Golden boy

Länk till adlibris och bokus

Sextonårige Max är den där snygge svärmorsdrömkillen som tjejerna faller för, som killarna gillar för att han är schysst och bra på fotboll. Max är med andra ord en populär kille. Men det ingen annan vet förutom Max familj och hans barndomskompis, Hunter, är att Max är född intersex. Han har både ett manligt och ett kvinnligt könsorgan. Han är varken tjej eller kille. Han är både och. Eller mitt emellan. Max har aldrig haft några större problem med det här. Han identifierar sig själv som kille och ingen ifrågasätter att han inte skulle vara kille, men Max börjar bli medveten om att hans hemlighet snart kommer att ställa till problem. Han vågar till exempel aldrig gå längre än till att hångla med någon tjej, så fort det börjar bli allvarligare än så gör han slut, med följd att han av många tjejer ses som en player. Och vad kommer att hända i framtiden? Kommer alla hans kompisar att skaffa barn och familj utom Max?

Bara det här att Max är intersex, att hans föräldrar inte valde att välja kön åt honom som spädbarn, alla undersökningar av intresserade läkare han fick genomgå som barn och att man i Max familj inte ens pratar om Max intersexualitet utan bara låtsas som att Max är en helt vanlig kille är stoff nog till en hel roman. Men Tarttelin skruvar upp berättelsen ytterligare. Redan i första kapitlet får man förklaringen till undertiteln Ljudet av något som spricker. Det är Max själv som spricker, fysiskt och psykiskt, när hans barndomsvän Hunter våldtar honom. Kränkningen, skammen, paniken, förtvivlan och smärtan är så intensiv i det här kapitlet att det verkligen är plågsamt att läsa. Max liv kommer så klart aldrig någonsin att bli som förr efter detta, men framför allt tvingar denna händelse Max att göra upp med sin identitet och det faktum att han är annorlunda.

Abigail Tarttelin har skrivit Golden Boy, en bok som nästan gör ont att läsa, så stark är den. Tarttelin spelar på många känslosträngar och låter läsaren uppleva både kärlek och förtvivlan och stundtals är det tungt att läsa, framför allt öppningsscenen är vidrig, men jag är samtidigt så väldigt glad över att ha läst Golden Boy då den verkligen ökat min medvetenhet om och förståelse för vad det kan innebära att vara intersex. Och framför allt vad det kan innebära att växa upp utanför det normativa. Boken är skriven utifrån flera olika perspektiv, Max själv, hans lillebror, mamma, flickvän, läkare. Lite rörigt kan det bli eftersom varje perspektiv är skrivet i jag-form, men samtidigt ger de många olika perspektiven en mer komplex bild av hur mycket vi är påverkade av rådande könsnormer.

Det är som sagt många känslor som rörts upp under min läsning av Golden Boy och, förutom våldtäktsscenen, så blev jag mest upprörd över bristen på öppenhet i Max familj och hur destruktivt det blir för inte bara Max utan för alla inblandade. Jag menar inte att det är en lätt fråga för någon att ta tag i, och jag kan samtidigt förstå Max föräldrar och hur de i all välvillighet inte gjort någon större sak kring Max kön, och Max har ju varit trygg i sig själv, men kanske just därför blir hans identitetskris desto större. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte går att sluta tänka på den här boken.

Stort tack till Bonnier Carlsen för rec.exet!

Lögnernas träd

Länk till adlibris och bokus

Lögnernas träd är ingenting av vad vare sig bokomslag eller baksidestext ger sken av att vara. Jag hade förväntat mig magi och mystik, kanske lite gotisk skräck, men Frances Hardinges bok bjuder på något helt annat. Det hon istället presenterar är mycket mer storslaget och både fängslande och intresseväckande.

