Zoe bor med sin pappa och elaka styvmamma som är av den riktigt otäcka sortens styvmammor. Egentligen har hon bara gift sig med Zoes pappa för att hon ska kunna ligga på soffan och äta räkcocktailchips hela dagarna och hon är så fruktansvärt lat att hon till och med ber Zoe att peta henne i näsan (vilket så klart Zoe vägrar). När den här berättelsen börjar har Zoes pappa precis förlorat sitt jobb på en glassfabrik, Zoe försöker överleva skolan där hon blir mobbad och undvika att bli spottad på av grannen. Och till råga på allt så dör Zoes älskade hamster Morotskaka. Zoe har det verkligen inte lätt.
Men en kväll när hon ligger och sörjer sin Morotskaka så hör hon något som prasslar under sängen. Och där hittar hon en liten råttunge. Zoe adopterar den gulliga råttungen och döper honom till Armitage. Hon älskar honom av hela sitt hjärta, men det är hon dessvärre ganska ensam om. De flesta gillar inte råttor, och speciellt inte Zoes styvmamma. När hon får nys om att Zoe gömmer en råttunge tillkallas en skadedjursbekämpare som är läskigt lik Burt, killen som säljer Burts burgare från en skåpbil. Faktum är att det ÄR Burt och han har ett nytt recept på hamburgare. Och huvudingrediensen består av råttor.
David Walliams skriver med en drastisk och rå humor som kanske inte är för alla. Råttburgare var faktiskt emellanåt ett gränsfall i min smak (nästan så att jag funderar över om man kanske borde förse omslaget med en varningstext för känsliga läsare) och jag tyckte mycket bättre om de andra böcker av Walliams som jag läst tidigare. Men alla skrattar vi ju år olika saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar