Det är om dig jag skriver

länk till adlibris och bokus

I Det är om dig jag skriver hämtar Moa Backe Åstot inspiration från sina egna dagbokstexter som hon skrev under högstadietiden för att få till den rätta sociala dynamiken mellan personerna som den här berättelsen handlar om. Huvudpersonen går sista terminen i nian. Hon är bokens Jag som skriver om ett Du. Hon är en sådan som är bra på sådant som ingen bryr sig om, skrivande och piano. Han, bokens Du som hon inte kan sluta tänka på, går i hennes klass och han är bra på sånt man ska vara bra på, sånt som folk bryr sig om, som att vara stark, snabb, få folk att skratta. Hon och han hör inte ihop, det vet alla. Men ändå finns där något. Eller gör det det? Där finns faktiskt något som går att läsa i en blick, i en tystnad, i en närvaro. Något som väcker ett hopp om ett Vi. 

Bäst kan man väl beskriva Det är om dig jag skriver som en kärleksroman skriven i poesiform där kärlekens och lyckans största hinder är den sociala hierarkin på skolan. Det är ordknappt, men varje ord väger mycket och innehåller så mycket känsla. Att läsa boken går snabbt. Men när det är gjort vill jag gärna läsa den igen.

Mellan dig och dig

Katarina Kieris Mellan dig och dig gillar jag mycket! Vilken språkglädje och läsglädje! Jag dras med rakt in i Toras vardag och jag kunde inte sluta läsa. Boken handlar både om vänskap och tonårskärlek, om svek och om att vara annorlunda, men också om att vara precis mellan barn och vuxen.

Tora går andra året på gymnasiet. Toras bästa kompis Ivar, börjar denna höst glida ifrån Tora. Egentligen så är Ivar också den enda Tora umgås med och som hon egentligen är hemligt kär i. Det är inte så att han undviker henne, men han hör inte heller av sig lika mycket som innan. Och Tora, som inte riktigt förstår sig på honom, klarar inte av att konfrontera honom och låter honom glida undan för att till slut helt lämna henne. Och kvar står Tora med en plötslig och tom ensamhet och en massa funderingar kring vad det var som hände.

Det är inte så att Tora lider av att vara ensam, men hon känner sig ändå utanför, liksom annorlunda. Att hennes mamma stuckit med en ny man, en gris, om du frågar Tora, är ett svek som Tora inte kan komma över och som (vid sidan om Ivar) upptar hennes tankar mycket denna höst. Tora bor med sin pappa, som hon inte kan låta bli att hela tiden irritera sig på. Han är ju så menlös, har inga ambitioner och inte koll på nåt. Och det är rörande att längre fram se hur Tora börjar se på sin pappa med nya ögon. Han har ju egentligen haft koll på precis ALLT!

Mellan dig och dig låter på min beskrivning inte som någon händelserik bok, men det är den! Det händer jättemycket under den höst som handlingen utspelar sig under. Speciellt sett ur en tonårstjejs perspektiv, och där det händer mest saker, det är inom Tora. Av en slump börjar hon få kontakt med två tjejer som hon fram tills nu helt ignorerat. Och Sven, skolans bibliotekarie, tillika Toras hemliga föremål för kärleksfantasier, får Tora att våga öppna sig och göra något hon aldrig trodde hon skulle göra.

Genom boken får man små strofer ur en dikt presenterad för sig, en dikt som Tora skriver på och som har en speciell roll för handlingen. Jag kände frustration för att jag aldrig fick läsa hela dikten, men på sista sidan presenteras den i sin helhet, vilket gläder mig för den är väldigt fin, tycker jag.

Fanfar och jubel!

En svensk! Det blev en svensk! Och inte vilken svensk som helst. Tomas Tranströmer, ett i flera år flitigt förekommande namn i nobelsammanhang, tilldelas 2011 års nobelpris i litteratur. Gratulerar!

Jag är kär!

Jag känner mig helt tagen av Jandy Nelsons Himlen börjar här. Det är precis så här en riktigt bra bok ska vara, man vill läsa och läsa. Läsa mer och mer. Man vill läsa klart boken men man vill inte att den ska ta slut. Jag är på vippen att börja om från början igen bara för att behålla det vackra och den fina känslan jag får av Himlen börjar här.

17-åriga Lennie håller på att förgås av sorg och saknad efter sin två år äldre syster Bailey som plötsligt dött. Systrarna är nära sammansvetsade, de känner varandra utan och innan. Lennie drar efter systerns död sig undan från all närhet. Hon klarar inte av att rensa upp bland Baileys saker och hon klarar inte av att dela med sig av alla överväldigande känslor, sorgen, ilskan, saknaden. Istället skriver Lennie ner tankar, minnen, texter, dikter - allt tillägnat Bailey, på allt möjligt skrivbart och sprider dessa omkring sig. Men mitt i den förtvivlade sorgen möter hon för första gången den stora himlastormande passionerade kärleken. Hur är det möjligt att ens våga tänka på kärlek och förälskelse mitt i all bedrövelse, än mindre uppleva det?

Boken handlar inte bara om sorg och kärlek utan mycket kretsar kring Lennies personliga utveckling och självinsikt. Hon har alltid sett upp till och beundrat Bailey, men har samtidigt alltid känt sig lite som systerns följeponny. Det är systern som varit den utåtriktade och som banat väg medan Lennie levt ett stilla liv och bara hängt på. Nu får Lennie möjlighet att börja våga gå sin egen väg, bli författaren till sin egen berättelse, som hon beskriver det.

Himlen börjar här är otroligt romantisk, så fylld av känslor. Jandy Nelson har ett fantastiskt och målande språk, det är så tydligt så att det ibland känns som att det är en film jag tittar på istället för en bok jag läser. Och Lennies insprängda dikter och minnesanteckningar av Bailey är så poetiska och vackra. Egentligen brukar jag få en allergisk reaktion när det blir för romantiskt. Men det här blir varken sockersött sliskigt eller töntigt. Jag lever mig in i Lennies känslostormar och tycker det känns fantastiskt när hon låter passionen explodera. Så som Lennie beskriver sin förälskelse är precis så jag vill uppleva kärleken!