också som att en del av sensmoralen går ut på att smalt är snyggt. 

Vren

Vren - De glömda rummen utspelar sig på jorden på 2400-talet. Aha, tänker kanske en del när de hör detta: det här är alltså en sci fi med flygande bilar och androider och annat högteknologiskt bjäfs, men ingalunda. Jorden blomstrade förvisso bara några generationer tidigare till följd av att man på 2100-talet kom på hur man skulle färdas mellan galaxerna och därmed upptäckte hela tretton solsystem med beboeliga planeter. Planeterna koloniserades snabbt och under ett par hundra år levde jorden gott på den handel och det kulturutbyte man hade med de andra planeterna. Men så småningom började de koloniserade planeterna att tröttna på jordens överhöghet och ett krig bröt ut varpå jorden förlorade kontrollen över sina kolonier. Vad värre var, för jordens befolkning, var att jorden isolerades och kriget slog ut all avancerad teknologi. Jorden gick tillbaka i utvecklingen och påminner på 2400-talet snarare om ett medeltida samhälle.

Anya, en sextonårig tjej, är på väg hem för ett par dagars skollov när hon stöter på en Vren. Vrenarna var den enda utomjordiska art som blev kvar på jorden efter kriget och de ser ungefär ut som en jättestor varg med grårandig päls och vassa tänder. De är livsfarliga, men intelligenta, djur och har förslavats av människorna som använder dem i strider eller som rena mördarredskap. En vren som lovar att lyda en människa och svär ägareden är bunden att lyda och följa sin ägares minsta befallning tills dess att den blir löst från sin ed.

Den här vrenen som Anya stöter på är nära på död, fastbunden vid ett träd håller den på att törsta ihjäl, och en bit bort ligger dess ägare som uppenbarligen råkat ut för något mycket otrevligt. Anya får vrenen att svära ägareden och vågar först därefter hjälpa honom och tar med honom hem till sina föräldrars förskräckelse. Men Kirvan, som vrenen heter, är en mördarvren på väg till ett uppdrag och det dröjer inte länge förrän en budbärare kommer för att hämta honom. Men Kirvan och Anya ska mötas igen. För utan att Anya till en början vet om det har hon omedvetet lagt Kirvans öde i sina händer och därmed blir hon också indragen i en livsfarlig sammansvärjning som hotar inte bara det kungadöme som Anya lever i, utan även hela jordens befolkning. För vad vore Vren - de glömda rummen för en sci fi-/fantasyroman utan elakingar som smider onda planer?

Jag blev helt fascinerad av vrenen som beskrivs som en mördarmaskin, en varelse som man håller sig så långt borta från som möjligt då de med en enda snabb rörelse kan ta livet av en annan varelse med sina sylvassa tänder eller sina långa klor. Och samtidigt som de är ett mäktigt djur, som borde befinna sig högt över människan, intelligenta som de också är, så har de blivit totalt kuvade på jorden och får utstå förskräcklig behandling av sina ägare. Och åh, vad jag gillar Lotta Olivecronas beskrivning av relationen mellan Anya och Kirvan där rädsla och misstänksamhet sakta går över i en ömsesidig respekt för varandra. Och händelseförloppet i sig är också spännande. Två till delar om Vren finns för den som vill fortsätta läsa detta spännande och genomtänkta sci-fi-fantasyäventyr. Tyvärr går Vren-böckerna inte längre att köpa, annat än som e-böcker eller ljudböcker, men det finns ju bibliotek!

Kråkviskaren

Finns bl.a. på adlibris eller bokus

Kråkviskaren är första delen i Jacob Greys serie Feralerna. En feral är någon som kan kommunicera med djur, och det kan Caw. Ända sedan den ödesdigra dagen för åtta år sen när hans föräldrar kastade ut honom så har Caws enda vänner varit en flock kråkor som han kan prata med. Han bor tillsammans med kråkorna i en koja uppe i ett träd och överlever på sådant han hittar i soporna. Det är inte mycket Caw minns av sina föräldrar, han tror sig minnas ljusa och kärleksfulla stunder, men de minnen han mest förlitar sig på är den återkommande dröm han så ofta drömmer, i vilken hans föräldrar kastar ut honom ur ett fönster och kråkorna fångar honom i luften och flyger iväg.