Lögnernas träd utspelar sig under vetenskapens tid i slutet av 1800-talet. Allt som kan mätas, undersökas eller forskas på görs just så, metodiskt och noggrant. Det är inte länge sen Darwin gav ut Om arternas uppkomst som både revolutionerade och orsakade splittringar med kyrkan och människors tro på sig själv som Guds främsta skapelse. Det är i denna tidsanda som Faith växer upp i. Hon är fjorton år när det blir bestämt att Faiths pappa, pastor och erkänd arkeolog och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning på en liten ö utanför Englands kust. Att hela familjen får följa med när pastor Sunderly är på uppdrag är ovanligt, men Faith tycker det ska bli spännande eftersom hon delar sin fars intresse för det naturvetenskapliga. Hon försöker ständigt hålla sig nära sin far för att suga i sig lite kunskap, imponera på honom, men det är svårt i en tid då kvinnor inte anses vara lämpade för vetenskaper och forskning. Faktum är att det var ett tag sen Faiths far lät henne hjälpa till, men strax efter det att familjen flyttat till den lilla ön behöver han Faiths hjälp att gömma en speciell och värdefull växt och Faith hjälper gladeligen till.

Redan dagen därpå påträffas pastorn död. Det surrar i byn om självmord, ett skamligt brott vid denna tid, men det är något Faith med bestämdhet utesluter. Hon blir mer och mer övertygad om att någon har bragt fadern om livet och att denna någon också velat komma åt den värdefulla växten som nu bara Faith vet var den är. Det speciella med trädet, för det är faktiskt ett träd, är att det inte tål ljus och att det livnär sig på lögner. För varje lögn trädet får höra desto större växer det sig men i utbyte kan man genom att äta dess frukter få veta sanningen. Faith förstår att trädet kan vara hennes enda chans att få veta sanningen om hur hennes pappa har dött och vem som vill komma åt trädet. Hon börjar därför berätta lögn efter lögn som hon sprider vind för våg över den lilla ön. Och snart nog kan hon börja skörda frukterna av lögnerna.

Lögnernas träd är som en kombination av pusseldeckare och historisk roman med vaga övernaturliga inslag. Och det är så spännande och fängslande att läsa, kanske inte från allra första sidan, men när jag väl tagit mig in i berättelsen så är jag fast. Och det är otroligt intressant att få läsa om den här tiden med sin, minst sagt, gubbiga kvinnosyn och alla kvinnor som viftas bort då de ju ändå inte förstår - de ska ju bara vara där för att behaga. Fast lyfter man på en och annan sten så förstår man att det finns kvinnor som förvisso finner sig i att vara osynliga, men som i själva verket styr i den värld männen tror sig äga. Och det här går så klart att dra paralleller till under hela vår historieskrivning, men det är just detta - att Hardinge lyfter fram historiens osynliga kvinnor som gör Lögnernas träd så genial!

Brorsan är kung!

Länk till adlibris och bokus

Måns, som egentligen bor i Stockholm, ska tillbringa sommaren i Malmö eftersom hans mamma har fått ett jobb som röstskådespelerska där under sommaren. De ska bo i en lägenhet på Möllan och redan första dagen stöter han på Mikkel nere på gården. Mikkel är typ i Måns ålder, kanske lite äldre än Måns elva år, men har tatueringar över hela armarna, ser skitsur ut (Måns råkade skjuta iväg sin skateboard på honom) och han verkar livsfarlig. Minst sagt. Andra gången de träffas är vid skateboardrampen i Folkets park. Mikkel är också skejtare och han utmanar Måns i en skejtbattle, vilket slutar med ett jack i pannan för Måns del men samtidigt vinner han respekt och erkännande. Och en ny kompis, en brusha!

Att Mikkel kallar Måns för sin brusha betyder enormt mycket för Måns och sommaren i Malmö ser ut att bli Måns bästa sommar någonsin! Mikkel och Måns lovar varandra att nu när de är brushor så ska de alltid säga sanningen. Men även om Måns känner att han kan vara helt och hållet sig själv med Mikkel och trots att de har jättekul ihop och kan snacka om nästan allt så vågar han ändå inte riktigt vara helt uppriktig mot Mikkel. För Måns vet att många har svårt att hantera det faktum att Måns är född med snippa och att det i hans pass står att han heter Michelle.

