torsdag 30 juni 2016

Urchin och de dansande stjärnorna

Finns på adlibris eller bokus
Urchin och de dansande stjärnorna inleder M.I. McAllisters serie om ekorrarna, uttrarna, igelkottarna och mullvadarna i Berättelser från Dimslöjornas ö. Tre böcker var det planerat att det skulle bli. Men sen blev det två till, så in alles finns det fem delar i serien om Urchin.

Det händer att stjärnorna lämnar sina banor på himlavalvet och dansar över himlen. Det händer inte ofta, men det händer och alla på Dimslöjornas ö vet att det är under dessa nätter som viktiga och betydelsefulla saker inträffar. Det är under en av dessa stjärndansande nätter som en liten nyfödd ekorrunge med ovanligt ljus päls faller ner från skyn och hamnar i vattenbrynet. Det är den äldre och kloke Silver och Crispin, en av kungens tre kaptener, som upptäcker den lille ekorrungen. De döper honom till Urchin och ger honom till en ekorrhona att ta hand om. När Urchin vuxit upp till en ung ekorrpojke får han erbjudande om att tjäna som Crispins page. Men samma dag som Urchin ska börja sitt arbete som tjänare till Crispin inträffar något fasansfullt. Den lille prins Tummel, tronarvinge till Kung Kvast, hittas död i slottet, knivhuggen i hjärtat. Det finns inga som helst spår efter förövaren och för att finna den skyldige mördaren kommer kungens kaptener, som fungerar ungefär som kungens närmste män, överens om att man ska tillämpa den urgamla sedvänjan lottdragning för att finna den skyldige. Men lotten pekar ut Crispin som mördare, och trots att han hävdar sin oskuld, blir han landsförvisad.

Varken Urchin och flera andra med honom tror på Crispins skuld i det hela och under tiden kung Kvast blir allt mer förlamad av sin sorg över den döde sonen börjar en av de andra kaptenerna, Husk, att få allt mer inflytande över hur ön ska styras och manipulerar snart enkelt kungens vilja. Urchin, Silver och den andre kaptenen, Padra, smider planer för hur de ska kunna stoppa och utmanövrera kapten Husk. Men går det att stoppa Husk och den ondska som tycks driva honom? 

Urchin och de dansande stjärnorna är rätt så enkel i sin uppbyggnad, det är svart mot vitt, gott mot ont, men det gör mig inte så mycket, det är, trots att en del är rätt förutsägbart, trevlig och underhållande läsning. Det är lite mysigt att läsa om de förmänskligade djuren, som får ha kvar mycket av sina arters särdrag. Det är bara detaljer, som att uttrarna bara måste simma ibland eller att ekorrarna sover ihoprullade, men som ändå bidrar med att karaktärisera djuren även som olika individer. Stämningen i boken är fantasifull och miljöerna är hemtrevliga. Det är kort och gott mysigt. 

tisdag 28 juni 2016

Hemma kanske inte är en plats

Länk till adlibris och bokus
Nittonåriga Sara har vigt större delen av sitt liv åt hästar och fälttävlan, men så är hon med om en otäck olycka med sin häst och allt förändras i ett enda slag. Istället för att vara med på sin egen student får Sara tillbringa våren på sjukhuset och arbeta med att försöka lära sig gå igen.

Efter olyckan känner sig Sara helt vilsen. Hästar har fram tills nu varit hennes liv, men nu efter olyckan vågar hon knappt närma sig dem, än mindre rida dem. Under tiden på sjukhuset har Sara haft gott om tid att fundera och hon har tänkt mycket på den barndom hon upplevde när de bodde i Argentina fram tills att Sara var åtta år. Hon minns det som en lycklig tid där alla barnen på estancian lekte tillsammans och var glada och hur hon lärde sig rida och sen red till skolan varje dag. Det är till detta Sara vill hitta tillbaka och kanske om hon reser tillbaka dit kan hon också få svar på varför denna lyckliga tid så plötsligt rycktes ifrån henne.