Det Caw inte känner till är att samma år som kråkorna hämtade honom drabbades staden Blackstone av hemska händelser. Människor dog, hus ödelades och vilda djur strövade fritt omkring på stadens gator. Innan allt detta hände levde flertalet feraler i staden, men nu håller sig de som överlevde gömda, trots att det varit lugnt i Blackstone under flera år nu, och inte ens Caw känner till att det finns andra med samma förmågor som han har.

Men ondskan håller på att vakna igen. En natt rymmer tre fångar från fängelset, tre feraler som lyder under den person som en gång i tiden startade katastrofen i Blackstone, och de har för avsikt att fullfölja hans onda uppdrag. Händelserna denna natt gör att Caw kommer i kontakt med andra feraler i Blackstone, bland annat duvferalen Crumb och musferalen Pip, men även med flickan Lydia. Och äntligen får han veta historien om sina egna föräldrar. Men det är inte allt, det visar sig att Caw själv har en avgörande roll för att stoppa en kommande ny katastrof.

Kråkviskaren är en originell äventyrlig berättelse med vissa magiska och även kvasidystopiska inslag. Även om berättelsen tycks utspela sig i vår nutid så har stämningen ett något ödesmättat domedagsdrag över sig. Här finns ett tydligt gott mot ont-tema (lite för tydligt, kan jag tycka), skurkarna är genomonda, till och med de djur de styr över är karaktäristiska våldsamma eller giftiga arter, medan hjältarna är goda och rättrådiga och har något snällare djur (för det mesta). Del två, Flugornas härskare, släpps redan i slutet av denna månad.

Omänniskor

Finns på adlibris eller bokus

Artonåriga Sigrid har följt med sin pojkvän Adrian ut i skogen för att hjälpa honom med ett konstprojekt när de plötsligt attackeras av ett lodjur. Djuret river Adrian i ansikte och bröstkorg och lämnar honom som en blodig trasa. Sigrid själv är helt oskadd, men det är något väldigt konstigt med det som hände och snart kommer hon underfund med vad det är. Det var Sigrid själv som attackerade Adrian. Det var hon som var lodjuret.

Genom ett forum på nätet kommer Sigrid i kontakt med organisationen SOO (Svenska Omänniskors Organisation) vars medlemmar kan förklara för henne vad det är hon upplever. De vet nämligen precis vad det innebär att kunna inta en annan skepnad. Förr i tiden pratade man om hamnskiftare eller skepnadsbytare. Själva kallar de sig omänniskor. I hela världen finns det drygt 270 000 registrerade omänniskor. I Sverige finns det drygt 750 men mörkertalet är stort.

Sigrid lär känna personer som kan förvandla sig till bland annat harar, ugglor eller hjortar och de lär Sigrid hur hon ska kontrollera sin nya förmåga. För omänniskor lyder under egna strikta lagar, allt för att ingen ska avslöja dem och för att ingen ska kunna missbruka sina förmågor. I Skåne har det på senaste tid skett en rad allvarliga vildsvinsattacker. Organisationen misstänker att det i själva verket är en omänniska som ligger bakom och försöker spåra upp vildsvinet vilket får förödande konsekvenser.