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld är en helt klart angelägen bok om könsidentitet som känns trovärdig och som känns lättare att förhålla sig till än till exempel Alex Ginos bok George, som förvisso tar upp samma ämne och som riktar sig till samma målgrupp, men som utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext. Jägerfeld skriver med humor och värme, Måns har världens mest pinsamma föräldrar (enligt sig själv) men de är bra ändå, och framför allt Måns mamma försöker verkligen förstå och behandla Måns som en kille. Och så är det kul att vara i Malmö, en stad jag känner igen mig i. Men tyvärr klickar det aldrig mellan mig och Brorsan är kung! Bifiguren Nora tycker jag mest är konstig, även om hennes tvångs-tics, eller vad man nu ska kalla det, är tänkt som ett humoristiskt inslag och jag blir lite irriterad på att alla i Malmö antingen pratar danska eller grötig skånska som Måns inte förstår. Kanske hade jag för höga förväntningar? Eller så kan det vara en så enkel grej som att jag läste den vid fel tillfälle, när jag var i fel sinnesstämning. Hur som helst blir Brorsan är kung! för min del mest en bok som bara passerar förbi i mängden av andra böcker.

Hugo och kepskampen

Länk till adlibris och bokus

Hugo går i sexan, han störtgillar sina tigerrandiga shorts och har därför alltid på sig dem. Även i januari. Han gillar också russin och bjuder gärna på dem även om ingen vill ha, han är bra på att snacka, är kanske något brådmogen till sitt sätt och är enligt resten av klassen hopplöst ocool. Men det gör egentligen inte Hugo så mycket. Han tycker det är rätt lugnt nu. Tidigare brukade de coola gängen kasta sudd på honom eller doppa hans mössa i toan. Nu ignorerar de bara honom och det är så mycket lugnare.

Själv har Hugo alltid tyckt sig själv vara cool och för att vara utsatt för mobbing så har Hugo ruskigt bra självförtroende. Han bryr sig helt enkelt inte så mycket om vad andra tycker. Men visst hade det varit kul om han hade haft lite fler vänner. Han försöker få igång intressanta samtal med sina klasskompisar och, som sagt, bjuda på russin, men inget verkar funka.

När klassen en dag ska välja elevrådsrepresentant är det ingen som nappar och fröken hotar med att ingen får gå på rast innan man valt en representant. Det är då Hugo ställer upp. Och efter elevrådsmötet har Hugo till och med avancerat och blivit elevrådsordförande! Fatta vilken makt han har nu. Och fatta att hans makt kan ge honom en rejäl skjuts på popularitetsskalan. Det första som Hugos klasskamrater ber honom att ta upp på elevrådet är önskemålet om att få bära keps inomhus och det är ett förslag som gör Hugo till skolans hjälte. Men Hugo inser också att att hans nyvunna popularitet hänger på en skör tråd. Minsta misstag kan förpassa honom nedåt på skalan igen så för att få hänga med det coola gänget kanske han måste offra något annat. Som en riktig kompis till exempel.

Man kan inte annat än att tokgilla Christina Lindströms Hugo i Hugo och kepskampen. Vilken skön kille, en sån självdistans, en sån humor, vilket självförtroende. Och både smart och schysst och vill väl. Och det är kanske där skon klämmer för en del? Han vill lite för mycket och lite för väl och anstränger sig något för mycket. Jag hade dock gärna haft Hugo som kompis. Hugo och kepskampen beskriver egentligen ett klassiskt problem som kan uppstå när någon får smaka på popularitetens sötma och istället sviker sin riktiga kompis, det är inget nytt grepp precis. Men tonen i boken är för härlig. Och Hugo är också härlig, trots att han tar några tvivelaktiga beslut. Och det känns så på pricken beskrivet hur det kan vara att gå på mellanstadiet med det sociala samspelet med olika gäng, vad som räknas som coolt och inte coolt och så vidare. Baske mig om inte Christina Lindstöm seglat upp som en ny författarfavorit hos mig. Nu står Hälsningar från havets botten på tur att läsas. 