Så istället för att använda försäkringspengarna till att köpa en ny häst, som hennes pappa vill, köper Sara en flygbiljett till Argentina och söker där upp sina gamla barndomsvänner. Men Argentina är inte längre det land hon växte upp i. Den svåra ekonomiska krisen har splittrat folket, gjort klyftorna större och sått split bland forna vänner. Det blir inte helt och hållet det lyckliga återförenande som Sara hoppats på och även om hon delvis hittar tillbaka till sig själv, så känner hon sig än mer vilsen vad gäller den bild hon haft av sin uppväxt. Som en sista chans att finna tillbaka till något som kan väcka glädjen hos henne igen beslutar sig Sara för att försöka leta upp sin gamla häst från när hon var liten och red till skolan, den lilla musblacken Nube som en gång betydde allt för henne.

Lin Hallberg har gjort sig ett namn på sina hästböcker, och framför allt då böckerna om Sigge för yngre läsare. Hemma kanske inte är en plats är på sätt och vis också en hästbok, fast för tonåringar. Hästar har en betydelsefull plats i romanen, men ligger mer som en bakgrund till det relationsdrama och identitetssökande som istället lyfts fram. För Saras del blir det inte en resa tillbaka till sin barndomsidyll, snarare blir det en uppvaknandets resa där Sara kan se sin barndomsidyll utifrån ett vuxnare perspektiv och där hon också på nytt får chansen att lära känna sin mamma och försonas med henne. Hemma kanske inte är en plats är en rätt lågmäld roman med en lätt vemodig ton, där de anklagande breven till mamman så klart sätter sin del av prägeln, men det är ändå minst lika spännande att läsa om resan till och i Argentina som att läsa om den inre resa och utveckling Sara genomgår.

måndag 27 juni 2016

Mysteriet på Hester Hill

Se mer på adlibris eller bokus
Tvillingarna Meg och Frank ska tillbringa sommaren med farbror Eliot och Carl i deras stora hus Hester Hill. Även om de inte känner farbror Eliot särskilt väl, de träffas kanske en, två gånger om året bara, så är det helt klart att föredra att vara på Hester Hill än hemma med föräldrarna som ligger i skilsmässa och bara bråkar hela tiden.

Men det börjar inget bra. Farbror Eliot har lovat att komma och hämta Meg och Frank vid tågstationen, men när de kommer fram på kvällen samtidigt som åskan närmar sig och regnet öser ner så står där ingen och väntar på dem. Deras telefoner funkar inte så de kan inte ringa någon och stationshuset är tillbommat så de klan inte heller söka skydd där inne. Eländes skit. Men när Meg kikar in genom stationsfönsterna ser hon en tjej som sitter därinne. Varför släpper hon inte dem? Fast när Frank kikar in så är tjejen inte längre där. Kan Meg ha sett fel?

Till slut kommer farbror Eliot som hade tagit fel på dag och de kan äntligen åka till Hester Hill som visar sig vara ännu större än syskonen kunnat föreställa sig. Det här är ett hus av storleken "gå vilse i" och Meg och Frank blir uppmanade inte gå upp på ovanvåningen eller vinden. Eftersom huset är så stort så låter Eliot och Carl rummen där stå tomma och därför har man också låst trappan upp dit. Men hur kommer det sig då att Meg hör steg från ovanvåningen? Och barnskriken som hon vaknar av på natten och som förklaras med trasiga ventiler köper hon inte. Dessutom är det lite kusligt med den där tjejen som Meg såg på tågstationen. Det finns en tavla på Hester Hill med en ung kvinna på som påminner väldigt mycket om den person Meg såg på stationen. Och så är det hela grejen med Den stora olyckan som för länge sen hotade Hester Hill och den lilla by som Hester Hill tillhör och som man fortfarande talar om nere i byn.

