Om jag får stanna

Länk till adlibris och bokus

Ilona är hemlig. Inte för de som känner henne, men ingen får egentligen veta var Ilona bor. Ilona går i sexan, i samma klass som hon gått sen i förskoleklass. Lika länge har Ilona och hennes familj levt gömda i ett kloster tillsammans med andra familjer och ensamkommande barn som riskerar att bli utvisade. Ilona och hennes lillebror går i skolan varje dag, men deras föräldrar vågar inte ens lämna klostret eftersom risken är stor att polisen hittar dem, griper dem och utvisar dem till landet de flydde från.

Om jag får stanna berättas växelvis ur Ilonas och bästa kompisen Stellas perspektiv. Stella är den enda av Ilonas kompisar som har varit och hälsat på i klostret och ibland får hon skuldkänslor när hon tänker på hur mycket bättre hennes familj har det jämfört med Ilonas. Men även om Stella tycker jättemycket om Ilona så händer det att hon blir sur när Ilona aldrig kan träffas efter skolan eller vara spontan. Dessutom har Stellas familj också problem hemma med Stellas storebror.

Om jag får stanna är en väldigt vardagsnära berättelse om hur det är att leva gömda och om hur det är att leva med en ständig rädsla och ett överhängande hot om att bli utvisade. Den berättar om hur det är att inte kunna vara med på klassfotot, att inte kunna bjuda hem kompisar när som helst, att inte heller kunna gå hem till kompisar när man vill eftersom man som barn måste gå ärenden åt sina föräldrar när de själva inte kan gå till apoteket eller posten eller vad som helst. Och den berättar om bedrövelsen när man får veta att någon annans familj fått avslag på sitt asylärende och att det nästa gång kan vara ens egen tur.

Kajsa Gordan fokuserar mycket på Ilona och Stellas vardag, vilket jag tänker att många läsare kan känna igen sig i, samtidigt lyckas hon förmedla allvaret i den situation Illona befinner sig i utan att det för den sakens skull blir mörkt och deppigt.