Ingenting och allting

Länk till adlibris och bokus

Tänk hur det skulle vara att mer eller mindre leva som fånge i sitt eget hus. Hur det skulle vara att leva hela sitt liv genom böcker, tv-serier och filmer. Att själv aldrig få uppleva vind i håret, få känna gräs under fötterna, bada i havet. Att aldrig få känna någon annans hud mot sin egen, aldrig möta någon annans läppar. Aldrig få någon som helst livserfarenhet annat än det som går att läsa sig till.

Sjuttonåriga Madeline lider av SCID (Severe combined immunodeficiency) som står för svår kombinerad immunbrist. Med andra ord: Madeline är i princip allergisk mot hela världen. Minsta lilla infektion eller något så enkelt som ett förkylningsvirus kan äventyra hennes liv och därför lever Madeline instängd i sitt hus. De enda hon träffar är sin mamma och sin sjuksköterska Carla. Undervisningen sker på distans och någon gång i undantagsfall får hon lov att träffa någon av sina lärare, men det är ett meck för alla som ska träffa Madeline. Först måste de tillbringa en timme i en speciell luftsluss som dödar alla bakterier. Men tack vare internet så behöver i alla fall Madeline inte känna sig totalt avskuren från omvärlden. Bara ganska mycket. Men Madeline har liksom lärt sig att vara nöjd med sitt liv och hon klagar inte.

Men allt förändras när en ny familj flyttar in i huset bredvid. Olly är i Madelines ålder, han är svartklädd, atletisk och spännande. Deras respektive sovrumsfönster vetter mot varandra och genom stum kommunikation tar de kontakt med varandra. Mimandet och gesterna övergår så småningom till mail- och chattkonversation och Madeline, som redan blivit förälskad i Olly, inser att hon bara måste få träffa honom på riktigt trots alla risker det innebär. För ju mer Madeline lär känna Olly, desto mer säker blir hon på att risken är värd att ta. Vad är livet värt att leva om man aldrig får uppleva kärleken?

Ingenting och allting av Nicola Yoon är pirrig och rolig och en alldeles underbar feel good-bok. Snabbläst är den också då mycket av textmassan består av chattdialoger, sms och anteckningar. Dialogerna mellan Olly och Madeline är både gulliga och roliga och kvicka. Jag gillar också att Madeline levt sitt liv genom böcker och att hon är en riktig bibliofil - det är något jag kan relatera till.

Everything, everything som boken heter på engelska har filmatiserats och går upp på bio i USA i maj. Filmen når svenska biografer någon gång i juni. Och här är ett smakprov från trailern:

Bara tre ord

Länk till adlibris eller bokus

Simon är sexton år, en helt vanlig kille som går i skolan, hänger med kompisar, har schyssta föräldrar och allt sånt. Är på det hela taget väldigt medel-svensson (fast på ett amerikanskt vis). Och just det, Simon är bög, fast det är det ingen annan som känner till. Egentligen är det ingen stor grej för Simon, han vill egentligen berätta för att slippa behöva gå och känna det som att han lever ett hemligt liv. Det har bara inte blivit att han sagt det till någon. För skulle han säga nåt till sina föräldrar så skulle de göra det till en stor grej och det är inte heller så att Simon och hans kompisar brukar snacka så mycket om såna här saker så det skulle bara bli konstigt om han plötsligt tog upp det.

Den enda som känner till att Simon är bög är Blue. Blue är Simons nätflört och mailkompis, men till och med Blue och Simon är hemliga för varandra. De vet att de går på samma skola och att de är lika gamla, men eftersom de aldrig skriver under mailen med sina riktiga namn så vet de inte vem den andre är. Men spännande är det. Och skönt också att det finns någon annan som är i samma situation och som han kan prata med.