Med Glasbarnen etablerade sig Kristina Ohlsson som barnboksförfattare inom mysterie-/spökgenren, en bok jag själv hade några invändningar mot, men jag tycker däremot hon får till det riktigt bra i Mysteriet på Hester Hill. Det kryllar av mystiska detaljer (kanske till och med lite väl många) som gör detta till ett spännande och mystiskt sommaräventyr. Det Ohlsson framför allt är bra på är just att skapa stämning och mystik, men precis som i Glasbarnen finns det även i Mysteriet på Hester Hill detaljer och spår som jag gärna hade velat veta mer om.

Den sommaren

Länk till adlibris och bokus
Rose och hennes mamma och pappa har åkt till stugan vid Awago Beach varje sommar sen typ alltid. I Awago Beach finns den något yngre Windy, Roses sommarlovskompis som hon också har hängt med sen urminnes tider. Tillsammans brukar de fylla dagarna med strandliv och lekar. Men den här sommaren blir lite annorlunda. Delvis för att Rose börjar växa om Windy som fortfarande är ganska barnslig av sig. I den lilla butiken som också hyr ut videofilmer finns en äldre kille som Rose intresserar sig för. Hans och byns andra tonåringarnas liv (och problem) ter sig väldigt spännande för Rose och hon försöker själv låtsas vara äldre än vad hon är genom att hyra barnförbjudna skräckfilmer åt henne och Windy. Men det blir också en annorlunda sommar på grund av att Roses föräldrar knappt pratar med varandra. Och om de väl gör det slutar det för det mesta med bråk. Det är något de inte vill berätta för Rose och därför känns det ännu svårare eftersom hon inte förstår vad de bråkar om.

Den sommaren är skriven och illustrerad av två kanadensiska kusiner, Jillian Tamaki och Mariko Tamaki. De har skapat en lågmäld serieroman som lyckas väl med att förmedla känslan av sommarlov och stugliv. Här finns lojheten och känslan av att tiden står still i stugbyn, det händer inte så mycket men det finns ändå förväntningar på hur sommaren ska vara. Det är en sommar som så många andra, men ändå inte. Det är en orolig sommar och en sommar som hamnar mitt i brytpunkten mellan att vara barn och tonåring. Illustrationerna i blåtoner är ibland detaljrika, ibland mer skissartade men hela tiden precisa och vackra och text och bild flyter samman till en snygg helhet.

torsdag 23 juni 2016

Sagan om Turid

Finns på adlibris och bokus
Kungadottern inleder Elisabeth Östnäs trilogi om Sagan om Turid  - en vikingaroman som tidigare i år belönades med Slangbellan för bästa debutant inom barn- och ungdomsbokgenren. Ett välförtjänt pris.

Turid är femton år och dotter till byns åldrande kung som fortfarande lever på det sinande bytet från det sista härnad han var ute i, vilket var samma år Turid föddes. Då Njord, Turids styvbror och hennes fars ende son, är klen och förmodligen aldrig kommer att bli kung står hoppet till att Turid ska giftas bort så att hon så småningom kan få söner som kan ta över kungsgården så att ätten kan leva vidare. Men Turid har inte någon som helst lust till att bli bortgift. Hon vet att hon måste och att det kommer att ske, men helst av allt vill hon lära sig läsa romerska bokstäver, hon vill resa, hon vill se världen.

Men först gäller det att överleva vintern. Årets skörd gav inte så mycket man hoppats på, det finns inga medel att handla för, fisket har inte varit gynnsamt och djuren tycks att flytt skogen omkring. Det är svält i byn. Det är alltid någon som inte klarar sig igenom vintern, men det här året är svårare än vanligt.

Turids styvmor Ingeborg som är byns völva (=sierska) har bestämt att Turid ska läras upp för att en gång ta över Ingeborgs uppgifter och det är när Turid söker upp byns gode (=en slags präst), Holme, som hennes liv tar en ny riktning. Holme berättar för Turid om hennes samiska arv. Att hon är nåjd - en som kan vandra i andevärlden och om hon bara kan lära känna sin kraft och bemästra den så har hon makt att ta ödet i sina egna händer.