Det är en spännande och intressant idé Nanna Johansson och Kristoffer "Kringlan" Svensson utgått från när de skapat sin roman Omänniskor. Det märks att man sneglat lite på Engelsforstrilogin och kanske till och med haft den som förebild, men tyvärr är Omänniskor inte lika vass som litterärt verk. Karaktärerna är rätt platta och inte heller alltid trovärdiga. Jag tycker här finns för många enkla lösningar som till exempel att de onda är onda rakt igenom eller bara fruktansvärt maktgiriga. Här finns inte direkt några komplexa karaktärer. En del förklaringar köper jag inte heller och en del känns helt enkelt bara orimligt. Hur sugen är man på att glupskt käka en macka (bita av, tugga och svälja) efter att ha fått sin söndertrasade läpp ihopsydd, bara för att nämna ett litet exempel.

Omänniskor är ändock en rätt spännande roman med en superspännande idé och story men mer tid hade behövts läggas på karaktärsbyggnad och eventuellt hade berättelsen också mått bra av att kortas ner en aning. Layouten däremot gillar jag, snygg framsida och framför allt gillar jag styckeindelningen med djurspår som markerar när man skiftar berättarperspektiv. Snyggt gjort!

Omänniskor ska vara första delen i en trilogi som väl Nanna Johansson nu troligtvis kommer att skriva klart själv efter debaclet med Kringlan Svensson och hans föraktliga framträdande i podden Alla mina kamrater.

Urchin och de dansande stjärnorna

Finns på adlibris eller bokus

Urchin och de dansande stjärnorna inleder M.I. McAllisters serie om ekorrarna, uttrarna, igelkottarna och mullvadarna i Berättelser från Dimslöjornas ö. Tre böcker var det planerat att det skulle bli. Men sen blev det två till, så in alles finns det fem delar i serien om Urchin.

Det händer att stjärnorna lämnar sina banor på himlavalvet och dansar över himlen. Det händer inte ofta, men det händer och alla på Dimslöjornas ö vet att det är under dessa nätter som viktiga och betydelsefulla saker inträffar. Det är under en av dessa stjärndansande nätter som en liten nyfödd ekorrunge med ovanligt ljus päls faller ner från skyn och hamnar i vattenbrynet. Det är den äldre och kloke Silver och Crispin, en av kungens tre kaptener, som upptäcker den lille ekorrungen. De döper honom till Urchin och ger honom till en ekorrhona att ta hand om. När Urchin vuxit upp till en ung ekorrpojke får han erbjudande om att tjäna som Crispins page. Men samma dag som Urchin ska börja sitt arbete som tjänare till Crispin inträffar något fasansfullt. Den lille prins Tummel, tronarvinge till Kung Kvast, hittas död i slottet, knivhuggen i hjärtat. Det finns inga som helst spår efter förövaren och för att finna den skyldige mördaren kommer kungens kaptener, som fungerar ungefär som kungens närmste män, överens om att man ska tillämpa den urgamla sedvänjan lottdragning för att finna den skyldige. Men lotten pekar ut Crispin som mördare, och trots att han hävdar sin oskuld, blir han landsförvisad.

Varken Urchin och flera andra med honom tror på Crispins skuld i det hela och under tiden kung Kvast blir allt mer förlamad av sin sorg över den döde sonen börjar en av de andra kaptenerna, Husk, att få allt mer inflytande över hur ön ska styras och manipulerar snart enkelt kungens vilja. Urchin, Silver och den andre kaptenen, Padra, smider planer för hur de ska kunna stoppa och utmanövrera kapten Husk. Men går det att stoppa Husk och den ondska som tycks driva honom? 

Urchin och de dansande stjärnorna är rätt så enkel i sin uppbyggnad, det är svart mot vitt, gott mot ont, men det gör mig inte så mycket, det är, trots att en del är rätt förutsägbart, trevlig och underhållande läsning. Det är lite mysigt att läsa om de förmänskligade djuren, som får ha kvar mycket av sina arters särdrag. Det är bara detaljer, som att uttrarna bara måste simma ibland eller att ekorrarna sover ihoprullade, men som ändå bidrar med att karaktärisera djuren även som olika individer. Stämningen i boken är fantasifull och miljöerna är hemtrevliga. Det är kort och gott mysigt.