Men så en dag glömmer Simon att logga ut från sin mail på skoldatorn och Martin ser Simons mail. Martin har absolut inga problem med att Simon är bög, hans egen bror är ju det, och han lovar att inte avslöja något om Simon om bara Simon kan göra Martin en tjänst och fixa ihop honom med Simons kompis Abby.

Det är ren utpressning och Simon vill först inte ställa upp. Men å andra sidan vill han inte heller att Martin ska sprida hans hemlighet, och tänk om han dessutom avslöjar Blue. Det får absolut inte hända. Antingen måste alltså Simon komma på ett sätt att själv berätta för sina kompisar och sin familj eller så måste han helt enkelt dansa efter Martins pipa.

Bara tre ord är Becky Albertallis debutroman och romanen har fått många positiva omdömen. Jag gillade den också under tiden som jag läste boken, men den har lämnat märkligt få och små spår efter sig. Det var ett par veckor sen jag läste ut boken nu och jag får anstränga mig för att både komma ihåg handling och vad jag själv tyckte. Men jag gillar att Albertalli inte problematiserar hela att-vara-bög-grejen. Simons egentliga problem är alla andras eventuella reaktioner och det faktum att det blir en stor grej kring att berätta. För varför ska han egentligen behöva berätta? Ingen som är hetero har ju samma problem, det är ingen som kräver att de ska berätta att de kommit på att de blir kära i personer av motsatt kön. Och så är det lite mysigt och spännande med nätflörtandet, alla förväntningar och nyfikenheten på den andre. En på det hela taget trevlig bok skulle jag vilja sammanfatta den som. Typ så.

Anton och andra olyckor

Länk till adlibris eller bokus

Det är när Anton står och lagar pyspunkan på sin cykel som han får veta att han själv är resultatet av just en pyspunka. Det är nu hans pappa väljer att berätta att Anton är resultatet av en olycka, en kondompyspunka. Hur finner man mening med sitt liv om det nu ändå inte var meningen att man skulle finnas till?

Anton inser att han måste göra något betydelsefullt för att bli meningen. Som till exempel att se till att pappa träffar en ny kärlek. Antons mamma blev överkörd av 3:ans buss för ett antal år sedan och sedan dess har det bara varit Anton och pappa. Men hur ska man hitta en kvinna till sin far som inte har några andra hobbyer än jobbet som försäljare av stugtoaletter? Efter konsultation med bästa kompisen Ine tycks det bästa alternativet vara att anmäla pappa till en kvällskurs. Och det är så Antons pappa hamnar på kvällskursen i stickning och tovning.

Antons pappa blir dock inte eld och lågor av Antons initiativrikedom och Anton själv inser snart att kursen var ett förhastat beslut när kursledaren Ulla biter sig fast i Antons pappa som en klibbande.

Gör om, gör rätt! Bort med Ulla! Ine lovar att fortsätta hjälpa Anton så länge Anton hjälper Ine med att hjälpa hennes kusins föräldrar att bli mer romantiska. Den nya planen går ut på att sätta in en kontaktannons åt Antons pappa. Men inte ens den här planen är idiotsäker och det är som upplagt för komplikationer och missförstånd.

Anton och andra olyckor av Gudrun Skretting är en varm och humoristisk berättelse som får mig att stundom skratta högt. Men det är inte bara lustigt och ha-ha-kul rakt igenom för här finns också ett djup och det är behjärtansvärt att läsa hur en tolvårig kille tror sig vara anledningen till att hans far är ensam och kanske rent utav deprimerad och därmed försöker hjälpa till. Och så är det kompisen Ine som visserligen var väldigt planerad och därför borde ge mening åt sina föräldrar, men som å andra sidan inte heller är så där superlycklig. Trots detta så är Anton och andra olyckor en riktigt härlig feel good-bok för tweenies och tidiga tonåren, späckad med roligheter och pinsamheter framför allt.

Om jag försvann

Länk till adlibris eller bokus

Det är alltid en fröjd att läsa Meg Rosoff och Om jag försvann är lika välskriven och klok som man kan förvänta sig och även riktigt, riktigt bra.