Det är en stark personlighet i Turid och man kan inte annat än att gilla henne. Jag sympatiserar med att Turid känner att hon måste tillmötesgå kraven och förväntningarna på henne samtidigt som hon bara vill vara ung och fri. Möjligheterna var så klart mer begränsade då men det är ett problem som går att applicera på många unga även i vår tid.

Östnäs ger ett kunnigt och påläst intryck som med detaljrikedom skildrar livet på kungsgården i den lilla vikingabyn. Det är ett hårt liv som tecknas utan att på något vis romantisera och det är framför allt detta jag gillar med Kungadottern. Det känns så äkta. Svält och död är ständigt närvarande och bloten som genomförs för att blidka gudarna i förhoppning om gynnsamma skördar och milda vintrar skildras osentimentalt. Det är rått och ibland otäckt men samtidigt väldigt fängslande och verkligt intressant och lärorikt om vikingatiden. En ordlista längst bak hjälper till att förklara tidstypiska eller idag ovanliga ord samt namn som vikingarna använde på olika platser och länder. Slutet på Kungadottern är väldigt spännande och lockar definitivt mig att läsa även nästa del, Krigstid, som släpptes nyligen.

tisdag 21 juni 2016

Spökskeppet Vallona

I ny upplaga med nytt utseende.
Finns på adlibris eller bokus
Hösten har kommit och Karl ska tillbringa några veckor hos sin morfar i Krabbsjögrund medan hans mamma ska jobba på ett forskningsfartyg utanför kusten. Karl har varit i Krabbsjögrund säkert tusentals gånger. Varje sommar sen han var liten har de varit på besök hos morfar. För Karl är Krabbsjögrund en riktig sommaridyll och därför känns det väldigt annorlunda att vara där på hösten. Nästan lite spännande. Tack vare morfars alla gamla spökhistorier om förlista skepp och drunknande sjömän vet Karl att dimman, tjockan, som kan leta sig in från havet och som brukar komma om hösten inte är att leka med. Det brukar hända otäcka saker när tjockan ligger, säger morfar, och då vill man inte gå ut.

Mycket riktigt kommer dimman även den här hösten. Och med dimman drar också stormen in från havs. Folk i Krabbsjögrund är vana vid höststormar och dimma och det råder febril aktivitet i byn. Det spikas fast fönsterluckor, allt som ligger löst i trädgårdar plockas in och bilarna körs in i garagen. Enligt morfar kan dimman ligga i flera dagar och därför vill morfar också hinna gå till kyrkan och se över kyrkorgeln. Medan morfar spelar igenom orgeln sitter Karl på orgelläktaren och kikar ner på de votivskepp som hänger i kyrkan. Skeppen är miniatyrer över riktiga skepp och byggdes som ett tack till Gud för att sjömännen överlevde sina strapatser. Så plötsligt ser Karl hur dörren till sakristian  slås upp. Där får man inte gå in, men Karl blir nyfiken och smyger ner. I sakristian är det tomt på människor men Karl får i stället syn på något annat intressant. Där hänger ett votivskepp som får honom att tappa hakan. Det liknar inget av de andra skeppen i kyrkan. Det här är mycket mer verklighetstroget och omsorgsfullt tillverkat in i minsta detalj! Varför hålls ett så vackert skepp gömt? Vallona heter skeppet och när Karl klättrat upp på en stol för att se bättre över relingen ser han först hur det ser ut som att någon just håller på att svabba däcket, ena halvan är mörkare, och sen hör han ett svagt ljud. Det är någon inne i styrhytten! En liten figur med mänskligt ansikte som ropar på honom.

Det är inte meningen, men Karl råkar få med sig den lilla figuren när han lämnar kyrkan. Och i fickan lever den. Men när han tar upp den lilla figuren för att visa sin vän Sara, är det inget annat än en snidad träbit. Men den lilla figuren i fickan kommer oväntat nog till stor hjälp när Karls morfar förirrar sig till havs just i den tjocka dimman där de drunknade sjömännens själar bor.

