Om jag försvann

Länk till adlibris eller bokus

Det är alltid en fröjd att läsa Meg Rosoff och Om jag försvann är lika välskriven och klok som man kan förvänta sig och även riktigt, riktigt bra.

Tolvåriga Mila ska följa med sin pappa Gil till USA under påsklovet för att hälsa på pappas bästa kompis, Matthew. Men dagen innan de ska åka från London får Gil ett samtal från Matthews fru som berättar att Matthew är spårlöst borta. Han har lämnat allt, sitt jobb, sin familj med fru och bebis, han har till och med lämnat sin hund. Ingen vet varför. Gil och Mila åker trots allt till USA. Kanske kommer Matthew att ha dykt upp tills de kommer fram, och om inte, så kanske Gil vet var de ska leta?

Mila, som för övrigt är döpt efter en hund, har nästan en hunds sjätte sinne när det gäller att läsa av stämningar. Så fort de träffat Suzanne, Matthews fru, inser Mila att något inte är som det borde. Och det faktum att Suzanne dessutom verkar avsky Matthews älskade men nu övergivna hund Honey stör henne. Honey får följa med som tyst sällskap i bilen som Gil och Mila hyr för att färdas genom staten New York i hopp om att finna Matthew.

Nu är det så att Mila inte bara känner av stämningar. Likt en Sherlock Holmes är hon expert på att se mönster och samband som ingen annan uppfattar och Mila drar slutsatser långt innan andra kommit på hur saker och ting förhåller sig. Mila anar alltså långt i förväg hur mysteriet med den försvunne Matthew ska pusslas ihop, men hon är inte beredd på de lögner som hon möter och att hennes egna föräldrar undanhållit henne sanningen. Det är en hård törn och ett stort svek från föräldrarna som hon står nära och som hon hittills alltid kunnat lita blint på.

Som så ofta med Rosoffs berättelser så är det huvudkaraktärens, i det här fallet Milas, inre resa, hennes utveckling och hennes insikter om vuxenvärlden, som är romanens mest intressanta berättelse även om den yttre berättelsen med jakten på Matthew också är fängslande. Jag tycker Om jag försvann känns mer som en vuxenroman än någon av Rosoffs tidigare böcker (mer än Jonathan bortom all kontroll!) för det är nästan som att historien som Rosoff berättar kräver livserfarenhet för att förstå fullt ut. Eller åtminstone att man tagit klivet in i vuxenvärlden själv. Jag tycker hemskt mycket om den här boken, Milas betraktelser, hennes fina relation till föräldrarna, relationen till barndomsvännen som glidit ifrån henne och hennes försök att förstå vuxenvärlden. Men samtidigt som jag älskar Om jag försvann så känner jag också att det kommer att bli en svår bok att bokprata för tonåringar om. Det krävs en mognad för att ta till  sig romanen och Om jag försvann är mer en bok att uppfyllas av än en berättelse att läsa.