Tolvåriga Mila ska följa med sin pappa Gil till USA under påsklovet för att hälsa på pappas bästa kompis, Matthew. Men dagen innan de ska åka från London får Gil ett samtal från Matthews fru som berättar att Matthew är spårlöst borta. Han har lämnat allt, sitt jobb, sin familj med fru och bebis, han har till och med lämnat sin hund. Ingen vet varför. Gil och Mila åker trots allt till USA. Kanske kommer Matthew att ha dykt upp tills de kommer fram, och om inte, så kanske Gil vet var de ska leta?

Mila, som för övrigt är döpt efter en hund, har nästan en hunds sjätte sinne när det gäller att läsa av stämningar. Så fort de träffat Suzanne, Matthews fru, inser Mila att något inte är som det borde. Och det faktum att Suzanne dessutom verkar avsky Matthews älskade men nu övergivna hund Honey stör henne. Honey får följa med som tyst sällskap i bilen som Gil och Mila hyr för att färdas genom staten New York i hopp om att finna Matthew.

Nu är det så att Mila inte bara känner av stämningar. Likt en Sherlock Holmes är hon expert på att se mönster och samband som ingen annan uppfattar och Mila drar slutsatser långt innan andra kommit på hur saker och ting förhåller sig. Mila anar alltså långt i förväg hur mysteriet med den försvunne Matthew ska pusslas ihop, men hon är inte beredd på de lögner som hon möter och att hennes egna föräldrar undanhållit henne sanningen. Det är en hård törn och ett stort svek från föräldrarna som hon står nära och som hon hittills alltid kunnat lita blint på.

Som så ofta med Rosoffs berättelser så är det huvudkaraktärens, i det här fallet Milas, inre resa, hennes utveckling och hennes insikter om vuxenvärlden, som är romanens mest intressanta berättelse även om den yttre berättelsen med jakten på Matthew också är fängslande. Jag tycker Om jag försvann känns mer som en vuxenroman än någon av Rosoffs tidigare böcker (mer än Jonathan bortom all kontroll!) för det är nästan som att historien som Rosoff berättar kräver livserfarenhet för att förstå fullt ut. Eller åtminstone att man tagit klivet in i vuxenvärlden själv. Jag tycker hemskt mycket om den här boken, Milas betraktelser, hennes fina relation till föräldrarna, relationen till barndomsvännen som glidit ifrån henne och hennes försök att förstå vuxenvärlden. Men samtidigt som jag älskar Om jag försvann så känner jag också att det kommer att bli en svår bok att bokprata för tonåringar om. Det krävs en mognad för att ta till  sig romanen och Om jag försvann är mer en bok att uppfyllas av än en berättelse att läsa.

Om jag får stanna

Länk till adlibris och bokus

Ilona är hemlig. Inte för de som känner henne, men ingen får egentligen veta var Ilona bor. Ilona går i sexan, i samma klass som hon gått sen i förskoleklass. Lika länge har Ilona och hennes familj levt gömda i ett kloster tillsammans med andra familjer och ensamkommande barn som riskerar att bli utvisade. Ilona och hennes lillebror går i skolan varje dag, men deras föräldrar vågar inte ens lämna klostret eftersom risken är stor att polisen hittar dem, griper dem och utvisar dem till landet de flydde från.

Om jag får stanna berättas växelvis ur Ilonas och bästa kompisen Stellas perspektiv. Stella är den enda av Ilonas kompisar som har varit och hälsat på i klostret och ibland får hon skuldkänslor när hon tänker på hur mycket bättre hennes familj har det jämfört med Ilonas. Men även om Stella tycker jättemycket om Ilona så händer det att hon blir sur när Ilona aldrig kan träffas efter skolan eller vara spontan. Dessutom har Stellas familj också problem hemma med Stellas storebror.