Spökskeppet Vallona är skriven av Lena Ollmark och Mats Wänblad och gavs första gången ut 2007. Nu har den kommit i ny upplaga med nytt utseende och med tillhörande hemsida och iPad-spel som jag blir riktigt nyfiken på. Och jag hoppas innerligt att Spökskeppet Vallona kan hitta mängder av nya läsare. För det här var ruskigt bra! Det är kusligt och stämningsfullt och helt genialiskt med spökhistorierna som både bryter av och inkorporeras i handlingen. Jag lyssnade på boken som är inläst av Vanna Rosenberg, Magnus Krepper och Jacob Nordenson och som ljudbok är Spökskeppet Vallona en fröjd att lyssna på, mycket tack vare de olika berättarrösterna.

torsdag 16 juni 2016

Röda spår

Läs mer på adlibris eller bokus
Sommarlovet har precis börjat, men för Samuels del är förväntningarna inte så höga. Kompisen Milo ska på seglarsemester och han får bara ta med sig en kompis och då väljer han Felix istället. Så Samuel känner sig lite ensam och övergiven. Och eftersom hans mamma ska jobba hela sommaren så blir det ingen semester.

Men så får Samuel syn på en lapp på anslagstavlan på Konsum. Det är någon som ska hyra ut en stuga och Samuel lyckas övertala sin pappa att de två ska hyra stugan, så kan kanske mamma komma ut över helgerna.

Stugan är ett gammalt stenhus alldeles vid skogen. För nästan hundra år sedan bodde här en konstnär med sin dotter, men när dottern försvann lämnade konstnären huset med nyckeln i dörren och nu står huset tomt sedan flera år tillbaka.

Samuel och hans pappa gör sig hemmastadda i stugan men Samuel börjar rätt så snart lägger han märke till att allt inte står rätt till i huset. Han hör röster, dörrar slås igen och gungstolen gungar utan att någon sitter i den och i ett av fönsterna anar han ett blekt ansikte.

Katarina Genars Röda spår är hennes mest spökliga historia så här långt. Med klassiska spökhistorieingredienser byggs stämningen och mystiken upp. Det här är en härlig sommarmysrysare.

Silvervinges hemlighet

Katarina Genar är en populär mysrysarförfattare som skriver lagom tjocka böcker för 8-10-åringar. Hemligheter, mystik och lite småkusligheter är några återkommande ingredienser i hennes berättelser.
Länk till adlibris och bokus

Silvervinges hemlighet är en riktig höstlovsbok som lämpar sig väl för gråa regniga dagar. Erik har höstlov men hans mamma måste jobba och för att de ska få tillbringa åtminstone lite mer tid tillsammans så får Erik och kompisen Alva och hennes hund Lufsen följa med Eriks mamma när hon ska ut på ett jobb. Eriks mamma är reporter och ska göra ett reportage på ett gammalt slott en bit utanför stan.

Slottet tillhörde en gång familjen Silvervinge, men nu finns ingen i släkten kvar och slottet har gått i arv till traktens museum. Museiintendenten visar runt på slottet, men plötsligt blir Lufsen som tokig, han skäller, hoppar och krafsar på dörren till ett låst rum så Erik erbjuder sig att gå ut med Lufsen. I slottsträdgården utanför dras Erik till ett melodiskt ljud och snart uppenbarar sig ett gammalt lusthus i den övervuxna trädgården.

Tyvärr hinner Erik inte undersöka lusthuset för snart måste de åka tillbaka. Men dagen därpå bestämmer Erik och Alva att de ska ta bussen ut till slottet och undersöka lusthuset. Och där gör de en spännande upptäckt. Under en lös golvplanka hittar de ett skrin med gamla sirligt handskrivna brev. En förbjuden kärlekshistoria avslöjas och Erik och Alva är plötsligt en väl bevarad hemlighet på spåren, en hemlighet som dessutom har stor betydelse för Erik.

tisdag 14 juni 2016

Mycket mer än så

I pocket hos adlibris och bokus
Auden är high school eleven med toppbetyg, den ansvarsfulla lillasystern och en snudd på perfekt dotter som för det mesta tycker som sin mamma. Till hösten väntar college men nu till sommaren har Auden fått erbjudande om att komma och bo hos sin pappa, hans nya fru och deras nyfödda dotter som bor vid kusten. Auden tycker det låter som en bra idé. Det kan faktiskt vara dags för en förändring. Auden saknar socialt liv och hon har dessutom inte sovit en hel natt på flera år.

Auden föreställer sig att hon hos sin pappa kommer att få tid att läsa och förbereda sig inför höstens studier. Men av den varan blir det inte mycket. För det första visar det sig att Auden hamnar mitt i en familjekris. Audens pappa håller på att skriva färdigt en roman och detta är för honom det allra viktigaste. Han har inte tid med några nyfödda barn, och han MÅSTE ha sina nio timmars sömn varje natt. Därför får hans fru, Heidi, dra det tunga lasset med den nyfödda dotter som dessutom är ett väldigt gnälligt och skrikigt barn. För det andra skaffar sig Auden ett sommarjobb i Heidis lilla butik och för det tredje träffar hon Eli som inte heller sover om nätterna. Tillsammans med Eli söker Auden efter vem hon vill vara. Hon lär sig mycket om sig själv, hon lär sig saker om sina föräldrar, hon lär sig hur det är att ha vänner. Och hon lär sig att allt kräver övning. Inte minst när det gäller relationer.

Sarah Dessen är feel good-drottningen för tonåringar, Hon kör, vad jag förstått, ungefär samma koncept i alla sina böcker: det är sommar, förälskelser, vänskap och huvudpersoner som alla på något vis genomgår en förändring. Jag har bara läst Blunda och hoppa tidigare som jag väl tyckte var ok, men Mycket mer än så gillade jag. Jag har lärt mig från mitt förra Dessen-möte att man inte ska skynda med läsningen av hennes romaner. Det är i varje fall inte min typ av sträckläsningsbok utan snarare en bok att njuta av lite då och då och för en del kan Mycket mer än så säkert räcka en hel sommar.

torsdag 9 juni 2016

Skuggsommar

Finns på adlibris eller bokus
Rakel har hela våren smugit hemma i lägenheten för att inte störa mamma. I skolan har hon varit ensam, hållt sig för sig själv på rasterna. Nu är det sommar, den vackraste på hundra år sägs det, och Rakel är bjuden till skärgården för att tillbringa sommaren hos mostern och hennes man och kusin Ellika. När Rakel och Ellika var små var de nästan oskiljaktiga. Nu stämmer ingenting mellan dem längre. Ellika verkar mest vara irriterad på att Rakel överhuvudtaget är där och Rakel känner sig ensammare än någonsin.

Utanför den lilla ön som mostern och hennes man äger finns ett hopptorn och där får Rakel en dag syn på två flickor som hoppar och dyker. Det är ett tvillingpar i Rakel och Ellikas ålder med blekblåa lite noppriga baddräkter och långt rött hår. De erbjuder sig att lära Rakel att dyka och att hon kan få vara med i deras hoppklubb. Men bara om hon först utför ett antal uppdrag. Det första uppdraget är att säga emot, inte så svårt, men för någon som Rakel, som inte vågar och inte vill utmärka sig eller vara till besvär är uppdraget svårt nog. Uppdragen som följer därpå blir ännu svårare, men också farligare.

Men det är nåt märkligt med tvillingarna. Varför får Rakel aldrig följa med dem hem? Och varför vill de inte att hon ska berätta för någon om dem?