Om jag får stanna är en väldigt vardagsnära berättelse om hur det är att leva gömda och om hur det är att leva med en ständig rädsla och ett överhängande hot om att bli utvisade. Den berättar om hur det är att inte kunna vara med på klassfotot, att inte kunna bjuda hem kompisar när som helst, att inte heller kunna gå hem till kompisar när man vill eftersom man som barn måste gå ärenden åt sina föräldrar när de själva inte kan gå till apoteket eller posten eller vad som helst. Och den berättar om bedrövelsen när man får veta att någon annans familj fått avslag på sitt asylärende och att det nästa gång kan vara ens egen tur.

Kajsa Gordan fokuserar mycket på Ilona och Stellas vardag, vilket jag tänker att många läsare kan känna igen sig i, samtidigt lyckas hon förmedla allvaret i den situation Illona befinner sig i utan att det för den sakens skull blir mörkt och deppigt.

Farlig mark

Länk till adlibris och bokus

På Woodridge Academy, en anrik privatskola i Pennsylvania, går den skötsamma mönstereleven Tamaya i femte klass. Woodridge Academy ligger en bit utanför stan och därför har nästan alla elever en bit att ta sig för att komma till och från skolan, men eftersom det är en privatskola går inga skolbussar. Många blir istället hämtade med bil eller så cyklar de, men Tamaya måste varje dag promenera till och från skolan i sällskap med den två år äldre Marshall. Tamaya och Marshall bor nästan grannar och det är deras föräldrar som gjort upp om att de båda ska ha följe med varandra. Väl i skolan låtsas de (eller i varje fall Marshall) som att de inte känner varandra. Det är en rätt lång promenad varje dag och det kan vara tungt och jobbigt med en massa skolböcker i väskan. Hade de bara kunnat gå genom skogen istället för att som nu gå runt den, så hade deras skolväg inte alls varit lika besvärlig, men skogen är förbjuden mark och dessutom går det rykten om en sinnessjuk eremit som håller till inne i skogen så Tamaya hade nog ändå inte vågat gå in i den.

Trots detta så väljer Marshall en eftermiddag att gena genom skogen. Tamaya vågar inte annat än att följa efter och vet inte heller att Marshalls plan är att undvika mobbaren Chad som hotat att ge sig på honom. Det är bara det att Chad så klart följer efter in i skogen och hotar att slå ner Marshall. Men Tamaya lyckas försvara Marshall genom att skopa upp en näve kladdig gyttja från marken som hon mular Chad med så att de kan springa därifrån.

Efteråt börjar det pirra och sticka underligt i Tamayas hand. Nästa morgon vaknar Tamaya upp med fula utslag över hela armen. Och när hon kliar på det tycks huden pulvriseras och falla av. Kan det vara leran som hon tog upp som orsakat detta? När Tamaya får höra att Chad inte kommit till skolan alls nästa dag och dessutom är spårlöst försvunnen blir hon orolig på riktigt. Det var ju hon som kastade lera rakt i ansiktet på Chad. Tänk om han också fått utslag? Tänk om det är hennes fel att Chad är försvunnen? Och vad är det för nåt som finns i leran?

Berättelsen om Tamaya och Marshall varvas med utdrag ur hemligstämplade protokoll från senatens förhörsprotokoll med de ansvariga för Sun Ray Farm, ett forskningslaboratorium ett par mil från Woodridge Academy. Labbet har under en längre tid arbetat med att ta fram ett drivmedel som kan ersätta bensin och de tror sig vara nära en lösning. Labbet har odlat fram en högenergi-mikroorganism som kan användas för att framställa ett nytt bränsle. Men ingen har varit beredda på att mikroorganismen skulle kunna ta sig ut ur labbet. Och dessutom mutera.

Farlig mark av Louis Sachar kan vara vårens mest spännande bok för mellanåldern! Den är dock inte helt lättläst för målgruppen med många hopp i tid och rum och med skiftande perspektiv. Förhörsprotokollen kan också vara rätt så svåra att förstå, men en van läsare har en riktigt spännande bok att se fram emot i Farlig mark.