Skuggsommar av Mia Öström är en lågmäld berättelse som jag tyvärr inte riktigt får grepp om. Den är undflyende som en dröm och kanske är det just en drömlika känsla som Öström vill framkalla? Tyvärr kommer Skuggsommar inte tillräckligt nära inpå mig för att jag ska kunna fastna i berättelsen. Den förblir för vag för mig. En hel del i berättelsen ligger också under ytan, men samtidigt finns här sådant som är så uppenbart att spänningen försvinner lite. Jag trodde jag skulle tycka mycket mer om den här boken, men nej, den når tyvärr inte hela vägen fram.

onsdag 8 juni 2016

Som eld

Se mer på adlibris eller bokus
Anna och pappa ska till Paradiset i sommar. Igen. Paradiset är vad de kallar sin lilla stuga på ön i skärgården och som de tillbringat varje sommar i så länge Anna kan minnas. Som vanligt ska de fiska och som vanligt lovar pappa att han ska ta tag i att lägga nytt tak. Men som vanligt sitter pappa mest i brassestolen och dricker öl. Inte för att det gör Anna så mycket, hon reder sig, hon kan fiska själv.

Lollo är på ön för första gången. Hennes föräldrar har köpt ett stort hus som de kan ha som omväxling till huset i Spanien. Lollo hade hellre varit med kompisen Mimmi i Oslo och har redan bestämt sig för att veckan ute i skärgården kommer att bli sommarens värsta.

Men så träffas Anna och Lollo ute på bryggan. Lollo hade lika gärna kunnat låtsas som att hon inte hörde när Anna frågade om hon kunde räcka henne bensindunken. Hon hade lika gärna kunnat stanna kvar på bryggan när Anna frågade om hon skulle hänga med. Men nu gjorde hon inte det. För det är något med Anna som drar i henne som en magnet. När de råkar röra vid varandra slår det nästan gnistor och Annas hud luktar som av eld.

En trevande bekantskap inleds. Anna och Lollo är så olika som man kan vara och de kommer från vitt skilda världar. Annas pappa är sjukpensionär och att de måste räkna vartenda öre i slutet av månaden är inget ovanligt. Faktum är att han skrivit över Paradiset på Anna för att kronofogden inte ska komma åt att ta stugan ifrån dem. Lollo kommer från ett hem där allt som går att köpas för pengar köps och där man gärna skojar om såna som Annas pappa.

Med omväxlande perspektiv, i vartannat kapitel följer vi Anna, i vartannat kapitel Lollo, utvecklas bekantskapen till gnistrande kärlek. Sara Lövestam sätter ord på trevandet, pirret och de översvallande känslorna men också på osäkerheten. Både Anna och Lollo tampas med vad omgivningen ska säga, vad omgivningen ska tycka om deras val. För vad hjälper det att kärleken sprakar om man inte själv är säker på vem man vill vara.

Som eld är en riktigt härlig kärleksroman som får en att uppleva alla de känslor som den första riktigt stora kärleken kommer med.

Innan helgen är över

Finns bl.a. på adlibris och bokus
Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en av mina favoritsommarrysare, Barnkolonin, så när jag fick höra talas om Innan helgen är över så visste jag att jag hade nåt att se fram emot. Och, jodå, Innan helgen är över är hemskt spännande och bjuder på sträckläsning. Men medan omslaget lovar spökhistoria, så vill jag snarare klassa boken som thriller, om än med inslag av det övernaturliga.

Det är sista veckan på sommarlovet. Snart börjar Stella nian, men innan dess ska hon tillbringa veckoslutet i stugan med sin storasyster, Jorun, och hennes pojkvän, Herman. Det är fortfarande morgondimma när de kör ut mot stugområdet och dimman gör att det är dålig sikt på vägarna. Det är när bilen precis kommit runt en sväng som det händer. Plötsligt står det en person mitt på vägen. Trots att de tvärbromsar, träffar bilen personen som slungas upp på vindrutan med en otäck duns. När de stannat och klivit ur bilen ser de en kille ligga i diket med ena benet i en onaturlig vinkel. Herman är den som kommer till fattning först och skyndar in Stella och Jorun i bilen igen. Sen trampar han på gasen och de kör ifrån den skadade killen i diket.

Både Stella och Jorun protesterar och säger att de måste ringa ambulansen, men Herman är livrädd för att han ska bli av med körkortet och menar att nästa bil som kommer förbi på vägen säkert stannar. Men varken Stella eller Jorun kan släppa tankarna på den påkörde killen. Tänk om det inte kom någon annan bil? Tänk om killen är svårt skadad? Tänk om han inte ens överlevde? Herman är uppenbart mer orolig för att det ska komma ut att de var inblandade i olyckan och för att inte riskera något tar han hand om både Stellas och Joruns mobiltelefoner.

På natten vaknar Stella av ett krafsande ljud och dunsar mot sitt sovrumsfönster. Det står en gestalt och bankar på fönstret med handflatan. Men morgonen efter syns inga spår efter att någon stått under fönstret. Men Stella är säker på vad hon har sett. Och det värsta är att gestalten såg ut precis som killen de körde på.

Men, det är egentligen inte spöket av den påkörde killen som är det läskigaste i Innan helgen är över, nej, det otäckaste är Herman, som försöker få kontroll på den situation de hamnat i och som, visar det sig, är en person som både Stella och Jorun har all anledning att frukta.

tisdag 7 juni 2016

Dumplin'

Finns bl.a. hos adlibris eller bokus
Willowdean Dickson är tjock. Det är inget att hymla med, det är den hon är. Det är den hon alltid har varit och enligt henne själv så spelar det absolut ingen roll. Men självklart är Will medveten om att alla i hennes omgivning inte delar hennes inställning. Svårast tycks det ha varit för Wills mamma att acceptera att hennes dotter inte tycker att det viktigaste är att vara trådsmal. För Wills mamma, en före detta skönhetsmiss och numera ordförande i planeringskommittén för Clover Citys Miss Teen Blue Bonnet, som varje år stolt presenterar tävlingskandidaterna iklädd den klänning hon själv bar då hon kröntes till skönhetsmiss ungefär tjugo år tidigare, är det besvärande att hennes dotter inte bryr sig mer om sin övervikt.

På Wills nya jobb på snabbmatsstället Harpy's jobbar även den väldigt trevlige och väldigt snygge Bo och precis som i stort sett alla tjejer i Bos närhet attraheras Will av denne stilige kille. Men när hon märker att han verkar gilla henne tillbaka då blir hon högst förvånad. Och rädd! För först nu börjar Will se sig själv som den person, storlek större, som de flesta tycks se henne som, och Will som tidigare kunnat luta sig tillbaka på sitt goda självförtroende börjar plötsligt bli väldigt medveten om valkar och mjuka kroppsdelar. Hon kan inte heller låta bli att ifrågasätta varför en så snygg kille som Bo skulle kunna vara intresserad av en sån som hon. Så trots att Will borde kunna njuta av sin förälskelse så drar den istället ned henne.

Men Will vill verkligen inte vara en sådan tjej som får dåligt självförtroende på grund av en kille. Efter att Patrick Thomas, skolans värsta skitstövel och mobbare råkat höra Will bli kallad Dumplin' av sin mamma. (ett smeknamn som Wills mamma använder kärleksfullt, men som Will förbjudit sin mamma att använda utanför hemmet) ger sig Will den på att hon ska visa sig själv, men också alla andra, att hon duger som hon är. Och därför anmäler hon sig till Clover Citys Miss Teen Blue Bonnet.

Julie Murphys bok Dumplin' är en äkta feelgood-bok med kärlek och humor OCH med ett budskap som slår fast att man får lov att vara nöjd med sig själv även om man inte passar in i den gängse skönhetsmallen. Boken handlar så klart en hel del om skönhets- och kroppsideal, men här finns också komplicerade familjerelationer, en saknad moster, vänskapsförhållande som sätts i gungning, fantastiska karaktärer, Dolly Parton och en stor dos Texas. I like!

PS. Känner man inte till Mum garters så är det väl värt att googla på det när det dyker upp i boken.